Wild Strawberries (1957) [MultiSub] [Film] - (Ingmar Bergman)

Smultronstället, Fresas salvajes, Les fraises sauvages, Morangos Silvestres, Wilde Erdbeeren, Mansikkapaikka, Lesne jahody, Fragii Salbatici, Divlje jagode (1957). - After living a life marked by coldness, an aging professor is forced to confront the emptiness of his existence.

With the exception of his elderly housekeeper Miss Agda who he treats almost like a surrogate platonic wife, widowed seventy-eight year old Dr. Isak Borg, a former medical doctor and professor, has retreated from any human contact, partly his own want but partly the decision of others who do not want to spend time with him because of his cold demeanor. He is traveling from his home in Stockholm to Lund to accept an honorary degree. Instead of flying as was the original plan, he decides to take the day long drive instead. Along for the ride is his daughter-in-law Marianne, who had been staying with him for the month but has now decided to go home. The many stops and encounters along the way make him reminisce about various parts of his life. Those stops which make him reminisce directly are at his childhood summer home, at the home of his equally emotionally cold mother, and at a gas station where the attendants praise him as a man for his work. But the lives of other people they ...
------------------------------------------------
El profesor Borg, un eminente físico, debe ir a Estocolmo para recibir un homenaje de su universidad. Sobrecogido, tras un sueño en el que contempla su propio cadáver, decide emprender el viaje en coche con su nuera, que acaba de abandonar su casa, tras una discusión con su marido, que se niega a tener hijos. Durante el viaje se detiene en la casa donde pasaba las vacaciones cuando era niño, un lugar donde crecen las fresas salvajes y donde vivió su primer amor. (FILMAFFINITY)

Premios
1959: Nominada al Oscar: Mejor guión original
1959: Globo de Oro: Mejor película extranjera
1959: National Board of Review: Mejor película extranjera, Mejor actor (Sjöström)
1958: 2 nominaciones al BAFTA: Film internacional, Actor extranjero (Sjöström)
1958: Festival de Berlín: Oso de Oro, Premio FIPRESCI
1959: Festival de Mar de Plata: Mejor película

-----------------------------------------------

Vårt umgänge med andra består
huvudsakligen i att vi diskuterar-

-och värderar vår nästas karaktär
och beteende.

Detta har medfört att jag avstått från
praktiskt taget all så kallad samvaro.

Härigenom har jag blivit
en smula ensam på min ålderdom.

Min livsdag har varit full av hårt
arbete och det är jag tacksam för.

Det började som slit för brödfödan och
slutade som kärlek till en vetenskap.

Jag har en son som också är läkare
och bor i Lund, gift sedan många år.

Äktenskapet är barnlöst.

Min mor lever fortfarande och är
mycket vital, trots sin höga ålder.

Min hustru, Karin,
är död sedan många år.

Middagen är serverad, professor Borg.

Ja tack.

Jag har förmånen
att äga en god hushållerska.

Kanske bör jag tillfoga
att jag är en gammal pedant.

Något som varit ganska påfrestande-

-både för mig själv och de människor
som tvingas leva i min närhet.

Jag heter Eberhard Isak Borg,
och är sjuttioåtta år gammal.

I morgon ska jag promoveras
till jubeldoktor i Lunds domkyrka.

På efternatten den 1 juni hade jag
en egendomlig och obehaglig dröm.

Jag drömde att jag under min promenad
förirrat mig till en okänd stadsdel-

-med öde gator och förfallna hus.

Ljud av hjärtslag

Ljudet tystnar tvärt

Kyrkklockor

En klocka slår

-Är professorn sjuk?
-Var vänlig gör i ordning lite mat.

Gå in och lägg sig och sov,
så kommer jag med kaffe klockan nio.

För all del, jag kan resa utan mat.

Och vem ska lägga ner fracken?
Hur blir det med mig då?

Fröken Agda kan följa med i bilen
eller också kan hon ta flygmaskinen.

Jag har glatt mig åt att få vara med
om när professorn promoveras.

Vi har organiserat allt på bästa sätt,
och så ska professorn köra bil!

Promotionen är inte förrän fem. Om jag
reser genast har jag 14 timmar på mig.

Allting blir ju förstört.

Vad ska professorns pojke, som väntar
på flygplatsen i Malmö, säga?

Om professorn tar bilen
så blir jag inte med.

-Hör nu, fröken Agda...
-Ta han bilen och åk!

-Förstör min högtidligaste dag.
-Vi är inte gifta, fröken Agda.

Jag tackar Gud varje kväll
att jag inte är gift med professorn.

l 7 4 år har jag handlat
efter eget förstånd.

Är det fröken Agdas sista ord?

Det är mitt sista ord, men för mig själv
kommer jag att säga åtskilligt-

-om gamla elaka herrar
som inte tänker det minsta på andra-

-som tjänat trofast i fyrtio års tid.

Det är obegripligt att jag funnit mig
i frökens ohyggliga härsklystnad.

-Det kan vara slut i morgon dag.
-Nu åker jag bil i alla fall.

Fröken Agda får göra vad fan hon vill.

Jag är fullvuxen och behöver inte finna
mig i frökens Agdas kommenderingar.

-Ingen kan packa som fröken Agda.
-Jaså?

-Gamla surpotta.
-Ska jag koka ett par ägg?

Ja tack, det var vänligt.
Tack, snälla fröken Agda.

Jubeldoktor! Fy fan så dumt.

