Sekten Heaven's Gate

Heaven Gate "religous group", or as I would rather call them Heaven's Gate Cult, had to be one of the weirest and most dangerous cults on the planet.

The Heaven's Gate Cult Documentary documentary investigates an incident in 1997, where thirty-nine members of the San Diego-based cult "Heaven's Gate" committed mass suicide. They intended to reach an alien spacecraft which they believed to be following Comet Hale-Bopp, which was at that time brightly visible in the nighttime sky.

Heaven's Gate was founded and led by Marshall Applewhite (1931--1997) and Bonnie Nettles (1928--1985).

Heaven's Gate members believed that the planet Earth was about to be recycled (wiped clean, renewed, refurbished and rejuvenated), and that the only chance to survive was to leave it immediately. While the group was formally against suicide, they defined "suicide" in their own context to mean "to turn against the Next Level when it is being offered," and believed that their "human" bodies were only vessels meant to help them on their journey. In conversation, when referring to a person or a person's body, they routinely used the word "vehicle".

Himlens port

-Hej

-Hej

-Jag behöver lämna ett anonymt tips. Vem pratar jag med?

-Okej - angående vad?

Det gäller ett mass-självmord.

-Vi säger fortfarande att det var ett självmord och 38 mord.

-Varför kan det inte vara ett alternativ att gå till din Skapare på det sätt som du känner att du vill gå?

-Varför måste du vänta?

-Här är alla de här människorna som jag älskar som nu är borta.

Och jag vill låta dem veta att jag älskar dem och saknar dem.

Sekten

Tidigare i år hittades kropparna av 39 män och kvinnor i det här huset i San Diego.

De var medlemmar i sekten Himlens Port.

De begick alla självmord, och spelade in sina sista tankar till världen innan de dog.

-Vi är så upprymda att vi inte vet vad vi ska göra, eftersom vi ska återträda i den övermänskliga nivån.

-Jag kunde inte ha haft ett bättre liv än vad jag har haft de senaste 21 åren.

Och om det är bra här vet jag att det kommer att vara dubbelt så bra när jag kommer upp dit.

-Det här är inte några oroande omständigheter - ta det inte så. Det är bara en dörr, en port.

-Vad vi gör är att åka hem. Vi åker hem till de individer som sände oss hit för att utföra det här uppdraget.

Det här är det gladaste och lyckligaste händelse du någonsin kan föreställa dig.

-Vi åker hem.

Sekten Himlens port grundades för över 20 år sedan av musikläraren Marshall Appelwhite.

och sköterskan Bonnie Nettles. Deras gemensamma intresse för andlighet förde dem samman,

men det var en förening endast av sinnena, de hade inte en fysisk relation.

Båda övergav sina liv i Texas och reste genom USA för att finna ändamålet med sin existens.

Efter sex månader fick de en insikt.

De trodde att de sänts till jorden med ett speciellt uppdrag och de byggde en filosofi baserad på

en blandning av New Age, Science fiction och kristendom.

Vad de skulle komma att lova sina efterföljare var inträde i Himmelriket utan att först behöva dö.

Jag kommer från ett rike en nivå ovan mänskligheten.

Vad ger det i utbyte?

Det gör att den stora majoriteten tror att jag tillhör en sekt eller är en religiöst radikal människa.

Att jag hädar och vill utnyttja människor.

Nu återfödda som Ti och Do höll de en serie möten för att rekrytera medlemmar - varav många sökte efter andlig mening.

Michael Conneus var en av de första.

-Första gången jag träffade Ti och Do var på ett möte 1975.

Jag blev helt hänförd och jag tror att alla ca 500 människor som deltog i mötet blev det.

-Meddelandet som Applewhite och Nettles hade talade verkligen till mitt kristna arv, fast på ett modernt och uppdaterat sätt.

Till exempel hävdade de att Maria gjordes gravid i ett UFO.

Hur otroligt det än låter var det ett svar som var bättre än ren jungfrufödsel.

Det var en tekniskt möjlig lösning.

En annan tidig följare var Sawyer.

-När jag först anslöt mig till gruppen var det otroligt spännande.

Och äventyrligt. Det var som om jag hade all den här energin och var som en evangelist.

Innan jag blev med i gruppen hade jag inte det.

Ti och Dos magnetism lockade även 19-årige David, son till Nancy Brown.

