En kort rundtur av de senaste 4 miljarder åren (dinosaurier ingår ej)

I denna lustiga, virvlande rundtur genom de senaste fyra miljarder åren av evolution, introducerar paleontologen och TED Fellow Lauren Sallan oss till några av de vitt mångfaldiga djur som strövade över den förhistoriska planeten (från hajar med vingar till galopperande krokodiler och långhalsade noshörningar) och visar varför paleontologi handlar om mer än dinosaurier.

Paleontologi,

en vetenskap riktad mot små barn,

fokuserad på att gräva upp dinosaurier

utklädd till en "Jurassic Park"-figur.

Kranier poppas ut från marken

och visas upp för en stirrande publik.

Relevansen av det här, förutom klickbete,
färgläggningsböcker och monsterfilmer

är okänd.

Nej...

Vänta.

Det där är inte alls paleontologi.

Paleontologi är inget mer än
studier av tidigare liv.

Allt tidigare liv.

Från förfädert,
till utomjordiska livsformer.

Det involverar fundamentala frågor
som "Vilka är vi?"

Och "Hur kom vi hit?"...

med den bredaste möjliga
definitionen av "vi":

livet självt.

Dinosaurier, en kategori av fåglar,

är bara en liten del av det.

(Skratt)

Trots det får de mest mediauppmärksamhet.

[Den otroliga mångfalden av forntida liv,
dinosaurier, paleontologi]

Det är en träffsäker bild;
jag har inte ens skapat den.

Det är bara sanningen.

Hur som helst, de flesta paleontologer
anser att dinosaurier är en inkörsdrog.

Det finns så mycket coolare saker
av alla fossiler,

och vi vet så mycket om dem.

Så vi tar en snabb, dinosauriefri tur

genom de senaste fyra miljarder åren.

(Skratt)

Först, arvsmassa.

Virus, i grund och botten,
började tillverka proteiner

och förstörde deras miljö.

Jorden var infekterad med liv.

Vissa av dessa nya bakterier
lärde sig äta solsken,

producera syre,

dra in kol från luften

och förstöra järnet för andra mikrober

genom att förvandla det till rost.

Detta pågick under miljarder år.

Vissa bakterier förtärde andra bakterier,

tog deras förmåga
att omvandla syre till energi,

de blev föregångarna till djur och växter.

Men resultatet blev klimatchocker,

från hett till kallt och tillbaka igen,

i slutändan blev jorden
en snöboll täckt med glaciärer.

Det tekniska termen för denna tidperiod
är "Snöbollsjorden".

(Skratt)

Sju hundra, åtta hundra miljoner år sedan.

Hur som helst. Mikrober slogs samman,

skapade multicellulärt liv.

För sex hundra miljoner år sedan,

uppstod geometriska kolonier,
som sög mikroberna från vattnet.

Dessa blev snart ersatta
av förfäderna till moderna djur.

Den kambriska explosionen.

Hummerns släktingar åt andra djur,

fångade dem genom att använda
sina gripande armar.

Bepansrade slingrande maskar
krälade över havsbotten och in i den,

skapade nya ekosystem.

Våra grodyngel-liknande förfäder
fladdrade fram längs urgamla kustlinjer,

medan deras ål-liknande släktingar,
med bitande halständer,

simmade över glasstrutsformade koraller
i de första reven,

undvek havsmonster stora som bussar

och hungriga havsskorpioner.

Växtsvampar kom upp på land.

Men då kom glaciärerna tillbaka
och dödade nästan allting.

Men massutrotning öppnar nya möjligheter.

Käklösa fiskar invaderade havet,

med sina spetsar, klor,
och slutligen, fenor.

Spindlar, skorpioner, sniglar
och maskar kom upp på land.

Någonstans runt Kina
utvecklade en fisk käkar,

och deras ättlingar drev
de käklösa fiskarna,

havsskorpioner och plankton

till utrotning.

Några av dessa fiskar,

som hade armben i sina fenor,

grodde fingrar,

sju eller åtta per fena.

På land blev växter till träd,

växte massivt

eller spred sina sporer
endast en gång innan de dog.

Men sen kom glaciärerna tillbaka igen,

och detta var massutrotning nummer två.

Det var en tid av underliga fiskar
och plätterade sjöliljor.

