Right now,
beneath a shimmering blue sea,
millions of fish are having sex.
(Cheers)
And the way they're doing it
and strategies they're using
looks nothing like what we see on land.
Take parrotfish.
In this species, all fish are born female,
and they look like this.
Then later in life,
she can transition into a male
and she'll look like this.
But it's not just
a spectacular wardrobe change.
Her body can reabsorb her ovaries
and grow testes in their place.
In just a few weeks,
she'll go from making eggs
to producing sperm.
It's pretty impressive,
and in the ocean it's also pretty common.
In fact, I bet nearly all of you
have at some point had a seafood dish
made up of an individual
that started life as one sex
and transitioned to another.
Oysters?
Grouper?
Shrimp?
Seeing some heads nodding, yeah.
But not all fish that change sex
start as females.
Those clown fish we know
from "Finding Nemo"?
They're all born male.
So in the real world,
when Nemo's mother died,
Nemo's dad Marlin
would have transitioned into Marlene --
(Laughter)
and Nemo would have likely mated
with his father turned mother.
(Laughter)
You can see --
(Laughter)
Yeah.
You can see why Pixar
took a little creative license
with the plotline, right?
(Laughter)
So sex change in the ocean
can happen in either direction
and sometimes even back and forth,
and that's just one of the many
amazing strategies animals use
to reproduce in the ocean.
And trust me when I say
it's one of the least surprising.
Sex in the sea is fascinating,
and it's also really important,
and not just to nerdy
marine biologists like me
who are obsessed with understanding
these salty affairs.
It matters for all of us.
Today, we depend on wild caught fish
to help feed over two billion people
on the planet.
We need millions of oysters and corals
to build the giant reefs
that protect our shorelines
from rising seas and storms.
We depend on medicines that are found
in marine animals to fight cancer
and other diseases.
And for many of us,
the diversity and beauty of the oceans
is where we turn for recreation
and relaxation and our cultural heritage.
In order for us to continue
to benefit from the abundance
that ocean life provides,
the fish and coral and shrimp of today
have to be able to make fish
and shrimp and coral for tomorrow.
To do that, they have to have
lots and lots of sex.
And until recently,
we really didn't know
how sex happened in the sea.
It's pretty hard to study.
But thanks to new science and technology,
we now know so much more
than even just a few years ago,
and these new discoveries
are showing two things.
First, sex in the sea is really funky.
Second, our actions are wreaking havoc
on the sex lives of everything
from shrimp to salmon.
I know. It can be hard to believe.
So today, I'm going to share a few details
about how animals do it in the deep,
how we may be interrupting
these intimate affairs
and what we can do to change that.
So, remember those sex-changing fish?
In many places in the world,
we have fishing rules
that set a minimum catch size.
Fishers are not allowed
to target tiny fish.
This allows baby fish to grow
and reproduce before they're caught.
That's a good thing.
So fishers go after the biggest fish.
But in parrotfish, for example,
or any sex changer,
targeting the biggest fish means
that they're taking out all the males.
That makes it hard for a female fish
to find a mate
or it forces her to change sex sooner
at a smaller size.
Both of these things can result
in fewer fish babies in the future.
In order for us to properly care
for these species,
we have to know if they change sex,
how and when.
Only then can we create rules
that can support these sexual strategies,
such as setting a maximum size limit
in addition to a minimum one.
The challenge isn't that we can't think
of these sex-friendly solutions.
The challenge is knowing
which solutions to apply to which species,
because even animals we know really well
surprise us when it comes
to their sex lives.
Take Maine lobster.
They don't look that romantic,
or that kinky.
They are both.
(Laughter)
During mating season,
female lobsters want to mate
with the biggest, baddest males,
but these guys are really aggressive,
and they'll attack any lobster
that approaches, male or female.
Meanwhile, the best time
for her to mate with the male
is right after she's molted,
when she's lost her hard shell.
So she has to approach this aggressive guy
in her most vulnerable state.
What's a girl to do?
Her answer?
Spray him in the face
repeatedly with her urine.
(Laughter)
Under the sea, pee
is a very powerful love potion.
Conveniently, lobsters' bladders
sit just above their brains,
and they have two nozzles
under their eye stalks
with which they can shoot
their urine forward.
So the female approaches the male's den
and as he charges out
she lets loose a stream of urine
and then gets the hell out of there.
Only a few days of this daily dosing
is all it takes for her scent
to have a transformative effect.
The male turns from an aggressive
to a gentle lover.
By the week's end,
he invites her into his den.
After that, the sex is easy.
So how are we interrupting
this kind of kinky courtship?
Well, the female's urine
carries a critical chemical signal
that works because
it can pass through seawater
and lobsters have a smell receptor
that can detect and receive the message.
Climate change is making
our oceans more acidic.
It's the result of too much
carbon dioxide entering seawater.
This changing chemistry
could scramble that message,
or it could damage
the lobsters' smell receptors.
Pollution from land
can have similar impacts.
Just imagine the consequence
for that female
if her love potion should fail.
These are the kinds of subtle
but significant impacts we're having
on the love lives of these marine life.
And this is a species we know well:
lobsters live near shore in the shallows.
Dive deeper, and sex gets even stranger.
Fanfin anglerfish live at about
3,000 feet below the surface
in the pitch-black waters,
and the males are born
without the ability to feed themselves.
To survive, he has to find a female fast.
Meanwhile, the female,
who is 10 times bigger than the male,
10 times,
she lets out a very strong pheromone
with which to attract mates to her.
So this tiny male is swimming
through the black waters
smelling his way to a female,
and when he finds her,
he gives her a love bite.
And this is when things get really weird.
That love bite triggers
a chemical reaction
whereby his jawbone
starts to disintegrate.
