Emily Levine: en lurendrejares teori om allt

Filosofi-komikern Emily Levine pratar (komiskt) om vetenskap, matte, samhället och på vilket sätt allt hör ihop. Hon är en fantastisk lurendrejare, som sticker hål på alla våra fixa idéer och tar fram dolda sanningar. Sätt dig bekvämt och låt henne väcka din hjärna.

Jag ska prata om mig själv

vilket jag sällan gör, eftersom jag --

ja, en anledning är att jag föredrar att prata om saker jag inte vet något om.

Och dessutom så är jag en narcissist som håller på att tillfriskna.

(skratt)

Jag visste faktiskt inte att jag var en narcissist.

Jag trodde att narcissism betyder att du älskar dig själv.

Men sedan var det någon som sa att det finns en baksida på den saken.

Så det är faktiskt dystrare än själv-kärlek.

Det är obesvarad själv-kärlek.

(skratt)

Så jag känner att jag inte kan riskera ett återfall.

Men jag vill ändå förklara

hur det kom sig att jag skapade min egen speciella form av komedi

då jag gått igenom så många olika slags former av det.

Jag började med improvisation.

I en särskild form av improvisation som kallas teaterspel,

som hade en regel,

som jag alltid har tyckt vore en fantastisk regel som etik för ett samhälle.

Och regeln var att du kan inte förneka den andra personens verklighet,

du kan bara bygga på den.

Och vi bor förstås i ett samhälle som enbart handlar om

att motsäga andra människors verkligheter.

Allt handlar om motsägelser,

vilket jag tror är anledningen till varför jag generellt är så känslig för motsägelser.

Jag ser det överallt.

Som i opinionsundersökningar. Ni vet, jag kan inte riktigt förstå

varför det i allmänna opinionsundersökningar

alltid slutar med att andelen amerikaner som inte vet svaret på en given fråga

är två procent.

75 procent av amerikanarna

tror att Alaska är en del av Kanada.

Men endast två procent vet inte effekten

som fiaskot i Argentina kommer att ha på IMFs monetära policy --

(skratt)

det verkar vara en motsägelse där.

Eller den här annonsen som jag fann i New York Times:

"Att bära en fin klocka säger högt något om din rank i samhället.

Att köpa den av oss skriker god smak."

(skratt)

Eller detta som jag fann i en tidskrift som heter California Lawyer,

i en artikel som säkert är avsedd för advokaterna hos Enron.

"Hur du överlever kåken: vad du bör göra och inte göra."

(skratt)

"Använd inga svåra ord."

(skratt)

"Lär dig slangspråket."

(skratt)

Javisst. Snacka dig ur det Frankie.

(skratt)

Och jag antar att det är en motsägelse att jag

pratar om vetenskap när jag inte vet något om matematik.

Ni vet, eftersom -- och förresten är jag så tacksam mot Dean Kamen

som berättade om den orsaken,

det finns kulturella skäl

till varför kvinnor och minoriteter inte försöker klättra inom vetenskap och teknologi --

eftersom skälet till varför jag till exempel inte gillar matte är

att jag fick lära mig matte och läsning samtidigt.

Så när man är sex år gammal, och man läser Snövit och de sju dvärgarna.

Då blir det rätt snabbt uppenbart

att det endast finns två slags män i världen,

dvärgar och prinsar.

Och oddsen är sju mot ett att du hittar din prins.

(skratt)

Därför gillar inte små flickor matte. Det är för deprimerande.

(skratt)

Och naturligtvis, när jag pratar om vetenskap

så kanske jag, som jag gjorde en annan kväll,

drar på mig några vetenskapsmäns våldsamma vrede

då de blev väldigt upprörda på mig.

Jag använde ordet "postmodern" som om det var OK.

Och de blev väldigt upprörda.

En av dem, ska erkännas, tror jag enbart ville dra in mig

i en seriös debatt.

Men jag låter mig inte dras in i seriösa debatter.

Jag uppskattar dem inte

eftersom debatter naturligtvis endast handlar om motsägelser.

Och de formas av värderingar.

Jag ifrågasätter värderingar som finns i Newtons typ av vetenskap.

Som till exempel rationalitet, då du antas vara rationell i en debatt.