-Jag kunde inte tro att han verkligen skulle sticka och göra det här, och jag var tvungen att ha

någon kunskap om varför. Trots allt hade jag tillbringat 18 år med att fostra mitt barn och han sa:

-Vet du, jag kan inte föreställa mig själv leva det slags liv som de flesta anser vara normalt.

Jag verkar vilja ha något mer - något annorlunda, och jag är inte säker på vad det är.

För David och andra som honom verkade sekten erbjuda ett värdefullt alternativ.

-Han sa faktiskt att han skulle testa det, och om det inte funkade för honom så skulle han komma tillbaka.

Så jag hoppades så klart på det senare alternativet.

-Mänskliga föräldrar äger inte sin avkomma.

Det är en väldigt ond sak för dem att anse att barnen är deras.

Att de är produkter av dem - deras ägodelar.

Hundratals unga män och kvinnor samlades för att lyssna på Dos lärdomar.

Och snart fann de sig själva vara i medias strålkastare.

Eftersom Ti och Do kände sig hotade bestämde de sig för att ta gruppen under jorden.

All kontakt med vänner och familj upphörde.

En strikt och åtskild livsstil infördes.

Den gjorde att många medlemmar lämnade gruppen.

De som valde att stanna gavs nya namn och blev kända som "Klassen".

Deras syfte var att förbereda sig för examen upp till nästa nivå.

Nivån ovanför mänsklighet.

Eleverna tog sina lektioner på allvar.

Det var inte ett liv för de svaghjärtade.

-Det fanns massor av regler för hur saker skulle göras.

Jag vill verkligen klargöra att idén var designad för att människor inte skulle tänka själva.

Den designades för att du ska ge din fria vilja till vad som verkade vara en välvillig varelse

som tog dig genom en process som hjälpte dig komma igenom på andra sidan.

Sektmedlemmar anslöt sig frivilligt och helhjärtat till detta liv.

-Vi i klassen brukade skoja om att vi var sekternas sekt

och att vi inte var här för att omprogrammeras eller bli hjärntvättade-

Vi var här för att BE om att bli hjärntvättade.

Strikt lydnad och precision krävdes för att kunna uppnå nästa nivå,

så varje uppgift styrdes och kontrollerades av sektmedlemmar som kallades "koll-partners".

-Allt designades för att härma på ett exakt sätt.

Du fick till exempel inte komma på att pannkakorna skulle vara i en annan storlek.

Det var regler för recept, storlek, gräddningstid, hur många man fick äta, hur sirapen hälldes på pannkakan - allt.

Till den grad att alla män rakade sig likadant. Du fick inte raka uppåt, bara neråt.

-Jag hade faktiskt problem med det, för jag hade alltid gillat att raka uppåt.

Om du rör dig in i det evolutionära kungadömet krävs det av dig att du lämnar allt mänskligt beteende bakom dig.

Mänsklig okunskap, mänsklig felinformation.

"Nästa nivå" var en plats utan känslor.

Och utan könstillhörighet.

-En stor del av Klassens uppgift var att försöka vara androgyn.

Kvinnor hade aldrig på sig klänningar, smycken eller smink,

eller någonting som framhävde kroppen.

Sex ansågs vara alltför mänskligt, och liksom i många andra religiösa ordnar förbjöds det.

-Jag var tvungen att köra längs gatan utan att titta åt varken höger eller vänster.

Bara att titta på en kvinna gjorde ju att hormonerna i kroppen tändes.

Jag försökte hela tiden hitta tekniker som skulle ta bort åtrån.

Men olikt munkar och nunnor separerades inte dessa män och kvinnor,

och det kanske inte är förvånande att de ibland märkte att tankarna gled in i mänskligt territorium.

Om man slirade lite vad gäller sexualiteten fick man berätta det.

Om de ville veta mer ringde de och frågade ut en.

Men att slira, och att behöva erkänna det, och skammen runt det - känslan av att vara besegrad -

Det var som om man var tvungen att gå tillbaka till ruta ett-

Det var nog för mig - och jag tror att jag kan tala för alla

att det var nog för att hålla oss i schack.

Gruppen fortsatte att stanna under jorden, och rörde sig ofta från plats till plats.

Det var inte bara oroliga föräldrar som Do gömde sig för.

Han var väldigt paranoid. Han trodde regeringen och polisen var efter honom.

Om det fanns minsta tecken på att ett grannskap skulle lägga märke till oss

eller att någons jobb eller sociala myndigheter eller så skulle lägga märke till oss

fick vi flytta.

Vi kunde bo 15 personer i ett hus och det var bara några speciellt utvalda som fick gå ut.