His face melts into her flesh,
and their two bodies start to fuse.
Their circulatory systems intwine,
and all his internal organs
start to dissolve
except for his testes.
(Laughter)
His testes mature just fine
and start producing sperm.
In the end, he's basically
a permanently attached
on-demand sperm factory for the female.
(Laughter)
It's a very efficient system,
but this is not the kind
of mating strategy
that we see on a farm, right?
I mean, this is weird.
It's really strange.
But if we don't know
that these kinds of strategies exist
or how they work,
we can't know what kind of impacts
we may be having, even in the deep sea.
Just three years ago,
we discovered a new species
of deep sea octopus
where the females lay their eggs
on sponges attached to rocks
that are over two and a half miles deep.
These rocks contain rare earth minerals,
and right now there are companies
that are building bulldozers
that would be capable of mining
the deep sea floor for those rocks.
But the bulldozers
would scrape up all the sponges
and all the eggs with them.
Knowingly, and in many cases unknowingly,
we are preventing successful sex
and reproduction in the deep.
And let's be honest,
dating and mating is hard enough
without somebody coming in
and interrupting all the time, right?
I mean, we know this.
So today, while I hope you will leave here
with some excellent bar trivia
on fish sex --
(Laughter)
I also ask that you remember this:
we are all far more intimately connected
with the oceans than we realize,
no matter where we live.
And this level of intimacy
requires a new kind
of relationship with the ocean,
one that recognizes and respects
the enormous diversity of life
and its limitations.
We can no longer think of the oceans
as just something out there,
because every day we depend on them
for our food security,
our own health and wellness,
and every other breath we take.
But it is a two-way relationship,
and the oceans can only continue
to provide for us
if we in turn safeguard
that fundamental force of life in the sea:
sex and reproduction.
So, like any relationship,
we have to embrace some change
for the partnership to work.
The next time you're thinking
about having seafood,
look for sustainably caught
or farmed species
that are local and low on the food chain.
These are animals
like oysters, clams, mussels,
small fish like mackerel.
These all reproduce like crazy,
and with good management,
they can handle a bit of fishing pressure.
We can also rethink
what we use to wash our bodies,
clean our homes
and care for our lawns.
All of those chemicals
eventually wash out to sea
and disrupt the natural chemistry
of the ocean.
Industry also has to play its part
and take a precautionary approach,
protecting sexual activity
where we know it exists
and preventing harm in the cases
where we just don't yet know enough,
like the deep sea.
And in the communities where we live,
the places we work
and the country in which we vote,
we must take bold action
on climate change now.
(Audience: Yeah!)
(Applause)
Thank you.
(Applause)
في هذه اللحظة،
وتحت سطح أحد البحار المتلألئة
تمارس ملايين الأسماكِ الجنسَ.
(هتاف)
والطريقة التي يمارسونه بها
والاستراتيجيات التي يستخدمونها
أبعد ما يكون عن الطريقة المتبعة في البر.
خذوا أسماك الباروت كمثال
في هذا النوع من الأسماك،
تبدأ جميع الأسماك حياتها كإناث،
ويكون مظهرها هكذا.
ومن ثم لاحقًا في حياتها،
فإنها تستطيع أن تتحول إلى الجنس المذكر
وتأخذ الشكل التالي.
ولكن ذلك لا يقتصر فقط على تغيير مظهرها.
بل أن جسمها يستطيع إعادة امتصاص المبايض
لتنمو خصىً مكانها.
وخلال بضعة أسابيع،
تتحوّل من إنتاج البويضات إلى
إنتاج الحيوانات المنوية.
إنه أمر مذهل حقًا.
وهذا الأمر شائع جدًا في المحيطات.
في الحقيقة، أراهنكم أن جميعكم تقريبًا
تناول في ما مضى طبقًا من المأكولات البحرية
مؤلفًا من أحد الأنواع التي بدأت حياتها
كجنسٍ معين
ومن ثم تحوّلت إلى جنس آخر.
ألم تتناولوا المحار؟
أو الهامور؟
أو الجمبري؟
أرى البعض يومئ برأسه.
ولكن لا تبدأ جميع الأسماك التي تبدل جنسها
كإناث دومًا.
أسماك المهرج هذه التي نعرفها
من فيلم "البحث عن نيمو"؟
تبدأ حياتها جميعًا كذكور.
لذا في الحقيقة،
عندما ماتت والدة نيمو،
فإن والد نيمو مارلن سيتحوّل
إلى أنثى باسم مارلين...
(ضحك)
ومن المحتمل أن نيمو سيتزاوج
مع والده المتحوّل إلى أنثى.
(ضحك)
كما ترون --
(ضحك)
أجل.
يمكنكم أن تستنتجوا
لماذا قامت شركة بيكسار المنتجة
بتغيير حبكة القصة قليلاً بإبداع،
أليس كذلك؟
(ضحك)
لذا يمكن أن يحدث التحوّل الجنسي
في المحيطات بالاتجاهين
ويمكن أن يحدث ذهابًا
و إيابًأ في بعض الأحيان،
وهذه واحدة من عدة استراتيجيات مذهلة
تستخدمها الحيوانات
لتتكاثر في المحيطات.
وصدقوني...
إنها واحدة من أقلها غرابةً.
ممارسة الجنس في البحار مذهلة،
وهي مهمة جدًا في نفس الوقت،
وليس فقط بالنسبة لعلماء الأحياء البحرية
المهووسين أمثالي
بفهم هذه العلاقات المالحة.
فهي تهمنا جميعًا.
نعتمد اليوم على الأسماك البرية
التي يتم اصطيادها
للمساعدة في إطعام حوالي مليوني شخص
في هذا الكوكب.