Rationalitet är konstruerad

av det som Christie Hefner pratade om idag,

uppdelningen mellan intellekt och kropp. Minns ni?

Intellektet är bra, kroppen är dålig.

Intellektet är ego, kroppen identitet.

Och när vi säger "jag" -- som när Rene Descartes sa

"Jag tänker, därför finns jag" --

så menar vi intellektet.

Och som David Lee Roth sjöng i "Just a Gigolo",

"Jag har ingen kropp".

Det är så du blir rationell.

Och det är därför så mycket av humorn

handlar om kroppen som kämpar för sin rätt gentemot intellektet.

Det är därför det finns toaletthumor och sexskämt.

Det är därför bröderna Raspyni

smäller till Richard på hans könsorgan.

Och vi skrattar högt eftersom

han är kroppen, men det handlar också om --

En röst utanför scenen: Richard.

Emily Levine: Richard. Vad sa jag?

(skratt)

Richard. Ja, men det handlar också om intellektet,

intellektet där överläggningarna sker.

Det är det andra sättet som humor --

som när Art Buchwald skämtar om makthavarna.

Det ger säkert inte lika mycket pengar som kroppshumor, tror jag --

(skratt)

men det är i alla fall det som gör att vi uppskattar dem och beundrar dem.

Det finns också en motsägelse i rationalitet i detta landet,

vilket går ut på att oavsett hur mycket vi vördar intellektet,

så är vi väldigt anti-intellektuella.

Jag vet att detta är sant eftersom jag läste i New York Times,

att Ayn Rand fonden köpte en helsidesannons

efter 11 september,

där de skrev, "Problemet är inte Irak eller Iran,

problemet i detta landet, som landet nu får möta

är universitetslektorerna och deras efterföljare".

(skratt)

Så jag läste om "Urkällan".

(skratt)

Jag vet inte hur många av er som har läst den.

Och jag är inte en expert på sadomasochism.

(skratt)

Men låt mig bara få läsa upp några slumpvalda stycken från sidan 217.

"Mästarens handling

när han smärtsamt och föraktfullt ägde henne,

var den typ av begeistring hon sökte.

När de låg tillsammans i sängen så var det,

som det måste vara, som handlingens natur krävde,

en våldsam handling.

Det var en handling med ihopbitna tänder och hat. Det var något outhärdligt.

Inte en smekning, men en våg av smärta.

Ångest som en passionerad handling."

Så ni kan föreställa er min överraskning

när jag läste i The New Yorker

att Alan Greenspan, Ordförande i Centralbanken,

hävdar att Ayn Rand är hans intellektuella mentor.

(skratt)

Det är som att komma på att din barnvakt är en dominatrix.

(skratt)

Det var tillräckligt jobbigt när vi tvingades see J. Edgar Hoover bära en klänning.

Nu måste vi föreställa oss Alan Greenspan

i en svart läderkorsett, med en tatuering på skinkan som säger,

"Piska inflationen nu."

(skratt)

Och Ayn Rand förstås, Ayn Rand

är känd för en filosofi som kallas Objektivism,

som reflekterar ett annorlunda perspektiv av den Newtonska fysiken,

som är objektivitet.

Objektivitet är i grunden konstruerad

på samma sätt som S/M.

Det är subjektet som underordnar objektet.

Det är också hur du står upp för dig själv.

Du gör dig själv till den aktiva rösten.

Och objektet är den passiva nej-rösten.

Jag blev så fascinerad över den där Oxygenreklamen.

Jag vet inte om ni vet detta men --

kanske det är annorlunda nu, eller kanske det bara var ett påstående --

men i många barnavdelningar på sjukhus genom hela landet,

i alla fall tills väldigt nyligen, enligt en bok av Jessica Benjamin,

så stod det på skyltarna över de små sängarna där pojkarna låg,

"Jag är en pojke."

Och på skyltarna över de små flickornas säng stod det,

"Det är en flicka." Ja.

Så passiviteten blev kulturellt

projicerad in i de små flickorna.

Och detta pågår fortfarande som jag tror jag sa till er förra året.

Det finns en undersökning som bevisar --

det fanns en undersökning som presenterades av Time tidskrift,

där endast män tillfrågades, "Har du någonsin haft sex

med en kvinna du verkligen ogillat?"

Och ja.