Fakulteten skulle hellre
utnämna mig till jubelidiot.

Jag ska köpa nånting åt tanten
så blir hon snäll igen.

Jag som inte kan göra en fluga förnär.
Ännu mindre fröken Agda.

-Ska professorn ha rostat bröd?
-Inget besvär för min skull...

-Ska hon inte ha en kopp själv?
-Nej tack.

Godmorgon, farbror Isak.

-Vad gör min ärade sonhustru uppe?
-Ni tjoar så att väggarna skallrar.

-Här är det ingen som har tjoat.
-Nej, verkligen inte.

Du ska åka med bilen till Lund?
Kan jag få följa med?

-Åker du hem?
-Ja, jag vill hem.

-Hem till Evald?
-Du behöver inte fråga efter orsaken.

-Det är klart att du får åka med.
-Jag är färdig om tio minuter.

Ja, herregud.

Rök inte är du hygglig.
Jag kan inte fördra cigarettrök.

Det borde vara lag på
att fruntimmer inte fick röka.

-Det är fint väder.
-Det är kvavt. Jag tror det blir åska.

Tacka vet jag cigarr. Stimulans och
avkoppling. Det är en last för män.

-Vilka laster får kvinnor hålla sig med?
-Gråta, föda barn, tala illa om andra.

-Hur gammal är du egentligen?
-Varför frågar du det?

Jag vet varför du frågade.

-Du tycker inte om mig.
-Jag känner dig bara som svärfar.

-Varför reser du hem?
-En impuls.

Evald råkar vara min son.

-Vi är lika, vi har våra principer.
-Det behöver du inte tala om.

-Det här lånet till exempel...
-Han skulle betala när han blev docent.

Det är en hederssak att amortera
fem tusen om året och så vidare.

Vi kan aldrig vara fria tillsammans
och din son arbetar ihjäl sig.

Särskilt om man tänker på
att du är stenförmögen.

Jag vet att Evald förstår
och respekterar mig.

Men han hatar dig också.

-Vad har du emot mig egentligen?
-Ska jag svara dig uppriktigt?

Du är en gammal egoist. Du har aldrig
lyssnat till någon annan än dig själv.

Men du maskerar det bra
bakom din gammelmansfiness.

Du är en benhård egoist. Sen må du
utmålas som en stor människovän.

Men vi som har sett dig på nära håll
vet vem du är.

Jag hade nån idiotisk idé om
att du skulle hjälpa Evald och mig-

-så jag bad
att få bo hos dig i några veckor.

Jag sa att du hjärtans gärna
fick bo hos mig.

Så här sa du, fast det har du väl glömtv

"Dra inte in mig i era äktenskapliga
kalamiteter, för dem struntar jag i."

-Sa jag det?
-Så här sa du ordagrantv

"Jag har ingen respekt
för själsliga lidanden."

"Men om du behöver psykisk onani,
kan jag ordna en bra själskvackare."

-Sa jag det?
-Du är kategorisk i dina omdömen.

Det vore hemskt att på ett eller annat
sätt vara beroende av dig.

Jag har trivts bra med
att ha dig i huset.

-Som en katt då?
-Eller en människa.

Du är en rekorderlig kvinna.
Jag beklagar att du tycker illa om mig.

Jag tycker inte illa om dig.
Jag tycker synd om dig.

Skrattar

-Jag har stor lust att berätta en dröm.
-Jag är inte intresserad av drömmar.

Nej, naturligtvis inte.
Det är klart det.

Nynnar

-Vart ska vi nu ta vägen?
-Jag ska visa dig något.

Varje sommar de första tjugo åren
av mitt liv bodde vi här.

Vi var tio syskon.
Ja, det vet du kanske.

-Bor det folk här nu också?
-Nej, inte i sommar.

Jag går och tar mig ett dopp
om du inte har något emot det.

Smultronstället!

Det är möjligt
att jag blev lite sentimental.

Det kan hända att jag blev lite trött
och kände mig en aning vemodig.

Det är inte otroligt
att jag kom att tänka på ett och annat-

-som varit förknippat med
barndomens lekplatser.

Jag vet inte hur det inträffade,
men dagens klara verklighet-

-gled över
i minnets ännu klarare bilder-

-som steg fram för mitt öga
med styrkan av ett verkligt skeende.

Sara, Sara...

Det är din kusin Isak.

Jag har blivit lite gammal förstås,
så jag är mig inte särskilt lik.

Men du har inte ändrat dig
det allra minsta.

-God morgon. Vad har du för dig?
-Plockar smultron ser du väl.

Vem ska hugnas med dessa bär, plockade
i morgonväkten av en ljuvlig ung kvinna?

Farbror Aron har namnsdag i dag.
Han får en korg med smultron.

Sigbritt och Charlotta
har sytt en bonad-

-Anna har målat en tavla och Kristina
och Birgitta har skrivit en sång.

-Vad bra - farbror Aron är stendöv.
-Han kommer att bli hemskt glad.

Och du har en förbålt söt nacke.

Du vet att du inte får göra så där.

Du är en odräglig liten herre,
som tror att han är något.

Jag är din kusin
och du är förtjust i mig.

Kom hit ska jag kyssa dig.

Håll dig i skinnet, annars talar jag om
för Isak att du försöker kyssa mig.

-Honom klår jag enkelt.
-Vi är hemligt förlovade.

Den förlovningen är så hemlig
så hela huset vet om den.

