Antropologi och mobiltelefoner

Jan Chipcase är forskare hos Nokia. Hans undersökning av sätten vi interagerar med teknologi, har lett honom från byar i Uganda till insidan av våra fickor. Han gjorde några oväntade upptäckter på vägen.

Jag bor i och arbetar från Tokyo, Japan.

Jag är specialiserad inom
mänsklig beteendeforskning,

och att tillämpa kunskap
för att tänka på framtiden på olika sätt,

och planera för en sådan framtid.

Jag har jobbat med detta i sju år,

och har ingen aning om hur framtiden blir.

Men jag har en bra känsla

av hur folk kommer bete sig i framtiden.

Detta är mitt kontor.
Det är ute i världen.

Det är inte i ett labb,

och det är allt mer på platser som
Indien, Kina, Brasilien, Afrika.

Vi är 6,3 miljarder människor på jorden.

Runt tre miljarder kommer vid årets slut,

att ha tillgång till mobiltelefon.

Och det kommer ta ytterligare två år
innan den nästa miljarden har tillgång.

Jag nämner detta för,

ifall vi önskar att planera för framtiden,
då måste vi reda ut vad människor vill.

Det är här jag ser mitt jobb
och vår forskargrupps uppgift.

Vår forskning börjar ofta
med en mycket simpel fråga.

Jag ger ett exempel. Vad bär du med dig?

Ifall du tänker på allt som du äger,

när du går ut genom den dörren,

vad skulle du överväga att ta med dig?

När du tittar runt,
vad funderar du på att välja?

Av de sakerna, vilka bär du på dig?

Och utav de grejerna, vilka använder du?

Detta är intressant för oss,

eftersom den medvetna
och undermedvetna beslutsprocessen

betyder att saker du bär med dig
och dessutom använder

har nåt spirituellt, känslomässigt
eller funktionellt värde.

För att gå rakt på sak,

så är folk villiga att betala för saker
som har ett värde.

Jag har gjort ungefär fem års forskning

och undersökt vad folk bär med sig.

Jag tittar i folks väskor,
i deras fickor, plånböcker.

Jag går in i folks hem,
vi studerar detta över hela världen,

och vi följer dem runt med videokameror.

Det är lite som att förfölja någon
med tillåtelse.

För att gå tillbaka till frågan,

vad bär folk med sig?

Det visar sig att folk bär många saker.

Det kan man förstå.

Men frågar man folk
vilka de tre viktigaste sakerna är,

oavsett kultur, kön och sammanhang,

så säger de flesta nycklar, pengar

och, ifall de har en, en mobiltelefon.

Jag säger inte att det är bra,
men det är värt att uppmärksamma.

Jag skulle inte kunna ta era mobiler.

För ni skulle säkert kasta ut mig.

Okej, det kan verka som en självklarhet

för någon som jobbar för ett mobilföretag.

Men frågan är varför, eller hur?

Varför är dessa saker så viktiga för oss?

Enligt vår undersökning
så handlar det i korthet om överlevnad

överlevnad för oss och våra närmaste.

Nycklar ger tillgång till skydd och värme

och i USA också allt mer till transport.

Pengar är bra för att köpa mat,
för levebröd,

bland annat.

En mobiltelefon
är ett bra återhämtningsverktyg.

Ifall du föredrar Maslows behovstrappa,

är de tre sakerna bra för att stödja

de lägsta planen på Maslows behovstrappa.

De gör många andra saker,

men är väldigt bra på detta.

Och särskilt mobiltelefonens förmåga

att låta folk överskrida gränser
i tid och rum.

Med detta menar jag

att du kan överskrida rum
genom att ringa ett enkelt samtal.

Och du kan överskrida tid
genom att skicka sms när det passar

och den andra kan läsa det när det passar.

Det är rätt så universellt uppskattat,

vilket är varför vi är tre miljarder
som är mobilt uppkopplade.

Och de uppskattar tillgången.

Men du kan göra detta med datorer.

Och du kan göra dem med telefonkiosker.

Mobiltelefonen är dessutom både personlig,

eftersom den ger en känsla av privatliv,
och samtidigt behändig.

Du behöver inte fråga om tillåtelse,

du bara gör det, eller hur?

Men för att dessa saker
ska hjälpa oss att överleva,

så måste vi bära dem på oss.

Men vi glömmer det.

Vi är människor, sånt händer.
Det är ett av våra särdrag.

Jag tycker det är ett ganska bra särdrag.

Vi glömmer,
men vi är också anpassningsbara,

och vi anpassar oss ganska bra
till situationer kring oss.

Vi har strategier för att komma ihåg,

och en av dem nämndes igår.

Det är helt enkelt reflektering.

Det är det där ögonblicket
när du går ut genom dörren,

vänder dig om och känner på fickorna.

Även kvinnor med handväskor gör det.