نحن بحاجة لملايين حيوانات المحار والشعاب
المرجانية لبناء السدود المرجانية العملاقة
التي تحمي شواطئنا من ارتفاع منسوب المياه
والأعاصير.
نعتمد على الأدوية التي نستخلصها
من الحيوانات البحرية للقضاء على السرطانات
والأمراض الأخرى.
وبالنسبة للكثير منا،
فإن التنوع والجمال الموجود في المحيطات
هو ملاذنا عندما نرغب بالاستجمام
والاسترخاء وهو يمثل تراثنا الثقافي.
لكي نستمر بالاستفادة من غنى
الحياة في المحيطات وما تقدمه،
فإن الأسماك والشعاب المرجانية والجمبري
الموجودة اليوم
يجب أن يكونوا قادرين
على إنجاب أسماك وشعاب وجمبري المستقبل.
وليتمكنوا من ذلك عليهم
أن يمارسوا الكثير والكثير من الجنس.
وحتى فترة قريبة،
لم نكن نعرف كيف يُمارَس الجنس في البحار.
فهذا أمر صعب الدراسة.
ولكن بفضل العلوم والتقنيات الحديثة،
فإننا نعرف اليوم أكثر بكثير
مما كنا نعرفه قبل بضعة سنوات فقط،
وهذه الاكتشافات تتضمن شيئين اثنين.
الأول هو أن ممارسة الجنس في البحار
غريبٌ حقًا.
والثاني هو أن سلوكنا يملك تأثيرًا مدمرًا
على الحياة الجنسية لكل الكائنات
من الجمبري وحتى أسماك السالمون.
أعرف أن هذا قد يبدو صعب التصديق.
لذا سأشارك معكم اليوم بعض التفاصيل
عن كيفية ممارسة الأسماك للجنس في الأعماق،
وكيف نعيق ممارسة هذه العلاقات الحميمة
وماذا يمكننا أن نفعل لنغيّر ذلك.
إذًا أتذكرون تلك الأسماك التي تغيّر جنسها؟
في العديد من المناطق حول العالم،
توجد قوانين صيد تحدد أقل حجم للسمك
الذي يُسمح باصطياده.
لا يُسمح للصيادين
أن يصطادوا الأسماك الصغيرة.
هذا يسمح للأسماك الصغيرة أن تنمو وتكبر
ثم تتكاثر قبل أن يتم اصطيادها.
وهذا أمرٌ جيّد.
لذا يصطاد الصيادون الأسماك الكبيرة فقط.
ولكن في أسماك المهرج على سبيل المثال،
أو غيرها من الأسماك التي تغير جنسها،
فإن اصطياد الأسماك الكبيرة
يعني اصطياد الذكور فقط.
وهذا يجعل من الصعب للإناث
أن يعثرن على شريك للتزاوج
أو أن ذلك يجبرهن على تغيير جنسهن مبكرًا
ليصبحن ذكورًا صغيري الحجم.
وهذان الأمران يسببان انخفاضًا
في عدد الأسماك الصغيرة في المستقبل.
لنعتني جيدًا بهذه الأنواع
علينا أن نعرف
إذا كانت من الأنواع المغيرة لجنسها،
وكيف ومتى تغيره.
عندها فقط نستطيع أن نضع قوانينًا
تساعد على تطبيق هذه الاستراتيجيات الجنسية،
كأن نضع حدًا أقصى لحجم الأسماك التي
يُسمح باصطيادها بالإضافة للحد الأدنى لذلك.
لا يكمن التحدي في إيجاد حلول
تدعم حياة الأسماك الجنسية.
ولكن التحدي يكمن في معرفة أي هذه الحلول
مناسبٌ لكل نوع من الأنواع،
لأنه وحتى الأسماك التي نعرفها حق المعرفة
تُدهشنا حياتها الجنسية.
انظروا إلى سرطان البحر مثلًا.
لا يبدو أنه حيوان رومانسي
أو غريب الأطوار جنسيًا حتى.
إلّا أنه يمتلك كلا هاتين الصفتين.
(ضحك)
في موسم التزاوج،
ترغب إناث حيوان سرطان البحر بالتزاوج
مع أكبر ذكوره وأكثرها بطشًا.
ولكن الذكور يكونون عدوانيين للغاية،
بحيث يهاجمون أي سرطان بحر يقترب منهم
سواء كان ذكرًا أم أنثى.
وفي نفس الوقت فإن أفضل وقت يناسب الأنثى
لتتزاوج مع الذكر
هو الوقت الذي تكون قد خسرت فيه قشرتها،
أي عندما تفقد قشرتها الصلبة التي تحميها.
لذا فإن عليها أن تقترب من هذا
الحيوان العدواني وهي في أضعف حالاتها.
ماذا عليها أن تفعل؟
ما هو ردها على ذلك؟
أن ترّشه على وجهه ببولها مراراً.
(ضحك)
يمثل البول سائلاً للتعبير عن الحب
في أعماق البحار.
ولذلك فإن المثانة توضع في سرطان البحر
أعلى دماغه تماماً،
كما يملك فوهتين أسفل سويقتي عينيه تماماً
يستخدمهما لرش البول أمامه.
لذا تقترب الأنثى من عرين الذكر
وعندما يخرج منه، تبدأ برش البول عليه
ومن ثم تلوذ بالفرار.
كل ما يحتاجه الأمر
هو عدّة رشّات يوميّة من البول
لكي تؤثّر فيه رائحتها.
فتحوّله من حيوان عدائي
إلى حيوان محب ولطيف.
وبعد مضي أسبوع يقوم بدعوتها إلى عرينه.
وبعد ذلك يمارسون الجنس ببساطة.