När ska ni gifta er då?
När ska ni gifta er då?

Av er fyra bröder så vet jag inte
vem som är minst högfärdig-

-men jag tror att det är Isak.

Du är elakast, odrägligast, dummast,
fånigast, löjligast, stroppigast!

-Håll med om att du är svag för mig.
-Och så luktar du cigarr.

Det är väl en manlig lukt bara?

Dessutom säger tvillingarna att du
har haft ganska fula saker för dig-

-med äldsta flickan Berglund.
Hon är inte någon fin flicka.

Vad du är söt när du är röd i ansiktet.
Nu måste du kyssa mig.

-Jag är alldeles förbålt kär i dig.
-Det säger du bara.

Tvillingarna säger
att du är alldeles galen efter flickor.

Är det sant det?

Gråter

Titta, alla smultronen!

Vad ska Isak säga, som är så snäll
och verkligen älskar mig!

Vad du har gjort mig illa!

Du har gjort mig till en dålig kvinna,
åtminstone nästan.

Jag vill aldrig se dig mer,
åtminstone inte före frukost.

Hjälp mig att plocka upp smultronen.
Nu har jag fått en fläck på förklädet!

Någon ringer i en gonggong

Birgitta och Kristina, var är Isak?

Jag tror att Isak är ute med far
och metar.

Far sa förresten
att vi inte skulle vänta med maten.

Småprat

Pianomusik och sång

Plommonen!

Klappar i händerna

l Jesu namn till bords vi gå
välsigna Gud den mat vi få. Amen.

Benjamin går och tvättar händerna.

-När ska du lära dig renlighet?
-Jag har tvättat händerna.

Sigbritt räcker gröten till Angelica,
som lägger för tvillingarna.

Hagbart, ge mig brödet.

Vem har lärt dig
att bre smör på rätsidan av brödet?

Saltet får inte stå framme,
för det fuktar sig.

-Jag har målarfärg under naglarna.
-Vem har plockat smultron åt mig?

Va?

-Du måste tala högre, lilla vän.
-Det har jag gjort!

Att du kom ihåg farbror Arons namnsdag!
Det var sannerligen vänligt av dig.

-Får farbror en snaps till frukosten?
-När inte far är hemma? Aldrig!

Farbror har redan tagit tre snapsar.
Det såg vi när vi gick till badhuset.

-Jaså, ni har också plockat smultron.
-Tvillingarna låter maten tysta mun.

Ni gick ifrån era sängar obäddade.
Till straff får ni torka silvret.

Tvillingarna hör vad moster Olga säger.
- Benjamin ska inte bita på naglarna.

-Anna, vad gör du under bordet?
-Jag vill ge farbror Aron min tavla.

-Kan vi inte få ge honom presenterna?
-Lugna dig tills efter maten.

Det är ett avancerat konstverk
- Fritjof och Ingeborg.

Fast man vet inte säkert
vem som är Fritjof.

Vad hade förresten Sigfrid och Sara
för sig nere vid smultronstället?

-Man skulle sätta munlås dem.
-Håll tyst eller gå från bordet.

Har man inte yttrandefrihet, va?

Sara rodnar,
Sara rodnar, Sara rodnar.

Sigfrid rodnar han med! Haha!

Nu ska det vara tyst vid bordet!

-Men Sara då...!
-De bara ljuger!

Sara snyftar

Isak är så fin, förstår du.

Han är så hemskt fin
och moralisk och känslosam.

Han vill att vi ska läsa dikter
och tala om livet efter detta-

-och spela fyrhändigt på pianot.

Han vill bara kyssas när det är mörkt
och så talar han om synden.

Jag tror han är förfärligt högstående
och jag känner mig så usel.

Jag är usel, det är inget resonemang
om den saken.

Ibland får jag för mig
att jag är mycket äldre än Isak.

Då tycker jag att han är ett barn,
fast vi är jämnåriga.

Sigfrid är så fräck och spännande!

Jag vill inte vara här hela sommaren
till ett åtlöje för er allihop.

Håller inte Sigfrid sig i skinnet, ska
jag se till att han får ferieläsning.

Det ordnar far, för han tycker också
att Sigfrid är ohängd.

Stackars Isak, som är så fin mot mig.
Tänk vad allting ändå är orättvist.

Det ordnar sig, ska du se.
Nu sjunger de för farbror Aron.

Det är väl tokigt
att skriva en sång till en döv gubbe.

Det är typiskt tvillingarna.

Sång
Gräsen buga
kring vår lilla nätta stuga

Vi vår onkel Aron firar

och med sång hans änne sirar

Ett fyrfaldigt leve för farbror Aron.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jag springer ner
och möter Isak och morbror.

En känsla av tomhet
och sorgsenhet överföll mig-

-men jag väcktes
ur mina drömmerier av en flickröst-

-som frågade mig om något.

-Är det här din kåk?
-Nej.

Min farsa äger nämligen hela udden,
inklusive kåken.

Jag har bott här en gång.
För tvåhundra år sen.

Är det ditt åk som står däruppe?
Verkar antikt.

-Det är antikt också - liksom ägaren.
-Du har självironi också. Fantastiskt!

-Vart är du på väg?
-Till Lund.

Det passar fantastiskt.
Jag är på väg till ltalien.

-Jag heter Sara. Knasigt namn, va?
-Isak - det är också knasigt.

-Var inte de gifta?
-Det var Abraham och Sara.