Du vänder dig om och tittar in i rummet,

vissa pratar för sig själva.

I stort sett alla gör det nångång.

De flesta av er med ett stabilt hemmaliv,

som inte reser konstant
och spenderar all tid på hotell,

har vad vi kallar en tyngdpunkt.

En tyngdpunkt är där
du förvarar dina viktiga föremål.

Och sakerna stannar inte i tyngdpunkten,

men med tiden dras de dit.

Det är där du förväntar dig
att hitta saker.

När du vänder dig om
och tittar in i huset,

och letar efter sakerna,

är det där du letar först, eller hur?

När vi gjorde studien

upptäckte vi det perfekta sättet

att aldrig glömma något nånsin igen.

Och det är helt enkelt
att inte ha något att komma ihåg.

(Skratt)

Okej, det låter som något
ur en kinesisk lyckokaka.

Men det handlar i själva verket
om konsten att delegera.

Från ett planeringsperspektiv

handlar det om att förstå
vad du kan delegera till teknik

och vad du kan delegera
till andra människor.

Och ifall du önskar det kan delegering

vara lösningen till i stort sett allt,

förutom saker som kroppsliga funktioner,
att gå på toaletten.

Du kan inte be någon att göra det åt dig.

Och bortsett från saker som underhållning,

skulle du inte betala någon för
att gå på bio och ha kul för dig,

eller i alla fall inte än så länge,
kanske kommer vi att göra det i framtiden.

Låt mig ge ett praktiskt exempel
som berör delegering.

Det som jag antagligen brinner mest för

är forskningen kring analfabetism

och hur analfabeter kommunicerar.

2004 beräknade FN

att det finns runt 800 miljoner människor
som inte kan läsa eller skriva.

Vi har undersökt detta.

En av sakerna vi tittar på är

att ifall folk inte kan läsa och skriva

och önskar att kommunicera på avstånd,

då måste man kunna identifiera personen

som man vill prata med.

Det kan vara telefonnummer, e-post
eller en postadress.

Om du inte kan läsa och skriva,

hur hanterar du då kontaktinformation?

Faktum är att
miljontals människor gör det.

Från ett planeringsperspektiv
förstod vi inte hur de gjorde det,

och det är ett exempel på

forskning som vi gör.

Det viser sig att analfabeter
är mästare på delegering.

De delegerar de uppgifter
till andra människor,

som de inte själva kan göra.

Låt mig ge ytterligare ett exempel.

Det är lite mer avancerat,

och det är från en studie i Uganda

kring hur folk som delar enheter
använder dem.

Sente är ett ord i Uganda
som betyder pengar.

Det har ytterligare en betydelse,
att skicka pengar som sändningstid.

Det fungerar på följande vis.

Låt oss säga att June
är i en by på landet.

Jag är i Kampala och jag är arbetstagare.

Jag skickar hem pengar
och det fungerar såhär.

I din by finns det en person
med en mobiltelefon

i en telefonkiosk.

De har antagligen en rätt
simpel mobiltelefon i en telefonkiosk.

Så jag köper ett kontantkort som detta.

Istället för att använda pengarna
till att ladda min egen mobil,

så ringer jag till lokala byoperatören.

Jag läser numret för dem och de använder
det till att ladda sin telefon.

De laddar på värdet från Kampala,

och det laddas nu på i byn.

Man kräver
10 eller 20 procent i provision --

kioskoperatören tar 10 eller 20 procent,

och ger resten till dig kontant.

Det finns två saker jag gillar med det.

Först och främst gör det alla

som har tillgång till en mobiltelefon,

till en bankomat.

Det erbjuder
grundläggande bankservice till platser

där det inte finns bankväsen.

Och även om de hade
tillgång till bankfaciliteter,

så skulle de inte nödvändigtvis
anses vara dugliga kunder,

eftersom de inte är tillräckligt rika
för att ha ett bankkonto.

Det finns en annan sak jag gillar med det.

Det är att
trots alla mina tillgängliga resurser,

och trots vår uppenbara sofistikering,

hade jag aldrig kunnat planera nåt så bra

och i harmoni med de lokala förhållandena.

Det finns saker som Grameen Bank
och mikrolån.

Men skillnaden mellan dem och det här är

att det inte finns en central myndighet
som försöker kontrollera det.

Det har helt enkelt uppfunnits på gatan.

Det viser sig att gatan är en oändlig

inspirationskälla för oss.

Ifall du tar sönder något
ger du tillbaka det till leverantören,

de ger dig en ny.

De ger dig antagligen tre nya.

Det innebär: köp tre, få en gratis.

Går du på en gata i Indien eller Kina
så ser du sånt här.

Här tar de sakerna som går sönder,

och reparerar dem
och för tillbaka dem in i kretsloppet.

