VIKA SOCKENFILM (Trailer)

I Vika möter man överallt lämningar
från en svunnen tid.

Spår av gamla odlingar och åkrar som gett
folket bröd i många århundraden.

Gårdar från bergsmanstiden och slagghögar
som påminner oss om arbetet vid hyttorna.

På näset mellan Vika-sjön och Runn
ligger den ursprungliga Vika-bygden.

Den nuvarande kyrkan byggdes omkring 1470.

Omkring 1500, tillbyggdes vapenhuset
och sakristian utvidgades.

Under 1700-talet reparerades kyrkan och 1917-18,
utfördes sedan en genomgripande restaurering.

Kalkmålningarna togs fram
och gapskullen återställdes.

I socknens norra del ligger Hosjö.

Sedan gruvdriften kommit igång vid Falu gruva,
bebyggdes orten snabbt

tack vare hyttverksamheten.

Vid Hosjöholmen fanns sju hyttor
och vid Lönnemossa två.

I sundet mellan Hosjön och Runn
låg Sandvikshyttorna.

Redan på 1300-talet fanns här ett kapell
som låg på Risholns ägor, i Sundborns socken.

Hosjö kapell byggdes 1663.

Vid 1700-talets slut reparerades kapellet
och putsades invändigt.

Då uppfördes även muren runt kapellet.

1880, tillbyggdes sakristian och tornet höjdes.

1914-15 utfördes reparation
och målning utvändigt.

Även Knivabygden var bergslag.

Denna bygd hade en gång i tiden en verklig
storhetstid då framstående bergsmän

av Stjerna-ätten härskade.

Härifrån härstammar den Svenska
skaldekonstens fader, Georg Stiernhielm.

Vika- och Hosjöbygden kringgärdas av vatten,
vilkas stränder kransas av gårdar, åkrar

och skogsdungar.

Vill man ha en fin utsikt,
kan man gå upp på Stabergs Klack.

Där fångar blicken byar, vatten och skogar
och den örika sjön Runn.

I början på 1700-talet var en viss undervisning
i gång på flera ställen i Vika socken.

I Hosjö, Kniva, Strand och i Kyrkbyn.

Det var inte alla barn som gick i skolan.

Man hade inga utbildade lärare och föräldrarna
ville själva bestämma om deras barn

skulle gå i skolan.

Det man lärde sig då, var att läsa och att
förstå kristendomsstyckena, Katekesen.

I Vikabygden var antalet skolbarn då c:a 200.

I Nyhyttan och Strand fanns skolor
som utnyttjades växelvis fram till 1878.

Lärarinnan hette Sara Nordenlund Nordström.

1794, beslöts att i Vika inrätta en ständig
tjänst för en ambulerande lärare.

Samma år flyttade Vikaskolan in i Sockenstugan.

1853 byggdes den Röda skolan i Vika på med
en våning och den undre våningen blev

skolsal och bostad för skolmästaren.

Skolbyggnaden användes sedan som
fritidsgård i ett par år på 1960-talet.

1967 till -68 byggdes den om till församlingshem.

Församlingshemmet byggdes sedan på
med en ny del, 1985.

Ett nytt skolhus, Vita skolan,
byggdes i Kyrkbyn 1889.

Det är numera ombyggt till bostäder.

1842 beslutade Sveriges riksdag om en
obligatorisk skolgång för alla barn

som fyllt sju år.

Då började man bygga skolhus i varje socken
på lämpliga platser.

Brötens skola, 1910.

Skolhuset byggdes 1878.

1882 började Johan Olof Sandström sin tjänst
som folkskollärare.

Sandström blev kvar till sin pensionering 1904,
då han efterträddes av sin dotter Gerda.

1910 anställdes Anna Breitholtz.

Hon kom som nykläckt lärarinna från Stockholm
och sökte sig ut till det riktiga landet.

Hon blev kvar till 1924.

1927 började folkskollärare
Nils Danielsson sin tjänst

och han blev kvar till skolan
1950 lades ner

och skolverksamheten flyttades
till Vika Kyrkby.