Så det var samma människor som sågs ute hela tiden, så att det verkade som om det bara några som bodde där.

Så han hade väl utarbetade säkerhetssystem med alla inblandade.

1985 dog Ti, den andra grundaren till sekten, i cancer, vilket motsade teorin

om att du tog med dig din kropp till nästa nivå.

Turligt nog hade gruppens filosofi redan utvecklats så att den kunde förklara hennes död

Ti skulle få en ängels kropp, och sedan återvända för att hämta de andra vid ett senare tillfälle.

Hon skulle dock fortsätta kommunicera med gruppen genom att sända meddelanden som bara Do kunde tolka.

När åren gick utan att David hörde av sig, blev Nancy orolig för honom.

-Jag nådde verkligen botten när jag hörde om Jonestown 1979.

Jag kommer ihåg att jag satt där och tittade på de utspridda kropparna och tänkte:

Hjälp, jag vet inte om David grupp ens fortfarande bor i landet. Är han fortfarande med dem?

Lever han fortfarande? Kanske han har dött i en bilolycka.

Jag har ingen aning.

Nancy bestämde sig för att ta reda på vad som hänt.

Och tack vare hennes ihärdighet fick hon viss begränsad kontakt med honom.

Do bestämde till slut att hans elever skulle få besöka sin familj.

Davids besök hos familjen 1987

Det var så klart fantastiskt att träffa honom. Det var trevligt med brev och telefonsamtal.

Men att faktiskt få träffa honom och krama honom och prata med honom och få tilllbringa ett par dagar med honom var väldigt viktigt för mig och för oss alla.

Han såg ut att må bra, men var blek och mager.

Han förklarade att de fastat. De exprimenterade ofta med olika dieter,

och hans blekhet förklarades av att de var mycket inomhus.

En kväll hade vi ett ganska intensivt samtal, och särskilt hans far och ena bror pressade honom ganska hårt

om hans tro och hans val. Det var tydligt att det inte fanns någonting som skulle kunna övertala David

att överge det han valt.

David sa: Familjebanden från våra förra liv distraherar oss från vår mission.

Om jag vore en munk eller präst i kloster så hade jag bara sett min familj en gång om året eller mindre.

Så vi känner inte att vi gör något konstigt på det sättet vi visar hängivenhet till vår tro.

Efter tio år i Klassen hade de flesta medlemmar tagit det nödvändiga steget att tro att Do bokstavligt var deras Frälsare.

-Jag ska berätta för er om en nivå ovan denna - och om du vill komma dit måste du följa mig -

För jag är killen som för tillfället har nyckeln.

Jag tror att Do - jämfört med Jesus - är 1900-talets Jesus.

Med andra ord: Om han var exakt samma själ som återföddes för 2000 år sedan och då kallades Jesus,

spelar egentligen ingen roll, för det var den information han hade var det viktiga - inte vem han var.

En del skulle säga att Do faktiskt hade en allvarlig psykisk sjukdom - med vanföreställningar.

-Ja, många människor säger säkert att Jesus led av en allvarlig psykisk sjukdom.

Jag tror inte att Do led av psykisk sjukdom på annat sätt än Jesus.

Men Michael Conneus började förlora tron.

Efter 13 år i gruppen hade han börjat få tankar om att lämna gruppen.

-Jag tror att i grunden var det brist på livskraft i mitt liv - jag var uttråkad.

Jag gillade inte det jag gjorde och hade mer och mer tvivel på om det jag gjorde var rätt.

Marshall Applewhite frågade hur jag mådde, och ifall jag ville hälsa på min familj.

Jag sa "Visst, jag vill besöka min familj".

När jag steg på planet visste jag att jag inte skulle komma tillbaka. Så jag lämnade dem.

Efter 16 år i gruppen upplevde Leigh-Anne Wolfe liknade tvivel.

-Det fanns tillfällen då jag var ensam med mig själv och bara slog mig själv i huvudet

och bara var arg på mig själv för att jag inte var den där perfekta personen

Jag tvivlade inte på att Do var den han påstod.

Jag tvivlade aldrig på hans uppsåt, eller på att han trodde på att han var den han var.

Men jag befann mig i en situation där jag inte var lycklig.

Jag kände att jag hade nått höjden av självhat.

Jag hade misslyckats med att utvecklas- Jag hade inte lyckats utvecklas från människa till nästa nivå.

Så jag bar en tung börda av skuld och skam.

