De förvånande vanorna hos originella tänkare

Hur kommer kreativa människor på fantastiska idéer? Organisationspsykologen Adam Grant studerar "original": tänkare som drömmer ihop nya idéer och tar tag i att få ut dem i världen. I det här föredraget får du lära dig tre oväntade vanor hos dessa originella tänkare -bland annat att välkomna misstag. "De största originalen är de som misslyckas mest, för de är de som försöker mest" säger Grant. "Du behöver många dåliga idéer för att få några få bra."

För sju år sen kom en student och
bad mig investera i hans företag.

Han berättade "Jag jobbar med tre vänner,

och vi kommer skaka om industrin
genom att sälja saker på nätet.

Då sa jag "OK, ni la hela sommaren
på detta, eller hur?"

"Nej, vi hade praktikjobb
i fall det inte skulle lyckas."

"Just det, men ni kommer börja
på heltid när ni tar examen."

"Inte riktigt. Vi har andra jobb
att falla tillbaka på."

Sex månader gick,

det är dagen innan
företagets lansering,

och fortfarande finns
ingen fungerande webbplats.

"Ni grabbar förstår att
webbplatsen är företaget.

Den är bokstavligen allt."

Så uppenbarligen så investerade jag inte.

Slutligen döpte de företaget Warby Parker.

(Skratt)

De säljer glasögon på nätet.

De uppmärksammades nyligen som
världens mest innovativa företag

och värderas till mer en miljard dollar.

Men nu då? Min fru
sköter våra investeringar.

(Skratt)

Varför hade jag så fel?

För att förstå har jag studerat de
människor som jag kallar "originella".

De originella följer inte strömmen,

de är människor
som inte bara har nya idéer,

de tar tag och gör dem till verklighet.

De är människor som sticker ut
och gör sina röster hörda.

De originella driver kreativitet och
förändring i världen.

De är människorna som du vill satsa på.

Och de ser inte ut som jag förväntade mig.

Idag vill jag visa er
tre saker jag lärt mig

om hur man känner igen de originella

och hur man blir lite mer som dem.

Det främsta skälet till att jag
avstod från Warby Parker

var att de var verkligt
långsamma i starten.

Ni är välbekanta med prokrastineraren.

Jag har en bekännelse. Jag är motsatsen.
Jag är en prekrastinerare.

Ja, det är ett riktigt ord.

Du känner till paniken
några timmar före deadline

när du ännu inte gjort något.

Jag känner det några månader tidigare.

(Skratt)

Det började tidigt. När jag var barn,
tog jag Nintentospelen seriöst.

Jag kunde vakna fem på morgonen,

börja spela och inte sluta
förrän jag var en mästare.

Till slut tappade jag kontrollen såpass
att en journalist kom

och gjorde en artikel om Nintendospelens
mörka sida, med mig i huvudrollen.

(Skratt)

(Applåder)

Sen dess har jag bytt hår mot tänder.

(Skratt)

Men detta var bra att ha på högskolan,

för jag var färdig med mitt examensarbete
fyra månader före deadline.

Och jag var stolt över det,
tills för några år sedan.

En elev vid namn Jihae
kom till mig och sa:

"Jag får mina mest kreativa idéer
när jag prokrastinerar."

Och jag svarade typ:
"Så bra, var är din inlämningsuppgift?"

(Skratt)

Hon var en av våra mest kreativa elever,

och som organisationspsykolog,
är det den typen av idéer jag testar.

Så jag utmanade henne
att ordna fram data.

Hon kontaktar en massa företag.

Hon låter folk svara på frågor
om hur ofta de prokrastinerar.

Sen låter hon deras chefer bedöma
hur kreativa och innovativa de är.

Och svaret är tydligt,
de som gör det tidigt, som jag,

som rusar in och gör klart med en gång

är mindre kreativa

än de som prokrastinerar lagom.

Jag ville veta vad som händer
de kroniska prokrastinerarna.

Hon svarade: "Jag vet inte.
De fyllde inte i undersökningen."

(Skratt)

Nejdå, här är resultaten.

Du ser att de som väntar
till sista minuten

har så fullt upp med annat
att de inte har några nya idéer.

Och tvärtom, de som rusar in

är så uppe i varv att dom inte har
några utmärkande tankar heller.

Det finns en effektiv punkt
där de originella verkar bo.

Varför då?

Kanske har originella människor
bara dåliga arbetsvanor.

Kanske är det inte prokrastinering
som skapar kreativitet.

För att ta reda på det,
designade vi några experiment.

Vi bad människor komma på
nya affärsidéer,

och sen lät vi oberoende läsare

utvärdera hur kreativa
och användbara de är.

Några av dem blev ombedda
att utföra uppgiften med en gång.

Andra fick vackert vänta med att börja

och fick istället spela MS Röj

i fem eller tio minuter.

Och resultatet: de som väntade fem minuter

var 16% mer kreativa än
de andra två grupperna.

MS Röj är häftigt, men det
är inte orsaken till effekten,

för om du spelar spelet först,
innan du får uppgiften,

så blir du inte extra kreativ.

