The European Refugee Crisis and Syria Explained

Sommaren 2015,

upplevde Europa den största tillströmningen av flyktingar sedan Andra världskriget.

Varför?

Den största anledningen är att Syrien har blivit världens största källa för flyktingar.

Syrien ligger i Mellanöstern,

ett forntida rikt land som kom till för över 10 000 år sedan.

Sedan 1960 har det vart styrt av al-Assad familjen,

som har styrt landet som en halv-diktatur ända fram tills arabiska våren 2011,

en revolutionerande våg av protester och konflikter i Arabvärlden

som välte många auktoritära regimer.

Men familjen Assad vägrade avgå och startade ett brutalt inbördeskrig.

Olika etniska och religiösa grupper kämpade mot varandra i växlande allianser.

ISIS, en militärisk jihadist-grupp, utnyttjade möjligheten

och äntrade kaoset med målet att bygga upp en totalitär islamisk kalifat.

Väldigt snabbt blev det en av de mest våldsamma och framgångsrika

extremistiska organisationerna i världen.

Alla sidor begick fruktansvärda krigsbrott, använde kemiska vapen, massavrättningar

tortyr i stor skala och upprepade dödliga attacker mot civila.

Den syriska befolkningen var instängd mellan

regimen, rebelliska grupper och religiösa extremister.

En tredjedel av den syriska befolkningen har tvångsförflyttats inom Syrien,

medan över fyra miljoner har flytt landet.

Den stora majoriteten av dem befinner sig nu i flyktingläger i grannländerna,

vilka tar hand om 95% av flyktingarna,

medan arabländerna vid Persiska golfen tillsammans

har tagit emot noll syriska flyktingar,

vilket Amnesty International menar är särskilt skamligt.

FN och livsmedelprogrammet

var inte förberedda för en flyktingkatastrof i denna skala.

I och med detta är många flyktingläger överbefolkade och dåligt utrustade,

vilket utsätter människor för kyla, hunger och sjukdomar.

Syrierna tappade hoppet om att deras situation skulle förbättras inom en snar framtid,

så många bestämde sig för att söka asyl i Europa.

Mellan 2007 och 2014 har EU investerat ungefär 2 miljarder euro

i försvar, högteknologisk säkerhetsteknik och gränskontroller,

men inte mycket i förberedelser för en tillströmning av flyktingar.

Därför var EU dåligt förberedda på anstormningen av asylsökande.

I EU måste en flykting stanna i det landet den anländer till först,

vilket medförde enorm press på gränser till länder som redan hade problem.

Grekland, som är mitt i en ekonomisk kris på gränsen till den stora depressionen,

var inte kapabla att ta hand om så många människor samtidigt,

vilket ledde till fruktansvärda scener av desperata, hungriga människor på öar

som vanligtvis är reserverade för turister.

Världen behövde gå samman och agera som en enad front,

men istället har den blivit ännu mer uppdelad.

Många länder vägrade att ta emot flyktingar,

och lämnade de angränsande länderna ensamma i sin kamp.

2014 utövade Storbritannien påtryckningar för att stoppa

en stor eftersökningsoperation kallad Mare Nostrum

som var avsedd att stoppa asylsökande från att drunkna i Medelhavet.

Idéen verkade vara att en högre dödssiffra till havs

skulle innebära färre asylsökande som försökte genomföra resan.

Självklart var det inte vad som verkligen hände.

Uppfattningen av krisen förändrades plötsligt världen över

när bilder började cirkulera på en död pojke från Syrien

som hittades liggande på en strand i Turkiet.

Tyskland tillkännagav att de kommer acceptera alla syriska flyktingar, utan undantag,

och att de nu var förberedda att ta emot 800 000 människor under 2015,

vilket är mer än hela EU tog emot under 2014,

bara för att införa tillfälliga gränskontroller bara ett fåtal dagar senare

och kräva en gemensam lösning för alla EU:s länder.

I hela västvärlden börjar allt fler människor att agera,

men stödet för asylsökande

har framförallt kommit från civilpersoner, inte från politiker.

Men det finns farhågor i västvärlden: