Stör vi fiskarnas kinky sexliv?

Havet är värd för en märklig samling vilda, marina sexliv som kan vara underligare (och mer kinky) än vad du kan föreställa dig. Men stör mänskliga beteenden dessa fräcka reproduktiva handlingar? Djupdyk tillsammans med marinbiologen Marah J. Hardt för att upptäcka precis vad som händer under ytan, och varför ditt välmående är beroende av fiskars sunda sexliv.

Just nu,

under ett skimrande blått hav,

har miljoner av fiskar sex.

(Hurrarop)

Och sättet de gör det på
och strategierna de använder

ser inte alls ut som det vi ser på land.

Till exempel papegojfisken.

Inom denna art föds alla fiskar som honor,

och de ser ut så här.

Senare i livet,

kan hon utvecklas till en hane
och så ser hon ut så här.

Men det är inte bara
ett spektakulärt klädombyte.

Hennes kropp kan dra tillbaka äggstockarna
och växa testiklar i deras ställe.

På bara några veckor,

går hon från att göra ägg
till att producera sperma.

Det är ganska imponerande,

och i oceanen är det också ganska vanligt.

Jag slår vad om att alla ni någon gång
har ätit en fisk- eller skaldjursrätt

som innehöll en individ
som började livet med ett kön

och sedan förändrats till ett annat.

Ostron?

Havsabborre?

Räkor?

Jag ser några som håller med.

Men inte all fisk som byter kön
börjar som honor.

De där clownfiskarna vi känner igen
från "Hitta Nemo"?

De föds alla som hanar.

Så i verkligheten,

när Nemos mamma dog,

skulle Nemos pappa Marlin,
ändrats till Marlene...

(Skratt)

och Nemo skulle troligen ha parat sig
med sin pappa, nu mamma.

(Skratt)

Ni kan se varför --

(Skratt)

Precis.

Ni kan se varför Pixar

tog sig lite kreativ frihet
gällande handlingen, va?

(Skratt)

Så könsbyte i havet
kan hända åt båda hållen

och ibland fram och tillbaka,

och det är bara en av de många
fantastiska strategier djur använder

för att föröka sig i havet.

Och tro mig när jag säger

att det är en av de minst förvånande.

Sex i havet är fascinerande,

och det är också jätteviktigt,

och inte bara för nördiga
marinbiologer som jag

som är besatta av att förstå
dessa salta affärer.

Det är viktigt för oss alla.

Idag är vi beroende av vildfångad fisk

för att ge mat till
över två biljoner människor

på vår planet.

Vi behöver miljoner av ostron och koraller
för att bygga de stora reven

som skyddar vår kustlinjer
från stigande hav och stormar.

Vi är beroende av mediciner som hittas
i havsdjur för att bekämpa cancer

och andra sjukdomar.

Och för många av oss

är mångfalden och skönheten i havet
dit vi vänder oss för återhämtning

och avslappnande och vårt kulturarv.

För att vi ska kunna fortsätta
dra nytta av överflödet

som havslivet ger oss,

måste dagens fisk och koraller och räkor

kunna göra fisk och räkor och koraller
för morgondagen.

För att göra det, måste de ha
massor och massor av sex.

Och tills nyligen,

visste vi inte riktigt
hur sex i havet gick till.

Det är ganska svårt att studera.

Men tack vare ny vetenskap och teknik

vet vi nu så mycket mer
än för bara några år sedan,

och de nya upptäckterna
visar två saker.

För det första är sex
i havet riktigt läckert.

För det andra så vållar våra handlingar
förstörelse för allas sexliv,

från räka till lax.

Jag vet. Det kan vara svårt att tro.

Idag tänkte jag dela med mig av detaljer
av hur djur gör det i djupet,

hur vi kanske stör
dessa intima möten

och vad vi kan göra för att ändra på det.

Så, kommer ni ihåg de
könsbytande fiskarna?

På många platser på jorden,

har vi regler kring fiske som
bestämmer en minsta storlek för fångst.

Fiskare får inte
ta små fiskar som byte.

Detta tillåter fiskbebisar att växa
och föröka sig innan de fångas.

Det är en bra sak.

Så fiskare jagar de största fiskarna.

Men för pappegojfisken, till exempel,
eller vilken könsbytare som helst,

betyder att jaga de största fiskarna
att de utplånar alla hanar.

Det gör det svårt för en honfisk

att hitta någon att para sig med

eller så tvingar det henne
att byta kön tidigare,

vid en mindre storlek.

Båda de här sakerna kan resultera
i färre fiskbebisar framöver.

För att vi ska kunna ta hand om
dessa arter ordentligt,

behöver vi veta om de ändrar kön,

hur och när.

Bara då kan vi skapa regler
som stöttar dessa sexuella strategier,

som att till ha en maxgräns för storlek
likaväl som en minsta.

Utmaningen är inte att vi inte kan skapa,
dessa sexvänliga lösningar.

Utmaningen är att veta
vilka lösningar som gäller vilka arter,

för till och med djur vi känner väl

överraskar oss
när det gäller deras sexliv.

Till exempel amerikansk hummer.

De ser inte så romantiska ut,

eller speciellt kinky.

De är båda två.

(Skratt)

Under parningssäsongen.

vill honhumrarna para sig
med de största, farligaste hanarna,

men de här grabbarna är aggressiva,

och de attacker varje hummer
som närmar sig, hane eller hona.

Samtidigt är den bästa tiden för henne
att para sig med hannen

precis efter hon har ömsat,

när hon har tappat sitt hårda skal.

Så hon måste närma sig den här arga killen
när hon är som mest sårbar.

Vad ska en tjej göra?

Hennes svar?

Spreja honom i ansikted
flera gånger med sitt urin.