Det är först när du får veta
att du ska jobba med problemet

och sen börjar prokrastinera,

medan uppgiften fortfarande,
är aktiv i bakhuvudet,

som idéerna börjar gro.

Att prokrastinera ger dig tid
att fundera på avvikande idéer,

att tänka i icke-linjära banor,
att göra oväntade hopp.

När vi höll på att avsluta
dessa experiment,

började jag skriva en bok
om de originella,

och jag tänkte: "Detta är ett tillfälle
att lära mig själv att prokrastinera,

medan jag skriver ett kapitel om det."

Jag började metaprokrastinera,

och som vilken prekrastinerare
som helst med självrespekt

steg jag upp tidigt nästa morgon

och gjorde en att-göra lista
med steg för att prokrastinera.

(Skratt)

Och sen jobbade jag noga

mot mitt mål att inte närma mig målet.

Jag började skriva kapitlet
om prokrastinering,

och en dag - jag var halvvägs -

lade jag det åt sidan mitt i en mening

i månader.

Det var en plåga.

Men när jag kom tillbaka
hade jag nya idéer.

Som Aaron Sorkin sa:

"Du kallar det prokrastinering.
Jag kallar det att tänka."

Längs med vägen upptäckte jag

att många originella i historien
prokrastinerade.

Ta Leonardo da Vinci.

Han målade av och till på Mona Lisa

i 16 år.

Han kände sig misslyckad.

Det skrev han i sin dagbok.

Men hans sidospår inom optik

förändrade sättet han hanterade ljuset

och gjorde honom till en bättre målare.

Och Martin Luther King, Jr?

Kvällen före sitt livs största tal,

Marschen mot Washington,

satt han uppe till tre på natten
och skrev om det.

Han sitter i publiken,
väntar på sin tur att gå upp på scenen

och han sitter fortfarande och jobbar,
antecknar och stryker rader.

Uppe på scen, 11 minuter in i talet,

lämnar han sina förberedda anteckningar

och yttrar de fyra ord
som ändrade historien:

"Jag har en dröm."

Det stod inte med i hans manus.

Genom att inte göra talet färdigt
förrän i sista minuten,

lämnade han det öppet
för så många idéer som möjligt.

Och eftersom texten
inte var huggen i sten,

hade han frihet att improvisera.

Att prokrastinera är till besvär
för produktiviteten,

men kan vara en guldgruva
för kreativiteten.

Vad man ser med många stora originella

är att de är snabba på att komma igång,
men långsamma att avsluta.

Och det är vad jag missade
med Warby Parker.

När de hade släpat fötterna
efter sig i sex månader,

tittade jag på dem och sa:

"Ni vet, många andra företag har
börjat sälja glasögon på nätet."

De missade fördelen av att vara först.

Men det jag inte fattade var
att de spenderade all sin tid

med att försöka förstå
hur de skulle få folk

att vara bekväma med
att handla på nätet.

Det är en myt att det är
en fördel att vara först.

Det finns en klassisk studie
på över 50 produktkategorier,

som jämför de som var först
och skapade marknaden

med de som förbättrade den och
gjorde något annorlunda och bättre.

Av de som var först misslyckades 47%,

jämfört med bara 8% av de som förbättrade.

Titta på Facebook, som väntade

tills efter Myspace och Friendster.

Titta på Google, som väntade i åratal
efter Altavista och Yahoo.

Det är mycket lättare att förbättra
någon annans idé

än att skapa något nytt från noll.

Så för att vara originell
behöver du inte vara först.

Du behöver bara vara
annorlunda och bättre.

Men det var inte enda skälet
till att jag avstod Warby Parker.

De hade också många tvivel.

De hade reservplaner på rad,

och det fick mig att tvivla på
att de hade mod nog att vara originella,

för jag förväntade mig att de originella
skulle se ut ungefär så här.

(Skratt)

På ytan

kan många originella verka självsäkra,

men bakom fasaden,

känner de samma rädslor
och tvivel som oss andra.

De hanterar det bara annorlunda.

Låt mig visa: så här fungerar

den kreativa processen
för de flesta av oss.

(Skratt)

Jag upptäckte att det finns
två typer av tvivel.

Tvivel på sig själv, och tvivel på idén.

Man blir paralyserad av

att tvivla på sig själv.

Men att tvivla på idén ger energi.

Det motiverar dig att testa,
experimentera, förfina,

precis som Marthin Luther King.

Nyckeln till att vara originell

är bara så enkel som

att undvika hoppet
från steg tre till steg fyra.

Istället för att säga: "Jag är kass",

säger du:
"De första utkasten är alltid kassa,

och jag är inte där än."

Så hur kommer man dit?

Det finns en ledtråd, visar det sig,

i den webbläsare som du använder.

Vi kan förutsäga din prestation
och ditt engagemang

bara genom att veta vilken
webbläsare du använder.

Somliga av er kommer inte att
gilla resultatet av studien -

(Skratt)

Men det finns goda belägg för
att de som använder Firefox och Chrome

tydligt presterar bättre än användare
av Internet Explorer och Safari.

Ja.

(Applåder)

De stannar också 15% längre tid
på sitt jobb.

