Konsten att vilseleda

Apollo Robbins hyllas som den bästa ficktjuven i världen. Han studerar egenheterna i mänskligt beteende medan han stjäl klockor. Genom en rolig uppvisning visar han åskådarna på TEDGlobal 2013 hur bristerna i deras iakttagelseförmåga gör det möjligt att ta en plånbok och lämna den på ägarens axel utan att han märker något.

Tror ni att det är möjligt
att styra någons uppmärksamhet?

Kanske till och med

förutsäga mänskligt beteende?

Jag tycker att det är
intressanta idéer. Tänk om det gick.

Det skulle vara den
perfekta superkraften.

Faktiskt ett ganska
ondskefullt sätt att tänka på.

Men jag själv har spenderat
de senaste 20 åren med

att studera mänskligt beteende
på ett ganska oortodoxt sätt:

som ficktjuv.

När vi tänker på vilseledning,

tänker vi på något som att kolla åt sidan,

när det faktiskt ofta är
det som är rätt framför oss

som är svårast att se,

de saker som du tittar på varje dag,
som du inte tänker på.

Till exempel, hur många av er
har fortfarande era telefoner

på er just nu?

Underbart. Dubbelkolla.

Kolla att ni fortfarande har dem på er.

Jag tog mig en liten runda förut.

Ni har förmodligen tittat på dem
ett par gånger idag,

men jag kommer att ställa en fråga om dem.

Utan att titta på din mobiltelefon,

minns du ikonen i det nedre högra hörnet?

Ta ut dem, kolla och se om ni hade rätt.

Hur gick det? Handuppräckning.

Hade ni rätt?

Nu när ni har kollat klart på dem,
stäng av dem

för varje telefon har något gemensamt.

Oavsett hur ni ordnar ikonerna,

finns det fortfarande en klocka på dem.

Så, utan att titta på telefonen,
vad var klockan?

Du har precis tittat på klockan, eller hur?

Det är en intressant idé. Nu ber jag er

ta det ett steg längre
med en förtroendelek.

Blunda.

Jag inser att jag ber er
att göra detta, precis när ni hört

att det finns en ficktjuv
i rummet, men blunda.

Ni har tittat på mig i ca 30 sekunder.

Med ögonen stängda,
vad har jag på mig?

Gör er bästa gissning.

Vilken färg har min skjorta?
Vilken färg har min slips?

Öppna ögonen.

Visa med handuppräckning, hade ni rätt?

Det är intressant, inte sant?
Några av oss är lite

mer uppmärksamma än andra. Det verkar så.

Men jag har en annan teori om detta,
denna modell för uppmärksamhet.

De har tjusiga modeller för uppmärksamhet,
till exempel Posners modell

av olika sorters uppmärksamhet.

Jag gillar att tänka på det mycket enkelt,
som ett övervakningssystem.

Det är ungefär som om du har
alla dessa högteknologiska sensorer,

och inuti din hjärna
finns en liten säkerhetsvakt.

Jag kallar honom Frank.

Så Frank sitter vid ett skrivbord.

Han har alla typer
av tuff information framför sig,

högteknologisk utrustning, han har kameror,

han har en liten telefon
som han kan använda

för att lyssna på öronen,

alla dessa sinnen, alla intryck.

Men uppmärksamhet
är vad som styr dina uppfattningar,

det som styr din verklighet.
Det är ingången till sinnena.

Om du inte är uppmärksam på något
kan du inte vara medveten om det.

Ironiskt nog kan du vara uppmärksam
på något utan att vara medveten om det.

Det är därför cocktaileffekten finns:

När du är på en fest
och samtalar med någon,

och ändå kan du känna igen ditt namn

trots att du inte lyssnade efter det.

I mitt jobb måste jag använda
olika metoder för att utnyttja detta,

att använda din uppmärksamhet
som en begränsad resurs.

Så om jag kan kontrollera
hur du spenderar din uppmärksamhet,

om jag kanske kunde stjäla
din uppmärksamhet genom en distraktion.

Istället för att göra det som vilseledning

och kasta den åt sidan,

väljer jag att fokusera på Frank,

att kunna lura Frank inuti ditt huvud,

din lilla säkerhetsvakt,

och få dig att istället för
att fokusera på dina yttre sinnen,

att bara gå in i dig själv en sekund.

Om jag ber dig att leta efter ett minne,
till exempel, vad är det?

Vad hände? Har du en plånbok?

Har du ett American Express-kort

i plånboken?

Och när jag gör det,
vänder sig din Frank om.

Han öppnar filen.
Han måste spola tillbaka bandet.

Och det intressanta är,
han inte kan spola tillbaka bandet

samtidigt som han försöker
behandla ny information.

Detta låter som en bra teori,

jag skulle kunna prata länge
och berätta massor av saker,

och de kan vara sanna, en del av dem,

men jag tror det är bättre
om jag visar er här på scen.

Så om jag kommer ner,
kommer jag att gå en runda.

Stanna bara där ni är.

Hej hur mår du? Det är härligt att se dig.

Du gjorde ett fantastiskt jobb på scenen.

Du har en härlig klocka
som inte lossnar så lätt.

Har du din ring också?

Bra. Bara kollar. Du är som en buffé.

Det är svårt att säga var man ska börja,
det finns så många bra saker.

Hej hur mår du? Kul att se dig.

Hej, kan du vara snäll och stå upp?
Precis där du är.

Åh, är du gift.
Du följer instruktioner väl.

Det är trevligt att träffa dig, herrn.

Du har inte så mycket i dina fickor.
Något i denna ficka här?