-Ska vi åka då?
-Jag har en annan dam med mig.

Marianne, det här är Sara.
Vi får sällskap till Lund.

Sara ska till ltalien,
men har lovat att åka med oss.

Nu var du ironisk igen,
men det klär dig. Ska vi sticka då?

Jag får lift nästan ända till ltalien.
- Det här är Anders och Viktor.

-Det här är fader Isak.
-Goddag.

Puddingen som ni står och glor på
heter Marianne.

-Det var en ovanligt stor bil.
-Vi ska nog få rum.

Bagaget kan vi sätta i bakluckan
om ni inte har något emot det.

Fnissar

Jag måste förstås anförtro Isak
att Anders och jag kilar stadigt.

Viktor är med som förkläde.

Viktor är också kär i mig
och bevakar Anders.

Det är ett genialt drag av farsan.

Jag måste kanske förföra Viktor
för att sätta honom ur spel.

Bäst jag upplyser Isak om
att jag är oskuld.

Så röker jag pipa.
Det är nyttigt, säger Viktor.

Viktor är galen i allting
som är nyttigt.

Jag hade en ungdomskärlek
som hette Sara.

-Hon var lik mig förstås, va?
-Hon var ganska lik dig.

Hon blev gift med min bror Sigfrid.

Nu är hon sjuttiofem år,
en vacker liten gumma.

Jag kan inte tänka mig nåt värre
än att bli gammal.

Isak skrattar
Nu sa jag bestämt nåt dumt!

Vänta, låt mig ta mina glasögon...

Hur gick det? Vi har inga ursäkter.
Det var min hustru som körde.

Är ni välbehållna?
Tack och lov för det.

Mördarna bör presentera sig!
Ingenjör Ahlman.

Min hustru har varit skådespelerska.
Det var det vi diskuterade när...

-Kom och be om förlåtelse, Berit.
-Förlåt. Det var mitt fel.

Jag skulle just klippa till min man.

En del straffar Gud med detsamma.
Eller vad säger du, som är katolik?

Vi ska få er bil på rätt köl igen.

Håll nu käften. Somliga människor
har faktiskt oegoistiska avsikter.

Min hustru är lite nervös, tror jag.
Men vi har fått en chock.

Titta nu hur ingenjören mäter sina
krafter med de unga gossarna.

Hur han spänner sina slaknade lemmar
för att stoltsera inför flickan.

Sten, älsklingen min,
akta så du inte får hjärnblödning.

Min hustru älskar att genera mig.
Jag låter henne hållas.

Stopp!

Visslar

Jag kan aldrig skilja på om min hustru
gråter äkta eller om hon gråter teater.

Jag tror tamejfan
att det är på riktigt.

-Så är det att skåda döden.
-Kan du inte hålla käften?

Hon har stor inlevelseförmåga. I två år
inbillade hon mig att hon hade cancer-

-och trakasserade vår omgivning med
alla upptänkliga sjukdomssymptom.

Hon var så övertygande så vi trodde
mer på henne än på läkarna.

Hur skulle det vara
om ni lämnade er hustru i fred?

Kvinnornas gråt åt kvinnorna. Rör inte
vid kvinnornas tårar, ty de äro heliga.

Gamla Berit börjar bli lite schabbig.
Därför har ni råd att försvara henne.

Jag tillåter mig att hysa medlidande
med er hustru - av flera skäl.

Ni verkar inte det minsta hysterisk.
Berit däremot är en prakthysterika.

-Vet ni vad det innebär?
-Enligt er hustru är ni ju katolik.

Det är mitt sätt att härda ut.
Jag förlöjligar henne och hon mig.

Vi är beroende av varandras sällskap.

Det är rena egoismen
att vi inte har slagit ihjäl varandra.

Nu kom smällen. Det är sånt här
som kallas synkoper, inte sant?

Outhärdligt komiskt.

Om jag haft ett tidtagarur
skulle jag beräknat urladdningen.

Håll käften!

Det kanske är höjden av sanning
och utlevelse, men vi har barn i bilen.

För deras skull
kanske ni vill stiga ur.

Förlåt oss, om ni kan.

Det var med blandade känslor
jag återsåg den här trakten.

Dels hade jag här min första praktik,
dels bor min mor strax i närheten.

Goddag, goddag.
Goddag, doktorn.

Jaså, doktorn är ute och åker.
Ska det vara full tank?

Eva! Kom hit ett slag!

Här ser du dr Borg i egen hög person.

Han som hela bygden snackar om.
Världens bästa doktor.

Vi uppkallar
den nya telningen efter doktorn.

Isak Åkerman, det är inget dåligt
namn på en statsminister.

Eva och jag gör bara pojkar.
Ska det vara olja och vatten med?

-Och far mår bra, trots sin dåliga rygg?
-Det börjar bli skräpigt med gubben.

Men mor hon är som en liten bomb.
Ska doktorn hälsa på sin mamma?

-Hon måste vara minst nittiofem.
-Nittiosex.

Jag säger då det...

-Hur mycket blir det?
-Vi bjuder på soppan.

Såra oss inte, doktorn! Vi kan vara
lite spanska av oss vi också.

-Jag uppskattar vänligheten, men...
-Det finns sånt som inte kan betalas.

-Vi glömmer ingenting i första taget.
-Fråga vem som helst i stan.

De minns vad doktorn gjorde för dem.