Ja, 58 procent sa ja,

som jag dock tror är överdrivet

för så många män blir det om du bara säger,

"Har du någonsin haft sex..." "Ja!"

Dom väntar inte ens på resten av meningen.

(skratt)

Och två procent visste förstås inte ens om de hade gjort det --

(skratt)

Det var första motgången,

i mitt fyrdubbla försök.

(skratt)

Så detta med subjekt-objekt,

är en del av något som jag är väldigt intresserad av

eftersom detta ärligt talat är varför jag tror på politisk korrekthet.

Jag gör det. Jag tror det kan gå för långt.

Jag tror att Ringling Brothers kan ha gått för långt

med en annons som de satte in i New York Times.

"Vi har ett livslångt känslomässigt och ekonomiskt

åtagande till vår partner Asian Elephant."

(skratt)

Det kanske var att gå för långt. Men ni vet --

Jag tror inte att

en färgad person som skämtar om vita människor

är samma sak som en vit person som skämtar om färgade människor.

Eller kvinnor som skämtar om män, som inte är samma som män som skämtar om...

Eller fattiga människor som skämtar om rika personer, som det motsatta av rika människor.

Jag tror du kan skämta om de som har, men inte om de som inte har,

vilket är skälet till varför ni inte kommer höra mig skämta om

Kenneth Lay och hans charmerande fru.

(skratt)

Vad är det för roligt med att ha kommit ner till fyra hus?

(skratt)

Och denna läxa lärde jag mig ordentligt

under sexskandalerna i Clintons administration.

Eller som jag kallar dem, de goda gamla dagarna.

(skratt)

När människor jag känner, ni vet människor som ser sig själva som liberala,

och allt annat,

skämtade om Jennifer Flowers och Paula Jones.

I grunden skämtade de om dem för att de var

husvagnspack eller vitt slödder.

Det kan tyckas antar jag som en harmlös fördom

som egentligen inte sårar någon.

Tills du läser, som jag gjorde, en annons i Los Angeles Times.

"Till salu: Vitt slödder förminskare."

(skratt)

Så hela den här subjekt-objekt saken

får relevans för humorn på det här sättet.

Jag läste en bok av en kvinna vid namn Amy Richlin,

som är prefekt för Institutionen för studier av antika Grekland och Rom vid USC.

Och boken heter "The Garden of Priapus".

Och hon skriver att humorn i romarriket

avspeglar samhällsstrukturen i romarriket.

Så samhället under romarriket var väldigt hierarkiskt,

som vårt på ett sätt.

Och på samma sätt fungerade humor.

Det behövde alltid finnas några som alla kunde skämta om.

Så det fanns alltid en satiriker,

som Juvenal eller Marshall,

som representerade publiken,

och han skämtade om den person som stod utanför,

den person som inte delade status som subjekt.

Och i stand-up så är det naturligtvis så att

stand-up komikern antas kunna dominera publiken.

En massa häcklande krävs för att skapa spänningen

som garanterar att

komikern ska kunna dominera,

och bli bättre än en häcklare.

Och jag blev bra på det när jag var i stand up.

Men jag avskydde det alltid eftersom det

utformade samspelets villkor.

På samma sätt som att engageras i ett seriöst argument

avgör innehållet, till viss grad,

av vad ni pratar om.

Och jag sökte en form

som inte hade detta.

Och jag ville ha något som var mer interaktivt.

Jag vet att ord försämrats nuförtiden

på grund av hur annonsörer på Internet använt dem.

Jag kan säga er att jag verkligen saknar de gamla telefonförsäljarna.

(skratt)

Det är sant. För där hade jag åtminstone en chans, vet ni.

Jag brukade vanligtvis bara lägga på luren.

Men sedan läste jag i en fråga om råd-spalt att det var otrevligt.

Så nästa gång en försäljare ringde

så lät jag honom komma halvvägs i sin svada och sedan sa jag,

"Du låter sexig".

(skratt)

Så han la på luren!

(skratt)

Men interaktiviteten tillåter publiken

att forma vad du ska göra lika mycket som

du formar deras upplevelse av världen.

Och det är det som jag söker efter.

Och jag gjorde, när jag började analysera

vad exakt det är som jag gör,

så läste jag en bok som heter "Trickster Makes This World", av Lewis Hyde.

