Det obetalda arbetet som BNP ignorerar, och varför det räknas

Om du: tvättar, är (eller har varit) gravid, städar, handlar åt ditt hushåll eller utför liknande arbete, är du enligt BNP oproduktiv. I denna visionära föreläsning försöker nationalekonomen Marilyn Waring rätta till bristerna med detta trångsynta system och beskriver detaljerat varför vi behöver ett bättre sätt att mäta tillväxt på som inte enbart värderar vårt eget levebröd utan även planetens.

(Maori) Taupiri är mitt berg.

Waikato är min flod.

Mitt namn är Marilyn.

Hej.

(Engelska) Som du hört,

valdes jag vid ung ålder
till Nya Zeelands parlament.

Och vid den åldern lär man sig främst
genom att lyssna på andras berättelser.

Jag minns en kvinna
som skadats i en bondgårdsolycka,

och det närmade sig klippningssäsong

på gården,

och hon var tvungen att ersättas
av en fåraherde,

av en arbetare i ullskjulet,

och självklart behövdes också någon
för att ta hand om hushållet

och för att förbereda maten
till arbetsgrupperna.

Hennes mor kom för att hjälpa till.

Men familjen fick ingen
kompensation för modern

för mödrar och familjemedlemmar
förutsätts göra så.

Ett år ansökte ett företag vid namn
Gold Mines New Zeeland

om en prospekteringslicens
på vårt vackra berg Pirongia.

Det är ett berg

fullt av extraordinära ekosystem,

av grönskande, orörda ursprungsskogar.

Det producerade syre, det var en kolsänka,

det var hem åt utrotningshotade arter
och pollinerande arter

i det närliggande jordbrukslandet.

Och gruvbolaget satte upp
ett enormt prospekt

som handlade om hur mycket pengar

som kunde tjänas
från att bryta malm i vårt berg,

om all tillväxt och utveckling

som skulle synas
i Nya Zeelands budgetprognoser,

och vi blev lämnade med endast språket

om allt det vi värderade med vårt berg.

Som tur var slutade vi.

Och då mindes jag

en kvinna med tre barn under fem år

som tog hand om sina äldre föräldrar.

Ingen verkade tänka tanken
att hon vid något tillfälle

faktiskt kunde behöva
lite hjälp med barnomsorgen,

eftersom hon inte var del av
den betalda arbetskraften.

Ett mönster började uppenbaras i alla
dessa historier som berättades för mig.

Och jag började ställa nog med frågor

för att försöka komma till botten
med detta mönster av värderingar

som var del i alla dessa berättelser.

Och jag hittade svaret

i en ekonomisk formel
som kallas "bruttonationalprodukt"

eller BNP.

De flesta av er har hört om den.

Många av er har ingen aning om
vad den egentligen betyder.

Reglerna skissades fram 1953
av män med västerländsk utbildning.

De etablerade en gräns för produktionen

genom upprättandet av dessa regler.

Det de var angelägna om att mäta

var allt som innebar
en marknadstransaktion.

På ena sidan av gränsen

räknades allt som hade ett marknadsutbyte.

Det spelar ingen roll om detta utbyte
är legalt eller illegalt.

Marknadsutbyte i den illegala handeln
av krigsutrustning, ammunition,

droger, utrotningshotade arter,

människohandel -

allt detta är toppen för tillväxt

och allt räknas.

På andra sidan av produktionsgränsen

fanns en enastående fras bland reglerna

där arbete utfört av människor de kallade
"icke-primära producenter"

var "av lågt eller inget värde".

Så jag tänkte, låt oss se hur många
icke-primära producenter vi har här idag.

Under den senaste veckan eller så,

hur många av er har transporterat
hushållsmedlemmar eller deras ägodelar

utan betalning?

Hur många av er har
städat lite, dammsugit lite,

sopat lite, rensat upp lite i köket?

Ja?

Hur är det med inköp
åt hushållets medlemmar?

Förbereda måltider? Städa upp efteråt?

Tvätt? Strykning?

(Skratt)

Tja, vad nationalekonomin anbelangar

var detta din fritid.

(Skratt)

(Applåder och hejarop)

Hur står det då till med de kvinnor

som varit gravida och som fått barn?

Ja.

