Volumetrisk video ger en ny dimension till filmskapande

I Diego Priluskys föredrag och teknikdemonstration introducerar han nästa kapitel för filmskapande: volumetrisk video, en 360-graders upplevelse som sker med hjälp av hundratals kameror som registrerar ljus och rörelser från alla vinklar. Kolla in hur den här tekniken skapar en ny typ av fördjupande historieberättande - och var med och se Priluskys inspelning av ett klassiskt dansnummer från filmen "Grease", med hjälp av volumetrisk video.

Jag älskar att göra film.

Rörliga bilder har existerat
i över hundra år.

Men filmskapandet har inte ändrat
sitt rumsliga tänkesätt.

Att placera kameran i en scen
och att trycka "Rec" har inte ändrats.

Filmskapande är fortfarande
en frontal upplevelse,

och att skapa filmen har möjligheten

att följa samma riktning
som det innehåll vi skapar.

Vi står fortfarande inför en platt bild

när vi tittar på historien.

Det är inget fel med det.

Jag älskar att se film och att gå på bio.

Upplevelserna kan verkligen
vara känslomässiga.

Konsten och hantverket bakom
upplevelserna på en bildruta

kan vara väldigt kraftfulla
och skapa starka känslor.

Frågan vi ställer oss är,

kan filmupplevelsen existera
som något bortom filmduken?

Hur kan vi börja skapa innehåll

för nästa generation innehållsupplevelser?

Traditionellt när vi tänker oss en scen,

så tittar vi på utsnittet
och kompositionen.

Vi behöver tänka på hur vi kan skapa
djup och parallax

genom att använda för- och bakgrund
medan kameran rör sig.

Med dagens teknik och VR-glasögon,

AR-glasögon, smarta apparater,

som tillåter full 3D-navigering i rummet

så har vi möjligheten att låta publiken

uppleva innehållet från olika perspektiv.

Vad vi behöver fundera på
är hur vi kan ta den här tekniken,

med all dess kapacitet,

och låta upplevelsen
röra sig djupare in i scenen.

Här pratar vi inte om videospel
eller datorgenererade skådespelare,

som i sig ser otroligt verkliga ut.

Vi pratar om verkliga skådespelare
och verkligt uppträdande,

ett uppträdande på en scen.

Vi behöver börja fundera på
hur vi registrerar skådespelarnas rörelser

och hur vi fångar den verkliga scenen

för att komma in på djupet.

Vi känner ju till 360-graders video,

där man placerar en kamera inne i scenen

och vi kan skapa en vacker
panoramabild runt oss

men från ett enda perspektiv.

Filmskapandet är fortfarande frontalt.

För att verkligen komma in
på djupet i en scen

måste vi registrera ljuset
från alla möjliga vinklar.

Vi måste omge scenen
med massor av sensorer

med all möjlig kapacitet
att registrera ljuset

och därefter låta oss
komma in på djupet igen.

I den här modellen

finns inte för- och bakgrund

eller en kamera som är
placerad i rummet,

men i stället hundratals sensorer
som registrerar ljuset

och rörelserna från alla möjliga håll.

Med de nya teknologiska framstegen

kan vi börja titta på 3D-fotografi

som registrerar ljuset från olika håll,

vilket låter oss återskapa ett objekt.

Det här är som fotografi i 3D-rymden.

Med de här teknologiska framstegen

kan vi spela in video
inte bara som en platt bild

utan som en volym.

Vi kallar detta "volumetrisk video",

och det gör att vi kan registrera
varje händelse i en scen

som en full
tredimensionell volym.

Men, vad är en voxel?

En voxel är som en tredimensionell pixel,

men i stället för att vara en liten
platt ruta med ljus och färg

så är det som en
tredimensionell kub i rummet

med X- Y- och Z-positioner.

Det här ger oss möjligheten
att registrera scenen fullständigt,

från vilket perspektiv som helst.

Det här skapar en fullständigt
ljusfördjupad scen

från flera perspektiv.

Den här tekniken kräver en otroligt stor
mängd information som måste behandlas.

Vi måste fånga in ljuset
från enormt många kameror

för att skapa den här informationen.

För att det här ska bli möjligt,

så skulle vi behöva använda
ett stort antal kameror

som monteras runt en scen

och en tillräckligt stor scen för att
skapa en fullständig filmisk upplevelse.

Det låter ju som en vansinnig idé
men det är precis vad vi gjorde.

De senaste tre åren

har vi byggt en enorm
volumetrisk kamerastudio.

Det är en närmare 1 000
kvadratmeter stor scen

som låter oss registrera handlingen
från alla håll.

Vi använder hundratals kameror,

som sänder en otrolig mängd information

till ett jättestort datacenter
med Intelbaserade superdatorer.

Att ha närmare 1 000 kvadratmeter

gör att vi kan få plats
med vilken handling som helst

och vilka rörelser som helst.

Scenen är lika stor som en Broadwayscen.

