Have You Seen This Cat?

Så på senaste tiden så har jag spelat ett
av mina favoritspel från min barndom,

det är ett Xbox-spel som heter
Phantom Dust - du kanske har hört talas om det -

och medan jag spelade upptäckte jag något underligt:

medan jag gick in i affären i spelet,
precis som hundratals gånger förut,

råkade jag lägga märke till något jag
aldrig hade sett förut:

på en vägg i affären, fäst på en hylla,

finns ett väldigt, väldigt litet foto

av en kattunge.

Den här bilden - en sapia-färgad polaroid
i låg upplösing -

föreställer en katt som lutar huvudet
nyfiket,

som tittar ut från bakom...

...något.

Kanske lutar katten sitt huvud på någons axel,

eller kanske tittar den över kanten av
en soffa

Eftersom fotot har så dålig upplösning är
det svårt att säga vad som finns i det

helt säkert,

förutom en katt.

Men - under fotot, mot botten
av polaroidfotot,

står två saker skrivna med rött bläck:

några japanska bokstäver,

och sedan, på engelska,

ordet kärlek.

När jag först såg det här fotot
blev jag omedelbart fascinerad:

Vem var den här katten?

Också:
Vems katt var den här katten?

Tillhörde katten kanske någon som hade
jobbat på spelet?

Kanske tillhörde den Phantom Dust och Panzer
Dragoon-seriernas skapare, Yukio Futatsugi.

Och kanske är det att föregå saker -

jag menar, om man tar ett steg bakåt:

existerar den här katten ens?

Det här kanske bara var en gullig bit
världsbyggande;

ett slumpmässigt arkivfoto av en katt som
till hörde affärsägaren Mac

inom Phantom Dusts fiktion.

Visst, det var möjligt - kanske mer
troligt än att det här till hörde någon

specifik människas katt.

Men av någon anledning hade jag en stark
känsla av att det inte var så.

För det första är de flesta texturerna
spridda runt Phantom Dust ganska oskyldiga:

ett generiskt schema för en affärs
öppettider här,

ett papper med slumpartad engelsk
tangentbordsmosning på där;

och jo, det finns undantag till det -

jag hittade den här riktigt sjukt coola "Futatsugi
Fraktföretag"-lådan gömd utanför skärmen

när jag no-clippade genom spelet medan
jag jobbade på min dokumentär -

men för det mesta är det bara...

grejer.

På något sätt, det här fotot med katten -
det verkade annorlunda.

För mig kändes det personligt,

mer mänskligt, mer specifikt än de andra
grejerna i Phantom Dust.

Och kanske hade jag fel, men hur som helst

visste jag att jag ville ha svaret.

En annan fråga jag hade, och kanske
är det en du också har, var:

hur i hela friden hade jag inte märkt
den här katten förut?

Jag menar, visst, det är ett litet foto,

men jag har spelat det här spelet till och
från sedan jag var bokstavligen 14 år,

i hundratals, kanske tusentals timmar vid
det här laget -

och ändå, på något vis hade jag aldrig
märkt det här.

Hur är det möjligt?

Det, visade det sig, var den lätta frågan
att svara.

Så här har vi ett originellt Xbox, moddat
med HDMI-utmatning,

som kör en CD-skiva-bild av det originella
Phantom Dust, så som det fanns i 2005.

"Det här är får mig att garva -"

"Så jag har ett originellt Xbox här."

"Öh, så här ser kattfotot ut i det
originella spelet..."

(skrattar) "precis där..."

"och även när man letar efter det -"

"och kom ihåg, det här är en modern dator-
skärm, inte typ en grumlig bildrörs-TV som

jag hade spelat det på när jag var liten -"

"Ehm, om jag vinklar runt kameran så kan
du typ, knappt se några kattdrag

på det..."

"...men jag tyckte det var roligt."

Som du kan se, med spelets originella
Xbox-upplösning av 640 x 480,

är kattfotot virtuellt osynligt -
speciellt om du inte visste vad du

letade efter.

Också, kom ihåg att de flest som spelade
det här spelet år 2005, mig själv inkluderat,

spelade spelet på en katodstrålerörs-TV -

inte en ultratydlig, pixel-perfekt 4K
skärm som du kan hitta nu för tiden.