-Jag borde kanske ha stannat här.
-Det förstår jag inte.

-Vad sa Henrik?
-Doktorn sa att han borde stannat här.

Tack i alla fall.

Jag kanske ***kÅan komma och stå fadder
för den nye Akerman.

-Ni vet var jag finns.
-Ja tack.

Då sa jag till käringenv "Det är väl
ändå jag som är provinsialläkaren!"

Under lunchen
blev jag en smula upprymd-

-och berättade för ungdomarna
om mina år som provinsialläkare.

Mina historier gjorde en viss lycka.
Jag tror inte de skrattade av artighet.

Och jag drack både vin till maten
och portvin till kaffet.

Dikt till musik
Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder.

Hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

-Anders ska bli präst och Viktor läkare.
-Vi skulle inte diskutera det.

Anders lyriska utbrott
är ett avsteg från det.

Hur kan en modern människa bli präst?

Din rationalism är ett obegripligt
andligt snusförnuft.

Jag anser att den moderna människan
ser sin meningslöshet i vitögat-

-och tror på sin biologiska död.

Människan ser på sin död med skräck
och står inte ut med meningslösheten.

Religionen åt folket.
Opium åt den värkande lemmen.

Är de inte söta?

Hörru du, när du var liten trodde
du på tomten, nu tror du på Gud.

Vad anser professorn till exempel?

Ni skulle möta min åsikt
med ironi vad jag än råkade säga.

-Vore de inte olyckliga i så fall?
-Nej, mycket, mycket lyckliga.

"Var är den vän
som överallt jag söker."

"När dagen gryr
min längtan blott sig öker."

"När dagen flyr..."

"När dagen flyr jag än ej honom finner."

"Fast hjärtat brinner."

Professorn är religiös, inte sant?

"Jag ser hans spår
varhelst en kraft sig röjer."

"En blomma doftar
och ett ax sig böjer."

"Uti den suck jag drar - den luft
jag andas, hans kärlek blandas."

"Jag hör hans röst
där sommarvinden susar."

Nu blev jag så där högtidlig igen.
Jag kan bli det utan vidare.

Jag ska avlägga ett besök hos min mor.

-Får jag följa med dig?
-Ja, visst får du det.

Åskmuller

Nu kommer visst åskvädret.

Jag har avsänt ett telegram för att
tala om att jag tänker på dig i dag.

I dag på din stora dag,
och så kommer du hit.

Man har ju sina ljusa ögonblick,
kära mor.

Är det din hustru som står där, Isak?
Du måste be henne lämna rummet.

-Hon har gjort oss alltför mycket ont.
-Det är Evalds hustru.

-Det är min sonhustru Marianne.
-Hon kan komma fram och hälsa.

Goddag, fru Borg.

-Varför är du ute och reser?
-Jag har varit i Stockholm.

-Varför är du inte hemma med barnet?
-Evald och jag har inga barn.

Det är underligt med unga människor
nu för tiden. Själv födde jag tio barn.

Vill Marianne vara vänlig och hämta hit
den stora asken som står där borta.

Min mor bodde i det här huset före mig.
Och ni barn kom ofta och hälsade på.

I asken ligger några av era leksaker.

Jag har försökt tänka ut
vem som ägde vad.

Tio barn och alla är döda utom Isak.
Tjugo barnbarn.

Ingen besöker mig utom Evald
en gång om året. Jag beklagar mig inte.

15 barnbarnsbarn som jag aldrig sett.

Jag sänder brev och presenter
till 53 bemärkelsedagar om året.

Får vänliga tackbrev,
men ingen besöker mig-

-utom då det gäller att låna pengar.
Ja, jag är naturligtvis tröttsam.

-Se det inte så, snälla mor.
-Jag har ett fel till. Jag dör inte.

Arvet faller inte ut enligt beräkningar
som gjorts upp av unga människor.

Den här dockan, den var Sigbritts.
Hon fick den när hon fyllde åtta år.

Jag har själv sytt klänningen,
men hon brydde sig inte om den-

-så Charlotta övertog den.
Det minns jag så tydligt.

Det är Sigfrid när han var tre år
och du själv när du var fem.

Och så är det jag. Herregud,
så man såg ut på den tiden.

-Kan jag få den där bilden?
-Ja, visst får du den.

Är målarboken tvillingarnas,
Annas eller Angelicas?

Ja, jag vet faktiskt inte.

Och Kristina har klottrat: "Mest av alla
älskar jag i alla fall pappa".

Och Birgitta har lagt till:
"Jag ska gifta mig med pappa".

Är det inte lustigt.
Jag skrattade när jag såg det.

Är det inte kallt här inne?
Jag har frusit så länge jag kan minnas.

-Vad beror det på, du som är läkare?
-Du har ju lågt blodtryck.

Ska vi be syster Elisabet att ordna
lite te, så kan vi sitta och språka?

-Nu ska vi inte besvära längre.
-Titta här.

Sigbritts äldsta pojke fyller femtio år.
Jag tänkte ge honom fars guldklocka.

Kan jag ge honom den,
fast visarna lossnat?

Jag minns
när Sigbritts pojke var nyfödd-

-och låg i sin lilla korg i syrénbersån.

Nu ska han bli femtio år.

Och lilla kusin Sara,
som alltid gick och bar på honom-

-som gifte sig med Sigfrid,
den slarvern.

Nu måste ni gå så ni hinner med allt.

Jag är mycket tacksam över besöket.

