"Efterdolt"/"Krossar mig"

Luke Sital-Singh sjunger sånger om kärlek, längtan och sorg i detta känslosamma framförande av "Efterdolt" och "Krossar mig". "Det är de sångerna som jag aldrig tröttnar på att höra och aldrig tröttnar på att skriva, för de får mig att känna mig mindre ensam", säger Sital-Singh.

(Piano)

(Sjunger) Det var gjort

När välsignelsen fått tona ut

Flammors sken
har mjukt väckt oss från vår gyllne natt

Häpenhet

När jag vänder mig ser du på mig

Och jag vet
Du är vid liv

Jag vet du ler

Och inget mer

I ett efter

Finns att vakna upp från sömn

Och din kärlek

Är den enda du kan se

Vi är efter

Hädanefter

Det finns skratt här

Efterdolt

I vårt krig

Frågade ingen nånsin varför då

Över oss

Spelar inget utom kärlek roll

Så dra bort med mig

Nu så är du nöjd med mig

Bara du och jag, du vet

Och inget mer

I ett efter

Finns att vakna upp från sömn

Och din kärlek

Är den enda du kan se

Vi är efter

Hädanefter

Det finns skratt här
Efterdolt

Åh, vi är efter

Hädanefter

Det finns skratt här

Efterdolt

Oh

Tack.

(Applåder)

Tack så mycket.

(Applåder)

Tack.

Jag älskar deprimerande låtar.

(Skratt)

Ni vet?

Jag har skrivit såna i 15 år nu,

och ärligt talat så har jag
under den tiden

börjat tro att de egentligen
inte är deprimerande alls.

Jag tror faktiskt att de på något sätt
är de viktigaste sånger vi har.

Sånger som sjunger om sorgsenhet,

om sorg,

om längtan,

om kärlekens mörkare sida,

undersidan av att leva -

det är de låtarna
som jag aldrig tröttnar på att höra

och aldrig tröttnar på att skriva,

för de får mig att känna mig mindre ensam.

De rör vid en grundläggande del
av att vara människa

som ofta kan vara gömd i rädsla och skam

och tryckt djupt ner
där den dröjer kvar och ruttnar.

Men jag tror att genom att
lyssna på de sångerna -

verkligen lyssna -

så kan vi återkänna
dessa hårda känslor,

men på ett renande och läkande sätt.

På ett sätt som påminner oss, när vi
lyssnar, att vi inte är ensamma i mörker.

Det finns en japansk fras
känd som "mono no aware",

som betyder ungefär
"det bitterljuva vemodet hos tingen",

eller patoset eller "ah"-heten hos tingen.

Det är en värdefull
medvetenhet om förgänglighet,

dels en sorts mild, flyktig
sorg när saker passerar förbi i livet,

dels en djupare, mjukt kvardröjande sorg

över förgängligheten i all verklighet.

"Mono no aware" kan finnas
i många livsberättelser och ögonblick

och sånger.

Ett exempel i japansk kultur
är firandet av körsbärsblomman.

Körsbärsblomman i sig själv
är inte mer imponerande

än äppelblom eller apelsinblom,

men det som utmärker den
är dess kortvarighet.

Körsbärsblommor faller
inom en enda vecka,

kan viftas bort av den mjukaste bris,

och det gör den vackrare.

Den är ytterst ömtålig,

och ömtålighet ger livet dess vemod.

Eftersom jag är en glad kille

så finns det inget som tilltalar mig
mer än det här, och -

(Skratt)

ni vet, jag tror att det har varit
kärnan i mitt låtskrivande i åratal,

av vad som rör mig till att skriva,

vad som inspirerar mig att sjunga.

För smärta och sorg och tvivel,

när det framställs i musik, i sång -

när det görs vackert i poesi och målning,

kan det bygga gemenskap och släktskap

i vetskapen om att ingen av oss
är ensam i mörkret.

Min nästa sång är en
som jag kallar "Krossar mig",

och som namnet antyder

så är det inte en favorit på dansgolvet.

(Skratt)

Men den är inte eländig.

Den är full av kärlek och hopp.

Och jag tycker att den exemplifierar
allt jag har pratat om.

Det är den första sången som jag
har skrivit ur någon annans perspektiv,

närmare bestämt min mormors,

när hon lever vidare
utan min avlidna morfar,

när hon upplever nya saker i sitt liv -

hennes barnbarn gifter sig,

får egna barn,

håller TED-föredrag -

medan hon lever utan

och medan hon saknar sin själsfrände.

Tack.

(Piano)

(Sjunger) Mitt allt,
kan du vakna i dag?

Jag lovar att min trohet är hos dig

Jag ville visa
hur jag har växt på vår plats

På vår plats är jag ej själv

Och jag vet att allt blir bra

Det är alltid värre
Då när vintern satt sig fast

Och de kommer tillbaka,
alla ord jag aldrig sa

Och det krossar mig
Att du har gått från mig

Jag lever lyckligt än

Men jag känner skulden

Det är ofattbart
De under jag får se

Vår värld förändrar mig

Men jag ska älska dig ändå

(Piano)

Åh, allt jag ser är längre numer

Fast kanske jag känns mindre
och tiden rusar bort

Och allt jag vill visa

Hur alla barnbarnsbarnen

Har fått skratta
som vi två för längesen

Jag har skrattat
som vi två för längesen

Åh, det krossar mig
att du har gått från mig

Jag lever lyckligt än

Men jag känner skulden

Åh, det är ofattbart
De under jag får se

Vår värld förändrar mig

Jag ska älska dig ändå

Oh

Åh, det krossar mig

Att du har gått från mig

Jag lever lyckligt än

Men jag känner skulden

Det är ofattbart
De under jag får se

Vår värld förändrar mig

Jag ska älska dig ändå

Åh, det krossar mig

Att du har gått från mig

Jag lever lyckligt än

Men jag känner skulden

Åh, det är ofattbart
De under jag får se

Vår värld förändrar mig

Jag ska älska dig ändå

Tack så mycket.

(Applåder och jubel)