Det här är från
en arbetsbänk i Jilin City, i Kina,

och du kan se folk ta isär en telefon

och sätta ihop den igen.

De baklänges-konstruerar manualer.

Det är en sorts hackermanual,

skriven på kinesiska och engelska.

De skriver dem också på hindi.

Du kan prenumerera på dem.

Det finns utbildningsinstitut
där de spottar fram folk,

för att lösa de här sakerna.

Men det jag gillar kring det här,

är att det handlar om en person
på gatan med en liten, platt yta,

en skruvmejsel, en tandborste
för att rengöra kontakter,

då de ofta får damm på kontakter --
och kunskap.

Det handlar om socialt nätverkande
av kunskap, som rör sig runt.

Det utmanar sättet vi designar saker på,

och bygger dem, samt hur de distribueras.

Det utmanar normerna.

Gatan ställer många olika frågor.

Det här är Viagra som jag köpte
från en sexshop i Kina.

Kina är ett land
där du kan köpa många förfalskningar.

Och ni tänker: Testade jag det?

Jag tänker inte svara på det. (Skratt)

Men när jag ser något som detta
funderar jag på betydelsen

av förtroende och tillit
i inköpsprocessen.

Vi funderar över hur det kan appliceras

på designen av - lärdomen av detta -

appliceras på designen av onlinetjänster,
kommande tjänster inom dessa marknader?

Detta är kalsonger

(Skratt)

från Tibet.

Jag tittar på de här och tänker,

varför skulle någon
designa kalsonger med fickor?

Det får mig att ifrågasätta,

ifall vi tog alla funktioner
från saker som den här,

satte dem på kroppen

i ett personligt nätverk,

var skulle vi placera sakerna?

Det är rätt trivialt
men lärdomen här kan appliceras på

ett sådant personligt nätverk.

Här ser du några telefonnummer

skrivna över kåken i byn i Uganda.

Det finns inte husnummer,
men istället telefonummer.

Vad betyder det
när folks identitet är mobil?

När tre miljarder människors identitet
är mobil är den inte fast, eller hur?

Er idé om identitet är föråldrad,

för de extra tre miljarderna människor.

Det är så det förändras.

Här är bilden som jag började med.

Den är från Delhi.

Det är från en studie kring analfabetism,

och det här än en man i en tebutik.

Man kan se chai bli upphällt i bakgrunden.

Han är en otroligt fattig
tebutiksarbetare,

från det lägsta skiktet i samhället.

Han har på något sätt en förståelse

för värdet av Livestrong.

Det är inte nödvändigtvis samma värden,

men några sorts Livestrong-värden,

för att faktiskt gå ut och köpa dem,

och visa upp dem.

De personifierar den ihopkopplade värld,

där allt är förbundet och punkterna är,

det handlar om att punkterna går ihop.

Titeln på presentationen är
"Förbindelser och Konsekvenser",

och det är en sorts sammanfattning
av fem års försök att reda ut,

hur det kommer att bli när alla på jorden

kommer ha möjligheten
att överskrida rum och tid

på ett personligt och
lättillgängligt sätt, eller hur?

När alla är uppkopplade.

Och det finns fyra saker.

Den första är omedelbarheten av idéer,

hastigheten hos idéers cirkulation.

Jag vet att TED handlar om stora idéer,

men riktmärket för en stor idé
håller på att förändras.

Ifall du strävar efter en stor idé,
måste du innefatta alla på jorden,

det är den första saken.

Det andra är omedelbarheten av saker.

Det jag menar med detta
är att samtidigt som saker blir mindre,

och funktionaliteten som du kan tillgå
genom dem blir större,

såsom bankväsen och identitet,

så rör sig de här sakerna
mycket snabbt runt världen.

Och hastigheten på antagandet av saker

kommer bara att bli mycket snabbare,

på ett sätt som vi inte bara kan begripa,

när vi når till 6,3 miljarder

och tillväxten i världsbefolkningen.

Det tredje är att
oavsett hur vi designar saker,

noga designar saker,

så tar folk på gatan det till sig,
och kommer på förnyelser,

så länge det möter basala behov,

som förmågan att överskrida rum och tid.

Och saker kommer att förnyas
på sätt vi inte kan förutsäga.

På så sätt, trots våra resurser,
kan de göra det bättre än oss.

Det är min känsla.

Ifall vi är smarta,
så tittar vi på saker som pågår,

och kommer på ett sätt att möjliggöra
att det informerar och påverkar,

både vad vi designar och på vilket sätt.

Och det sista är faktiskt
riktningen på samtalet.

Med ytterligare tre miljarder
mobiluppkopplade människor,

som vill vara en del av samtalet.

Jag tror att vår och TEDs relevans

handlar om att ta till vara på det
och i grund och botten lära att lyssna.

Vi måste lära oss att lyssna.

Tack så jättemycket.

(Applåder)