Hälsa Evald så mycket. Adjö.

-Var är Anders och Viktor?
-De började snacka om Guds existens.

Till slut blev de så arga att Anders
försökte vrida Viktors arm ur led.

Ett taskigt argument för Guds existens.

De kunde intressera sig
för mig i stället.

De sa att jag skulle hålla babblan
för det var en principdebatt.

De skulle göra upp, eftersom de hade
sårat varandras innersta känslor.

Så nu ska de slå varandra på truten.

Passa dig!

-Då ska jag gå och ta rätt på dem.
-Vem tycker du bäst om?

Anders ska ju bli präst. Han är ganska
varm och rar, förstås. Fast prästfru...

Viktor är ju kul.
Han kommer att gå långt.

-Hur menar Sara med det?
-En präst är ju nåt antikverat.

Fast han har snygga ben, killen.
Hur kan man tro på Gud?

Nå? Fanns Gud?

Jag somnade, men förföljdes under
sömnen av drömmar och bilder-

-som föreföll mig ytterst påtagliga
och förödmjukande.

Jag kan inte förneka
att det i dessa drömsituationer-

-fanns något betvingande som
borrade sig fast i mitt medvetande-

-med en nästan outhärdlig avsiktlighet.

Har du sett dig i spegeln, Isak?
Inte det?

Då ska jag visa dig hur du ser ut.

Du är en ängslig gubbe som ska dö,
men jag har hela livet framför mig.

-Titta, nu blev du sårad i alla fall.
-Nej, jag blev inte sårad.

Jo, du blev sårad,
därför att du inte tål sanningen.

Jag har tagit
alldeles för mycket hänsyn.

-Då blir man grym utan att vilja det.
-Ja, jag förstår.

Nej, du förstår inte!
Vi talar inte samma språk.

Se dig i spegeln en gång till.
Nej, du ska inte titta bort.

Nu säger jagv "Jag ska gifta mig
med din bror Sigfrid."

Han och jag älskar varandra
nästan som på lek.

Titta nu hur du blir i ansiktet.
Försök att le!

-Så där ja, nu ler du.
-Det gör så ont!

Du som är professor emeritus borde veta
varför det gör ont, men det vet du inte.

För trots att du vet så mycket
så vet du egentligen ingenting.

Jag måste gå. Jag har lovat
att se efter Sigbritts lille pojke.

Fåglar

Barnet gråter

Stackars lilla barnet mitt.
Du ska sova stilla nu.

Inte vara rädd för vinden,
för fåglarna, kajorna och måsarna.

Inte vara rädd för vågorna från havet.
Jag är hos dig, jag håller fast dig.

Inte vara rädd, lilla barn.
Snart är det dag igen.

Ingen gör dig ont.
Jag är hos dig. Jag håller om dig.

Piano

Vill ni vara snäll att komma in hit,
professor Borg.

Varsågod och sitt.

-Har ni er tentamensbok med er?
-Javisst. Varsågod.

Tack.

Vill ni vara vänlig att bestämma
bakterieprovet i mikroskopet.

Det måste vara något fel
på mikroskopet.

-Det är inget fel på mikroskopet.
-Jag kan inte se nånting.

Vill ni vara snäll
och läsa den här texten.

lnke tan magrov
stak farsin los kret.

Fajne kaserte mjotron presete.

-Vad betyder det?
-Jag vet inte.

Jag är läkare. Jag är inte språkman.

På tavlan här står det
som är en läkares första plikt.

Vet ni överhuvudtaget vad som är
en läkares första plikt?

-Om jag får tänka mig för.
-Tag god tid på er.

En läkares första plikt...
Tänk, det har jag glömt.

En läkares första plikt är
att be om förlåtelse.

Javisst, ja. Nu minns jag!

-Ni är vidare skyldig till skuld.
-Skyldig till skuld?

Jag antecknar
att ni inte förstått anklagelsen.

-Är det graverande?
-Tyvärr, professorn.

Jag har dåligt hjärta. Jag är gammal,
ingenjör Ahlman. Jag måste skonas.

Det står ingenting om ert hjärta.

-Vill ni kanske avbryta tentamen?
-Nej, för guds skull.

Vill ni vara vänlig att göra anamnes
och ställa diagnos på patienten.

Skrattar
Patienten är ju död.

-Vad skriver ni i min bok?
-Min slutsats.

-Att ni är inkompetent.
-Inkompetent?

Vidare är ni anklagad
för en del allvarliga förseelser.

-Känslokyla, själviskhet, hänsynslöshet.
-Nej.

Anklagelserna framställdes av er hustru.
Ni ska konfronteras med henne.

-Min hustru är ju död sedan många år!
-Tror ni jag skämtar?

Var vänlig följ med godvilligt.
Ni har inget val, förresten. Kom nu.

Skratt

Skrattar

Många glömmer en kvinna
som varit död i trettio år-

-men ni kan när som helst
återkalla den här scenen i ert minne.

Tisdagen den första maj 1917.

Ni stod här och hörde och såg vad
kvinnan och mannen sa och gjorde.

Nu ska jag tala om det här för Isak
och jag vet precis vad han säger:

"Stackars lilla flicka,
vad jag tycker synd om dig."

Precis som om han vore Gud fader.
Och då gråter jag och säger:

"Har du verkligen
lite medlidande med mig?"

Och han säger:
"Jag tycker oändligt synd om dig."