Skolhuset inköptes under 1950-talet av
Zinkgruvor, som gjorde om byggnaden

till gruvarbetarbostäder.

Den revs sedan på 1980-talet och därefter
byggdes en villa på tomten.

Skolhuset i Folkarbyn byggdes omkring 1875.

1877 anställdes småskollärinnan
Anna Ulrika Malmberg.

Då hon flyttade 1887, anställdes
Frida Lundgren, kallad Picko Frida.

Hon bosatte sig i Åsen tillsammans
med sina föräldrar.

1904 kom folkskolläraren Per Bröms,
inflyttande från Gagnef.

Han blev kvar till 1937,
då skolan upphörde.

Barnen skjutsades därefter med buss
till Vika Kyrkby.

Efter att skolan lagts ner
fanns där hyresgäster till och från.

På 1980-talet användes huset
som snickeriverkstad.

Det är numera ett enfamiljshus.

1942 firade man 100-årsjubileet

och i samband med det gjorde folkskolläraren
Nils Danielsson en film om Vikaskolorna.

Det här är bilder från Brötens skola,
där skolläkaren undersöker

Gunnel Bjurman.

Inga-Britt Andersson får synen kontrollerad
av lärarinnan fru Zetterlund

och tandläkaren undersöker tänderna
på Börje Östlund

och Inga-Maja Sandkvist.

Fru Zetterlund håller lektion i Brötens skola.

Gunnel Bjurman räcker upp handen.

Rast på Brötens skola.

Landsvägen gick då bakom skolan.

Och det här är jubileumshögtiden vid
Brötens skola 1942.

Vi ser bland andra lärarinnorna Lisa Gustafsson

och Anna Breitholts.

Frans Axel,

skolbarn och föräldrar.

Hanna Andersson,
serverar Frida Sandkvist kaffe.

Alva Brodd underhåller.

Emma Björklund.

Vika Kyrkskola.

Här har flickorna syslöjd

och pojkarna undervisas i träslöjd.

En av eleverna har gjort ett pimpelspö.

Magister Karl Månsson kontrollerar
tidningsstället som Bengt Kvarnström gjort.

Med träslöjdsundervisningen höll man till
i en barack som låg vid Kyrkbytjärn.

Det här är gymnastik utomhus,
vid kyrkskolan.

Det är Kerstin Hedström
som sitter längst fram på bänken.

Från Brötens skola går skolresan med buss
till Furuviksparken.

En annan skolresa görs på cykel till
Kungsladan i Rankhyttan,

Torsångs kyrka

och Hembygdsgården

samt till Ornässtugan.

Bussen startar från bussgaraget i Hosjö
en tidig morgon 1961.

Den kör över Karlslunds bron

och här i Sörbo svänger den av mot Nyhyttan

och passerar här Kalvsbäckens gruva.

I Hagelsnäs står Anne Högberg och väntar.

Utanför f.d. Brötens skola väntar
många skolbarn.

Vi ser bl.a. Gunnel Johansson, Annika Vestling
och Rosa Lindberg stiga på.

I Granbo väntar småskollärinnan
Hildur Zetterlund och hennes dotter Yvonne.

I Dalvik vänder bussen.

Där väntar bl.a. Karin Eriksson
och Kjell Johansson.

I Åsen passerar vi Frida Lundgrens bostad,
hon som undervisade i Folkarbyns skola.

Skolan har använts som bostäder i några år,
men står för tillfället tom.

Nu passerar bussen Rensbyn, där Göran
och Margareta Franzén tar in korna

för morgonmjölkningen.

Nu är bussen framme vid skolan.

Här kliver eleverna av,
här går Krister Lövgren,

Barbro Karlsson, Kjell Berglund,

Karl-Gustav

och Sven-Erik Wadström.

Ingvar Andersson,

Karin Gustafsson och Gun-Britt Nyström,
av bussen.

Lärarinnan Lisa Liss, undervisar sin klass.

Framme vid katedern står Kerstin Hagman.

Nu ringer det ut för lunchrast.