إذاً كيف نعيق ممارسة هذه العلاقات الغريبة؟
حسناً، يوجد في بول الأنثى
مادة كيميائية هامة تعمل كإشارة
من خلال عبورها لماء البحر
وامتلاك سرطان البحر مستقبلات
تستطيع التقاط هذه الإشارة وفهم الرسالة.
يزيد التغير المناخي من حموضة المحيطات.
وذلك بسبب ازدياد انحلال
غاز ثاني أوكسيد الكربون في مياه البحار.
يمكن لتغيّر كيميائية المياه هذه
أن تشوش إيصال تلك الرسالة،
أو أن تؤذي مستقبلاتها
الموجودة في جسم سرطان البحر.
يمكن أن يؤدي تلوث البر إلى تأثيرات مشابهة.
تخيلوا ما الذي يمكن أن يحدث لتلك الأنثى
لو فشل سائل الحب في إيصال الرسالة.
هذه بعض التأثيرات الدقيقة
والهامة بنفس الوقت التي نحدثها
على حيوات الأنواع البحرية الجنسية.
وهذا بالنسبة لأحد الأنواع
التي نعرفها جيدًا:
إذ يعيش سرطان البحر
في المياه الضحلة قرب الشاطئ.
إذا غُصنا للأعماق
فسنجد أن ممارسة الجنس تصبح أكثر غرابة حتى.
تعيش أسماك أبو الشص أو عفريت البحر
على عمق 3000 قدم تحت سطح البحر
في المياه العميقة المظلمة،
تُفقس الذكور بدون أن يملكوا القدرة
على إطعام أنفسهم.
وليتمكن الذكر من البقاء على قيد الحياة
عليه أن يجد أنثى بسرعة.
في نفس الوقت فإن الإناث
التي يعادل حجمها 10 أضعاف حجم الذكر،
تخيلوا 10 أضعاف،
فإنها تفرز فرمونًا قويًا جدًا
يجذب الذكور للتزاوج معها.
لذا تخيلوا هذا الذكر القزم
يسبح في المياه السوداء
محاولًا تتبع هذا الفرمون ليصل إلى أنثى،
وعندما يعثر عليها،
يعضها عضة تعبر عن الحب.
وعندها تصبح الأمور غريبة حقًا.
تحرّض هذه العضة تفاعلًا كيميائيًا
بجيث تبدأ عظام فكه بالانحلال.
يذوب وجهه في لحمها،
ويبدأ جسداهما بالاندماج.
تتداخل دورتاهما الدمويتان،
وتبدأ جميع أعضائه الداخلية بالانحلال
عدا خصيتاه.
(ضحك)
حيث تنضج خصيتاه بشكل تام
وتبدآن بإنتاج الحيوانات المنوية.
وفي النهاية يصبح ملتصقًا بشكل دائم
بالأنثى ويعمل كمصنع
مكرّس لتزويدها بالحيوانات المنوية
(ضحك)
إنه نظام فعّال جدًا،
ولكن هذه الطريقة من التزاوج
لا تشبه إطلاقًا ما نراه على البر،
أليس كذلك؟
أعني أن هذا غريب حقًا.
غريب جدًا.
ولكن إذا لم نكن نعرف
بوجود هذه الاستراتيجيات
أو كيفية عملها،
فقد لا نعرف كيف يمكن أن نؤثر عليها
حتى وإن كانت في أعماق البحار.
خلال السنوات الثلاث الماضية فقط،
اكتشفنا نوعًا جديدًا من الأخطبوط
يعيش في أعماق البحار
حيث تضع الإناث بيوضها
على إسفنجٍ ملتصق بصخور
موجودة على عمق ميلين ونصف الميل.
تحتوي هذه الصخور على معادن
نادرة الوجود في الأرض،
وتوجد حالياً شركات تبني جرافاتٍ
تستطيع استخراج هذه الصخور
من أعماق البحار.
ولكن هذه الجرافات تُزيل كل الإسفنج
وكل البيوض الموجودة عليها.
سواءً بمعرفتها أو في معظم الحالات
بدون أن يعرفوا ذلك،
نعيق عمليات التزاوج والتكاثر
التي تحدث في أعماق البحار.
ودعونا نكون صريحين،
إن المواعدة والتزاوج أمر صعب
حتى بدون أن يأتي شخص
ويقاطعك طيلة الوقت، أليس كذلك؟
أعني أننا نعرف ذلك.
لذا أتمنى منكم
بعد أن تغادروا هذه القاعة اليوم
وقد اكتسبتم قدلرًا كبيراً من المعلومات
عن ممارسة الجنس في الأسماك...
(ضحك)
أريد منكم أيضًا أن تتذكروا هذا:
جميعنا مرتبط ارنباطًا وثيقًا
وأكثر مما نتوقع بالمحيطات،
بغض النظر عن المكان الذي نعيش فيه.
وهذا الارتباط الوثيق
يتطلّب بناء علاقة جديدة مع المحيطات،
علاقة تعترف وتحترم التنوع الهائل للحياة
وتلتزم حدودها.
يجب ألّا ننظر إلى المحيطات بعد اليوم
على أنها بيئات بعيدة ومنفصلة عنا،
لأننا نعتمد عليها يوميًا
في تحقيق أمننا الغذائي.
والحفاظ على صحتنا وعافيتنا
وكل شهيق نأخذه.
لكنها علاقة باتجاهين في الحقيقة،
حيث تستطيع المحيطات أن تُفيدنا
فقط إذا كنا بدورنا
نحمي الركيزة الأساسية للحياة في البحر:
ألا وهي ممارسة الجنس والتكاثر.
لذا وكما هو الحال في أي علاقة
يجب علينا أن نتنازل عن بعض التغيرات
كي تنجح هذه العلاقة.