Vi kallar det för Intel Studios

och det är den största
volumetriska scenen i världen,

med målet att möjliggöra
och utforska nästa generation

av detta immersiva filmskapande.

För att testa de här idéerna

så funderade vi på vilken slags scen
vi skulle kunna prova att filma.

Vi valde en vilda västern-scen.

Vi tog dit hästar, scenografer och jord,

allt som behövdes för att
skapa en komplett vilda västern-scen.

Men denna gång fanns
ingen kamera inne på scenen.

Det fanns egentligen ingenting där
förutom alla kameror utanför scenen.

Skådespelarnas utmaning var enorm.

De måste agera perfekt
så att det kan ses från alla håll.

Man kan inte dölja slag eller rörelser.

Allt registreras och allt ses.

Resultatet av denna första filmning,

öppnade våra ögon
för otroliga möjligheter.

Det var som en komplett 3D-skanning
av hela scenen.

Vi kunde röra oss runt helt fritt
och resa i rymden.

Tänk er detta,

det handlar inte längre om att
uppfatta ljuset från en filmduk,

utan att resa inuti ljuset,
att resa inne i scenen.

Det här öppnar förstås massor av
möjligheter för historieberättande

och metoder för skapande.

Det här är möjligheterna
för din egen historia,

möjligheterna att skapa
din egen historia där inne,

eller kanske följa andra historier.

Vi ska titta på en av våra
senaste renderingar.

(Musik)

Vad ni ser här
är full volumetrisk video

och det finns ingen fysisk kamera
inne på scenen.

(Musik)

Vi har full kontroll

(Musik och ljud från slagsmål)

över rum och tid.

(Musik och ljud från slagsmål och hästar)

Återigen, ingen fysisk kamera fanns där.

Allt filmades utifrån.

Ja, det här är ju väldigt trevligt,

men hur skulle det vara om
vi vill se scenen från hästens perspektiv?

Det kan vi också ordna.

(Häst galopperar)

Det ni ser här är samma handling

men den här gången
sett från hästens ögon.

Möjligheterna är obegränsade.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)

Det här är verkligen fantastiskt
för skapare och historieberättare.

Det breder ut en enorm filmduk

för ett annat slags historieberättande
och filmskapande.

Men vad händer med publiken?

Hur kan publiken uppleva det här
på ett annorlunda sätt?

För att vidga våra utforskningar,

samarbetade vi med Paramount Pictures

för att utforska immersiv media
i en Hollywoodproduktion.

Tillsammans med regissören Randal Kleiser

återskapade vi den
klassiska filmen från 1978,

"Grease".

En del av er känner till den, andra inte.

En 40-årig film, en fantastisk upplevelse.

Vårt mål var att se hur vi kan ta
den här klassiska handlingen och dansen

och föra dem djupare in i upplevelsen,

ta dem djupare in i publiken.

Tänk dig att du inte bara kan se filmen

utan vistas inuti den,
och dansa med skådespelarna

och vara med i deras uppträdande.

Nu bryter vi verkligen
vårt traditionella 2D-tankesätt.

och öppnar vägen för mycket
vidare möjligheter för filmskapande

och innehållsskapande.

Men måste vi se det på en duk?

Låt oss försöka få hit
skådespelarna till den här scenen.

De kommer inte hit på riktigt,

utan jag ska använda en iPad.

(Skratt)

Förlåt.

Jag ska använda en iPad för att
skapa en förstärkt verklighet.

Nu har ju de här apparaterna
sina egna begränsningar

när det gäller databehandling,

så vi måste minska upplösningen.

Vad jag gör nu är att jag
placerar en markör här

så att jag kan välja exakt
var alla ska synas.

Okej.

Jag tror att de är här nu.

(Applåder)

John Travolta, eller...

(Skratt)

en version av honom.

Låt oss ta en titt.

(Video) Kvinna: Hej.

Man: Det är så man gör det.

Kvinna: Din tur.

Man: Hörni! Kolla in det här.

(Sång: "You're the one I want")

Danny: Sandy!

Sandy: Visa mig, snygging.

♪ Jag ryser, det blir allt värre ♪

♪ och jag tappar all kontroll. ♪

♪ För den kraft som du ger mig ♪

♪ är elektrisk! ♪

(Videon slutar)

(Applåder och jubel)

Diego Prilusky: Tack.

(Applåder)

Så som ni kan se

så kan vi se och uppleva innehåll
på det traditionella sättet

eller på ett fördjupat sätt.

Möjligheterna är verkligen öppna.

Vi försöker inte ändra
eller byta ut de vanliga filmerna.

Vi förbättrar dem.

Tekniken skapar nya möjligheter
att tänka bortom den platta duken.

Vi befinner oss i en immersiv
och spännande tid för filmskapande.

Vi står på tröskeln till en ny era.

Vi öppnar portarna till nya möjligheter

för immersivt berättande,

en utforskning och definition av
vad immersivt filmskapande innebär.

Vi är egentligen bara i början ännu

och vi inbjuder er alla
att vara med oss i detta.

Tack.

(Applåder och jubel)