Jag avskyr att behöva berätta detta för er

för det må väl ha varit hårt arbete

men vid det tillfället var ni oproduktiva.

(Skratt)

Och några av er
kanske har ammat era nyfödda.

I de nyzeeländska nationalräkenskaperna -

det är så siffrorna kallas
som vi får BNP från -

i de nyzeeländska nationalräkenskaperna

är mjölk från bufflar, getter, får och kor

av värde

men inte människans bröstmjölk.

(Skratt)

Det är den bästa maten på vår planet.

Det är den bästa investeringen vi kan göra
för barnets framtida hälsa

och utbildning.

Det räknas inte alls.

Alla de aktiviteter befinner si
på fel sida av produktionsgränsen.

Och något som är
väldigt viktigt att känna till

om detta bokföringsramverk:

De kallar det för "konton"

men det finns ingen debetsida.

Så länge vi håller igång marknadsutbytena

är allt bra med tillväxten.

Vi befinner oss i Christchurch

där människor har genomlevt
en förödande naturkatastrof

och återhämtat sig.

Och ända sedan den tiden

har Nya Zeeland fått höra

att våra tillväxtsiffror är fantastiska,
för vi återuppbygger Christchurch.

Ingenting gick någonsin förlorat

i nationalräkenskapernas ramverk

till följd av förlorade liv,

förlorat land,

förlorade byggnader,

förlorade speciella platser.

Nu kanske det börjar bli
uppenbart för er

att denna produktionsgräns
påverkar vår miljö.

När vi utvinner den,

när vi kalhugger den,

när vi eliminerar vår miljö,

när vi fiskar ut våra marina resurser,

legalt eller illegalt,

så länge som utbyte sker på marknaden
ser allt bra ut för tillväxten.

Att lämna vår naturmiljö i fred,

att bevara den, skydda den,

är tydligen inte värt någonting.

Och vad kan vi nu göra åt detta?

Tja, jag skrev om det första gången
för 30 år sedan.

Senare, 2008, efter
den globala finanskrisen

bad Frankrikes president Sarkozy

tre män som alla hade vunnit
Nobelpriset i ekonomi -

Sen, Fitoussi och Stiglitz -

att ta reda på det som jag skrivit om

30 år tidigare.

(Skratt)

(Applåder)

"Att förlita sig på BNP per capita,
på dessa tillväxtsiffror" sa de

"verkar inte vara det bästa sättet
att fortsätta

att skapa politiska principer på".

Och jag håller med dem.

(Skratt)

En sak man lägger märke till
med dessa regler -

de reviderades 1968, 1993, 2008 -

är att revisionerna
främst görs av statistiker

och statistikerna vet vad
som är fel med datan,

men knappt någon av ekonomerna
stannar upp för att ställa samma fråga.

År 2019

är BNP i ännu värre skick.

Ni förstår, för att mäta BNP

antas att någon form av produktion

eller tillhandahållande
av tjänster eller konsumtion

förekommer inom en nationalstat

och man vet var det är.

Men biljontals dollar
cirkulerar över jordklotet,

till stora delar genom våra Googles,
Facebooks, Twitters,

uppfångade av flera skatteparadis,

så att när vi klickar på vår dator

och laddar ner någon mjukvara

vet vi inte var den producerades

och ärligt talat, ingen vet
var vi konsumerar den heller.

Dessa skattefria tillflyktsorter

snedvrider BNP så mycket

att för ungefär tre år sedan

tittade Europa misstänksamt på Irland

och sa, "Vi tror inte
att ni rapporterar korrekt"

och året därpå växte deras BNP
med 35 procent.

Allt det där arbetet som du gjorde

när du hade fritid och var oproduktiv,

det kan vi mäta

och vi kan mäta detta genom
undersökningar av tidsanvändning.

När vi tittar på mängden tid
som används

i den obetalda sektorn

finner vi att i nästan alla länder
som jag sett data för

är det den absolut största sektorn
i nationens ekonomi.

Under de senaste tre åren, till exempel,

har brittiska statistiker tillkännagivit

att allt detta obetalda arbete
motsvarar all tillverkning

och all marknadsförsäljning
i Storbritannien.