(Skratt)

Under ytan, är urin
en stark kärleksdryck.

Lämpligt nog sitter hummerns urinblåsa
precis ovanför deras hjärnor,

och de har två munstycken
under sina ögonstjälkar

ur vilka de kan skjuta
sitt urin framåt.

Så, honan närmar sig hanens bo

och när han stormar ut
släpper hon ut en stråle urin

och drar därifrån snabbt som attan.

Endast några dagar av denna dagliga dos

är vad som krävs för hennes doft
att ha en förändrande effekt.

Hanen går från en aggressiv
till en varsam älskare.

Vid veckans slut,
bjuder han in henne till sitt bo.

Efter det är sexet enkelt.

Så hur avbryter vi
denna perversa uppvaktning?

Jo, honans urin
bär på en viktig kemisk signal

som fungerar eftersom
den kan röra sig igenom havsvattnet

och humrar har en luktmottagare

som kan upptäcka och ta emot meddelandet.

Klimatförändringar gör våra hav surare.

Det är ett resultatet av för mycket
koldioxid som hamnar i havsvattnet.

Den förändrade kemin
skulle kunna förvränga det meddelandet,

eller så skulle det kunna skada
hummerns luktmottagare.

Föroreningar från land
kan ha liknande inverkan.

Föreställ er bara konsekvenserna för honan

om kärleksdrycken skulle misslyckas.

Det är denna sorts subtila
men betydelsefulla påverkan vi har

på de marina kärleksliven.

Och detta är en art vi känner väl:

Humrar bor nära stranden i grunt vatten.

Dyk djupare, och sexet blir märkligare.

En marulksart lever på ungefär
900 meters djup,

där vattnet är kolsvart,

och hanarna föds
utan förmåga att hitta mat själva.

För att överleva, måste han hitta en hona.

Under tiden släpper honan,

som är tio gånger större,

tio gånger,

ut ett starkt feromon
med vilket hon lockar hanar till sig.

Så den här lilla hanen simmar
genom mörka vatten

och doftar sig till en hona,

och när han hittar henne,

ger han henne ett sugmärke.

Och det är nu det blir riktigt konstigt.

Sugmärket utlöser en kemisk reaktion

genom vilken hans käkben
börjar lösas upp.

Hanens ansikte smälter in i hennes hull,

och deras kroppar börjar smälta samman.

Deras cirkulationssystem tvinnas ihop,

och hans inre organ löses upp,

förutom hans testiklar.

(Skratt)

Hans testiklar mognar
och börjar producera sperma.

I slutändan sitter han i prinicp
permanent fast

som en tillgänglig spermafabrik för honan.

(Skratt)

Det är ett väldigt effektivt system,

men detta är inte den slags
parningsstrategi

som vi ser på en farm, eller hur?

Jag menar, det är konstigt.
Det är riktigt märkligt.

Men om vi inte vet om
att dessa sorters strategier finns

eller hur de fungerar

så kan vi inte veta vilken påverkan
vi kan ha, till och med i havsdjupen.

För bara tre år sedan,

upptäckte vi en ny art
av djuphavsbläckfisk

där honan lägger sina ägg
på svampar som sitter fast på stenar

som finns på fyra kilometers djup.

Klipporna innehåller sällsynta mineraler

och just nu finns företag
som bygger schaktningsmaskiner

som kan utvinna
dessa stenar från havsbotten.

Men schaktningsmaskinerna
skulle skrapa upp svamparna

och med dem äggen.

Medvetet, och ofta omedvetet,

förhindrar vi lyckat sex
och reproduktion i djupen.

Och låt oss vara ärliga,

dejtande och parning är svårt nog utan
att någon kommer in

och stör hela tiden, eller hur?

Jag menar, vi vet det.

Idag, så hoppas jag att ni går härifrån

med en del förträfflig bartrivia
om fisksex --

(Skratt)

men jag ber er också att komma ihåg detta:

vi är alla mycket mer intimt förbundna
med haven än vad vi förstår,

oavsett var vi bor.

Och denna intimitet

kräver ett nytt slags
förhållande med havet,

ett som erkänner och respekterar
den enorma mångfalden av liv

och dess begränsningar.

Vi kan inte längre tänka på haven

som något som bara finns därute,

eftersom vi är beroende av dem
för att säkra vår tillgång till mat,

vår egen hälsa och välmående,

och varannat andetag vi tar.

Men det är ett dubbelriktat förhållande,

och haven kan bara fortsätta
försörja oss

om vi som svar skyddar
den fundamentala livskraften i havet:

sex och reproduktion.

Så, likt alla förhållanden,
måste vi omfamna en del förändringar

för att relationen ska hålla.

Nästa gång du tänker på att äta
fisk eller skaldjur,

leta efter hållbart fångade
eller odlade arter

som finns lokalt och ligger långt ned
i näringskedjan.

Detta är djur som ostron och musslor,

småfiskar som makrill.

De förökar sig galet mycket

och med god tillsyn
kan de ta en del fiskebelastning.

Vi kan också tänka på
vad vi använder för att tvätta kroppen,

städa våra hem

och behandla gräsmattan.

Alla dessa kemikalier
hamnar så småningom i havet

och stör den naturliga kemin

i havet.

Industrier måste också ta sitt ansvar

och handla i förebyggande syfte,

för att skydda sexuell aktivitet
där vi vet att den finns

och förhindra skador i de fall
där vi inte vet nog riktigt än,

som i havsdjupen.

Och i de samhällen där vi bor,

på platserna där vi arbetar

och i landet där vi röstar,

måste vi ta vågade beslut
om klimatförändringar nu.

(Publiken: Hurra!)

(Applåder)

Tack.

(Applåder)