Lärdomar från den längsta studien om mänsklig utveckling

Under de senaste 70 åren har forskare i Storbritannien studerat tusentals barn under deras liv, för att ta reda på varför vissa blir lyckliga och välmående, medan andra får det besvärligt. Det är den längsta studien av människors utveckling i världen, och den har gett oss några av de bäst studerade människorna på jorden, samtidigt som förändringar skett i hur vi lever, lär oss och uppfostrar. Efter att ha granskat denna anmärkningsvärda forskning delar vetenskapsjournalisten Helen Pearson med sig av några viktiga insikter och enkla sanningar om livet och gott föräldraskap.

Idag vill jag göra en bekännelse,

men först ska jag ställa
några frågor till er.

Hur många av er har barn?

Och hur många av er är säkra på

att ni vet hur ni ska uppfostra era barn

på precis rätt sätt?

(Skratt)

OK, jag ser inte så många händer
i luften den här gången,

och det är också min bekännelse.

Jag har tre pojkar;

de är tre, nio och tolv.

Och likt er, och likt de flesta föräldrar,

har jag helt ärligt ingen aning om
vad jag sysslar med.

Jag vill att de ska bli lyckliga
och må bra,

men jag vet inte vad jag ska göra

för att försäkra mig om att de är det.

Det finns så många böcker
som erbjuder alla sorts råd,

det kan bli överväldigande.

Så jag har ägnat deras liv åt
att hitta på efter hand.

I alla fall, någonting förändrade mig
för några år sedan,

när jag kom i kontakt med
en liten brittisk hemlighet.

Den har gjort mig mer självsäker
i hur jag uppfostrar mina barn

och det avslöjar mycket om hur vi
som samhälle kan hjälpa alla barn.

Jag vill dela med mig av detta idag.

Under de senaste 70 åren,

har brittiska forskare
följt tusentals barn genom deras liv

som del av en stor vetenskaplig studie.

Det finns inget liknande
någon annanstans i världen.

Att samla information om tusentals barn

är ett kraftfullt verktyg,

eftersom vi då kan jämföra de som

är duktiga i skolan, eller blir friska,
lyckliga eller rika som vuxna,

och de som måste kämpa mer,

och sen kan vi söka genom
all insamlad information

och försöka reda ut varför
deras liv blev så olika.

Denna studien -
det är faktiskt en helt galen historia.

Allt började redan 1946,

bara några månader efter kriget slutade,

när vetenskapsmän ville veta

hur det var för en kvinna
att få barn i denna tid.

De genomförde den här enorma
studien med mammor

och hade slutligen registrerat födelsen
av nästan varje barn

som föddes i Storbritannien
under en veckas tid.

Det var nästan 14 000 barn.

Frågorna de ställde till kvinnorna

skiljde sig från dem
som de skulle ställt idag.

De låter mycket gammeldags.

De frågade dem saker som,

"Under graviditeten,

fick du hela din extra ranson
av mjölk varje dag?"

"Hur mycket spenderade du på
rockar och korsetter,

nattlinnen, trosor och bysthållare?"

Och detta är min favorit:

"Vem tog hand om din man,
medan du var sängliggande med ditt barn?"

(Skratt)

Den här krigstidsstudien
blev faktiskt så framgångsrik

att forskare gjorde det en gång till.

De registrerade födseln
av tusentals barn födda under 1958

och tusentals fler år 1970.

De gjorde det igen på tidigt 90-tal,

och åter igen vid millennieskiftet.

Sammanlagt har fler än 70 000 barn
involverats i dessa studier

över fem generationer.

De kallas de brittiska årskullarna,

och forskare har återvänt
och registrerat mer information

om alla dessa människor
med några års mellanrum.

Mängden information som nu
samlats in om dessa människor

är helt ofattbar.

Det omfattar tusentals
skriftliga frågeformulär

och digitala data i terabytemängd.

Forskare har byggt upp
en enorm bank med vävnadsprover,

som innehåller hårlockar, nagelklipp,
mjölktänder och DNA.

De har till och med samlat in
9 000 moderkakor från förlossningar,

vilka nu är inlagda i plastburkar
i ett säkerhetslager.

Hela projektet har blivit unikt -

så inget annat land i världen
spårar flera generationer av barn

på denna detaljerade nivå.

Dessa är några av de mest
studerade människorna på jorden,

och dessa data har blivit
otroligt värdefulla för forskare,

genererat långt över 6 000
akademiska uppsatser och böcker.