Förhoppningsvis. Slå dig ner.
Sådär. Du sköter dig bra.

Hej, hur mår du?

Kul att se dig. Du har en ring, en klocka.

Har du en plånbok på dig?
Joe: Nej, tyvärr.

Apollo Robbins: Vi hittar en åt dig.

Kom med här Joe.

Ge Joe en applåd.

Kom igen Joe. Vi ska spela ett spel.

(Applåder)

Ursäkta mig.

Jag behöver inte kontrollen längre.

Du kan ta den.

Tack så mycket. Jag uppskattar det.

Kom upp till scenen, Joe.
Vi ska spela ett litet spel.

Har du något i dina byxfickor?
Joe: Pengar.

AR: Pengar. Okej, vi får försöka med det.

Kan du stå här borta?

Vänd dig om, så ska vi se,

om jag ger dig något som tillhör mig.

Detta är bara något jag har,
en pokermarker.

Håll ut din hand för mig.
Titta på den noga.

Det här är en uppgift
som du ska fokusera på.

Har du dina pengar i byxfickan här?
Joe: Japp.

AR: Bra. Jag kommer faktiskt inte
föra ner min hand i fickan.

Jag är inte redo
för den typen av relation.

En gång hade en kille ett hål i fickan,

och det var ganska traumatiserande.

Var ute efter plånboken,
fick telefonnumret.

Ett stort missförstånd.

Så låt oss göra detta enkelt.
Stäng din hand.

Krama den hårt. Känner du
pokermarkern i din hand?

Joe: Det gör jag.

AR: Blir du förvånad om jag kan
ta den ur handen? Säg ja.

Joe: Mycket.
AR: Bra.

Öppna din hand. Tack så mycket.

Jag kommer att fuska
om du ger mig en chans.

Gör det svårare för mig.
Använd din hand bara.

Ta tag i min handled,
men kläm, kläm bestämt.

Såg du när den försvann?

Joe: Nej.

AR: Nej, inte här. Öppna handen.

Medan vi är fokuserade på handen,

är den på din axel.

Ta av den.

Låt oss försöka igen.

Håll din hand platt. Öppna hela vägen.

Sträck upp handen lite högre,
men kolla noggrannare.

Om jag gjorde det sakta,
skulle den vara tillbaka på din axel.

(Skratt)

Joe, vi fortsätter att göra det
tills du fångar den.

Du får till det snart. Jag tror på dig.

Pressa bestämt. Du är människa,
du är inte långsam.

Den är tillbaka på din axel.

Du var fokuserad på din hand.
Det är därför du var distraherad.

Medan du såg på detta,
fick jag inte av din klocka.

Det var svårt.

Men du hade något i din ficka.

Kommer du ihåg vad det var?

Joe: Pengar.

AR: Kolla din ficka. Se om det finns kvar.
Finns det kvar? (Skratt)

Åh, det var där de var. Lägg undan dem.

Vi bara kollar. Detta trick
handlar egentligen om tajming.

Jag försöker trycka den i din hand.

Är du snäll och lägger
din andra hand ovanpå?

Det är otroligt uppenbart nu, är det inte?

Det ser mycket ut
som klockan jag hade, eller hur?

(Skratt) (Applåder)

Joe: Det är ganska bra. Det är ganska bra.
AR: Åh, tack.

Men det är bara en början.
Vi provar det igen, lite annorlunda.

Håll händerna ihop.
Lägg din andra hand ovanpå.

Om du tittar på denna lilla marker.

Detta har naturligtvis blivit ett litet mål.
Det är som ett villospår.

Om vi ser på den ganska noga
ser det ut som om den försvinner.

Den är inte tillbaka på din axel.

Det faller ur luften,
landar rätt tillbaka i handen.

Såg du den komma?

Ja, vi har en liten kille där uppe.
Fackansluten, han är där uppe hela dagen.

Om jag gjorde det långsamt,
försvinner den direkt,

och landar nere vid din ficka.
Är den i denna ficka?

Nej, inte ner med handen i fickan.
Det är ett annat program.

Så -- (Pipande)-- det är ganska konstigt.
De har medicin för det.

Kan jag visa dem vad det är?
Det är ganska bisarrt. Är detta din?

Ingen aning om hur den fungerar.
Vi kastar bort den.

Det är utmärkt.
Jag behöver hjälp med detta.

Ställ dig här.

Spring inte iväg.
Du hade något nere vid byxfickan.

Jag kollade min.
Jag kunde inte hitta allt,

men jag märkte att du hade något här.

Får jag känna på utsidan
av fickan lite snabbt?

Jag märkte detta här nere.
Är något av detta ditt?

Är detta? Jag har ingen aning.

Det är en räka.

Joe: Ja. Jag sparar den till senare.

AR: Du har underhållit alla dessa människor
på ett underbart sätt, bättre än du tror.

Så vill vi gärna ge dig
denna underbara klocka som en gåva.

(Skratt)

Förhoppningsvis matchar den hans smak.

Men vi har även ett par andra saker,

lite kontanter, och sedan
har vi några andra saker.

Allt detta tillhör dig,

tillsammans med en stor applåd
från alla dina vänner. (Applåder)

Joe, tack så mycket.

(Applåder)

Så, samma fråga som jag ställde er innan,

men denna gång behöver ni inte blunda.

Vad har jag på mig?

(Skratt)

(Applåder)

Uppmärksamhet är en mäktig sak.

Som sagt, den formar din verklighet.

Jag antar jag att jag skulle vilja
ställa frågan till dig.

Om du kunde kontrollera
någons uppmärksamhet,

vad skulle du göra med den?

Tack.

(Applåder)