Dock så blev Phantom Dust en omgjort för
några år sedan:

hela spelet återsläpptes i 4K-upplösning,

tillgängligt för alla med ett Xbox eller
en dator, gratis.

Och medan det mesta faktiska innehållet
från 2004-spelet är orört,

delvis på grund av det faktum att käll-
koden tyvärr hade försvunnit,

så hade inte de originella texturerna och
resurserna gjort det.

Så här förklarade Microsoft Studios
kreativa direktör, Adam Isgreen,

det till mig just då:

När vi återhämtade arkiven från Japan
för de ursprungliga projektet,

resurserna, som var så hög kvalitet vid
tiden som det ursprungliga spelet släpptes

det var faktiskt bortom kvaliteten
som ett original Xbox-spel

skulle visa resurser vid normalt.

Texturerna och objekten visas faktiskt
hur det var när det utvecklades nu,

istället för hur det såg ut på skivan
för att det behöves komprimeras.

Och, nedsamplade för
att få plats på skivan.

Med andra ord, varje resurs i 2017-
återsläppningen av Phantom Dust

är mycket skarpare och mycket närmare
källmaterialet än vad du någonsin kunde

ha sett på ett Xbox på den tiden

Min första tanke

var att ni hade gått in och liksom
återskapat alla texturer eller något,

men du säger att det
här är de originella texturerna,

vi kunde bara inte se dem
på det originella Xboxet

på den här kvalitén,
i den här upplösningen?

Ja, det stämmer.

Alla saker i spelet -
detaljerna

och mängden kärlek och kvalité som
de lade in i Phantom Dust är fantastiskt.

Och att faktiskt kunna se hur
anslagstavlorna ser ut nu

och att läsa, du vet,

papperna i kontoret i Panorama,
eller hur,

eller att kunna faktiskt kolla på
alla skyltar i City,

vilket är en av mina favoritbanor
utseendemässigt.

Du vet, det är helt fantastiskt.

Det finns alla såna detaljer som
vi aldrig märkte förut,

eftersom vi faktiskt kan se

hur spelet såg ut när
de byggde det -

vilket har varit, du vet, superroligt
att kunna gå in och bara:

"Herregud! Jag hade ingen aning!"

Liksom, du kan läsa allt!

...tja, nästan allt.

Vi går tillbaka till texten på kattfotot
ett slag. Medan "kärlek"-delen är lätt

att läsa, är hiraganan ovanför inte det.

På grund av den japanska textens placering
på fotot

och den låga upplösningen texturen i
överlag

blir resultatet grumligt och svårt att läsa,
även för de som har japanska som modersmål.

Något som inte heller hjälper:

det faktum att jag inte kan läsa japanska
alls.

Så jag lade ut den här bilden på Twitter
och frågade mina följare för att veta om

någon där ute kunde hjälpa.

Här är några av svaren jag fick.

En användare sa: "Ganska svårt att se utan
originaltexturen, men jag är ganska säker

att de första och sista bokstäverna är
'ha' och 'n'.

En annan:

"Jag tror det står 'Haya-kun'. Jag antar
att Haya-kun är namnet på katten."

En tredje svarande sa att hen kunde säga
med viss säkerhet att de första två

bokstäverna var 'haya' och den sista 'n',
men att hen inte kunde bekräfta

bokstäverna däremellan.

Ju fler svar jag fick och ju fler personer
jag visade det för,

desto mer förvirrad kände jag mig.

Alla verkade ha en lite annorlunda
tolkning av vad som stod i bilden,

och ingen verkade särskilt självsäker i
deras svar.

Vid det här laget känner jag mig
ganska vilse,

så jag bestämmer mig för att vända mig till
den enda personen på planeten

som jag vet definitivt kommer ha svaret
till min fråga:

Phantom Dusts skapare, Yukio Futatsugi.

Så, nyligen, medan jag jobbade på en video
om varför Phantom Dust är mitt favoritspel

någonsin,

fick jag oväntat chansen att prata med
Futatsugi,

och mellan frågor om det här mästerverkets
skapelse och möjligheten om en tvåa

någon dag, visste jag att jag var tvungen
att smyga in några frågor om det riktigt

viktiga ämnet:

(skrattar)

Vad är grejen med den här katten?