Men idag vill jag fokusera
på endast en slutsats -

kanske den viktigaste kunskapen

som kommer från
den här fantastiska studien.

Och det är också den som berörde mig mest,

då det handlar om hur vi använder
vetenskap för att gynna våra barn.

Så låt oss få de dåliga nyheterna
ur världen på en gång.

Det kanske största budskapet
från denna studie är detta:

Se till att inte födas in i fattigdom
eller svåra förhållanden.

för om du gör det,

ökar risken för att du får
en svår väg genom livet.

Många barn i studien
föddes i fattiga familjer

eller i arbetarklassfamiljer
med trångboddhet eller andra problem.

och det är tydligt
att mer oturligt lottade barn

i större utsträckning har fått kämpa
i nästan alla lägen.

De har oftare misslyckats i skolan,

fått sämre jobb och tjänat mindre pengar.

Okej, detta kanske låter uppenbart,

men vissa resultat
har verkligen varit förvånande,

de barn som fått en tuff start i livet

har större risk att bli sjuka som vuxna.

De har större risk för övervikt,

att få högt blodtryck,

och sedan, några årtionden senare,

större risk för minnesförlust,
dålig hälsa och en för tidig död.

Nu har jag talat om vad som händer senare,

men vissa av dessa skillnader visar sig
vid chockerande tidig ålder.

I en studie,

var barn som växte upp i fattigdom

nästan ett år efter de rikare barnen
på pedagogiska test,

och detta vid endast tre års ålder.

Den här typen av skillnader har hittats
upprepade gånger över generationerna.

Det innebär att de tidiga förhållandena
har en grundläggande betydelse

för hur resten av våra liv
kommer att se ut.

Och att förstå varför

är en av de svåraste frågorna
vi har att arbeta med idag.

Så, det var det.

Första lektionen

för ett framgångsrikt liv är följande:

Välj dina föräldrar med omsorg.

(Skratt)

Föds inte in i en fattig familj,
eller en problemfamilj.

Jag är säker på
att ni inser problematiken här.

Vi kan varken välja våra föräldrar
eller hur mycket de tjänar,

men den brittiska studien
inger också hopp,

genom att visa att inte alla som fått
en ogynnsam start,

hamnar i svårigheter.

Som ni vet,
får många en tuff start i livet,

men de klarar sig mycket bra
ur flera aspekter ändå,

och studien kan delvis förklara hur.

Den andra lektionen är följande:

Föräldrar spelar en stor roll.

Studien visar,

att barn som har engagerade föräldrar,

såna som hade ambitioner
för barnens framtid,

hade större chans att undfly
en tuff start.

Det verkar som om föräldrar
och vad de gör är oerhört viktigt,

speciellt under de första levnadsåren.

Jag ska ge er ett exempel.

I en studie,

tittade forskarna på 17 000 barn
som föddes 1970.

De skannade det stora berget
av information som hade samlats in

för att försöka förstå

vad som gjorde att vissa barn,
trots en tuff start i livet,

presterade väl i skolan.

Med andra ord, vilka gick emot oddsen.

Det visade sig att det som betydde mer
än allt annat var föräldrarna.

Att ha engagerade, intresserade föräldrar
under de första levnadsåren

var starkt kopplat till att barnen senare
skulle lyckas i skolan.

Faktum är att ganska små saker
som föräldrar gör,

kopplas till bra resultat för barnen.

Att prata med och lyssna till ett barn,

bemöta dem med värme,

lära dem bokstäver och siffror,

ta med dem på resor och besök.

Att läsa för barnen varje dag
verkar också vara mycket viktigt.

En studie visar,

att barn, vars föräldrar läste för dem
dagligen när de var fem år,

och sedan visade intresse
för deras utbildning i 10-årsåldern,

löpte signifikant mindre risk
att vara fattiga vid 30 års ålder,

än de vars föräldrar
inte gjorde dessa saker.

Nu finns det en stor utmaning i
att tolka denna typ av forskning.

Studien visar att vissa saker
som föräldrarna gör

är kopplade till goda resultat för barnen,

men vi kan inte veta säkert
att dessa beteenden orsakar resultaten,

eller vilka andra faktorer
som kan påverka.

Vi måste ta gener med i beräkningen,

och det är en helt annan föreläsning.

Men forskare som arbetar med denna studie

arbetar hårt med att komma åt orsakerna,

och en studie gillar jag verkligen.

I denna studien,

undersöker de läggningsrutinerna
för ca 10 000 barn

som föddes runt millennieskiftet.

Gick barnen och la sig
på regelbundna tider

eller gick de och la sig på olika tider
under veckorna?