Lärarna Olof Lundsjö och Karl Månsson
i samspråk på skolgården.

Nu finns det också tid att gå på dass.

I matbespisningen lägger skolstäderska
Anna Lindström på ved i kaminen

och vaktmästaren Sven Grönblom
fyller på ved till köksspisen.

I köket jobbar Gerda och Anna Kjellberg.

Idag serverar de isterband med potatismos.

Först läser man bordsbönen.
Gode Gud välsigna maten. Amen.

Sen är det bara att ta itu med disken.

Det här är småskolan, som också var
lärarbostad och bostad för skolstäderskan.

Mellanvåningen byggdes sedan om till café.

Folkskolläraren Nils Danielsson
i samspråk med lärarinnorna.

I den här byggnaden, som varit handelsbod
och som revs på 60-talet,

hade skolan en syslöjdslokal.
Syslöjdslärarinnan hette Svea Lenander.

Slöjdsal var det också i Templetlokalen tidigare.

Och här, där stigen går ut mot Gramsängs udde,
låg träslöjdslokalen.

Även här i en källarlokal,
i pensionärsbostäderna,

hade man skollokaler.

Det är lätt att förstå att det fanns ett
stort behov av en ny skola i Vika,

där man kunde samla allt,
på en plats.

Nu är det examen 1961.

Här är bygget av den nya skolan
långt framskridet.

Hantverkare, politiker och tjänstemän
från Vika kommun,

gör alla sitt för att få bygget klart
till höstterminen.

Här diskuteras ritningarna tillsammans
med överläraren, Sven Molin.

Den 29 oktober 1961, är det officiell
invigning av den nya skolan.

Blåsorkestern leds av musikläraren,
Birger Maud.

Skolstyrelsens ordförande,
Birger Gustafsson, håller tal

liksom, Sven Molin

och Nils Löfgren.

Olle Hagman, ansvarar för arrangemanget.

Hösten 1961 startar undervisningen
i den nya skolan.

Magister Nils Danielsson
undervisar sin klass i geometri.

Kennet Kjellberg står framme vid tavlan.

Och Anne Högberg, som fått ett problem
och får hjälp av en kamrat, Yvonne Zetterlund.

Nu är det nya rutiner som gäller.
Man skall tvätta händerna före maten.

Det smakar bra med blodpudding,
Hans Gustafsson vill gärna ha lite påfyllning.

Skolvaktmästaren Erik Eriksson har även
uppsikt över blommorna i foajén.

Gymnastik i gymnastiksalen under
lärarinnan Lisa Liss ledning.

Nu knackar det på dörren.

Det är överlärare, Molin,
som kommer på besök.

Sonja Hedström får en fråga att besvara.

Gun-Britt Nyström läser högt,

medan någon annan gör bus.

Det går inte för sig.

Klassens tidning Plumpen,
är under framställning.

Det är Barbro Karlsson som häftar samman
de stencilerade bladen till tidningen.

Läraren Ola Höglund, sparkar boll
med grabbarna på rasten.

För att få in pengar till skolresan planterar
eleverna skog på Mariebergs gård, i Kniva.

De plockar också lingon till skolbespisningen

och tar upp vinterns behov av potatis.

Så här ser Vikaskolan ut idag, 2017.
Där går elever från klass 1 till 6.

Bergsmannen Anders Lundström
hade ansökt om att få

inrätta en särskild skola för Hosjöbarnen,
då avståndet till Vika var för långt

och 1773 kom man igång med en skola
i Hosjö, den man kallade ”fattigskolan”.

Där hade man då 45 skolbarn i åldern 6-15 år.

Den kom sedan att kallas
”den mindre gamla kyrkskolan”

och låg intill kyrkan.

Den övertogs sedan av kyrkan och används nu
som öppen förskola och till ungdomsverksamhet.

Lundström ville att barnen skulle få lära sig
mer än innanläsning och kristendom.

Han ville att de även skulle lära sig
matematik, historia, geografi

samt om bergsbruk, tegel- och kalkbruk
samt om jordbruk och skogsbruk,

men kungl. Maj:t ansåg att han
begärde för mycket.