Då gråter jag ännu mer och frågar om
han kan förlåta mig. Och han säger:

"Inte ska du be mig om förlåtelse.
Jag har ingenting att förlåta dig."

Men han menar inget med vad han säger,
för han är alldeles kall.

Och så blir han plötsligt mycket öm.

Jag skriker att han inte är klok-

-och att man kan spy på
ett så förljuget ädelmod.

Då säger han att han ska hämta lugnande
och att han förstår allt mycket bra.

Jag säger att det är hans skuld
att jag är som jag är.

Då ser han mycket sorgsen ut
och säger att det är hans skuld.

Men han bryr sig inte om nånting,
för han är alldeles kall.

-Var är hon?
-Det vet ni. Hon är borta.

Hör ni inte så tyst det är? Allt är
ju bortopererat, professor Borg.

Ingenting som smärtar,
blöder eller skälver.

-Det är verkligen ganska tyst.
-En i sitt slag fulländad gärning.

-Och vad blir straffet?
-Det gamla vanliga, antar jag.

-Det gamla vanliga?
-Ensamheten.

-Ensamheten?
-Just det - ensamheten.

-Finns det ingen nåd?
-Fråga inte mig.

-Vad är det här?
-Barnen ville sträcka på benen.

-Men det regnar ju fortfarande.
-De insisterade på att få hylla dig.

Har du sovit gott?

De sista månaderna har jag haft
de besynnerligaste drömmar.

Det är som om jag vill säga något
som jag inte vill höra när jag är vaken.

Att jag är död. Fast jag lever.

-Du och Evald är mycket lika.
-Ja, du har sagt det.

-Evald har sagt precis detsamma.
-Om mig? Det tror jag nog.

-Nej, om sig själv.
-Han är ju bara trettioåtta år.

Får jag berätta alltsammans för dig
eller tråkar det ut dig?

Det var för några månader sen.

Jag ville tala med Evald,
så vi tog bilen och for ner till havet.

Nu har du mig i fällan. Vad ville du
säga mig? Något obehagligt?

-Om jag ändå inte behövde tala om det.
-Du har hittat någon annan.

Var inte barnslig nu.

Här säger du att du vill tala med mig.
Vi tar bilen och far ner till havet.

Herregud, ut med hela saken.
Håll mig för fan inte på halster.

Vad tror du jag egentligen ska berätta?
Att jag mördat? Eller förskingrat?

Jag är med barn, Evald.

-Är du säker?
-Jag fick besked på provet igår.

Det var alltså hemligheten.

En sak vill jag säga dig samtidigt.
Den här ungen ska jag ha.

-Det var klart besked.
-Jo, det var det.

Du vet att jag inte vill ha barn.
Du får välja mellan mig och barn.

Stackars Evald...

Det är orimligt att tro att nya stackare
ska få det bättre än vi.

-Det där är svepskäl.
-Kalla det vad du vill.

Jag var själv ett barn i ett äktenskap
som var en frisk avglans av helvetet.

Mycket rörande,
men du beter dig som en barnunge.

Jag ska vara på sjukhuset klockan tre
och har inte tid att diskutera saken.

-Du är feg!
-Ja.

Jag tar inte ett ansvar som tvingar mig
att existera en dag längre än jag vill.

Jag menar allvar och det är inte någon
sorts hysteri som du trodde i början.

-Jag vet att det här är fel.
-Det finns inget rätt eller fel.

-Man fungerar enligt sina behov.
-Och vad har vi för behov?

Du har ett förbannat behov av
att vara levande, att åstadkomma liv.

Mitt behov är att vara död
- absolut, orörligt död.

Vill du röka en cigarett
så får du gärna.

Varför har du berättat
allt det här för mig?

Jag såg dig med din mor och greps
av en alldeles besinningslös rädsla.

Det förstår jag inte.

Så här tänkte jagv Där är hans mor.

En urgammal kvinna - iskall alltigenom,
mer skrämmande än döden själv.

Där står hennes son.
Det är ljusårs avstånd mellan dem.

Själv säger han att han är levande död.

Och så Evald som håller på
att bli lika ensam, kall och död.

Jag tänkte på min unge i magen.

Så tänkte jag att det är bara kyla,
död och ensamhet hela vägen.

-Nånstans måste det ju ta slut.
-Du far ju tillbaka till Evald.

Jag går inte med på hans villkor.
Ingen kan ta min unge ifrån mig.

Inte ens den som jag älskar mest
av alla människor.

-Kan jag hjälpa dig?
-Ingen kan hjälpa mig.

Vi är för gamla, Isak.

-Vad hände efter ert samtal i bilen?
-Jag reste ifrån honom dan därpå.

-Har han inte låtit höra av sig?
-Jag vill inte att vi ska få det så...

-Hur menar du?
-Stackarna som vi körde ut ur bilen.

Jag tänkte på Ahlman och hans hustru.
De påminde mig om mitt äktenskap.

Men vi älskar varandra.

Sång
Jag må han leva uti hundrade år...

Vi har hört att du firar en stor festdag
så vi vill hylla dig-

-och tala om att vi är mycket imponerade
av att du har varit doktor i femtio år.

Vi förstår att du är en mycket klok
farbror som vet allt om livet-

-och lärt sig
hela bruksanvisningen utantill.

Tack så mycket. Nu måste vi fortsätta.
Klockan är mycket redan.

Kyrkklockor

Ni kom i alla fall.
Vi hade just slutat hoppas.

