Neil MacGregor: 2600 års historia i ett föremål

Kyros cylinder, en stött och trasig lercylinder täckt av akkadisk kilskrift, är en kraftfull symbol för religiös tolerans och mångkulturalism. British Museums föreståndare, Neil MacGregor, spårar i denna fängslande föreläsning 2600 år av Mellanösterns kultur genom detta enda föremål.

Sakerna vi tillverkar

har en överlägsen egenskap --

de lever längre än vi.

Vi försvinner, men de överlever;

vi har ett liv, men de har många,

och i varje liv kan de betyda olika saker.

Vilket betyder att medan vi har en biografi

så har de många.

Denna morgon vill jag prata

om historien, biografin -- eller snarare biografierna --

över ett speciellt föremål,

en märkvärdig sak.

Jag medger att den inte

ser mycket ut för världen.

Den är ungefär lika stor som en rugbyboll.

Den är gjord av lera,

och har blivit formad

till en cylinder,

täckt med tät skrift

och sedan bränd torr i solen.

Och som ni kan se

så har den stötts omkring lite,

vilket inte är förvånande

eftersom den tillverkades för två och ett halvt årtusende sedan

och grävdes upp

1879.

Men idag

tror jag att detta föremål är

en stor spelare

i politiken i Mellanöstern.

Och det är ett föremål

med fascinerande historier

och historier som på inga sätt är över än.

Historien börjar

under Iran-Irak-kriget

och den serie händelser

som kulminerade

med att Irak invaderades

av utländska styrkor,

en despotisk härskare avsattes

och landets regim byttes ut.

Och jag vill börja

med en berättelse från den serie händelser

som de flesta av er skulle känna till väldigt väl,

Belsassars fest --

för vi pratar om det Iran-Irak-krig

som utspelade sig 539 f.kr.

Och likhterna

mellan händelserna

539 f.kr. och 2003 och däremellan

är överraskande.

Det ni tittar på är Rembrandts tavla,

numera på National Gallery i London,

som illustrerar texten från profeten Daniel

i de hebreiska skrifterna.

Och ni känner alla till historien mer eller mindre.

Belsassar, Nebukadnessars son,

Nebukadnessar som hade erövrat Israel, plundrat Jerusalem

och tillfångatagit folket

och tagit judarna tillbaks till Babylon.

Inte bara judarna, han hade tagit tempelskrinen.

Han hade plundrat och vanhedrat templet.

Och de stora gyllene skrinen i Jerusalems tempel

hade förts till Babylon.

Belsassar, hans son,

bestämmer sig för att ha en festmåltid.

och för att göra den ännu mer spännande

lade han till lite helgerån till festligheterna,

och han hämtar ut tempelskrinen.

Han krigar redan med Iranierna,

med Persiens kung.

Daniel berättar att den natten,

vid festligheternas höjdpunkt,

dök en hand upp och skrev på väggen

"Du är vägd på en våg och befunnen för lätt,

ditt rike har delats och givits

åt meder och perser."

Och samma natt

trädde Kyros, persernas kung, in i Babylon

och hela Belsassars regim föll.

Det är, förstås, ett fantastiskt ögonblick

i det judiska folkets

historia.

Det är en fantastisk historia. Det är en historia vi alla känner till.

"Skriften på väggen"

ingår i vårt vardagsspråk.

Det som hände sen

var märkvärdigt,

och det är där vår cylinder

gör entré i berättelsen.

Kyros, persernas kung,

har gått in i Babylon utan strid --

Babylons stora imperium,

som sträckte sig från centrala södra Irak

till Medelhavet,

tillfaller Kyros.

Och Kyros gör en deklaration.

Och det är det den här cylindern är,

deklarationen från en härskare styrd av Gud

som hade vält den Irakiska diktatorn

och skulle bringa frihet till folket.

på ringande babyloniska --

det skrevs på babyloniska --

säger han "Jag är Kyros, universums kung,

den stora kungen, den mäktiga kungen,

kung över Babylon, kung över världens fyra delar."

Som ni märker är de inte rädda för överdrift.

Det här är förmodligen

det första riktiga pressmeddelande

av en segrande armé

som vi har.

och det är skrivet, som vi kommer att se,

av väldigt skickliga PR-konsulter.

Så överdriften är faktiskt inte förvånande.