Varför? Det är inte en teknisk fördel.

De fyra användargrupperna
har samma skrivhastighet

och har liknande kunskap om datorer.

Det är hur du skaffade webbläsaren.

Om du använder
Internet Explorer eller Safari,

så kom den förinstallerad på datorn,

och du har accepterat det
som var förvalt åt dig.

Vill du ha Firefox eller Chrome,
så har du tvivlat på förvalet,

frågat om det finns ett annat alternativ,

och sen handlingskraftigt
laddat ner en ny webbläsare.

Så folk hör talas om studien,
och blir typ:

"Så för att göra ett bättre jobb
behöver jag bara byta webbläsare?"

(Skratt)

Nej, det handlar om att
vara den sorts person

som tar initiativet
och tvivlar på förvalet

och ser om det finns bättre alternativ.

Och om du gör det bra,

kommer du att kunna uppleva
motsatsen av déjà vu.

Det finns ett begrepp för det. "Vuja de".

(Skratt)

Vuja de är när du tittar på något
du sett många gånger förr

och plötsligt ser på det med nya ögon.

Det är en manusförfattare
som tittar på ett filmmanus

som inte kommit i produktion
på ett halvt sekel.

I alla versioner har huvudpersonen
varit den onda drottningen.

Men Jennifer Lee börjar undra
om det är rimligt.

Hon skriver om akt ett,

gör om skurken till en plågad hjälte

och Frost blir den framgångsrikaste
animerade filmen någonsin.

Det finns ett enkelt budskap i historien.

När du känner tvivel: slå dig inte fri.

(Skratt)

Och skräck?

Originella känner skräck, de också.

De är rädda att misslyckas,

men det som skiljer dem
från resten av oss

är att de är än mer rädda
för att inte försöka.

De vet att man kan misslyckas
med ett företag och gå i konkurs

eller misslyckas med att starta
ett företag överhuvudtaget.

De vet att i det långa loppet,
är det inte det vi gjort som vi ångrar

utan det vi inte gjorde.

De saker vi önskar att vi kunde göra om,
enligt studier,

är de chanser vi inte tog.

Elon Musk sa till mig att han inte
förväntade sig att Tesla skulle lyckas.

Han var säker på att
de första SpaceX-uppskjutningarna

inte skulle komma i omloppsbana,
än mindre komma tillbaka,

men det var för viktigt
för att inte pröva.

Och för så många av oss,
när vi har en viktig idé,

så försöker vi inte ens.

Men jag har goda nyheter till er.

Du kommer inte att bedömas
efter dina dåliga idéer.

Många tror att de kommer bli det.

Om du ser på olika branscher

och frågar människor om deras bästa idé,
deras viktigaste förslag,

är 85% tysta istället för att tala.

De är rädda för att göra bort sig,
för att verka dumma.

Men, vet ni vad?
Originella har massor av dåliga idéer,

miljoner av dem faktiskt.

Ta killen som uppfann den här.

Bryr du dig om att han uppfann
en talande docka så läskig

att den inte bara skrämde barnen,
utan även vuxna?

Nej. Vi hyllar Thomas Edison
för glödlampan.

(Skratt)

Om man ser till helheten,

är de mest originella
de som misslyckas mest,

för att det är de som försöker mest.

Ta kompositörer av klassisk musik,
de bästa av dem alla.

Varför har några av dem fler sidor
i uppslagsverket än andra

och får sina kompositioner
inspelade fler gånger?

En av de bästa indikatorerna

är blotta volymen av kompositioner de gör.

Ju mer du genererar,
desto större variation får du

och ökar dina chanser att snubbla
över något verkligt originellt.

Även de tre stora inom klassisk musik -
Bach, Beethoven, Mozart -

fick skriva hundratals kompositioner

för att komma fram med
ett litet antal mästerverk.

Du kanske undrar

hur den här killen blev så stor
utan att göra så mycket?

Jag vet inte hur Wagner lyckades med det.

Men för de flesta av oss,
om vi vill bli mer originella,

måste vi generera fler idéer.

När grundarna av Warby Parker
skulle namnge sitt företag

behövde de något sofistikerat, unikt
och utan negativa associationer

för att bygga ett varumärke

och de testade över 2 000 olika namn

innan de slutligen satte samman

Warby och Parker.

Så sammantaget kan du se
att originella människor

inte är så annorlunda än resten av oss.

De är oroliga och tvivlar.
De prokrastinerar.

De har dåliga idéer.

Och det är inte trots detta
utan på grund av detta

som de lyckas.

Så när du ser kännetecknen,
gör inte samma misstag som jag.

Avskriv dem inte.

Och gäller det dig själv,
avskriv inte dig själv heller.

Kom ihåg att snabb i starten
men långsam i mål

kan öka din kreativitet,

att du kan motivera dig
genom att tvivla på dina idéer,

att rädsla för att inte försöka är bra,

och att du behöver många dåliga idéer
för att få några få bra.

Det är inte lätt att vara originell,

men tvivla aldrig på

att det är det bästa sättet
att förbättra världen.

Tack.

(Applåder)