"Det här kanske är den mest specifika
möjliga frågan."

"Men när jag spelade högkvalitets-
återsläppningen på PC, märkte jag något,

vilket är att om du går till Macs affär,
där man köper saker,

så finns det något som nu är synligt, men
var för suddigt på original-Xboxet,

vilket är

det finns ett fotografi av en katt."

"Jag är nyfiken om Futatsugi-san vet något
om den här katten som är i Phantom Dust."

Det var förmodligen...

Det var förmodligen...
Personen som var ansvarig för bakgrunden.

...var det [censurerat]-san?

Jag gissar att det var ett påskägg lämnat

Jag gissar att det var ett påskägg lämnat
av personen som var ansvarig för bakgrundskonsten.

Det var förmodligen ett foto av hens katt.

Bakgrundsdesignern hade en katt,
förstår du.

Jag gissar att det blev synligt med
återsläppningens höjda upplösning.

Jag visste inte om det här,
så jag ska undersöka saken.

Det här tyckte jag var väldigt roligt.

Jag menar, ärligt, jag hade gått in i den
här intervjun ganska kaxig -

liksom "åh, här är jag med den här super-
specifika frågan, och jag har en intervju

planerad med en kille som gjorde spelet -
det är lätt som en plätt,

jag har det som i en liten ask."

men det visar sig att...

det var inte i en liten ask.

Faktum är att...

katten var bestämt utanför den lilla
asken.

Det visar sig att Yukio Futatsugi,
skaparen av Phantom Dust,

aldrig hade sett den här kattbilden förut,
förrän idag.

I 16 år hade den här katten bara suttit i
det här spelet, och spelets skapare hade

ingen aning att den ens fanns där inne
förrän jag visade honom den.

Hur som helst, jag visar Yukio fotot av
katten...

"Jag har skickat det i chatten här."

Han försvinner från sin kamera ett slag,

och sedan, bortanför kameran, säger han
det här:

Det här var...

Det här var...
Det här var...

...troligen gjort av [censurerat]-san,
om jag skulle gissa.

Jag kan faktiskt fortfarande kontakta
henne på Slack, så jag kan fråga henne nu.

Jag ska fråga henne och kolla om hon vet
något om det.

"Hallå, ursäkta att jag avbryter.

Det känns som att vid det här laget i
videon undrar du nog -

jag redigerar videon just nu, förresten -

och det känns som att vid det här laget i
videon undrar du nog:

Varför bleepar han ut personens namn?

Det finns en väldigt bra förklaring
för det -

öh, jag har ingen inspelning av det, men
här är förklaringen."

"Bara så att jag kan skriva ner det, vad
heter, öh, bakgrundsdesignern som vi just

pratade om?"

Åh, du menar den kattfoto-misstänkta?

För att vara ärlig är jag inte helt säker
på att det är den personen, så...

...vore det okej om jag bekräftadet det
först, för säkerhets skull?

Minna minnen från den tiden är lite
suddiga nu.

"Det är okej. Det... det var länge sedan."

Jag mailar till dig senare.

Jag måste se till så att jag har historian
rätt gällande vem som gjorde exakt vad.

Du. "Sonic Försvarar Ståndaktigt Frihet,
Fastän Mestadels Lättsam."

Jag behövde använda massa kuponger som
Buyee skickade till mig och köpa massa

saker på typ japanska auktionssidor som
Yahoo Japan, och Mercari och Rakuten.

Det Buyee gör är att det tillåter dig att
köpa så mycket japanska grejer som du

behöver i en enda sväng - allt skickas till
dera högkvarter, förpackas så här och sedan

postar du allt som en enda stor låda,
och du sparar typ jättemycket tid och pengar

och ansträngning på att frakta
internationellt.

Bokstavligen, medan nordamerikanska kopior
av Phantom Dust säljer för 200$
(~2100 SEK)

så köpte jag det här för typ 15 dollar
(~160 SEK) på Buyee

Det är ett N64-spel...