Och vad kommer den stora kungen, den mäktiga kungen,

kungen över världens fyra delar göra?

Han fortsätter med att säga att han, när han nu erövrat Babylon,

kommer släppa alla folk

som babylonierna -- Nebukadnessar och Belsassar --

har tillfångatagit och förslavat

fria.

Han ska låta dem återvända till sina länder.

Och än viktigare,

han kommer låta dem återhämta

alla gudar, statyer,

tempelskrin

som konfiskerats.

Alla folk som babylonierna hade förtryckt och förflyttat

får åka hem,

och ta med sig sina gudar.

Och de ska kunna återställa sina altare

och tillbe sina gudar

på sitt sätt, på sin plats.

Detta är förordningen,

detta föremål är beviset

för det faktum att judar,

efter den babyloniska fångenskapen,

åren de tillbringade sittande vid Babylons vatten,

gråtande vid minnet av Jerusalem,

att dessa judar tilläts åka hem.

De tilläts återvända till Jerusalem

och bygga upp templet på nytt.

Det är ett centralt dokument

i judisk historia.

Och krönikeboken, Ezras bok i de hebreiska skrifterna

rapporterade i sjungande ordalag.

Detta är den judiska versionen

av samma berättelse.

"Så säger Kyros, konung av Persien:

'Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig,

och han har ålagt mig

att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda.

De av er som tillhör hans folk

- må er Gud vara med er -

skall bege sig.'"

"Bege sig" -- aaleh.

Det centrala elementet

i budskapet om återkomst,

en central del

i judendomens liv.

Som ni alla vet, formade återkomsten från fångenskapen den gången,

det andra templet,

om judendomen.

Och den förändringen,

det stora historiska ögonblicket,

möjliggjordes av Kyros, konung av Persien,

Berättat för oss på hebreiska i skriften

och på babyloniska i lera.

Två stora skrifter,

men hur var det med politiken?

Det som pågick

var ett fundamentalt skifte i Mellanösterns historia.

Irans, medernas och persernas imperium,

enat under Kyros,

blev det första stora världsimperiet.

Kyros börjar på 530-talet f.kr.

Och vid hans son Darius tid

ligger hela området öster om medelhavet

under persiskt styre.

Imperiet är faktiskt

Mellanöstern som vi känner det nu,

och det är det som formar Mellanöstern som vi känner det nu.

Det var det största imperium världen hade sett så långt.

Än viktigare,

det var den första

mångkulturella, mångtroende staten

på en stor skala.

Och det var tvunget att styras på ett nytt sätt.

Det var tvunget att styras på olika språk.

Det faktum att detta meddelande är skrivet på babyloniska säger en del.

Och det var tvunget att erkänna deras olika vanor,

olika folk, olika religioner, olika tro.

Alla dessa respekteras av Kyros.

Kyros konstruerar en modell

för hur man styr

ett stort multinationellt, mångtroende, mångkulturellt samhälle.

Och resultatet av det

var ett imperium som inkluderade områdena ni ser på skärmen,

och som överlevde 200 stabila år

tills det splittrades av Alexander.

Det lämnade kvar en dröm om Mellanöstern som en enhet,

och en enhet där människor med olika tro

kunde leva tillsammans.

De grekiska invasionerna avslutade det.

Och Alexander kunde så klart inte upprätthålla ett sådant välde

och det splittrades.

Men det Kyros representerade

förblev fullständigt centralt.

Den grekiske historikern Xenofon

skrev sin bok "Kyropaidia"

där han framhöll Kyros som den store härskaren.

Och alltigenom europeisk kultur efteråt,

förblev Kyros modellen.

Detta är en bild från 1500-talet

som visar hur vida spridd

vördnaden för honom var.

Och Xenofons bok om Kyros

och hur man styr ett mångfaldigt samhälle

var en av de stora läroböckerna

som inspirerade grundlagsfäderna

under den amerikanska revolutionen.

Jefferson var en stor beundrare --

Kyros ideal

talade uppenbarligen till 1700-talsidealen

om hur man skapar religiös tolerans

i en ny stat.

Samtidigt, i Babylon,

hade saker inte gått så bra.

Efter Alexander, de andra imperierna,

Babylon faller, faller i ruiner,

och alla spår av det stora babyloniska imperiet går förlorade --

ända till 1879

när cylindern upptäcks

av en utgrävning i Babylon ledd av British Museum.