ففي المرة القادمة التي ترغب فيها
بتناول مأكولات بحرية،
اختر الأنواع المستدامة
أو الأنواع المرباة في مزارع
أي الأنواع المحليّة
والتي تشغل أخفض مستويات السلسلة الغذائية.
وهذه الأنواع تتضمن المحار
وباقي الرخويات كجوز وبلح البحر،
والأسماك الصغيرة كالأسقمري.
هذه الأنواع تتكاثر بكثرة،
وتستطيع أن تتحمل إجراءات الصيد
إذا ما ضبطناها قليلاً.
يمكننا أيضاً أن نعيد النظر
فيما نستخدمه لغسل أجسامنا،
وتنظيف بيوتنا
والاعتناء بمروجنا الخضراء.
كل هذه المواد الكيميائية
سينتهي بها المطاف في البحار
مخرّبة الكيمياء الطبيعية
للمحيطات.
يجب أن تقوم الصناعة بدورها
وتعتمد طرقاً وقائية
لحماية الحياة الجنسية حيث نعرف بوجودها
ونتجنّب إيذاءها حيث لا نملك
ما يكفي من المعلومات عنها،
كأعماق البحار.
وفي المجتمعات التي نعيش ضمنها،
والأماكن التي نعمل بها
والبلد الذي نملك حق التصويت فيه،
يجب علينا أن نتخذ اجراءات جريئة حالياً
تجاه التغير المناخي.
(الجمهور: أجل!)
(تصفيق)
شكرًا لكم.
(تصفيق)
En este preciso momento,
debajo del mar brillante y azul,
millones de peces
mantienen relaciones sexuales.
(Risas)
La manera en que lo hacen
y las estrategias que usan
no se parecen en nada
a lo que ocurre en tierra firme.
(Risas)
Veamos el pez loro.
Esta especie nace como hembra
y así es su apariencia.
Pero cuando se desarrolla,
puede transformarse en macho,
y así es su apariencia.
Esta transformación no es solo
un vistoso cambio de ropaje.
Su cuerpo tiene la capacidad
de reabsorber los ovarios
y reemplazarlos por testículos.
En tan solo unas semanas,
el pez loro puede pasar
de poner huevos a producir esperma.
Es muy impresionante,
pero también bastante común
en el ámbito marino.
De hecho, apuesto a que
Uds. en algún momento
han comido algún marisco
o pescado que nació con un sexo
y luego desarrolló otro.
Las ostras,
los meros,
los camarones...
Veo a varios que asienten con la cabeza.
Pero no todos los peces
que cambian de sexo nacen hembras.
El pez payaso, que conocemos
por "Buscando a Nemo",
siempre nace macho.
De manera que, en el mundo real,
cuando la madre de Nemo murió,
Marlin, el padre, podría
haberse convertido en Marlene,
(Risas)
y Nemo podría haberse apareado con
su padre, que se transformó en su madre.
(Risas)
Como ven...
(Risas)
Así es.
Ahora entendemos por qué
Pixar se tomó esa libertad creativa
en la línea argumental, ¿verdad?
(Risas)
Es decir que el cambio de sexo en el mar
puede darse en cualquier dirección,
incluso hacia uno
y otro lado más de una vez.
Y esta es tan solo una
de las muchas e increíbles estrategias
que usan los animales
marinos para reproducirse.
Y créanme: es una
de las menos sorprendentes.
La vida sexual en el océano es fascinante
y, además, tiene una gran importancia,
no solo para biólogas marinas
obsesivas como yo
que se desvela por estudiar
estos temas subidos de tono.
(Risas)
Son temas que nos atañen a todos.
Actualmente, dependemos
de la captura de peces silvestres
para alimentar a más de
2 mil millones de personas
en el planeta.
Se necesitan millones de ostras y corales
para construir los inmensos arrecifes
que protegen nuestras costas
del avance del mar y las tormentas.
Dependemos de las medicinas
que se encuentran en los animales marinos
para luchar contra el cáncer
y otras enfermedades.
Y para muchos de nosotros,
la diversidad y la belleza de los océanos
es una fuente de solaz y esparcimiento,
y también nuestro legado cultural.
Para seguir aprovechando la abundancia
que nos brinda la vida marina,
los peces, los corales
y los camarones de hoy
deben ser capaces de producir los peces,
los corales y los camarones del mañana.
Para lograrlo, tienen que tener
una vida sexual sumamente activa.
Hasta hace poco,
no se sabía casi nada
de la vida sexual en el mar.
No es fácil de estudiar,
pero gracias a los avances
en ciencia y tecnología,
sabemos mucho más
en relación a los últimos años.
Estos nuevos descubrimientos
demuestran dos cosas.
Primero, que el sexo en el mar
es muy peculiar.
Segundo, que la actividad humana
está haciendo estragos
en la vida sexual de los animales marinos,
desde los camarones hasta los salmones.
Sé que puede ser difícil de creer,
por eso compartiré algunos detalles
de cómo lo hacen en las profundidades,
cómo estamos interrumpiendo
esas relaciones íntimas
y qué podemos hacer para revertirlo.
Ahora bien, ¿recuerdan los peces
que cambiaban de sexo?
En muchas partes del mundo,
hay reglamentaciones que establecen
una medida mínima de captura.
Está prohibido atrapar peces pequeños.
Esto permite que las crías crezcan
y se reproduzcan antes de ser capturadas.
Una medida muy acertada.
En consecuencia, se capturan
los peces más grandes.
Pero en el caso del pez loro, por ejemplo,
o cualquier otro que cambia de sexo,
pescar los más grandes
significa capturar a todos los machos.