Det där är det häftigaste N64 kassett-
omslaget jag någonsin sett.

Okej, vem är näst upp? Det här känns
poster-igt...

Det här är ett Domino's Pizza Japan-märkt
konstverk.

Väldigt ovanligt att se riktiga handelsvaror
med "Domino's med Hatsune Miku"-appens

logga på sig.

Puh!

Det var mycket grejer.

Det var många objekt, öh, som jag
importerade från Japan.

Om du vill testa Buyee för dig själv,

gå till bit.ly/buyee-nickrobinson

och nya användare som blir medlemmar där
kommer få en kupong-kod för 2000¥ rabatt

på deras första köp.

Vid det här laget var jag typ tvungen
att bara rulla tummarna.

Det fanns väldigt lite annat jag kunde
göra än att vänta på ett svar från Yukio,

och det fick mig att känna mig lite
rastlös.

Men återigen, vi har nu en otrolig
naturkraft bakom vårt uppdrag:

Mannen som skapade Phantom Dust,

och han har just svurit att hjälpa mig
lösa, som han kallade det,

"mysteriet om katten."

Jag förstår att om jag faktiskt ska gå
till botten av det här mysteriet och ID:a

den här kattungen, är det svårt att tänka
mig en bättre hjälp än killen som översåg

hela spelets utveckling

och visste namnet på varenda person som
var involverad.

Så jag väntar...
och väntar...

och sedan, plötsligt, en av de bästa
meningarna jag någonsin läst

materialiseras i min Gmail-inkorg.

Det är ett annat email från Yukio, och det
står, citat:

(skrattar)

...Jag hade glömt hur bra det här var...

"Nick-san.

Jag förstår mysteriet om katter.

Det här var ritat av Zyoko-san, som gjorde
bakgrunden för den här affären.

Jag hörde från en speldesigner som jobbade
med henne vid den tiden.

Hon har en katt, och jag tror att den här
bilden är av den katten vid den tiden.

Jag vet inte Zyokos kontaktinformation,
så jag kan inte bekräfta det,

men jag bekräftade det med flera personer,
så jag tror det här svaret är korrekt.

Yukio Futatsugi.

'Zyoko'. Vi har ett namn.

Så, då: vem är 'Zyoko-san'?

Där är vart det blir lite suddigt.

När jag forskade för den här videon såg
jag hela eftertexterna flera gånger,

letade efter något namn som någorlunda
liknade Zyoko...

men hittade ingenting.

Jag till och med, utan att överdriva,
gjorde en djupdykning på vartenda namn

hedrat som bidragande konstnär på
Phantom Dust:

Yamamoto Takehiko, Yoshida Kayo,
Mimori Junko, och...

inget.

Ingen av dessa personer har någonsin
använt namnet Zyoko, eller är relaterade

med namnet Zyoko.

Och medan det är långt ifrån det avgörande
svaret jag ville ha -

vi vet fortfarande inte vad katten heter,
till exempel -

så är det bättre än inget.

Jag menar, även om vi inte var ämnade att
lära oss kattens namn,

så vet vi åtminstone att den ägdes av
någon som kallades Zyoko, antar jag.

Jag skickade ett tack-mail till
Futatsugi-san,

där jag milt föreslog att jag önskade att
vi visste bara lite mer,

och sedan försökte jag glömma hela grejen.

Och sedan jag skickade det mailet har jag
försökt övertala mig själv att det här var

slutet - att det här var ett tillräckligt
bra svar.

Och, hör du, kanske är det det.

Jag menar, kolla:

blev varenda lilla fråga jag hade om den
här katten

helt tillfredsställande svarad?
Kanske inte.

Men i slutet av dagen så...

...vänta.

Va!?

"Ursäkta mig."

"Ytter..." (skratt)

"Ytterligare forskning av teammedlemmar
avslöjade att kattmysteriet är annorlunda."

Precis när jag tror att jag är klar med
den här historien får jag ett sista, helt

oförväntat mail från Yukio.

Och jag hoppade nästan av min stol när
jag såg det.

Han fortsätter:

"Det här är Mimori-sans katt, som var
ledande konstnär för bakgrundsteamet."