Den går nu in i en annan historia.

Den går nu in i den stora debatten

under mitten av 1800-talet:

Är skrifterna pålitliga? Kan vi lita på dem?

Vi visste bara

om judarnas återtåg och Kyros förordning

från de hebreiska skrifterna.

Inga andra bevis.

Plötsligen dyker den här upp.

Och hetsar upp

en värld där de som trodde på skrifterna

hade fått sin tro på skapelsen skakad

av evolution, av geologi,

här fanns bevis

på att skrifterna var sanna, historiskt.

Det är ett stort ögonblick för 1800-talet.

Men -- och här blir det förstås komplicerat --

fakta stämde,

hurra för arkeologi,

men tolkningen var mer komplicerad.

Eftersom cylindern och den hebreiska bibeln

skiljer sig på en viktig punkt.

Den babyloniska cylindern

skrevs av

Babylons stora guds, Marduks, präster.

Och de berättar, föga förvånande,

att allt detta gjordes av Marduk.

"Marduk, säger vi, kallade Kyros vid namn."

Marduk tar Kyros vid handen,

kallar honom att valla sitt folk

och ger honom herraväldet över Babylon.

Marduk säger till Kyros

att han kommer göra dessa stora, generösa saker,

släppa människor fria.

Och det är därför vi alla borde visa tacksamhet

och vördnad för Marduk.

De hebreiska författarna

av det gamla testamentet,

ni kommer inte bli förvånade,

ser detta från en annan synvinkel.

Ur deras synpunkt kan det så klart inte vara Marduk

som gjorde allt det här.

Det kan bara vara Jehova.

Så i Jesaja

har vi de underbara texterna

som ger äran för det här,

inte till Marduk,

utan till Herren, Israels Gud --

Herren, Israels Gud

som också kallar Kyros vid namn,

också tar Kyros vid handen

och talar om att han ska valla sitt folk.

Det är ett fantastiskt exempel

på två prästerliga tolkningar av samma händelse,

två olika religiösa övertaganden

av ett politiskt faktum.

Gud är, som ni vet,

oftast på de stora arméernas sida.

Frågan är bara, vilken gud var det?

Och debatten oroar

alla på 1800-talet

som inser att de hebreiska skrifterna

ingår i en mycket större religiös värld.

Och det är ganska tydligt

att cylindern är äldre än Jesajas berättelse,

och ändå talar Jehova

med ord som är väldigt lika

dem Marduk använder.

Och det finns en vag aning att Jesaja vet detta,

för han säger,

detta är förstås Gud som talar:

"Jag har gett dig ditt namn,

fastän du inte känner mig."

Jag tror att det är erkänt

att Kyros inte vet

att han handlar på Jehovas order.

Och på samma sätt hade han blivit överraskad att han handlade på Marduks order.

För intressant nog

är Kyros en god iranier

med en helt annan uppsättning gudar

som inte omnämns i någon av dessa texter.

(Skratt)

Det var 1879.

40 år senare

så har vi 1917,

och cylindern träder in i en annorlunda värld.

Den här gången den riktiga politiken

i den moderna världen --

året för Balfourdeklarationen,

året när Mellanösterns nya imperialmakt, Storbritannien,

bestämmer att den vill utropa

ett judiskt nationalhem,

den vill låta

judarna återvända.

Och svaret på detta

av den judiska populationen i Östeuropa är extatisk.

Och över hela Östeuropa,

visar judar bilder på Kyros

och George V

sida vid sida --

de två stora härskarna

som har låtit dem återvända till Jerusalem.

Och Kyroscylindern kommer tillbaks till allmän beskådan

och den här texten

blir ett tecken på varför det som ska hända

efter krigets slut 1918

är en del av en gudomlig plan.

Ni vet alla vad som hände.

Staten Israel grundas,

och 50 år senare, sent 60-tal,

är det tydligt att Storbritanniens roll som imperialmakt är över.

Och en annan berättelse om cylindern börjar.

Storbritannien och USA bestämmer att regionen

måste hållas säker från kommunism,

och supermakten som skulle skapas för att göra det

skulle vara Iran, shahen.

Så shahen uppfinner en Iransk historia,

eller en återkomst till Iransk historia,

som sätter honom i centrum för en stor tradition

och tillverkar mynt

som visar honom själv

med Kyroscylindern.