Uppgifterna visade att de barn
som gick och la sig på olika tider

hade med större sannolikhet
beteendeproblem,

och de som sedan bytte till
att ha regelbundna tider

visade ofta en förbättring i uppförandet,

vilket var oerhört viktigt,

eftersom det tydde på
att läggningsrutinerna

var det som verkligen hjälpte
de här barnen.

Här är något annat att ta till sig.

I den här studien,

tittade forskarna på barn
som läste för nöjes skull.

Det innebar att de självmant tog upp
en tidning, en bilderbok eller vanlig bok.

Uppgifterna visar att barn
som gillade att läsa

vid fem och tio års ålder,

med högre sannolikhet
var duktigare i skolan,

på prov senare i livet.

Och inte bara prov och läsning,

utan även på stavning och matte.

Studien försökte kontrollera
andra påverkande faktorer,

så de tittade på barn
med samma intelligens

från samma sociala bakgrund,

så det verkar som att det var läsningen
som verkligen hjälpte dessa barn

till att bli duktigare i skolan
senare i livet.

I början,

sa jag att den första lärdomen

var att inte födas in
i fattigdom eller problem,

eftersom dessa barn oftast verkar
få det svårare genom livet.

Men sedan sa jag
att föräldrarna hade betydelse,

och att ett gott föräldraskap,

hjälper dem att slå oddsen

och att ta sig förbi några av dessa
tidiga orättvisor.

Så vänta nu,

betyder detta att fattigdom
inte spelar någon roll trots allt?

Man kan hävda
att även om barnet är fattigt,

så klarar de sig, om de har bra föräldrar.

Jag tror inte det.

Både fattigdom och föräldrar
har betydelse.

En studie satte faktiskt siffror på det.

De tittade på barn som växte upp
i bestående fattigdom

och hur bra de klarade skolan.

Undersökningen visade

att även om föräldrarna
gjorde allting rätt,

nattade dem i rätt tid

och läste för dem varje dag
och allting annat,

hjälpte det bara barnen en viss bit.

Bra föräldrar minskar
endast utbildningsgapet

mellan rika och fattiga barn med ca 50%.

Det innebär att fattigdom
lämnar djupa spår,

och det innebär att om vi verkligen
vill nå framgång och hälsa

för nästa generation,

är bekämpandet av barnfattigdom
otroligt viktigt.

Vad innebär allt detta för dig och mig?

Finns det någon lärdom
som vi kan ta till oss?

Som forskare och journalist,

vill jag ha vetenskapligt stöd
i mitt föräldraskap ...

och när ni skriker på era barn

att de ska lägga sig,

är det skönt att ha den vetenskapliga
litteraturen på sin sida.

(Skratt)

Hur bra skulle det inte vara om

det enda som behövs,
för att få glada och lyckade barn

är att tala med dem,
visa intresse för deras framtid,

lägga dem i tid
och ge dem en bok att läsa?

Så var det klart!

Som ni kan förstå,

är lösningen inte så enkel.

Studien undersöker vad som händer

med tusentals barn i genomsnitt,

men säger inte nödvändigtvis
vad som hjälper mitt barn eller ditt barn

eller något enskilt barn.

I slutändan kommer våra barn
att gå sin egen väg,

och det är delvis utstakat
av deras genetiska arv

och naturligtvis de upplevelser
de haft i livet,

inklusive deras interaktion med oss,
deras föräldrar.

Jag ska tala om
vad jag gjorde efter detta.

Det är lite pinsamt.

Jag insåg att jag var så upptagen
med att arbeta,

och ironiskt nog,

lära mig och skriva om denna
fantastiska studie av brittiska barn,

att det fanns dagar då jag knappt
pratade med mina egna brittiska barn.

Så hemma, introducerade vi samtalstid,

vilket endast är 15 minuter
i slutet på dagen

när vi pratar med
och lyssnar på våra pojkar.

Jag är bättre nu på att fråga dem
vad de gjort idag,

att visa jag värderar vad de gör i skolan.

Naturligtvis är jag noga med
att de alltid har en bok.

Jag säger att jag har
höga förväntningar på dem,

och tror att de kommer att bli lyckliga
och åstadkomma mycket.

Jag vet inte om något av detta
kommer att göra skillnad,

men är övertygad om
att det inte gör någon skada,

och det kan till och med göra nytta.

I slutändan, om vi vill ha lyckliga barn,

kan vi bara lyssna på forskningen,

och naturligtvis,

lyssna på våra barn.

Tack.

(Applåder)