Efter att ha läst det pausar jag och
dubbelkollar eftertexterna,

och där är hon:

"Junko Mimori, ledande 3D-konstnär."

Den här förklaringen var logisk, och
passade perfekt med vad Yukio hade sagt

i våran första intervju:

"Jag gissar att det var ett påskägg lämnat

"Jag gissar att det var ett påskägg lämnat
av personen som var ansvarig för bakgrundskonsten."

"Det är förmodligen ett foto av hens katt."

Det här helt logiskt att Mimori-san var
den person som hade haft chansen att

smyga in den här bilden.

Men det var fortfarande ett gnagande
mysterium kvar:

Kattens namn.

Jag ville nu, mer än någonsin, äntligen
identifiera den här katten.

Så jag fortsatte läsa.

Citat:

"Det här är Mimori-sans katt, som var
ledande konstnär för bakgrundsteamet...

och katten...

heter...

Hyanyan."

Jag önskar att du kunde ha varit där när
jag först fick det här mailet,

men tro mig när jag säger att...

jag var överlycklig.

"Hyanyan."

På något sätt, trots alla gissningar från
vänner och främlingar,

och alla översättningsförsök vi utfört,

hade inte en enda person faktiskt läst
det här namnet rätt:

"Hyanyan."

Jag tar en kort stund för att njuta av
den här vinsten.

I början av den här processen hade jag
startat för att svara på tre frågor:

Om den här katten verkligen fanns,

vem den tillhörde,

och vad den hette.

När den här processen började hade det
känts helt omöjligt att svara på ens en av

de här frågorna -

och ändå, tack vare hjälpen från en av
mina tv-spels-hjältar, Yukio Futatsugi,

hade vi lyckats avslöja svaren
till alla tre.

Jag fortsätter läsa.

Citat: "Det står också 'Hyanyan kärlek.'

Det här var också direkt
bekräftat av Mimori.

Det är sanningen.

Emellertid...

så dog katten Hyanyan för två år sedan.

-Yukio Futatsugi."

Okej, på någon djup, undermedveten nivå,

tror jag att alla måste ha vetat att det
här skulle bli resultatet.

Den här bilden var begravd i ett spel som
släpptes i 2005,

och förmodligen stoppades in där ännu
tidigare - och det är 16+ år sedan nu.

Så, realistiskt sett, logiskt sett...

var det självklart att det är så här.

Bortsett från det, logiken av situationen
gjorde inte nyheterna lättare att svälja.

Det gjorde det inte mindre bitterljuvt
att lösa det här mysteriet.

Normalt när jag jobbar på en historia
som den här,

så hade jag tagit kontakt med alla
inblandade och pratat med dem,

men, slutligen, bestämde jag mig för att
inte ta kontakt med Mimori och intervjua

henne om detta... påskägg, antar jag.

Inte långt innan jag började jobba på den
här videon förlorade min familj också ett

husdjur - en hund som hette Lainey som vi
hade spenderat över ett årtionde med.

Och när jag ser tillbaka på våran tid med
Lainey nu,

och tänker på saker som sättet
hon brukade le på,

sättet hon brukade sucka på,

sättet hon såg ut nästan exakt som Jamie
Hyneman från MythBusters -

Jag älskar de minnena, men de är lite
bitterljuva, och jag är inte säker på att

de är något

jag skulle vilja bli förhörd om av en
främling från andra sidan planeten.

Istället tror jag att den rätta saken att
göra är att bara hålla oss till det vi vet.

Vi kanske aldrig får veta de specifika
detaljerna om Mimori och Hyanyans liv -

jag tror att det är bäst lämnat mellan
Mimori och Hyanyan -

Men här är vad vi vet:

Hyanyan levde ett långt, fullt liv, högt
över standarden för en huskatt.

Hyanyan var älskad,

starkt älskad,

av hennes ägare Mimori:

Så mycket så att Mimori valde att fira
hennes tillgivenhet till Hyanyan

genom att föreviga ett värdefullt
ögonblick från deras liv tillsammans

inuti ett konstigt Japanskt
tv-spel för alltid.

Om du frågar mig är det ett väldigt
vackert minnesmärke,

och ett som ger den här bilden en
hel del mer betydelse.