De este modo, las hembras
no encuentran pareja para aparearse,
o bien se ven obligadas
a cambiar de sexo antes de tiempo,
aun siendo de tamaño más pequeño.
Ambas situaciones pueden disminuir
su capacidad reproductiva en el futuro.
Para poder proteger estas especies
de manera adecuada,
tenemos que saber si cambian de sexo,
cómo y cuándo.
Recién entonces podremos crear reglas
en función de estas estrategias sexuales,
y establecer un límite máximo
para el tamaño de captura,
además del límite mínimo.
El desafío no es pensar en soluciones
adaptadas a su conducta sexual.
El desafío radica en saber qué solución
se debe aplicar a cada especie,
porque aun los animales
que conocemos muy bien,
nos dan una sorpresa cuando
investigamos su conducta sexual.
Veamos el bogavante de Maine.
No se lo ve muy romántico que digamos,
ni tampoco demasiado pícaro.
Pero es ambas cosas.
(Risas)
En la época de apareamiento,
las hembras buscan los machos
más grandes y provocadores.
Pero los machos son muy agresivos,
y atacan a cualquier bogavante
que se acerque, macho o hembra.
A su vez, la mejor época en que la hembra
puede aparearse con el macho
es inmediatamente luego de la muda,
es decir, cuando pierde
su rígido caparazón.
Esto significa que debe acercarse
a este macho agresivo
en su estado más vulnerable.
¿Qué haría una chica?
(Risas)
¿Su reacción?
Rociarle la cara varias veces...
con su propia orina.
(Risas)
Bajo el mar, la orina
es una poderosa poción de amor.
Estratégicamente, la vejiga del bogavante
está ubicada encima del cerebro,
y posee dos orificios debajo
de los pedúnculos oculares,
por donde puede expulsar su orina.
Pues bien, la hembra
se aproxima a la cueva del macho
y cuando él sale, la hembra
le dispara su chorro de orina,
tras lo cual escapa a toda velocidad.
Tan solo unos pocos días
de esta dosis diaria
bastan para que su perfume
surta un efecto transformador.
El macho deja de ser agresivo
y se convierte en un dulce enamorado.
Al cabo de una semana,
el macho la invita a su cueva,
tras lo cual el sexo ya es fácil.
Ahora bien, ¿cómo es que interrumpimos
ese cortejo tan peculiar?
Resulta que la orina de la hembra
contiene una señal química fundamental
que surte efecto porque logra
desplazarse en el agua
y lleva un mensaje que es detectado
por un pequeño receptor del macho.
El cambio climático está incrementando
el nivel de acidez en los mares.
Esto ocurre por el exceso de dióxido
de carbono que se incorpora al agua.
Este cambio químico
podría alterar ese mensaje,
o dañar los receptores olfativos
de los bogavantes.
La polución que proviene de tierra firme
puede tener efecto similar.
Solo imaginemos las consecuencias
para esa hembra
si su poción de amor no surtiera efecto.
Este es el tipo de impacto,
sutil pero significativo,
que afecta la vida amorosa
de estos seres marinos.
Y a esta especie la conocemos bien:
los bogavantes viven cerca
de las costas poco profundas.
Pero si vamos a las profundidades,
la vida sexual se pone aún más rara.
El rape vive a más de 900 metros
bajo el nivel del mar
en aguas profundas y oscuras.
Los machos carecen de la habilidad
de procurarse su propia comida.
Para sobrevivir, deben encontrar
una hembra lo antes posible.
Entretanto, la hembra, que es
diez veces más grande que el macho,
diez veces,
libera feromonas muy potentes
con las que atrae a su pareja.
El macho, pequeño como es,
se desplaza en aguas oscuras
para llegar a la hembra
guiado por el olfato
y, cuando la encuentra,
le da un mordisco de amor.
Y allí las cosas se ponen raras en serio.
Esa mordida de amor
provoca una reacción química
que estimula la desintegración
de la mandíbula del macho.
Su cabeza se consume,
se incorpora al cuerpo de la hembra
y ambos se funden.
El sistema circulatorio de cada uno
se fusiona con el otro,
y todos los órganos internos
del macho comienzan a disolverse,
a excepción de sus testículos.
(Risas)
Esos testículos maduran
y empiezan a producir esperma.
A fin de cuentas, el macho es una fábrica
de esperma, permanente y a demanda,
para la hembra.
(Risas)
Es un sistema muy eficiente,
pero, claramente, no son las estrategias
sexuales de los animales de granja.
Esto es muy peculiar, decididamente raro.
Pero si ignoramos la existencia
de estas estrategias,
o su funcionamiento,
no podremos saber qué impacto causarán,
incluso en aguas profundas.
Hace tan solo tres años,
descubrimos una nueva especie
de pulpo de aguas profundas
cuyas hembras ponen huevos
sobre esponjas adosadas a rocas
que se encuentran
a más de 4 km de profundidad.
Estas rocas contienen
minerales terrestres raros,
y actualmente hay compañías
que construyen excavadoras
capaces de minar el fondo marino
para extraer esas rocas.
Pero, en el mismo acto,
arrastran todas las esponjas
y todos los huevos depositados en ellas.
Intencionalmente,
y muchas veces sin saberlo,
estamos impidiendo la vida sexual
y la reproducción en las profundidades.
Y, a decir verdad,
ya es bastante difícil
citarse y aparearse de por sí,
sin que otros interrumpan
todo el tiempo, ¿verdad?
Lo sabemos muy bien.
Por eso, así como espero
que se vayan de esta charla
con datos de color
sobre el sexo entre peces...
(Risas)
también les pido que recuerden esto:
nuestra relación con el océano
es más estrecha de lo que creemos,
independientemente de donde vivamos.
Y esta relación es tan íntima
que debemos redefinirla.