Och det var som att bli psykoanalyserad.

Jag menar, han förklarade precis allt.

Och när jag sedan kom till denna konferens,

så insåg jag att de flesta här

delade samma kvaliteter

eftersom en lurendrejare faktiskt är

är en representant i förändring.

En lurendrejare är ett förändringsombud.

Och de kvaliteter som jag ska beskriva

är kvaliteter som gör det möjligt

att få förändringar att ske.

Och en av dessa är gränsöverskridningar.

Jag tror detta är vad som faktiskt gjorde vetenskapsmännen så arga.

Men jag gillar att överskrida gränser.

Jag gillar som jag sa att prata om saker jag inte vet något om.

(en telefon ringer)

Jag hoppas det är min agent,

eftersom ni inte betalar mig något.

(skratt)

Och jag tror det är bra att jag pratar om saker jag inte vet något om

eftersom jag bidrar med ett fräscht perspektiv på det hela, eller hur?

Jag kan se motsägelser

som ni kanske inte kan se.

Som en mimare som jag kände --

eller mimgestaltare som han kallade sig själv.

Han var en väldigt självisk mimgestaltare.

Och han sa att jag måste visa mer respekt

eftersom det tog 18 år

att lära sig att mima ordentligt.

Och jag sa, "Nåväl, det är så man vet att endast dumma människor börjar lära sig mima."

(skratt)

Du behöver bara två år för att lära dig prata.

(skratt)

(applåder)

Och vet ni, gott folk, detta är problemet med

"objektivitet".

När du endast är omgiven av människor

som använder samma vokabulär som du,

eller som delar samma typer av antaganden som du,

så börjar du tänka att detta är verkligheten.

Som ekonomer, ni vet, vars definition på rationalitet,

som vi alla använder utifrån vårt egna ekonomiska självintresse.

Ja, titta på Michael Hawley,

eller titta på Dean Kamen,

eller titta på min mormor.

Min mormor handlade alltid utifrån andra människors intressen,

oavsett om de ville att hon skulle göra det eller inte.

(skratt)

Om de hade ett OS i martyrskap,

så hade min mormor förlorat med avsikt.

(skratt)

"Nej, ta priset du.

Du är ung. Jag är gammal. Vem bryr sig?

Vad jag ska göra? Jag ska dö snart."

(skratt)

Så det är en -- detta överskridande av gränser,

detta gå-emellan som --

Fritz Lanting, är det hans namn,

sa faktiskt att han var en gå-emellan person.

Det är en verklig kvalitet hos lurendrejaren.

En annan är icke-oppositionella strategier.

Och detta är istället för motsägelser.

Där du förnekar den andre personens verklighet,

så finns paradoxen

där du tillåter att mer än en verklighet får samexistera,

jag tror det är en annan filosofisk konstruktion.

Jag är inte säker på vad den kallas.

Men mitt exempel på det är en skylt som jag såg i en guldaffär.

Där stod, "Öronhåltagning medan du väntar".

(skratt)

Alternativen till det får ens tanke att svindla.

(skratt)

"Åh nej. Tack ändå. Jag lämnar dem här. Tack.

Jag har lite sysslor att göra. Så jag kommer tillbaks för att hämta dem

runt fem, om det är OK för er.

Va? Va? Vad sa ni? Jag kan inte höra."

(skratt)

Och en annan kvalitet hos lurendrejaren

är smart tur.

Som olyckor, som Louis Kahn, som pratade om olyckor,

är en annan kvalitet hos lurendrejaren.

Lurendrejaren har en hjärna som är förberedd för det oförberedda.

Att, och detta säger jag till vetenskapsmännen,

lurendrejaren har förmågan att hålla

sina idéer lätt

så att han kan skapa rum för nya idéer

eller se motsägelserna eller de dolda problemen

med hans idéer.

Jag har inget skämt till detta.

Jag ville bara sätta vetenskapsmännen på sina platser.

(skratt)

Men jag skulle vilja berätta något om hur jag skulle vilja förändra saker och ting,

och det är genom att skapa samband.

Detta är vad jag brukar se

nästan mer än motsägelser.

Som de där, vad kallar man de där tårna som geckoödlorna har?

Ni vet, en geckoödlas tår,

som viker sig och viker upp sig som Michael Moschens fingrar.

