Två dikter om vad hundarna tycker (förmodligen)

Vad kan våra hundar tycka när de tittar på oss? Diktaren Billy Collins föreställer sig det inre livet hos två olika kompanjoner. Det är ett charmigt kort talk, perfekt för att koppla av och drömma...

Jag vet inte om ni märkt det

men det har kommit ut en mängd

böcker den senaste tiden

som funderar eller spekulerar

runt hundars medvetande och känsloliv.

Tänker de, känner de, och om så, hur?

Så, på min begränsade tid i eftermiddag

vill jag klargöra en hel del av det här

genom att introducera er för två hundar

som båda har tagit
kommandot "skälla" (speak)

ganska bokstavligt.

Först ut är den första hunden,

och han har funderingar runt en aspekt

av sitt förhållande till sin ägare,

och titeln är "En Hund om Sin Husse"

"Hur ung jag än ser ut,

så åldras jag snabbare än han.

Sju till ett är förhållandet,
brukar de säga.

Vad siffran än är,
kommer jag passera honom en dag

och ta täten,

som jag gör när vi promenerar i skogen,

och om det här ens
lyckas passera hans tankar

så kommer det vara
i form av den mjukaste skugga

jag någonsin kastat på snö eller gräs"

(Applåder)

Tack.

Och vår nästa hund

talar i form av en vålnad

vilket innebär en ande som kommit tillbaka

för att besöka dig.

"Jag är hunden som du lät somna in,

av det du gillar att kalla glömskans nål,

jag kom tillbaka för berätta
denna enkla sak:

Jag tyckte aldrig om dig."

(Skratt)

"När jag slickade dig i ansiktet,

fantiserade jag om att bita av dig näsan.

När jag såg dig torka dig med handduken,

ville jag hoppa upp
och stympa dig med ett nafs.

Jag harmades av sättet du rörde dig,

din brist på djurisk elegans,

sättet som du brukade sitta
på en stol och äta,

en servett i knät, en kniv i din hand.

Jag skulle ha sprungit min kos

men jag var för svag,

ett trick du lärt mig

när jag lärde mig att sitta och lyda

och, den värsta av förolämpningar,

att skaka hand utan en hand.

Jag erkänner att glimten
av ett koppel gjorde mig uppspelt,

men bara för att det betydde
att jag skulle få lukta på saker

som du aldrig hade rört.
(Skratt)

Du vill inte tro det här

men jag har ingen anledning att ljuga:

Jag hatade bilen, hatade gummileksakerna,

ogillade dina vänner,
och än värre, dina släktingar.

Klingandet av mina halsband
drev mig till vansinne.

Du ville alltid klia mig på fel ställe."

(Skratt)

"Allt jag ville ha av dig
var mat och vatten

i mina skålar.

När du sov, tittade jag på när du andades

medan månen steg på himlen.

Det tog all min styrka

att inte höja huvudet och yla.

Nu, är jag fri från halsbandet,

fri från den gula regnjackan,

tröjan med monogram,

din absurda gräsmatta,

och det är allt du behöver veta
om det här stället

förutom det du redan antagit

och är glad inte hände tidigare,

att alla här kan läsa och skriva,

hundarna i form av poesi,

katterna och alla de andra,

i prosa."

Tack.

(Applåder)