Varför "fel sida av stan" oftast är den östra

Vad har samhällen på de sociala, ekonomiska och miljömässiga marginalerna gemensamt? För det första tenderar de att finnas i den östra delen av en stad. I detta korta föredrag om en förvånande insikt förklarar antropologen och riskkapitalisten Stephen DeBerry hur både miljömässiga och mänskliga faktorer har lett till avsiktlig segregation i städer från East Palo Alto i Kalifornien till östra Jerusalem och bortom dem - och föreslår några eleganta lösningar på problemet.

Jag är här för att prata
om grundläggande principer

och om samhällen som jag älskar -

särskilt East Palo Alto i Kalifornien,

som är fullt av fantastiska människor.

Det är också ett samhälle
som är konstigt delat

av motorväg 101
som går genom Silicon Valley.

På västra sidan av motorvägen
i Palo Alto finns de som "har"

på alla sätt du kan tänka dig:

utbildning, inkomst, tillgång till vatten.

På östra sidan av motorvägen
finns de som "inte har".

Och även om du
inte känner till East Palo Alto,

kanske du känner igen
"den segregerade östsidan",

oavsett om det är järnvägsspåret
som avdelar East Pittsburgh

eller Grosse Pointe Gate i East Detroit

eller East St. Louis,
East Oakland, East Philadelphia.

Varför tenderar samhällen på den sociala,
ekonomiska och miljömässiga marginalen

att befinna sig på den östra sidan?

Det visar sig

att det är vinden.

Om man tittar på jorden
från Nordpolen

ser man att den roterar motsols.

Effekten av det

är att vindarna på det norra
och det södra halvklotet

blåser i samma riktning
som jordens rotation:

åt öster.

Man kan tänka på det så här:

Föreställ dig att du
sitter vid en lägereld.

Du måste göra plats för 10 personer,
du måste hålla alla varma.

Frågan är: Vem sitter
med den rökiga vinden i ansiktet?

Och svaret är:

människor med mindre makt.

Den här lägereldsdynamiken
syns i städer

inte bara i USA,
utan över hela världen:

East London, östra sidan
av Paris är så här,

östra Jerusalem.

Till och med längre ner
på den här gatan

där det marginaliserade samhället
är East Vancouver.

Jag är inte den enda
som har märkt det här.

Jag nördade ner mig rejält
i det här, i åratal.

Och till sist hittade jag en grupp
ekonomihistoriker i Storbritannien

som modellerade spridningen av rök

från skorstenar
under den industriella eran.

De kom fram till
samma slutsats matematiskt

som jag gjort antropologiskt, nämligen:

vind och föroreningar
driver marginaliserade samhällen österut.

Det dominerande tankesättet
under den industriella eran

handlar om segregation.

Det handlar om de som har
och de som inte har;

det har blivit en del av vår kultur.

Det är därför ni vet
precis vad jag pratar om

om jag säger att någon
är från "fel sida av stan".

Det uttrycket kommer från
att vinden oftast blåste

den smutsiga tågröken österut.

Jag menar inte att vartenda samhälle
på östsidan är marginaliserat,

eller att alla marginaliserade
samhällen är på östsidan,

utan jag försöker göra en större poäng
om segregation som vi har byggt in.

Så om du märker att du pratar
om vilket väderstreck som helst,

om en motorväg, en flod, ett järnvägsspår,

så pratar du om ett östside-samhälle.

Vind är förstås ett naturfenomen.

Men de mänskliga beslut vi tar om design
som gör att vi delar upp oss

är inte naturliga.

Tänk på att alla östside-samhällen i USA

byggdes i en tid
då segregation var lagligt.

Det är uppenbart att vi inte ens försökte
designa till nytta för alla,

och vi fick problem

som att vissa områden
medvetet fick sämre service.

Regeringen ritade bokstavligt talat kartor

som visade bankpersonal
var de inte skulle ge lån.

Det här är några av de kartorna.

Ni ser hur det röda
tenderar att vara koncentrerat

till den östra sidan av dessa städer.

De finansiella designbesluten
blev en självuppfyllande profetia:

Inga lån blev till lågt underlag
för fastighetsskatten

och det spillde över till sämre skolor
och sämre förberedd arbetskraft

och - ser man på - lägre inkomster.

Det betyder att du inte kan få ett lån.

Helt enkelt en ond, nedåtgående spiral.

Och det är bara fallet lån.

Vi har tagit likadana ondskefulla
designbeslut i en rad olika frågor,

från infrastruktur för vatten

till var vi bestämde oss för
att placera livsmedelsbutiker

respektive spritbutiker,

till och med för vem och hur vi designar
och finansierar tekniska produkter.

Allt sammantaget är listan över skador

en artefakt av våra mer primitiva jag.

Jag tror inte att det är så här
vi skulle vilja bli ihågkomna,

men det är i grund och botten
vad vi har gjort

mot östsidans samhällen
under det senaste århundradet.

De goda nyheterna är
att det inte måste vara så här.

Vi har satt oss i det här
östsidedilemmat

genom dålig design,

så vi kan ta oss ur det
med bra design.

Jag tror att den grundläggande principen
för bra design är väldigt enkel:

Vi måste börja med åtagandet
att designa för allas bästa.

Tänk tillbaka på lägereldsmetaforen.

Om vi vill alla ska få det bra
kanske vi sitter i en hästsko

så ingen får röken i ansiktet.

Jag måste göra en anmärkning
till gentrifierarna,

för poängen med den här bilden
är inte att säga

att ni får rulla in på östsidan
och flytta folk ur vägen,

för det får ni inte.

(Applåder)

Utan poängen är att om man börjar

med denna grundläggande princip
om att skapa nytta för alla,

så kan eleganta lösningar
bli mer uppenbara än man tror.

Vilka är de eleganta lösningarna
som överbryggar klyftan mellan Palo Alto

och East Palo Alto i Silicon Valley?

Jag gillar oddsen med
att börja med East Palo Alto.

Det ligger mitt i Silicon Valley,
epicentret för innovation

och förmögenhetsskapande.

Om vi kan lösa problemet någonstans

så är det här.

Och om vi kan lösa problemet
för East Palo Alto

så kan vi använda de lösningarna
på andra östside-samhällen.

Om man tänker på det så är det faktiskt
en enorm investeringsmöjlighet

och en möjlighet att driva på
politisk förändring och filantropi.

Men i kärnan finns
denna fundamentala designprincip,

detta val om huruvida vi ska bestämma oss
för att ta hand om alla.

Och det är ett val vi kan göra, mina kära.

Vi har kapitalet.

Vi har tekniken på vår sida,

och den blir bara bättre.

Vi har några av världens bästa
entreprenörer i den här byggnaden

och i de här samhällena just nu.

Men den fundamentala frågan är:
Vad designar vi för?

Fler som "har" eller "inte har"?
Mer segregation?

Eller jämlikhet,

valet att komma samman.

För verkligheten är att det här
inte är den industriella eran.

Vi lever inte i den era
då segregation var lagligt.

Så slutpoängen är att det inte finns
någon fel sida av stan.

Allt jag säger är

att vi borde designa vår ekonomi
och våra samhällen med det i åtanke.

Tack.

(Applåder)