Det är praktiskt att åka bil, inte sant?
Nu får professorn krypa i fracken.

Goddag, Marianne. Jag har förberett
Evald på hennes ankomst.

-Fröken Agda reste i alla fall.
-Det var min plikt.

Men nöjet är förstört.

-Goddag, far. Välkommen.
-Jag har tagit Marianne med mig.

-Kan jag gå upp med mina grejer?
-Vill far bo i gästrummet som vanligt?

Ni kan gå ut i köket,
så kommer jag snart.

Har ni haft en skön resa? Vad är det
för ungdomar ni har med er?

-De ska till Italien.
-De är mycket trevliga.

Jag ville bara säga det
att klockan är en kvart över fyra.

Jag har köpt nya skosnören.

-Nej, jag ska åka i morgon.
-Tänker du bo på hotell?

Nog kan vi dela sängkammare
en natt till.

-Det var trevligt att se dig.
-Detsamma.

Nå, ska vi gå på middagen?

Jag ska bara ringa till Stenberg
och säga att jag har en dam med mig.

Det är bråttom, professorn!

De blåser fanfar

Fader Isak! Fader Isak!

Latin
Primo pileum meum sumo
et capiti meo impono.

Isak Borg, medice peritissime
atque experimentissime-

-inventor medicorum
instrumentorum sagacissime.

Salve medicine doctor praeclarissime.

Accipe pileum libertatis
spectataeque virtutis.

Jag ertappade mig med
att mitt under ceremonien-

-i tankarna återvända
till dagens händelser.

Det var nu jag beslöt att dra mig till
minnes och nedskriva allt som hänt.

Jag tyckte att det i denna slumpvis
hoptrasslade händelsekedja -

-skymtade
en högst märkvärdig kausalitet.

Vale praeclarissime medicine
doctor jubilaris Lundensis.

-Nå, var det roligt på promotionen?
-Ja tack.

Är fröken Agda trött?
Ta en av mina sömntabletter.

Nej tack.

Fröken Agda,
jag är ledsen för det där i morse.

Är professorn sjuk?
Jag vet inte, men det låter ängsligt.

Är det så ovanligt att jag ångrar mig?

-Ska professorn ha karaffinen på bordet?
-Nej tack.

Jag öppnar balkongdörren.

Det regnar nu.

Tack i alla fall, professorn. God natt.

Jo, fröken Agda.

Tycker inte fröken Agda att vi som varit
så goda vänner i en hel mansålder...

-...skulle kunna säga du till varandra?
-Nej, det tycker jag verkligen inte.

-Varför inte det då?
-Har professorn borstat tänderna?

Jag betackar mig för alla intimiteter.
Det är bra som det är mellan oss två.

-Ja, vi är gamla nu.
-Tala för sig själv.

En kvinna är angelägen om sitt rykte.
Vad skulle folk säga?

Vad skulle folk säga?
Handlar fröken Agda alltid rätt?

Nästan alltid. Vid vår ålder bör man
veta hur man ska bete sig.

Godnatt, fröken Agda.

Godnatt, professorn.
Jag ställer dörren på glänt.

Professorn vet var jag finns,
om det skulle vara något.

Godnatt, godnatt.

Sång
Soliga barn av luft och ljus

Oh, jag förstår ert tysta sus

Blommande sköna dalar

hem för hjärtats ro

Hej, fader Isak. Du var fantastisk
i processionen. Nu ska vi fara vidare.

-Vi har fått lift ända till Hamburg.
-Anders är alldeles nere i tanten.

-Adjö med er och tack för sällskapet.
-Förstår du att det är dig jag älskar?

-I dag, i morgon och alla dagar.
-Det ska jag komma ihåg.

-Skynda dig på.
-Adjö, professorn.

Adjö, Viktor och Anders.

Ja, nu måste vi nog kila.

Hör av er någon gång.

-Jag tror farbror sover.
-Evald!

-Är ni redan hemma?
-Marianne måste byta skor.

-Ni ska gå på dansen alltså?
-Vi ska väl det.

-Hur mår far? Hjärtat har skött sig?
-Utmärkt.

-Godnatt då, far.
-Evald...

Kom och sätt dig här ett tag.

Är det något särskilt?

Jag ville fråga dig hur det ska bli
mellan dig och Marianne.

-Förlåt att jag frågar.
-Jag vet ingenting.

Jag har inte med saken att göra,
men blir det inte...

-Jag har bett henne stanna.
-Bör ni inte...

-Jag kan inte vara utan henne.
-Menar du ensam?

Jag kan inte vara utan henne.
Det är det jag menar.

-Det får bli som hon vill.
-Och vill hon?

Hon ska tänka på saken.

-Angående den där skulden...
-Du ska få dina pengar.

Det var inte så jag menade.

-Hur mår du?
-Mycket bra.

Jag tappade en klack så jag får byta.
Kan jag ha de här skorna istället?

-Tack för resesällskapet.
-Tack själv.

-Jag tycker om dig, Marianne.
-Jag tycker om dig också, farbror Isak.

Då jag under dagen
varit orolig eller sorgsen-

-brukar jag för att stilla mig
återkalla minnen från barndomens värld.

Så gjorde jag även denna afton.

Isak, det finns inga smultron kvar.

Du ska leta reda på din pappa.
Vi hämtar er på andra sidan ön.

-Jag hittar varken far eller mor.
-Jag ska hjälpa dig.

Kom un