Tio år för att förändra vår framtid - eller för att rubba planetens jämvikt

"För första gången måste vi nu beakta risken att hela planeten destabiliseras", säger klimatforskaren Johan Rockström. I ett föredrag med livfulla animeringar om klimatkrisen visar han hur nio av de femton stora biofysiska system som reglerar klimatet - allt från permafrosten i Sibirien till de stora skogarna i norr och regnskogen i Amazonas - riskerar att nå sina tipping points och därmed göra planeten obeboelig för oss människor. Lyssna på hans plan på hur vi kan föra planeten tillbaka på hållbarhetens väg inom tio år och rädda våra barns framtid.

(Pip, pip)

[Countdown]

(Klapp)

Tio år är en lång tid för oss
människor på jorden.

Tio varv runt solen.

När jag stod på TED:s scen
för tio år sedan

talade jag om planetens gränser

för att hålla vår planet i ett skick
som låter mänskligheten blomstra.

Mitt viktigaste budskap är att
så fort du passerar en gräns

mångdubblas riskerna.

Planetens gränser är
tätt sammanlänkade,

men klimatet och den biologiska mångfalden
är centrala gränser.

De påverkar alla andra.

För tio år sedan trodde vi
att vi hade mer tid.

Varningslamporna blinkade, absolut,

men ingen ohejdbar förändring
hade startat.

Sedan dess har vi mer och mer bevis

på att vi snabbt går från
ett säkert driftläge för mänskligheten.

Klimatet har nått ett globalt krisläge.

Vi har nu haft tio år
med nya extrema klimatrekord:

eldsvådor flammar i Australien, Sibirien,
Kalifornien och i Amazonas.

Översvämningar i Kina, Bangladesh
och Indien.

Vi genomlider värmeböljor
över hela det norra halvklotet.

Vi riskerar att passera "tipping points"

som får vår planet att gå från
att vara en motståndskraftig vän,

som mildrar vår påverkan,

till att börja jobba mot oss,
och skynda på uppvärmningen.

För första gången måste vi beakta risken

att hela planeten destabiliseras.

Våra barn ser detta.

De lämnar sina skolor
för att kräva åtgärder.

De tittar med misstro på
vår oförmåga att undvika

möjliga katastrofala risker.

Under de kommande tio åren, till 2030,

måste den kraftigaste förändring
vi någonsin sett äga rum.

Detta är vårt uppdrag.

Nu är det nedräkning.

(En klocka tickar)

När mina forskarkollegor summerade
för tio år sedan

kunde man för första gången,

med den kunskap som fanns om
tipping points då,

påvisa ett ställe där det fanns bevis för
en allvarlig nedåtgående spiral.

Isarna i Norra ishavet.
(vattenljud)

Andra tipping points var långt borta.

50 eller 100 varv runt solen längre bort.

Förra året granskade vi systemen igen

och jag fick mitt livs chock.

Om några decennier ligger det ingen is
på Norra ishavet på sommaren.

I Sibirien smälter permafrosten
i snabb takt.

Grönland förlorar biljoner ton av is

och närmar sig kanske en tipping point.

De stora skogarna i norr brinner
och rökmolnen är lika stora som Europa.

Vattencirkulationen i Atlanten saktas in.

Regnskogen i Amazonas krymper.

Inom 15 år kanske den har
ett nettoutsläpp av kol.

Hälften av korallerna
på Stora Barriärrevet har dött.

Västra Antarktis har kanske redan passerat
sin tipping point.

Dessutom har jordens mest stabila glaciär,
Östra Antarktis,

delvis börjat bli instabil.

Nio av de femton stora biofysiska systemen
som reglerar klimatet är instabila.

De visar oroande tecken på nedgång
och kan närma sig sina tipping points.

Tipping points medför tre hot.

För det första stiger havsnivån.

Vi kan förvänta oss en meter
under innevarande sekel.

Det kommer att sätta
200 miljoner människors hem i fara.

Men när vi lägger till den smälta isen
från Antarktis och Grönland i vår ekvation

kan det istället bli två meters höjning
av havsnivån.

Men det stannar inte vid det.
Det fortsätter att bli värre.

För det andra: om våra kolinlagringar
som permafrosten och skogen

slår om till att släppa ut kol,

ja då blir arbetet med att stabilisera
temperaturen så mycket tuffare.

För det tredje är dessa system
länkade till varann som ett dominospel.

Om vi passerar en tipping point
tar vi ett steg närmare nästa.

Låt oss stanna upp och titta på var vi är.

Vår civilisation är grundad på
ett stabilt klimat

och en rik mångfald av livsformer.

Allt, jag menar allt, grundar sig på det.

Civilisationen har frodats
under optimala villkor:

inte för kallt, inte för varmt.

Så har vi haft det i 10 000 år
sedan vi lämnade den förra istiden.

Låt oss vidga vyerna lite.

Tre miljoner år -

och temperaturen har aldrig gått över
tvågradersgränsen.

Jorden har självreglerat sig
inom ett smalt spann

av plus två grader mellan istiderna

och minus fyra grader mitt i en istid.

Men nu går vi i en riktning

som kan ta oss till
en tre- eller fyragradersvärld

på tre generationer.

Vi skruvar klimatklockan tillbaka,
inte en miljon år, inte två,

utan fem till tio miljoner år.

Vi närmar oss en växthusvärld.

För varje grads höjning

tvingas en miljard människor bo
under förhållanden

som vi idag kallar obeboeliga.

Detta är inte en klimatkris.
Det är en planetär kris.

Jag är inte rädd att jorden störtar
ner i en avgrund 1 januari 2030.

Jag är rädd att vi trycker på irreversibla
knappar på systemet Jorden.

Det som sker de kommande tio åren

kommer troligen att avgöra
statusen på den planet vi lämnar över

till kommande generationer.

Våra barn har
all anledning att vara oroliga.

Vi måste på allvar stabilisera
läget på planeten.

Förändring måste ske på två fronter.

Den första är vetenskapen.

Här kommer en ny formel
för en hållbar planet:

planetens gränser plus globala intressen

är lika med förvaltning av vår planet.

Vi behöver en passage för mänskligheten

som låter oss bli förvaltare
av hela planeten,

inte för att rädda planeten utan för att
erbjuda en bra framtid för alla.

Den andra fronten finns
i samhällsordningen.

Vi behöver en ny ekonomisk logik
baserad på välbefinnande.

Vi kan nu tillhandahålla
vetenskapligt grundade mål

för alla globala intressen för alla
företag och städer i världen.

Vår första uppgift blir att halvera
globala utsläpp till 2030

och nå noll nettoutsläpp till 2050
eller tidigare.

Det innebär att få bort kolet
från de stora systemen i samhället:

energi, industri, transport, byggnader.

Fossilbränslets tid är förbi.

Vi måste få jordbruket att gå
från att vara en utsläppskälla

till att bli en kolsänka,

och vi måste, på allvar,
skydda både hav och land,

de naturliga ekosystemen
som tar upp hälften av våra utsläpp.

Den goda nyheten är
att vi kan klara det.

Vi har kunskapen. Vi har teknologin.

Vi vet att det är det sociala
och ekonomiskt rätta.

När vi har lyckats
kan vi dra djupa andetag av frisk luft.

Vi välkomnar en sund livsstil

och starka ekonomier i beboeliga städer.

Vi är alla med på denna resa runt solen.

Detta är vårt enda hem.

Detta är vårt uppdrag:
skydda våra barns framtid.

Tack.

(Ljuset släcks)