Vi provar emotionell korrekthet

Det är dags för liberaler och konservativa att överbrygga sina politiska skillnader och verkligen lyssna på varandra, säger den politiska gurun Sally Kohn. I den här optimistiska föreläsningen berättar Kohn vad hon lärde sig som vänstervriden lesbisk nyhetskommentator på konservativa Fox News. Det handlar inte om politisk korrekthet, säger hon, utan snarare om emotionell korrekthet.

När jag gör mitt jobb hatar folk mig.

Faktum är att ju bättre jag gör mitt jobb,

desto mer hatar folk mig.

Och nej, jag är inte parkeringsvakt,

och jag är inte begravningsentreprenör.

Jag är en progressiv lesbisk
nyhetskommentator

på Fox News. (Applåd)

Hörde ni? För säkerhets skull:

Jag är en homosexuell nyhetskommentator
som jobbar för Fox News.

Jag ska berätta för er hur jag gör

och det viktigaste jag har lärt mig.

Jag är med på TV.

Jag debatterar med folk
som bokstavligen vill förinta

allt jag tror på.

Som i vissa fall tycker att jag
och folk som jag inte ens ska finnas.

Det är lite som Thanksgiving
med din konservativa morbror

på steroider,

i direktsändning inför en miljonpublik.

Det är verkligen nästan precis så.

Och det är bara under sändning.

Hatbreven jag får är helt otroliga.

Bara under förra veckan
fick jag 238 obehagliga mail

och fler hat-tweets än jag kan räkna.

Jag blev kallad en idiot,
en förrädare, ett plågoris,

en fitta och en ful man,

och det var i ett och samma mail.

(Skratt)

Så vad har jag insett,

genom att vara måltavla
för allt det här obehaget?

Min största slutsats är att i årtionden

har vi varit fokuserade
på politisk korrekthet.

När det som spelar större roll
är emotionell korrekthet.

Låt mig ge er ett litet exempel.

Jag bryr mig inte om
ifall du kallar mig flata. Inte alls.

Jag bryr mig om två saker.

Ett: jag vill att du stavar det rätt.

(Skratt)

(Applåd)

En snabb påminnelse,
det stavas F-L-A-T-A.

Ni anar inte.

Och för det andra:
Jag bryr mig inte om ordet,

jag bryr mig om hur du använder det.

Är du vänlig? Är du bara naiv?

Eller vill du verkligen
skada mig personligen?

Emotionell korrekthet är tonen, känslan,

hur vi säger det vi säger,

respekten och medkänslan
vi visar varandra.

Och vad jag har insett är
att politisk argumentation

börjar inte med idéer
eller fakta eller statistik.

Politisk argumentation börjar med
att du är emotionellt korrekt.

När jag började jobba på Fox News,

det här är en sann bekännelse,

så förväntade jag mig
att se märken i mattan

från alla som dragit knogarna i golvet.

Och förresten, om ni inte är uppmärksamma:
det där var inte emotionellt korrekt.

Men liberaler på min sida,

vi kan vara självgoda,
vi kan vara nedlåtande,

vi kan vara avvisande
mot alla som inte håller med oss.

Med andra ord: vi kan ha rätt politiskt

men göra fel känslomässigt.

Och det kan leda till

att folk inte gillar oss. Okej?

Okej, här är kruxet.

Konservativa är jättetrevliga.

Jag menar, inte allihop,

och inte de som skickar hatmail till mig,

men ni anar inte.

Sean Hannity är en av
de trevligaste killar

jag någonsin träffat.

Han ägnar sin fritid

åt att försöka fixa blind dates
åt sin personal.

Och jag vet att om jag hade ett problem

så skulle han göra allt han kunde
för att hjälpa mig.

Jag tycker att Sean Hannity

har fel politiskt till 99 procent,

men hans emotionella korrekthet
är fullständigt imponerande,

och det är därför folk lyssnar på honom.

För du kan inte få någon att hålla med dig

om de inte ens lyssnar på dig först.

Vi ägnar så mycket tid
åt att prata förbi varandra

och inte nog med tid åt
att prata igenom våra oenigheter.

Men om vi kan börja
känna medkänsla för varandra,

då har vi en chans
att bygga en gemensam grund.

Det låter lite flummigt

när jag säger det här,

men när du försöker praktisera det,

är det väldigt kraftfullt.

Om någon säger att de hatar invandrare

försöker jag föreställa mig
hur rädda de måste vara

inför att deras samhälle inte längre
ser ut som de är vana vid.

Eller någon som säger
att de inte gillar lärarfackföreningar.

Jag är säker på att de är förkrossade

över att det går utför
med deras barns skola,

och de letar bara
efter någon att skylla på.

Vår utmaning är att hitta
den medkänsla för andra

som vi vill att de ska ha för oss.

Det är emotionell korrekthet.

Jag säger inte att det är lätt.

I genomsnitt typ 5,6 gånger per dag

måste jag hindra mig från att svara

på alla hatbrev
med ett utbrott av fula ord.

Detta att hitta medkänsla

och gemensamma utgångspunkter
med dina fiender

är lite som en politisk
och andlig övning för mig.

Och jag är knappast Dalai Lama.

Jag är inte perfekt.

Däremot är jag optimistisk,
för jag får inte bara hatbrev.

Jag får också snälla brev, massor av dem.

Och ett av mina favoritbrev börjar:

"Jag är inte så förtjust
i din politiska inställning,

eller din ibland töjbara logik."

(Skratt)

"Men jag gillar dig som person."

Den här killen håller inte med
om mina åsikter, än.

(Skratt)

Men han lyssnar,
inte på grund av vad jag sa,

utan på grund av hur jag sa det.

Och fast vi aldrig har träffats

har vi lyckats skapa en relation.

Det är emotionell korrekthet,

och det är så vi startar samtalen

som verkligen leder till förändring.

Tack.

(Applåd)