Kanske var det förlusten av flera andra Klass-kamrater som fick Do att 1994 återigen vända sig till allmänheten.

Hans mål var att inte bara att värva nya medlemmar som hade accepterat att de var tvugna att dö för att nå nästa nivå,

Gruppens möten för allmänheten hade faktiskt ett mer olycksbådande syfte.

-Vi hoppas även att det kan snabba på vår avresa.

Med andra ord kanske några kristna tycker att vi hädar så att de skjuter oss eller något,

för vi vill definitivt återvända till nivån ovanför det mänskliga.

-Nivån ovanför det mänskliga är inte en statisk plats. Det är en plats där tillväxt fortsätter för evigt.

Hövdingen, Skaparen, utvecklas ständigt.

Och det finns de på den nivån som ständigt kämpar för att hinna med.

En ung kvinna som anslöt sig till sekten vid denna tid var dotter till Alice och Robert Maida.

Gayle var bara 24 år. Hon hade lämnat sina föräldrars hem på Long Island och flyttat till Kalifornien.

-Hej Gayle, är du redo?

-För vad? att underhålla dig?

-Hon hade en liten butik där med batikfärgade kläder och smycken och det gick ganska bra några år.

Efter att hon gjordeslut med sin kille bestämde hon sig för att åka på en resa.

Ett par månader senare fick vi ett flygblad som rekryterade medlemmar till en grupp.

Där stod om UFO:n och andra saker, och då visste vi att det innebar problem.

Det var det första tecknet på att hon tillhörde någon slags grupp som vi inte förstod oss på.

Vi var nästan panikslagna, för det kunde gå månader utan att vi hörde någonting.

Det var fruktansvärt.

-När hon ringde hem en månad efter vi fick flygbladet var det det enda telefonsamtalet på tre år.

Jag sa "Hej Gayle, vad gör du?" och hon sa "Fick ni flygbladet?"

Jag sa "ja", och hon sa "Det där är vad jag håller på med. Vad tycker ni om det?"

Hennes farmor bad henne att vara snäll och frågade när hon kunde träffa oss och hon svarade:

"Förmodligen aldrig".

"När kommer du hem?"

"Jag vet inte. Förmodligen aldrig"

"Åh nej, Gayle, du måste komma."

"Jag trodde att du skulle säga så."

"Jag vill ju träffa dig så mycket. Jag tror att din pappa vill säga något."

"Hej"

"Hur mår du"

"Bra. Och du?"

"Okej. Vi saknar dig. Vi vet ju inte vad du gör. Vi är oroliga för dig. Kan du inte komma och hälsa på?"

"Nej"

"Varför?"

"Jag är upptagen."

"Så upptagen kan du inte vara. Jag har köpt en biljett till dig. Vi vill träffa dig"

"Du kan inte vara så upptagen att du inte kan träffa din familj. Eller?"

"Jag vet inte"

"Kom igen"

"Så vilken typ av grupp tillhör du?"

"De är lite som munkar."

"Okej"

"Vi lever alla i celibat."

"Det är ju bra. Äter du ordentligt? Du blir väl inte tjock? Finns det inget sätt jag kan komma i kontakt med dig - måste du kontakta mig?"

"Håll kontakten, baby, för jag älskar dig så och jag missar dig massor. Kan du inte komma hem till jul?"

"Nej? Ingen jul? Vad ska du göra på julen?"

"Jag skulle älska om du kom hem till jul. Du vet hur det är. Okej? Glöm inte hur mycket jag älskar dig.

Första chansen du får - kom hem och hälsa på! Hej då - Jag älskar dig!"

-Att bryta sig loss från världen är inte lätt. Det är svårt. Det är jobbigt.

Och att bryta sig loss betyder inte att man ska åka och bo någonstans med en liten sekt,

Och sedan på helger och högtider tillbringa tid med familjen eftersom de är mina...

...Nej, det betyder att du lämnar den världen bakom dig och blir till och med en annan individ.

Det betyder att till och med sinnet du hade som människa aborteras

och själen som givits till dig fylls med information från nästa nivå, och ett sinne från nästa nivå,

och en ny varelse föds.

Det enda sättet att nå Dos förlovade land var att stanna inom gruppens begränsningar.

Få elever vågade riskera att missa detta unika tillfälle, och Do förstärkte oron.

-Från mitt perspektiv var det tomma hot, om att ifall du "missade båten", så kanske du inte skulle få en chans till.

De tankar som kom från några andra än de äldre medlemmarna var inte tillåtna.