1785 kom de dock igång med undervisning
även i matematik, skrivning

samt även latin och geometri,
för vissa elever.

Skolan renoverades 1940.

Klass 7, 1949, läraren heter Sven Molin

Så här såg det ut 1966,
läraren heter även då Sven Molin.

Näs skola byggdes av Kopparfors
och togs i bruk 1872,

den fungerade som skola fram till 1982.

Här har två av Korsnäs stora män,
Axel Danielsson och Rickhard Lindström

gått i skola.

Lärarna här heter Erik Tranberg, han hade
sin lärargärning mellan åren 1925 och 1969.

Gunhild Kastberg undervisade här fr.o.m.
1938, till sin pensionering 1965.

Skolan renoverades 2014 och används
nu som fritidsgård och bibliotek.

Carlsfors skola byggdes av
Hosjö församling 1882.

Undervisningen började på vårterminen 1883.

Där gick barnen till sågverksarbetarna
vid Carlsfors sågverk

och till järnvägsarbetarna,
som bodde på Masugnen.

Den låg strax efter järnvägsövergången,
på höger sida om vägen mot Skutudden.

Den förste läraren hette P Olsson.

1918 flyttades Carlsfors skola av byggmästare
Norgren till Övre Sandviken,

där den kom att kallas den ”Vita” eller
den ”Gröna” skolan, beroende på färgen.

1956 byggdes den första delen
av ”nya” skolan i Hosjö.

Den byggdes sedan ut 1965
och samtidigt revs den gröna skolan.

Lärarinnan hette Anne Breivik.

Den röda skolan i Hosjö byggdes 1891.

Sågverksbolaget upplät marken
och bidrog med virket.

Man beslöt efter noggrant övervägande,
att huset skulle byggas i två våningar.

På övre plan gjordes bostäder till
två lärarinnor och en barnmorska.

Skolan revs mellan jul och nyår 1992.

Så här ser Hosjö skola ut idag.
Här går elever från klass 1-6.

Skolhuset i Kniva byggdes på 1860-talet.

Innan dess hyrde man rum än här
och än där efter omständigheterna.

Det var en tid hos Kallebergs i Lisselbo
och en tid i Nygården

och hos Knifströms i Knektbo.

Den första skollokalen låg troligtvis på
kullen bakom anslagstavlan, nära Trekanten.

Den förste läraren var Olof Nybom,
bokhållare från Falun.

Han anställdes 1794.

1861-1899 innehades tjänsten som
småskollärarinna av Lovisa Beckström.

Den förste folkskolläraren hette
Johan Erik Larsson.

Han anställdes 1874.

Pojkslöjd infördes där 1890
och flickslöjd 1897.

Gunhild Ahlberg Kastberg undervisade
här under åren 1924 till 1938.

Hon fortsatte sedan som lärare i Hosjö.

År 1939 upphörde undervisningen i Kniva
och från och med höstterminen

åkte Kniva-barnen med buss till Hosjö skola.

Skolan har fungerat som samlingslokal
och används nu som bystuga.

1881 beslöt skolstyrelsen att det skulle
byggas en skola i Långtäktsbo,

som numera heter Långtäkt.

Läraren på bilden heter Teodor Nilsson.

Gefle-Dala Jernvägs AB lovade att betala
halva kostnaden, 400 kr.

Resten skulle delas mellan Stora Skedvi,
Vika och Hosjö församlingar.

Järnvägen, hade gjort fäboden till
en central by i området

och nu anställdes en småskollärinna.

Lönen för lärarinnan var 300 kr,
plus husrum och ved.

Genom frivilliga bidrag inköptes en flagga,
som hissades första gången i samband

med examen 1892.

1910 anställdes Jon Andersson Sens,
från Rättvik, som småskollärare i Långtägt.

Han fortsatte sedan som lärare i Ryggen.

1919 flyttades skolbyggnaden till Ryggen,
som p.g.a. att man anlagt sågverk där,

hade blivit så stort att de flesta
familjerna bodde där.