När han har sitt stora firande i Persepolis,

tillkallar han sig cylindern

och cylindern lånas av British Museum, åker till Teheran,

och är med när man firar

Pahlavidynastin.

Kyroscylindern: Shahens garanti.

Tio år senare, en annan historia:

Iranska revolutionen 1979.

Islamistisk revolution, inget mer Kyros;

vi bryr oss inte om den historien,

vi bryr oss om muslimska Iran --

tills Irak,

den nya supermakt vi alla bestämt borde vara i regionen,

attackerar.

Sedan ytterligare ett Iran-Irak-krig.

Och det blir viktigt för Iranierna

att minnas sitt storslagna förflutna,

det storslagna förflutna

när de bekämpade Irak och vann.

Det blir viktigt att hitta en symbol

som förenar alla iranier --

muslimer och icke-muslimer,

kristna, zoroastrier, judar som bor i Iran,

människor som är hängivna, icke hängivna.

Och det uppenbara emblemet är Kyros.

Så när British Museum och Tehran National Museum

samarbetar, som vi har gjort,

frågar iranierna bara om en sak

som ett lån.

Det är det enda föremål de vill ha.

De vill låna Kyroscylindern.

Och förra året

åkte Kyroscylindern till Teheran

för andra gången.

Här visas den där den presenteras, lagd i sitt fodral

av Teherans nationalmuseums föreståndare,

en av många kvinnor i högt uppsatta positioner i Iran,

fru Arkdakani.

Det var en enorm händelse.

Det här är andra sidan av samma bild.

Det beskådas i Teheran

av mellan en och två miljoner människor

under ett par månader.

Det är bortom någon storfilmsvisning

i väst.

Och det är föremål för en stor debatt

om vad den här cylindern betyder, vad Kyros menar,

men framför allt, Kyros blir beskriven genom denna cylinder --

Kyros som hemlandets försvarare,

den iranska identitetens förkämpe

och de iranska folkens,

tolerant mot alla övertygelser.

Och i det nuvarande Iran,

har zoroastrier och kristna garanterade platser

i det Iranska parlamentet, någonting att vara väldigt väldigt stolt över.

Att se detta föremål i Teheran,

tusentals i Iran boende judar

kom till Teheran för att se det.

Det blev en symbol,

ett stort debattämne

om vad Iran är hemma och utomlands.

Ska Iran fortfarande vara de förtrycktas försvarare?

Kommer Iran släppa folken fria

som tyrannerna har förslavat och förflyttat?

Det här är häftig nationell retorik,

och den sattes samman

i en stor parad

när man lanserade återkomsten.

Här ser ni en uppförstorad Kyroscylinder på scen

med viktiga figurer från Iransk historia

som samlas för att ta sin plats

i Irans arv.

Det var en berättelse presenterad

av själva presidenten.

Och för mig,

var att ta detta föremål till Iran,

att få ta detta föremål till iran,

att få ta del

av en fantastisk debatt

hållen på de högsta nivåerna

om vad Iran är,

vilka olika Iran det finns

och hur de olika historierna om iran

kan förändra världen idag.

Det är en debatt som fortsätter

och kommer fortsätta skaka om,

för detta föremål

är en av de stora deklarationerna

av mänsklig strävan.

Det står tillsammans med den amerikanska konstitutionen.

Det säger verkligen mer om riktiga friheter

än Magna Carta.

Det är ett dokument som kan betyda så många saker,

för Iran och för regionen.

En kopia av det här

finns på FN.

I höst, i New York, kommer den vara närvarande

när de stora debatterna

om Mellanösterns framtid äger rum.

Och jag vill avsluta med att fråga er

vad nästa historia kommer vara

som detta föremål är del av.

Det kommer dyka upp

i många fler Mellanöstern-historier.

Och vilken historia om Mellanöstern,

vilken historia om världen,

vill du se

speglande det som sägs,

det som uttrycks i denna cylinder?

Folkens rätt

att leva tillsammans i samma stat,

tillbedjande olika, fritt --

ett Mellanöstern, en värld,

i vilken religion inte är ämne för delning

eller debatt.

I det nuvarande Mellanöstern,

är debatterna, som ni vet, högljudda.

Men jag tror att det är möjligt

att den kraftigaste och visaste rösten av dem alla

kan vara den röst

som tillhör detta stumma föremål,

Kyroscylindern.

Tack.

(Applåder)