Ännu en person som blev medlem vid denna tid var Richard Faud, som återföddes i sekten som Rio deAngelo.

Ungefär 1988 började jag leta intensivt efter min mening med livet "Varför är jag här på planeten?"

och det ledde mig till många efterforskningar om allt som rör evolution.

Inte bara den fysiska utan även andliga evolutionen (utvecklingen).

Det ledde mig till en grupp som kallades "En nivå ovanför mänsklig" som höll ett möte

De trodde att jorden designats som en trädgård att odla själar i.

Och det var som om Skaparen hade den här trädgården som en personlig trädgård där han

planterade frön, skördade själarna och sedan brukade trädgården, grävde om jorden och sedan planterade igen.

Och det var hela den här planetens syfte.

Allt lät så trovärdigt och väldigt grundläggande.

Och jag förstod det - det lät bekant för mig.

-Jag skulle göra allt jag kan för att väcka dig. Om du har den potentialen att känna till det riket

att blir frälst från det här - från uppgrävningen.

Efter nästan tio år borta från gruppen har Michael Conney ett perspektiv på vad som drev Do.

Han tyckte inte om sin homosexualitet. Han gömde sig från en del av sig själv som han inte tyckte om.

Så han skapade en myt kring den bit han inte tyckte om.

Du vet, när du kommer från en kristen bakgrund och din pappa är presbyteriansk äldste,

och du är uppvuxen i den amerikanska södern,

där homosexualitet på 70-talet fortfarande förklarades som en psykisk sjukdom,

kom han till slutsatsen att hans kropp var motbjudande

För Eleverna blev det så svårt att undertrycka sin sexualitet med enbart tanken,

att vissa kände sig manade att vidta mer drastiska åtgärder.

Kastrering var inte något som någon i Klassen rusade in i.

Jag och en annan person pressade Do under några år att få ha det valet för att kunna avlägsna vår sexualitet, eftersom vi inte önskade ha den kvar.

-Om ditt öga förolämpar dig, plocka ut det.

Det är samma tanke. Om något är så stötande för dig att din självkontroll hotas,

varför skulle du inte göra dig av med det om du hade det valet?

Inte för att jag någonsin har ävertalat någon att fatta det beslutet...

Omständigheterna ledde fram till att Sironi och jag var tvungna att besluta om vem som skulle göra det först.

Och vi singlade slant, eftersom det var ett enkelt sätt att lägga det i Guds händer.

Jag förlorade slantsinglingen och blev mycket frustrerad när han genomförde det.

Han upplevde en lättnad när han slapp testosteronet i systemet, och jag var fortfarande tvungen att handskas med det.

"Allt mänskligt beteende är väldigt primitivt för oss..."

-Det var runt den här tiden som till och med Sawyer, en lojal medlem och ofta talesman för gruppen,

också bestämde att det var dags att gå vidare.

-Jag manades att lämna gruppen, eftersom jag var frustrerad av att vi inte lärde oss vår läxa

tillräckligt snabbt, och att allmänheten inte lyssnade på vad vi hade att säga

Det verkade som om vissa av Eleverna hade stagnerat och inte kunde överkomma sina svagheter.

Jag kände som om jag ville göra något annat.

Det var svårt att handskas med det först - det kändes som en skilsmässa.

Jag är glad att jag inte utförde kastreringen, eftersom min partner sedan två år, Ann-Marie, är gravid

och jag är glad över det. Det är ett helt nytt liv för mig.

Att tänka på att jag ska bli far. Jag är glad över det faktum att jag är en fungerande människa på alla sätt.

Rio deAngelo lärde sig snabbt gruppens läxor, och accepterade att hans kropp var en maskin-

ett fordon för hans själ.

-Du låter inte fordonet få som det vill, för ett fordon är bara en biologisk dator med sitt eget minne

och sitt eget sätt att göra saker.

Och som en själ har du programmerat din egen själ och utvecklat din egen själ,

lite som att odla den. Så det är olika sorters mjukvara som går in i hårdvaran kroppen.

För att fungera väl fick fordonet regelbunden service, vilket inkluderade en speciell utrensning

-Det kallades den stora Reningen, det var en dryck gjord av cayennepeppar och lönnsirap.

Det var en diet vi använde från och till under några år, men det var för att rensa fordonet -

för att bli av med gifter, och det fungerar väldigt bra.

Hösten 1996 hade gruppen bosatt sig i San Diego och tjänade pengar genom olika hemsidor.