Man rev helt enkelt skolbyggnaden i
Långtäkt och byggde upp den igen

men gjorde en påbyggnad.

Tomten köpte man av Kopparbergs Bergslags AB.

Skolan togs i bruk 1920 och var i bruk till 1937.

Det fanns också en bostad åt skolläraren
i skolbyggnaden.

1930 beslöts att anställa en småskolelärarinna,
med undervisning även i folkskolan.

Man hyrde bostad till lärarinnan
hos banvaktaren.

Det bodde mycket folk i Ryggen då.

Det var järnvägsfolk, skogsarbetare
och sågverksarbetare.

Ryggens skola inköptes 1949 av byalaget
som samlingslokal,

men är numera privat sommarbostad.

I Långtägt finns bara grunderna
och en källare kvar efter skolan.

I början gick alla elever i tillsammans,
men sedan skilde man på småskola och folkskola.

Som mest gick där c:a 40 barn.

Småskolan höll då till i barnkolonin,
som ägdes av Uppsala stad.

Efter att skolan i Ryggen lagts ned
fick barnen åka tåg till Hosjö.

I Lönnemossa startade man en småskola 1924.

Den var inhyst i bergsmansgården,
men var bara igång i några år.

Bergsmansgården i Lönnemossa
är nu privatägd familjebostad.

I samband med examen i Vika Kyrka,
i juni 1965, avtackas tre lärarinnor av

skolstyrelsens ordförande
Birger Gustafsson,

Rektor Sven Molin och folkskolläraren
John Lönneryd.

Lisa Liss, med 23 tjänsteår,

Gunhild Kastberg, med 43 tjänsteår

och Hildur Zetterlund, med 37 tjänsteår.

Skolåret är slut
och nu väntar sommarlovet!

Det är nyårsmorgon 1967, klockorna i
Hosjö kapell har ringt in det nya året

och därmed är sammanslagningen mellan
Vika socken och Falu stad ett faktum.

Från kyrkvallen ser man ut över de
ny-bebyggda villaområdena

och många frågar sig säkert:

Kommer utvecklingen att bli den samma
som före inlemmandet i stor-Falun?

Kan det bli en fortsatt utveckling,
som den våra förutvarande nämnder

och kommunalfullmäktige gett oss.

Om framtiden är det svårt att sia
men låt oss ta en titt på socknen

så som den ser ut just idag
och på de driftiga män och kvinnor

som under åren genom sin idoghet
och sitt politiska intresse,

fört samhället fram till vad det i är idag,
ett levande samhälle i stark utveckling

byggd på historisk och kulturell grund.

De flesta villatomterna i Hosjö har
styckats av från Bergsmansgårdarna

Stora och lilla Näs,
ägda av Kopparfors Aktiebolag,

som har sin mark strategisk beläget
mellan de två sjöarna, Runn och Hosjön.

Då vi färdas igenom Hosjö ska vi finna
att det är endast intill riksvägen

som den gamla bebyggelsen finns kvar,
men saneringen är även här i full gång

och om ett år finns inte dessa
gamla gårdar kvar,

det nya vinner allt mer terräng.

På andra ställen i socknen lever
också det gamla fortfarande kvar

som t.ex. på Hosjöholmen,
i socknens östra utkant.

Vattenångorna ryker kring den gamla bron
och skymmer både kvarn och slaggvarp.

Vid vårfloden raserades bron och man
vet inte när en ny bro kan byggas,

det hela hotar att bli ett socialfall.

Genom Vika kommun går den starkt
trafikerade rix 80

men eftersom Vika är stort
och är skogs- och jordbruksbygd

finns också många idylliska småvägar.

Via en sådan väg kommer vi till Vikagården,
ett trivsamt och ombonat hem

för kommunens åldringar.

Hit har socialnämnden under ordförandeskap av
Albin Eriksson förlagt sitt sista sammanträde,

välvilligt inbjudna av det duktiga
föreståndarparet, Rydén.

Efter sammanträdet bjöds det
också på god julmiddag.