Debe ser una relación que reconozca
y respete la inmensa diversidad de vida
y sus limitaciones.
Ya no podemos pensar en el océano
como algo ajeno a nosotros,
porque dependemos diariamente
de él para obtener alimento,
para preservar la salud, el bienestar
y hasta cada suspiro que damos.
Pero es una relación de doble sentido,
por la cual el océano
nos seguirá proveyendo
únicamente si nosotros salvaguardamos
esa indispensable fuerza de vida
que hay en el mar:
el sexo y la reproducción.
Por eso, como en cualquier relación,
debemos adoptar algunos cambios
para que la relación funcione.
La próxima vez que piensen
en comer mariscos o pescado,
elijan especies de pesca
sustentable o de criadero,
que sean de la zona y del eslabón
más bajo de la cadena alimentaria,
como las ostras,
las almejas, los mejillones
y los peces pequeños, como la caballa.
Estas especies se reproducen muy rápido
y, con un manejo responsable, bien pueden
ser sometidas a la pesca intensiva.
También podemos plantearnos
lo que usamos para higienizarnos,
para limpiar nuestras viviendas
y mantener nuestros jardines.
Todos esos productos químicos
terminan en el océano
y alteran la química natural
del agua del mar.
Las industrias también deben
tomar cartas en el asunto
y aplicar medidas preventivas
para proteger la actividad sexual
donde se sabe que la hay
y evitando el daño en casos
donde no se tiene información precisa,
como ocurre en aguas profundas.
Y en las comunidades que habitamos,
los lugares donde trabajamos
y el país donde votamos,
es imperativo que actuemos enérgicamente
para abordar el cambio climático, ahora.
(Audiencia) ¡Sí!
(Aplausos)
Gracias.
(Aplausos)
En ce moment,
sous une mer bleue chatoyante,
des millions de poissons
ont des relations sexuelles.
(Cris)
Les pratiques et les stratégies
qu'ils mettent en œuvre
ne ressemblent en rien à ce dont
nous sommes témoins sur terre.
Regardons le poisson-perroquet.
Tous les poissons de cette espèce
naissent femelles
et elles ressemblent à ça.
Plus tard dans leur vie,
elles transitionnent en mâle
et ressemblent à ceci.
Ça ne se limite pas à une transformation
spectaculaire de leur garde-robe.
Leur corps ré-absorbe leurs ovaires
et les remplace par des coucougnettes.
En quelques semaines,
elles passent de l'ovulation
à la production de sperme.
C'est vraiment impressionnant.
Et dans l'océan, c'est plutôt banal.
En fait, je parie que presque vous tous
avez déjà mangé des fruits de mer
fait d'un individu qui a démarré
sa vie avec un sexe
et transitionné vers l'autre :
Des huîtres ?
Des mérous ?
Des crevettes ?
Je vois qu'on acquiesce de la tête.
Mais tous les poissons qui changent
de sexe ne démarrent pas leur vie femelle.
Ces poissons-clowns, célèbres
depuis le Monde de Némo,
naissent tous mâles.
Donc, dans la vraie vie,
quand la mère de Némo meurt,
le père de Némo, Marin,
aurait transitionné en Marine.
(Rires)
Et Némo aurait sans doute eu des relations
avec son père-devenu-sa-mère.
(Rires)
Vous comprendrez que --
(Rires)
Ouais.
Vous comprenez pourquoi Pixar
a pris des libertés
avec la trame, pas vrai?
(Rires)
Dans l'océan, le changement de sexe
peut se faire dans les deux directions
et parfois même en alternance.
Et ce n'est qu'une des fabuleuses
stratégies que les animaux de l'océan
utilisent pour se reproduire.
Croyez-moi quand je vous dis
que c'est la moins surprenante.
Le sexe dans la mer est fascinant
et aussi très important,
pas uniquement aux yeux des geeks
biologistes en vie marine comme moi,
obsédés par la compréhension
de ces affaires croustillantes.
C'est important pour nous tous.
Actuellement, nous dépendons
de la pêche de poissons sauvages
pour nourrir plus de deux millions
de personnes sur la planète.
Des millions d'huîtres et de coraux
sont nécessaires pour construire
les récifs qui protègent les littoraux
de la montée des mers et des tempêtes.
Nous dépendons de produits médicinaux
extraits des animaux marins
pour lutter contre le cancer
et autres maladies.
Pour la plupart d'entre nous,
la beauté et la diversité des océans
sont pour notre récréation,
notre relaxation
et notre patrimoine culturel.
Afin que nous puissions continuer
de profiter de l'abondance
que la vie océanique nous offre,
Les poissons, les coraux
et les crevettes d'aujourd'hui
doivent être capables
de pourvoir ceux de demain.
Pour le faire, ils doivent avoir
une vie sexuelle très active.
Jusqu'à tout récemement,
on ignorait les secrets de la vie sexuelle
dans les océans.
C'est difficile à étudier.
Mais grâce aux avancements
de la science et de la technologie,
on en sait plus qu'il y a quelques années.
Ces découvertes nous disent
deux choses.
D'abord, le sexe dans la mer
est super cool.
Ensuite, que nos actions font des ravages
sur la vie sexuelle de tout,
en allant des crevettes au saumon.
Je sais, c'est difficile à croire.
Aujourd'hui, je vais vous dire comment
les animaux le font en profondeur,
comment nous ruinons ces aventures intimes
et ce que nous pouvons faire
pour changer ça.
Vous vous rappelez de
ces poissons qui changent de sexe ?
À différents endroits du monde,
il y a une réglémentation qui déterminent
la taille minimale de captures.
Les pêcheurs ne sont pas autorisés
à capturer des petits poissons.