Do blev allt mer deprimerad och blev alltmer övertygad om att slutet var nära.

Om jag skulle sätta en titel på det här bandet skulle det heta "Sista chansen att evakuera planeten Jorden innan den återvinns".

Sista chansen att evakuera Jorden innan den återvinns.

Det var genom internet

som gruppen lyckades rekrytera två nya medlemmar: Yvonne och Steven Hill.

De blev medlemmar bara sex månader innan självmorden.

Jag hade blivit en hängiven nätsurfare, jag tillbringade 9-10 timmar om dagen på internet.

Den första kontakten togs via e-mail.

Under ett tag hade Hills varit offer för en serie anonyma hot och de kände sig hotade.

Deras liv hade blivit jobbiga och de letade efter en utväg.

Vi pratade med sektmedlemmarna och de sympatiserade med vår situation.

De sa att det var en perfekt match. De förstod vad som hände, med trakasserierna.

Vår bil blev förstörd och de visade sympati över det.

Det var jag som först ville bli medlem i sekten

Hon ville följa med eftersom hon inte ville bli lämnad.

Paret Hill hade varit gifta i sju år och hade fyra barn. Tvillingarna var bara en månad gamla.

Att bli medlemmar i sekten innebar att lämna allt och alla bakom sig

Sekten tillät inte barn - så vi övergav dem.

När jag ser tillbaka på det nu känns det rent löjligt.

Men vi gjorde det. Vi tappade uppfattningen om vad vi borde göra.

Vi berättade för dem att "mamma och pappa lämnar er"

De lämnade barnen hos släktingar och förenade sig med gruppen, där de separerades från varandra.

Även de var tvugna att överkomma sin sexualitet och sina band till varandra.

Jag har varit i Klassen i sex månader på söndag.

Jag tror att jag kan vara den sista fram till det här ögonblicket som kommit för att var med Ti och Do nu.

Jag är glad över att vara här.

Hon förändrades till nästan 100%. Först kom vi dit och det kändes som en stor börda lyftes,

Hon var lycklig och totalt uppslukad av omgivningen.

Vi talar om en villa i miljondollarsklassen och alla bekvämligheter som tillhör den livsstilen.

Hon njöt av det.

Yvonne drogs djupare in i sekten, men Steven ville därifrån och efter bara tre månader återvände han till Cincinatti - ensam.

-Jag visste att hon inte kunde klara den livsstilen och kontrollen, och när jag åkte visste jag nästan

att hon skulle komma efter.

Hon hade velat följa med mig dit och jag tänkte att om jag stack skulle hon vilja komma hem till sin familj och man.

-Det finns inget här för mig. Jag vill se framåt, hålla ett öga på Ti och Do - det är min stig.

Steven skulle aldrig se sin fru vid liv igen.

Att se hennes bild... Jag kunde inte tro det.

Men det är sant.

Jag har en livstid att sörja. Att handskas med det.

Min smärta är bortom vad jag kan förklara. Du vet - jag tittar på mina barn

Jag vill leva mitt liv med dem och göra allt jag kan. Det är allt jag har kvar.

Tidigare i år visade sig kometen Halebop på himlen

Do tolkade det som det länge inväntade tecknet från Ti

Att hon äntligen kommit för att evakuera planeten Jorden.

Bara veckor innan evakueringen kände sig Rio diAngelo manad att lämna Do och sekten.

Han hävdar att inte visste vad som snart skulle hända.

-Jag hade en känsla - samma känsla som jag hade när jag gick med i sekten.

Det var en känsla som inte gick att motstå, att min uppgift var något annat.

Jag kände att jag hade en uppgift att utföra utanför Klassen - För Klassen.

Jag förstod det inte, men jag talade med Do om det, och efter ett känslosamt samtal om att jag

behövde lämna Klassen för att utföra det här uppdraget kände han att det

förmodligen var en del av designen.

Trots att han bestämde sig för att lämna sekten, behöll Rio dess trossystem.

Utmaningen med livet utanför Klassen är huvudsakligen att vara tvungen att handskas med den mänskliga världen

i ett mänskligt fordon.

Fastän jag använder ett mänskligt fordon identifierar jag mig med min själ, inte med fordonet jag färdas i.

Jag, alltså själen Rio di Angelo, är väldigt annorlunda än Richard Ford, men eftersom jag är här inne

får vi klara av det här tillsammans, och det är faktiskt just nu en konstig dualitet som jag lever med.