Från socialnämnden är steget inte
långt till kommunalnämnden

och det sista sammanträdet
i socknens kommunalhus.

Efter sammanträdet bjöds det på kaffe.

Samarbetsviljan, i de olika nämnderna,
har alltid varit god

och ordföranden avtackades
med en minnesgåva.

I detta sista skede,
av gamla kommunindelningen,

tillkom det nya centralskolorna i Hosjö

och i Vika Kyrkby.

De ungas fostran och konfirmation
sker fortfarande traditionsenligt

i Vika medeltidskyrka.

En annan tradition, som fortfarande hålls
vid liv, är midsommarfirandet i Vika Kyrkby

och hembygdsvännerna kommer att se till
att så blir fallet även i fortsättningen,

trots att Vika blir en del av Falu stad.

Vika är en historisk bygd.

Rankhyttans trösklada bekant genom
Gustav Vasas flykt genom Dalarna.

Minnesstenen, över svenska skaldekonstens
fader Georg Stiernhielm,

vid ruinerna efter fädernehemmet i Kniva.

Men Vika är inte bara en jordbruksbygd,
flera livskraftiga industrier

har under åren växt upp och ger arbete
åt många av kommunens invånare.

Runnvika Mekaniska Verkstad,

Sjöbergs välkända fiskredskapsfabrik,

Färnvikens Såg,

Hosjö Murbruks Aktiebolag,

GL Konfektion, tillverkare av damkläder,

SM Stängsel

och Rötmotaverken, med tillverkning
av bl.a. Falu rödfärg

och Näs Lådfabrik,
ägd av Kopparfors Aktiebolag.

Så åter till kommunalhuset,
där fullmäktige har sitt sista sammanträde,

i kommunens angelägenheter,
före sammanslagningen med Falu stad.

Efter mångårigt och välförrättat värv,
avtackas så de olika ledamöterna.

Och klubbslaget, bekräftar att
Vika kommuns saga är all.

Rågmjöl, vatten, jäst och salt,
är ingredienserna i Vika-Brödet.

Men vi tar det från början.

Först ska åkern plöjas.
Sedan gödslas, harvas och sås.

Därefter är det bara att hoppas
på en bra sommar för växtligheten

så att säden växer.

Med skördearbetet hjälper
hela familjen till.

Med självbindaren
går det förstås lättare,

men kärvarna måste ändå resas
för hand för att torka.

På senhösten, när kärvarna är inkörda,
finns det tid att tröska i tröskverket på logen.

Halmen tas tillvara, som strö till djuren.

Rågkornen körs till kvarnen,
för att malas till mjöl.

Omkring 1915, köpte makarna Erik och
Vilhelmina Frid en egendom i Hagen

och Vilhelmina började baka bröd
i ett uthus på gården.

Senare tog sonen Georg över verksamheten
och han lät bygga ett nytt bageri 1931.

Fem bagare står i rad och varje bagare
har tolv brödkakor att sköta

i de vedeldade ugnarna.

Kakorna flyttas hela tiden omkring,
för att bli jämt gräddade.

Arbetstiden är avtalsenlig,
med en kvarts rast på förmiddagen

och en kvart på eftermiddagen.

Uppslagningsmaskinen kavlar, naggar
och stansar de ojästa brödkakorna,

som sedan tas omhand av
Cecilia Skoglunds flinka kvinnohänder.

Blandningen av degen, till rätt konsistens,
sköts av Bertil Frid.

Efter gräddningen skall kakorna
rensas och sorteras,

en del blir sekunda och foderbröd.

Beställningarna tas upp via telefon,
av Georg Frid.

Det gäller att ringa i tid, om man vill vara
med och dela på dagens leverans.

Brödet levereras, inte bara till butiker
i Vika och övriga Dalarna,

utan också till butiker, i Stockholm.

Diplom har man fått,
från Gastronomiska akademien,

med både Prins Bertils och
Tore Wretmans underskrift.

”För äkta hembakat knäckebröd.”

”Men se upp för efterapningar,
gräddade i elektriska ugnar.”