Hajar med vingar.

Hajar med cirkelsågskäftar.

Hajar med fenor täckta av små tänder.

Hajar med krossande tandplattor.

Beniga fiskar som såg ut
som moderna ciklider och ålar

för första gången.

Våtmarker utvecklades,

med tre meter höga tusenfotingar
och gigantiska sländor.

Dessa spred sig över superkontinenten
Pangea och dog,

vilket skapade kol,

som ledde till
en 100 miljoner år lång istid.

Sen äntligen, kom ryggradsdjur upp på land
på en permanent basis,

vilket ledde till
alligator-liknande amfibier

och sabeltandade protomammaler.

Men sedan fick vulkaner utbrott
över hela Sibirien,

nästan allt dog

och detta var massutrotning nummer tre.

(Skratt)

Dagen som livet nästan dog.

Ett enda, ensamt däggdjur med betar
överlevde och frodades,

men ersattes snart
av galopperande krokodiler.

I havet, marina reptiler,

gigantiska flottar tillverkade
av levande släktingar till sjöborrar

och armerade bläckfiskar, ammoniter,
av varje slag och form.

Sedan började Pangea brytas isär,

vilket formade ett hav av lava

som en dag skulle bli
den Atlantiska oceanen,

som spydde ut giftgas ut i atmosfären

och detta var massutrotning nummer fyra.

(Skratt)

Ja, det var egentligen
många fler än dessa fem,

det här var de största.

(Skratt)

Så, slutligen fanns det fiskar
stora som valar,

och moderna fiskar anföll koraller,

blev gigantiska genom att tillvarata
de fångade algerna för att äta solsken.

Krabbor, stingrockor och andra fiskar
med krossande tänder uppstod,

mosade skal

och inledde en kapprustning
mellan rovdjur och byte.

Det var en explosion
av marinbiologisk mångfald.

Däggdjur klättrade i träd, flög

och gjorde många andra saker
som kunde ses som lite moderna.

De åt de första blommorna,
som pollinerades av de första bina.

De ekologiska revolutionerna
på land och till havs,

ledde till den moderna världen.

Förutom att en asteroid slog ned i Mexiko,

och vulkanerna fick utbrott
på andra sidan världen i Indien,

och nästan allt dog igen.

(Skratt)

Men - det finns alltid ett men,
eftersom vi fortfarande är här -

så steg däggdjur upp ur askan,

blev små under extrem hetta
och sedan ännu större.

Det fanns palmträd och ormar i Arktis.

Rovdjurshundar skuttade runt
kring forntida floder,

medan deras släktingar
återvände till havet

för att bli de första
utterliknande valarna.

Icke-hyenor och andra sorts köttätare

blev jagade av gigantiska
långhalsade noshörningar.

Vid denna tidpunkt verkar allt
vara ganska bekant

men inte riktigt.

I Antarktis började en istid,

som formade de första permanenta
polaristäckena på två hundra miljoner år.

Detta torkade ut resten av världen,

men medförde en ökning av gräs,
av gnagare, av katter.

Någonstans i Afrika,

började en apa gå över den nya savannen.

Åh, och det fanns gigantiska
sabeltandade laxar,

Jag måste bara nämna det.

(Skratt)

Så, vi vet att allt detta hände

och så mycket mer.

Hur?

Varför?

Paleontologi är en blomstrande vetenskap

i skärningspunkten av flera
andra områden och teknologier.

Det finns ingen större data
än det fossila registret,

och vi gräver ut varenda del av det.

Vi använder CT-röntgen,

vi använder isotoper,

vi använder genomen,

vi använder robotar,

vi använder matematiska simuleringar

och alla sorts analyser.

Vi maximerar allt det
så att vi kan förstå det förflutna

och hur evolution fungerar.

Det låter oss också göra
förutsägelser om framtiden.

Vad kommer att hända
efter nästa massutrotning?

Vilka konstiga saker kommer att dyka upp?

Kommer däggdjur att bli mindre igen?

Kommer det ens att finnas däggdjur?

För att summera,

vi har lärt oss mycket om dinosaurier.

Men det finns mycket mer att lära

från de andra 99,9 procent av sakerna
som någonsin levt.

Och det är vad paleontologi är.

Tack.

(Applåder och jubel)