Rios uppgift skulle snart klargöras. Han skulle vara sektens budbärare till Världen utanför -

Efter att de hade utfört det ultimata offret och demonstrerat sin tro.

-Låt mig säga att vår mission här upphör inom de närmsta dagarna.

Vi kom från yttre rymden, till och med vad vissa skulle kalla en annan dimension,

och vi ska nu återvända dit vi kom ifrån.

Två dagar innan självmorden påbörjades kom medlemmarna i Himlens Port till den här restaurangen.

Det var scenen för deras sista måltid.

-De beställde alla exakt samma sak. Menyn bestämdes innan de kom.

De köpte alla isté, och sallad med vinägrettdressing. Paj till huvudrätt. Blåbärscheesecake till efterrätt.

De verkade väldigt trevliga, väldigt artiga. Ingen verkade deprimerad eller något liknande.

Jag ska stanna bandet nu och vi ska knyta samman säcken.

Jag vill att ni ska se Klassen som sitter framför mig och jag är verkligen stolt över de här eleverna.

De har lärt sig om himlens rike, Guds rike, om nästa utvecklingsnivå.

Nivån ovan det mänskliga. De ska nu lämna livet. De är upprymda över att lämna livet.

-Kan du ställa dig upp så att vi får se din uniform?

Okej. Kan vi zooma ut och få en bättre bild på uniformen... Ok. Bra. Nu kan du sitta ner och om du visar ditt tygmärke ska vi zooma in på det.

Bra! Det står Himlens Port - Bortalaget (de utvalda), och det är exakt vad det betyder för oss.

Vi har varit borta och nu återvänder vi.

Okej, tack!

Jag har gjort det medvetna valet att lämna detta fordon kroppen.

Jag är fullt medveten om att ifall jag skulle stanna här väljer jag bort att uppnå nästa nivå.

Genom självmord når jag Guds rike (?)

-Jag känner mig väldigt upprymd över att vi alla får chans att åka tillsammans som en Klass.

Vi har alla jobbat hårt och försökt bevisa för de äldre medlemmarna att vi är värdiga det offer de gjort.

-För de vi lämnar bakom oss: Vi går vidare till något större och bättre.

Vi hoppas att ni någon dag förstår det här och förenar er med oss.

En kille som heter Richard Fork - en f.d. medlem i Himlens Port,

Han lämnade sekten sex veckor innan mass-självmorden -

Han hade mottagit ett självmordsbrev och ett farväl-band från sekten.

De berättade att de skulle ta sina liv. Nästa dag åkte han ner till Santa Fe.

Han gick in, kollade all 39 kropparna. Han filmade när han gick in och ringde polisen.

Han berättade om sina observationer.

-Vad har hänt?

-Jag tror att det är en religiös grupp som begått självmord.

-Vet du hur det hänt eller hur många som är inblandade eller några andra detaljer?

-Nej.

--Ok, gå och kolla. Tack!

-I brevet som de skickade till mig berättade de att en dörr skulle vara öppen, och att jag kunde gå igenom den.

Lukten var stark, så jag gick lite längre och började se kropparna på sängarna och madrasserna.

Jag ropade för att se om någon levde, och ingen svarade.

Så jag gick omkring i huset och videofilmade allt, eftersom jag ville vara säker på att det framställdes korrekt.

Mina känslor var väldigt ovanliga. Jag har aldrig upplevt något liknande förut.

Jag antar att det var mycket ängslan. Jag försökte att se till att kameran inte skakade,

och handskas med mina känslor.

Här ligger alla de här människorna som jag älskar och nu är de borta.

Det känns bra, och jag känner mig glad för deras skull, men jag saknar dem.

Så det är en känsla av ensamhet.

Hela scenen var surrealistisk. Det var svårt för mig att intala mig själv att det låg 39 döda där.

Det såg ut som om de flesta av dem sov.

Jag har aldrig under hela min karriär utsatts för något av den storleksordningen.

Det är inte bara chockerande, utan overkligt, att 39 personer väljer den här utvägen.

Dödsorsaken visade sig efter obduktionen vara alkohol, lugnande och smärtstillande medel.

Förmodligen kombinerat med plastpåsar använda för att kväva dem.

Vissa av dem kan ha fått hjälp av andra med plastpåsarna,

men det finns inga fysiska bevis på kropparna som bevisar det.

Obduktionerna visade även att åtta av männen, inklusive Do, hade blivit kastrerade.