I Australien är obetald barnomsorg

den absolut största sektorn
i landets ekonomi

och den näst största sektorn är
allt det övriga obetalda arbetet,

före bank och försäkring
och förmedling av finansiella tjänster

stämplar in som den största delen
av marknadssektorn.

Så sent som förra året redovisade
premiärministern av delstaten Victoria

att hälften av delstatens BNP

utgjordes de facto av värdet
av allt det obetalda arbetet.

Som beslutsfattare

kan man inte göra bra politiska beslut

om den tydligt största sektorn
av nationens ekonomi

inte är synlig.

Man kan inte tro sig veta
var behoven finns.

Man kan inte lokalisera tidsfattigdom.

Man kan inte ta itu
med den mest kritiska problematiken.

Vad kan då användas istället för BNP?

Tja, BNP har många andra problem, okej?

Vi uppför oss inte på ett sätt
som gynnar BNP.

Ett stort antal människor på jorden

använder nu hushållstillgångar -
sina bilar, sina hus, sig själva -

till Uber, till Airbnb.

Och nej, det är inte meningen
att tillgångar från den obetalda sektorn

ska användas för
att tjäna pengar på marknaden.

Detta är förvirrande!

(Skratt)

Och väldigt svårt att mäta.

Så nationalekonomer vill inte veta

vad som är fel med deras
allra viktigaste BNP

och jag tror att de har så många problem
att de kan samlas på en tyst plats

och fortsätta publicera det

och inte komma i närheten av oss andra

med detta prat om kapital

och naturtillgångar

och andra sätt att kolonisera
resten av våra liv på.

Jag tror att tidsanvändning är
den viktigaste indikatorn framöver.

Vi har alla exakt samma mängd av den.

Om det kommer finnas
kritiska problem när vi går framåt

behöver vi en hållbar enhet att utgå ifrån

för vad vi än ändrar med BNP

kommer vi att vara fast med
i ungefär 50 år,

och vi behöver något stabilt och bestående

och som alla förstår.

För om jag visar er data
över tidsanvändning

kommer ni genast börja nicka.

Ni kommer direkt börja förstå innebörden.

Och, ärligt talat,

om jag visar datan över BNP för er

skulle de flesta av er hellre gå iväg
och ta en kopp te.

(Skratt)

Vi måste också titta på
vilket skick vår miljö är i.

För varje år som går
blir vi mycket bättre på

att mäta dess ödeläggelse,

att mäta hur lite av den
vi skyddar nuförtiden.

Och fortfarande, med klimatförändringen,

behöver vi inte vara vetenskapsmän
för att se, känna och veta

vad som händer med vår vackra planet.

I det här landet behöver vi

dra lärdomar från kaitiakitanga,

från whanaungatanaga,

från vad maorierna, som har varit
här i århundraden, kan lära oss.

När man befinner sig i parlamentet,

och inte i en nationalekonoms
sinnesstämning,

tas beslut utifrån en mängd data.

Man ser på avvägningarna.

Man tänker djupgående på implikationerna

långt bortom huruvida
BNP är hög eller låg.

Nationalekonomerna vill vända allt
till ett monetärt utbyte,

även data över tidsanvändning,

så att de kan fortsätta försöka bestämma

huruvida BNP är hög eller låg.

Det är inte en bra väg att gå.

Och andra har sagt till mig

"Marilyn, varför arbetar du inte
bara fram ett system

som inkluderar allt det obetalda arbetet

och graviditeterna,
och födslarna och amningen

i BNP?"

Det finns ett väldigt viktigt
moraliskt och etiskt svar

och det är att jag inte vill
att de mest värdefulla sakerna på jorden,

saker jag värdesätter högt,

ska sättas i ett räkenskapsramverk
som menar att krig är bra för tillväxt.

(Applåder och hejarop)

Så från och med nu,

varje gång du lyssnar på nyheterna,

kommer du inte bli ställd
när de nämner BNP.

Du kommer att tänka

"Jag vet vad de pratar om,
och det är inte bra"

(Skratt)

Jag vet att det finns alternativ

och jag kommer spendera min tid
med att rätta människor,

prata med dem om denna värdegrund

och prata med dem
om vad det finns för alternativ,

för människosläktet

och vår planet

behöver en annan väg.

Tack.

(Applåder och hejarop)