För att förändra barnavården, ta ras ur ekvationen

I det här ögonöppnande föredraget om rasens och grannskapets inverkan på beslut inom familjehemsvården berättar socialsekreteraren Jessica Pryce om en lovande lösning som kan hjälpa socialtjänsten att göra opartiska bedömningar kring familjehemsplaceringar av barn. ”Låt oss arbeta tillsammans för att bygga ett system som vill göra familjer starkare istället för att splittra dem,” säger Pryce.

Jag vill att du föreställer dig
att du är socialsekreterare.

Och du måste utreda en anmälan
om barnmisshandel.

Du går in i ett hem, oanmäld,
oväntad, helt klart oinbjuden.

Det första du ser är en madrass
i mitten av rummet, på golvet.

Tre barn ligger och sover på den.

Bredvid står ett litet bord
med ett par askfat,

tomma ölburkar.

Stora råttfällor i hörnet,

inte långt från där barnen
ligger och sover.

Så du gör en notering.

En del av ditt jobb
är att gå igenom hela hemmet.

Så du börjar med köket,
där det finns väldigt lite mat.

Du noterar ytterligare en madrass
i sovrummet, på golvet,

som mamman delar med sitt spädbarn.

I det här läget finns det
normalt två alternativ.

Barnen anses vara otrygga
och flyttas från hemmet,

placeras i statlig vårdnad
under en specificerad tidsperiod.

Eller så stannar barnen med sin familj

och förses med hjälp och stöd
från socialtjänsten.

När jag var socialsekreterare

såg jag sådant här hela tiden.

Ibland mycket bättre,
ibland mycket sämre.

Jag bad er tänka er själva i detta hem,

för jag undrar vilka tankar
som kom till er.

Vad vägleder dig i ditt beslut?

Vad kommer påverka din åsikt
om den här familjen?

Vilken ras, etnicitet,
tror du att familjen har?

Jag vill att du inser
att om de här barnen var vita,

är det troligare att deras familj
förblir intakt efter det här besöket.

Forskning som gjorts
vid University of Pennsylvania

visar att i genomsnitt har vita familjer
mer tillgång till hjälp och stöd

från socialtjänsten.

Och deras fall behöver mer sällan
genomgå en hel utredning.

Å andra sidan, om dessa barn var svarta,

är risken fyra gånger så stor
att de omplaceras,

de spenderar längre tid i familjehemsvård,

och det är svårare att hitta
ett stabilt familjehem åt dem.

Familjehemsvård är tänkt
att vara ett omedelbart skydd

för barn som utsätts för stor fara.

Men det är också en förvirrande
och traumatisk separation från familjen.

Forskning gjord
vid University of Minnesota

visade att barn som fått familjehemsvård

hade fler beteendeproblem
och internaliserade problem

än barn som stannat hos sin familj
och fått hjälp och stöd.

Scenariot jag nämnde tidigare
är inte ovanligt.

En ensamstående mamma
som bor i låginkomstboende

med sina fyra barn.

Och råttorna gör det
nästan omöjligt att ha någon mat,

i synnerhet färsk mat, i hemmet.

Förtjänar den här mamman
att få sina barn tagna ifrån sig?

Emma Ketteringham, ett offentligt biträde,

säger att om du lever
i ett fattigt område,

bör du vara en perfekt förälder.

Hon säger att vi har orättvisa,
ofta ouppnåeliga förväntningar

på föräldrar som uppfostrar
sina barn med väldigt lite pengar.

Och deras grannskap och etnicitet

påverkar om deras barn
kommer tas ifrån dem eller inte.

Under de två år jag spenderade
i socialtjänstens frontlinje

fattade jag beslut med höga insatser.

Och jag fick en direkt insyn i

hur mina personliga värderingar
påverkade mitt jobb.

Idag, som en del av Florida State
Universitys socialhögskola,

leder jag ett institut

som driver den mest innovativa
och effektiva forskningen inom barnavård.

Och forskningen visar oss

att dubbelt så många svarta barn
får familjehemsvård,

28 procent,

än generellt i befolkningen, 14 procent.

Och trots att det finns flera anledningar,

vill jag diskutera en
av anledningarna idag:

omedveten partiskhet.

Låt oss börja med "omedveten."

Det är omedvetet, något du inte märker av.

Bias - de stereotyper och den inställning

som vi alla har
till en viss grupp människor.

Så omedveten partiskhet lurar i bakgrunden

vid varje beslut vi fattar.

Så hur kan vi lösa det?

Jag har en lovande lösning
jag vill dela med mig av.

I nästan varje stat,

är det ett stort antal svarta barn
som får familjehemsvård.

Men statistik avslöjade
att Nassau Country,

ett område i New York,

hade lyckats minska antalet svarta barn
som tagits från sina familjer.

Och 2016 åkte jag till det här området

med mitt arbetslag
och ledde en forskningsstudie,

och upptäckte användandet
av blinda omplaceringsmöten.

Så här fungerar det.

En handläggare utreder
en anmälan om barnmisshandel.

De gör ett hembesök,

men innan barnen omplaceras

måste handläggaren
komma tillbaka till kontoret

och presentera hembesöket.

Men det här är skillnaden:

När de presenterar för kommittén,

utesluter de namn, etnicitet,
grannskap, ras,

all identifierbar information.

De fokuserar på vad som hänt,
familjens styrkor,

relevant bakgrundshistoria

och föräldrarnas förmåga
att skydda barnet.

Med den informationen som grund,
utfärdar kommittén en rekommendation,

utan att veta familjens ras.

Blinda omplaceringar har haft
en drastisk inverkan i det här området.

57 procent av de barn som fick
familjehemsvård 2011 var svarta.

Nu, efter fem år av blinda omplaceringar
är den siffran nere på 21 procent.

(Applåder)

Här är vad vi lärt oss när vi pratade
med några av handläggarna.

"När en familj har en historia
med socialtjänsten,

håller många av oss den
historien mot dem,

även om de försöker förändras."

"När jag ser ett ärende
från ett visst flerbostadshus,

grannskap eller postnummer,

antar jag per automatik det värsta."

"Barnavård är väldigt subjektivt
eftersom det är ett känslosamt ämne.

Det finns ingen som inte har känslor
kring det här jobbet.

Och det är väldigt svårt
att lämna sina känslor vid dörren

när man gör det här jobbet.

Så låt oss ta subjektiviteten
kring ras och område ur ekvationen,

så får vi kanske ett annat resultat.

Blinda omplaceringar verkar ta oss närmre

lösningen på problemet med omedveten
partiskhet vad gäller familjehemsbeslut.

Mitt nästa steg är att komma
underfund med

hur artificiell intelligens
och maskininlärning kan användas

för att genomföra projektet i stor skala

och göra det mer tillgängligt
för andra stater.

Jag vet att vi kan förvandla barnavård.

Vi kan se till att organisationer
tar ansvar för att utveckla

sina anställdas sociala medvetenhet.

Vi kan hålla oss själva ansvariga för

att våra beslut drivs
av etik och säkerhet.

Föreställ er en socialtjänst

som fokuserar på
att samarbeta med föräldrar,

stärka familjer,

och inte längre se fattigdom
som ett misslyckande.

Låt oss arbeta ihop
för att bygga ett system

som vill göra familjer starkare
istället för att splittra dem.

Tack.

(Applåder) (Jubel)