Min undervattensrobot

David Lang är en självlärd amatöroceanograf, eller snarare någon som lärde en robot att vara det åt honom. I ett charmigt föredrag visar Lang hur han och hans nätverk av havsälskare hjälptes åt att bygga billiga undervattensutforskare med öppen källkod.

(Vattenljud)

Den här videon filmades

på Aquarius undervattenslaboratorium

6 km utanför Key Largos kust,

ungefär 18 meter under ytan.

NASA använder den här extrema miljön

för att träna astronauter och dykare,

och under förra året
bjöd de med oss på en åktur.

All film är tagen från vår öppna ROV,

som är en robot vi byggde i vårt garage.

ROV står för Remote Operated Vehicle
(här: fjärrstyrt undervattensfordon),

som i vårt fall betyder att vår lille robot

skickar direktsänd video

genom den här ultratunna kabeln

tillbaka till datorn.

Det är öppen källkod,
vilket innebär att vi publicerar

och delar alla våra designfiler

och hela vår kod på nätet,

vilket gör det möjligt
för andra att modifiera

eller förbättra eller ändra designen.

Den är byggd till största delen
av delar du hittar i detaljhandeln

och kostar ungefär 1000 gånger mindre

än de ROV:er som James Cameron använde

för att utforska Titanic.

Så ROV:er är inte något nytt.

De har funnits i årtionden.

Forskare använder ROV:er
för att utforska oceanerna.

Olje- och gasföretag
använder dem för prospektering

och byggande.

Det som vi har byggt är inte unikt.

Det är hur vi har byggt det
som är verkligt unikt.

Så jag vill kort berätta
om hur vi kom igång.

För några år sedan beslöt sig
min vän Eric och jag för

att vi ville utforska
en undervattensgrotta

vid foten av Sierra Nevadas bergskedja.

Vi hade hört en historia
om borttappat guld

från ett rån under guldruschen,
och vi ville ta oss dit.

Tyvärr hade vi inga pengar

och vi hade inga verktyg
för att genomföra det.

Eric hade en första designidé
till en robot klar,

men vi hade inte klart för oss
hur alla delar skulle fungera,

så vi gjorde det

som alla skulle gjort i vår situation:

vi bad Internet om hjälp.

Mer specifikt så skapade vi
den här webbsidan,

openROV.com, och berättade
om våra avsikter och planer.

Under de första månaderna
var det bara Eric och jag

som pratade med varandra på forumen

men ganska snart
började vi att få återkoppling

från tillverkare och amatörer,
och senare även

från yrkesverksamma havsingenjörer

som hade några förslag
om hur vi borde göra.

Vi fortsatte att arbeta med den.
Vi lärde oss mycket.

Vi fortsatte göra prototyper
och så småningom

beslöt vi oss för att åka till grottan.

Vi var redo.

Vid det laget hade vår lilla expedition
blivit en riktig nyhet,

som blev upplockad av The New York Times.

Och vi blev överväldigade

av intresset från människor
som ville ha ett kit

så att de kunde bygga en öppen ROV själva.

Så vi bestämde oss för
att lägga upp projektet

på Kickstarter.com, och när vi gjorde det

nådde vi vårt finansieringsmål
på ungefär två timmar,

och plötsligt hade vi pengarna
till tillverkningen av alla kit.

Men därefter måste vi lära oss
hur man tillverkar dem.

Vi var tvungna att lära oss
tillverkning i liten skala.

(Skratt)

Vi lärde oss snabbt att vårt garage

inte var stort nog att upprätthålla
vår växande verksamhet.

Men vi klarade av det,
vi fick alla kit gjorda,

mycket tack vare TechShop,
som var till en stor hjälp för oss,

och vi levererade våra kit
över hela världen

precis före jul under förra året,

för bara ett fåtal månader sedan.

Men vi har redan börjat att få filmer

och foton tillbaka från hela världen,

inklusive den här bilden
från under isen i Antarktis.

Vi har också lärt oss
att pingviner älskar robotar.

(Skratt)

Så vi offentliggör fortfarande
alla designplaner på nätet,

och uppmuntrar alla att bygga dem själva.

Det här är det enda sättet
vi kunde ha gjort detta på.

Genom att ha öppen källkod, har vi skapat

detta delade nätverk
för forskning och utveckling

och vi rör oss snabbare
än någon annan verksamhet

stödd av riskkapital.

Men själva roboten
är bara halva historien.

Den verkliga potentialen,
den långsiktiga potentialen,

ligger i gemenskapen
av gör-det-själv-utforskare av havet

som bildas över hela världen.

Vad kan vi upptäcka

när det finns tusentals av dessa apparater

omkring i haven?

Nu undrar ni säkert: grottan.

Hittade ni guldet?

Nja, vi hittade inget guld,

men vi kom underfund med
att det som vi hittade

var bra mycket mer värdefullt.

Det var en inblick i en potentiell framtid

av havsutforskning.

Det är något som inte är begränsat till
världens James Camerons,

utan något vi alla deltar i.

Det är en undervattensvärld

vi alla utforskar tillsammans.

Tack.

(Applåder)