Det är roligt:

Det här spelet, Phantom Dust, har varit en
del av mitt liv sedan jag var liten.

Jag har gått in i Macs affär hundratals
gånger genom åren.

Men nu, efter att ha löst - som Futatsugi
sa det, "mysteriet om katter" -

känns det lite annorlunda att komma in i
Macs affär nu.

Såklart har inget egentligen förändrats:

Musiken är fortfarande lika fånig och
jazzig som någonsin,

och butiksinnehavaren Macs gemytliga dans
får mig fortfarande att le när jag ser den.

Men nu för tiden är det svårt att gå in
där och inte tänka på det som något annat:

Som en liten helgedom för Hyanyan.

Du förstår, när jag först märkte kattfotot,
såg jag just det:

Ett enda foto av den här katten.

Men när jag jobbade på den här videon
insåg jag något:

Det här fotot av Hyanyan är inte bara på
ett ställe...

Det är överallt.

Mimori stoppade inte bara in det här påsk-
ägget i ett litet hörn av Macs affär -

hon klistrade upp "Hyanyan kärlek"-bilden
överallt:

På väggar och diskar, hängande från
trådar och hyllor.

Starta upp spelet och kolla själv:

Det här fotot är överallt, och jag
tycker att det är ganska rörande.

Så, med hjälp av spelets skapare,
en omsorgsfull HD-återskapning,

och bekräftelse från själva kattens ägare,

lyckades vi få reda på den gömda
betydelsen av den här lilla texturen

över ett och ett halvt årtionde senare.

Det här året har en hel jävla del av er
laddat ner och spelat det här spelet.

Och medan det mesta av tiden jag spenderat
på att prata om Phantom Dust har fokuserat

på några få specifika aspekt av det -

den oklanderliga speldesignen, eller fler-
spelarläget, eller den outnyttjade

potentialen för en tvåa - har jag knappt
haft en chans att prata om enspelarläget.

Och det är synd, för Phantom Dusts
enspelarläge är ett konstverk:

Ett nedstämt, vackert, nihilistiskt
mästerverk,

och en enskild tv-spels-upplevelse som
jag verkligen tror alla som tittar borde

pröva själva.

Allt det där för att säga detta:

Om du bestämmer dig för att ladda ner
Phantom Dust -

återigen, ganska enkelt, eftersom det är
helt gratis på PC och på Xbox -

under tiden du spelar igenom kampanjen,

när du går in i Macs affär för
första gången,

hoppas jag att du stannar upp, bara någon
sekund,

kollar på fotot av Hyanyan,

och kanske tänker på ett husdjur som du
och din familj har älskat.

Om du gillade den här videon, här är något
annat som du kanske gillar:

Jag har en mini-video jag har gjort om att
lösa ett annat mysterium om en textur

i Phantom Dust - här är ett litet klipp
från den:

"Jag har det här trycket hängandes på min
vägg hemma."

"Skämtar du med mig?"

"Vänta, vänta -

det är på...

Kolla. Varför är det på japanska?

Okej, det här börjar bli intressant..!"

Jag skapade den videon som ett sätt att
säga tack till alla kanalmedlemmar på kanalen,

vars namn du ser framför dig medan vi
pratar - ni gör det här möjligt.

Ni gör så att jag kan spendera månader i
rad på en enda video

och släppa den när den är redo.

Jag är väldigt tacksam att jag har det
privilegiet på den här hemsidan.

Om du vill ha tillgång till den videon,
plus de år av bonusinnehåll jag har lagt

upp på den här kanalen,

så kan du klicka på "Bli medlem"-knappen
under den här videon -

det ger dig tillgång till alla de där
grejerna,

och det är det bästa sättet att direkt
stöda kanalen

och stöda mig i att göra mer videor
som den här.

Hursomhelst:

Tack till mina kanalmedlemmar.

Tack till Buyee, såklart, för att ni
sponsrade den här videon.

Och tack till alla ni som ser och delar
de här videorna.

Det är väldigt belönande att göra videor
som de här för en publik

som verkar gilla saker som de här.

Så, tack igen och vi ses igen nästa gång.