Medan majoriteten av hans elever låg döda i huset, städade Do och hans mest betrodda anhängare.

De la svepningar över de dödas ansikten.

Alla dog inte vid samma tillfälle. Kropparna var i olika stadier av nedbrytning.

De upptäcktes på en onsdag, och jag personligen tror att de dog mellan söndag och tisdag.

Jag tror att denna unge man dog på tisdagen.

Han tillhörde den sista gruppen, men han var inte den siste att dö, eftersom han var täckt av en svepning.

Han låg väldigt prydligt i sin säng.

Jag har en fin känsla av att de är på nästa nivå, och att de flesta av dem fick sin examen.

39 människor dog inte i onödan. De dog för vad de trodde på.

Människor dör för sitt land, de dör för sina partner och vänner. De dör av alla möjliga skäl.

Att dö för ditt trossystem är en giltig anledning att dö.

Speciellt när du inte skadar någon annan.

-Jag såg desperation i hans ansikte. Jag såg en galen blick.

Det var inte den Do som jag minns från när jag var yngre.

Då var han fräschare. Han såg trött och besegrad ut.

-Jag känner att han kom till en punkt där han inte såg någon annan utväg.

Han hade skapat det här gigantiska trossystemet och strukturen och människor som var totalt hängivna till honom.

Han var deras Gud.

-David var fyrtio när han dog, och trots att Nancy förlorade honom mer än 20 år tidigare,

kom nyheterna ändå som en stor chock.

Jag satt som limmad vid TV:n klockan två. De hade just påbörjat presskonferensen

när telefonen ringde, och jag blev irriterad -

eftersom jag tänkte att vem som än ringer måste jag be dem att ringa tillbaka.

Herrn som ringde sa sitt namn och berättade att han var rättsläkare, och jag visste direkt varför han ringde.

Jag tappade allt hopp.

-Jag har tänkt länge på vad jag ska säga, och jag vet att jag inte har mycket tid...

-Det är svårt att veta ifall jag ska vara ledsen för Davids skull över hur hans liv slutade.

Jag är ledsen för min skull, och familjens, men rättsläkaren sa att David såg fridfull ut.

David levde sitt vuxna liv som han ville, med människor han älskade och som älskade honom

och vem kan avgöra att det var ett dåligt liv?

-Jag är bara väldigt tacksam att den här delen av uppdraget är över. Tack.

Familjen Mabel kan inte vara lika förstående. Gayle hade endast varit med i sekten i tre år och var bara 27 år när hon dog.

Jag kom hem från jobbet en kväll och satte på TV:n.

Jag stirrade till när jag såg precis ett sådant flygblad som vi fått.

Sedan visade de en bild på Applewhite och jag visste att vi var i knipa.

-När jag först kom hem och han berättade gick jag fram och tillbaka och sa

"Gode Gud, snälla låt det inte vara sant. Låt henne ringa och säga att hon ångrade sig i sista sekunden".

Låt henne säga att "Jag gömmer mig, kom och hämta mig. Låt henne inte vara del av det där.

Hennes väninna kom in och sa att Gayle var med på avskedsvideon, och jag sa att "Nej, det kan hon inte vara"

Så gick videon igång, och hon kom i bild, men jag kände inte igen henne,

Hon hade svarta ringar under ögonen och hon hade åldrats så mycket att jag trodde att det var en fyrtioåring.

Men när hon öppnade munnen hörde jag hennes röst och jag insåg att det var Gayle.

-Det var inte den Gayle vi kände.

-Gayle hade aldrig tagit sitt liv, eftersom hon visste hur mycket det skulle skada oss.

-Det var Applewhites Gayle.

-Jag kan berätta för er att Do är den mest specielle, värdige, omänsklige objektiva person som finns.

Han har hjälpt oss så mycket och stått ut med så mycket och aldrig gjort något som är

ens i närheten till hur en människa skulle reagera.

Vi var arga på Applewhite, för han dödade inte bara henne,

utan den framtid som vi kunde haft med henne, och de barnbarn vi kunde ha fått

Hon hade allt att leva för, och jag kan inte tro att hon är död.

-Vi säger fortfarande att det var ett självmord och 38 mord.

Han framkallade deras självmord, det var inte självmord i ordets sanna bemärkelse.

Det finns ett fruktansvärt stort hål i vårt liv.

Det hade varit ett tillräckligt stort hål de tre åren, men nu kommer det hålet aldrig att läka, för hon är borta.

Barnen ska ju begrava föräldrarna, inte tvärt om.