Jag älskar samband.

Ungefär som att jag läste att en av de två egenskaperna

hos materia i det Newtonska universumet --

det finns två egenskaper hos materia i det Newtonska universumet --

en är ockupationen av rum. Materia kräver rum.

Jag antar att det är ungefär samma som ju mer viktig någon är, desto mer plats tar han upp,

vilket förklarar hela fenomenet med SUV.

(skratt)

Och den andra egenskapen är ogenomtränglighet.

Nåväl, i antika Rom så var ogenomtränglighet

kriteriet för maskulinitet.

Maskulinitet krävde att du

var den aktiva som penetrerade.

Och i ekonomier så finns det en aktiv producent

och en passiv konsument,

vilket förklarar varför företag alltid måste

penetrera nya marknader.

Ja, varför vi tvingade Kina

att öppna hennes marknader.

Och var inte det skönt?

(skratt)

Och nu blir vi penetrerade.

Ni vet de biotekniska företagen går verkligen in i oss

och placerar deras små flaggor på våra gener.

Ni vet, vi blir penetrerade.

Och jag misstänker av någon som aktivt ogillar oss.

(skratt)

Det är den andra biten i fyrkanten.

Ja, naturligtvis förstod ni det. Tack så hemskt mycket.

Jag har fortfarande en hel del kvar.

(skratt)

Och vad jag hoppas kunna göra, när jag skapar dessa samband,

är att kortsluta människors tänkande.

Ni vet, få er att inte följa ert vanliga

mönster av associerande,

utan få er att koppla om.

Det är bokstavligen -- när människor säger att de kände igen något så starkt att de blev perplexa,

så handlar det bokstavligen om att åter-känna, att koppla om hur du tänker --

Jag hade ett skämt om detta och jag har glömt det.

Jag är ledsen. Jag börjar bli

som kvinnan i skämtet om --

har ni hört skämtet om kvinnan som åkte bil med hennes mor?

Och modern är en äldre kvinna.

Och modern kör rakt förbi rött ljus.

Och dottern vill inte säga något.

Hon vill inte få det att låta som, "Du är för gammal för att köra bil".

Men så kör modern återigen förbi rött ljus.

Och dottern säger, så taktfullt som möjligt,

"Mamma, vet du att du just körde förbi två rödljus?"

Och modern säger, "Åh! Kör jag bil?"

(skratt)

Och det är igenkännandets chock

när det chockas av att känna igen.

Och det avslutar fyrkanten.

(skratt)

Jag vill bara säga två saker till.

Ett är att en annan egenskap hos lurendrejaren

är att lurendrejaren måste

gå en fin balans.

Han måste vara i jämvikt.

Och ni ska veta att det största hindret för mig,

när jag gör det jag gör,

är att skapa mitt uppträdande

så att det är förberett och oförberett.

Att hitta en balans mellan dessa två saker

är alltid farligt

eftersom du kan luta dig för mycket i riktningen mot att vara oförberedd.

Men att vara för förberedd lämnar inte utrymme

för olyckor att ske.

Jag tänker på vad Moshe Safdie

igår sa om skönhet

eftersom Hyde i sin bok skrev att

lurendrejeri ibland kan likna skönhet.

Men för att det ska lyckas måste du

tillåta dig att tappa alla andra kvaliteter

eftersom när du väl närmar dig skönhet

så närmar du dig en avslutad sak.

Du kommer då in i något som

ockuperar utrymmet och befolkar tiden.

Det är en verklig sak.

Och det är alltid extraordinärt att se en vacker sak.

Men om du inte gör det,

om du tillåter olyckorna att ske gång på gång,

så har du möjligheten att hamna i en våglängd.

Jag gillar att tänka på det jag gör som en möjlighetsvåg.

När du kommer in i skönhet så kollapsar möjlighetsvågen

in i en möjlighet.

Och jag vill utforska alla möjligheter

i förhoppningen att jag ska vara på min publiks våglängd.

Och den sista kvalitet jag vill säga finns i lurendrejeri är

att lurendrejaren inte har något hem.

Han är alltid på väg.

Och som avslutning vill jag säga till dig Richard

att i TED så har du skapat ett hem.

Och tack för att du bjöd in mig.

Tack så hemskt mycket.

(applåder)