Ainsi, les alevins peuvent grandir
et se reproduire avant d'être pêchés.
C'est une bonne chose.
Ainsi, les pêcheurs prennent
les grands poissons.
Mais chez le poisson-perroquet
ou tout autre poisson qui change de sexe,
ça signifie qu'on capture
tous les poissons mâles.
Donc, il devient difficile
pour les femelles
de trouver un partenaire
et ça peut l'obliger
à changer de sexe plus tôt
alors qu'elle est de petite taille.
Ces deux situations résultent en
moins d'alevins à l'avenir.
Afin de protéger ces espèces,
nous devons savoir comment et quand
elles changent de sexe.
Et là, on pourrait concevoir des règles
qui encouragent ces stratégies,
notamment, établir une fourchette
de taille minimale et maximale.
Le défi n'est pas d'imaginer
des solutions sexuellement conviviales.
Le défi est de coupler la bonne solution
à la bonne espèce.
Parce que même les animaux
qu'on connaît très bien
peuvent nous surprendre
avec leur vie sexuelle.
Par exemple, le homard du Maine.
Il n'a pas l'air d'être romantique
ni coquin.
Mais il est les deux.
(Rires)
Lors des périodes de frai,
les femelles veulent le plus grand,
le plus dur des durs des mâles,
mais ceux-là sont vraiment agressifs
et attaquent tous les homards
qui s'approchent, mâle ou femelle.
Pour une femelle, le meilleur moment
pour s'accoupler
c'est tout de suite après sa mue,
alors qu'elle n'a plus sa carapace dure.
C'est donc en état de vulnérabilité totale
qu'elle doit approcher ce mâle agressif.
Que ferait une jeune fille ?
Sa solution ?
Asperger d'urine le visage du mâle,
à répétition.
(Rires)
Sous l'océan,
le pipi est un philtre d'amour puissant.
Et il se trouve que les vessies du homard
sont juste au-dessus de son cerveau
et sous leurs pécondules oculaires,
il y a deux ouvertures
desquelles
les jets d'urine jaillissent.
Donc la femelle approche la grotte du mâle
et quand il fonce vers elle,
elle projette un jet d'urine
et décampe au plus vite.
Elle repète la manoeuvre quelques jours
et c'est suffisant pour que son odeur
ait un effet transformateur.
Le mâle passe d'un assaillant
à un amant doux.
À la fin de la semaine, il invite
la femelle à sa grotte.
Et le sexe coule de source.
Alors comment nous interposons-nous
au beau milieu de ce rituel coquin ?
L'urine de la femelle contient
un signal chimique primordial
qui est transmis uniquement
dans l'eau salée
et l'homard a un récepteur olfactique
qui capte et traduit le message.
Les changements climatiques
acidifient nos océans.
C'est la conséquence de l'augmentation
du dioxide de carbone dans l'eau de mer.
Ces changements chimiques
peuvent altérer ce message
ou endommager
les récepteurs olfactifs du homard.
Les polluants provenant des terres
ont des effets similaires.
Imaginez ce qui pourrait
arriver à la femelle
si son philtre d'amour ne marche pas.
Voilà le genre de répercussions
subtils mais significatifs
que nous avons sur la vie amoureuse
de ces animaux marins.
Et il s'agit d'espèces bien connues.
L'homard vit près des côtes
en eau peu profonde.
En s'enfonçant vers les abysses,
le sexe est encore plus étrange.
La baudroie vit à environ 1 000 mètres
sous la mer,
là où il n'y a aucun rayon de lumière.
Les mâles naissent incapables
de se nourrir eux-mêmes.
Afin de survivre, ils doivent
trouver une femelle rapidement.
Alors que la femelle,
qui est 10 fois plus grande que le mâle,
10 fois,
elle secrète une phéromone puissante
qui attire des reproducteurs.
Donc, le tout petit mâle nage
à l'aveuglette
en suivant l'odeur de la femelle.
Quand il la trouve,
il lui donne une morsure d'affection.
À partir de là,
ça devient vraiment étrange.
Cette morsure déclenche
une réaction chimique
qui aboutit à la décomposition
de la machoire du mâle.
Son visage fond
dans la peau de la femelle
et les deux corps fusionnent.
Les systèmes circulatoires s'entremêlent
et tous les organes mâles se désagrègent
à l'exception de ses testicules,
(Rires)
qui arrivent pile poil à maturité
et produisent du sperme.
Donc, le mâle devient
une usine à sperme sur demande
fixée de façon permanente à la femelle.
(Rires)
C'est une méthode très efficace,
mais ce n'est pas
ce qu'on est habitué à voir
dans une ferme, pas vrai ?
C'est bizarre.
Vraiment bizarre.
Et si nous ne connaissons pas
ces stratégies
ou comment elles fonctionnent,
nous ignorons les répercussions de nos
interventions, même dans les grands-fonds.
Il y a à peine trois ans,
nous avons découvert
une nouvelle espèce de pieuvre
dont les femelles pond ses œufs
sur les éponges attachées aux roches
qui sont à plus de 4 km de profondeur.
Ces roches sont composées
de minéraux rares
et en ce moment même, des entreprises
construisent des bulldozers
afin d'extraire ces roches
des fonds marins.
Malheureusement, ces bulldozers
ramasseront également les éponges
ainsi que les œufs.
Consciemment, et souvent inconsciemement,
nous empêchons le sexe et la reproduction
fructueuses dans les abysses.
Et c'est déjà difficile
de draguer et de se reproduire
sans avoir quelqu'un qui vient
vous interrompre continuellement.
Sérieusement, on le sait.
Alors aujourd'hui, à part le fait
que vous avez appris plein de choses
utiles pour meubler les conversations
de vos soirées --
(Rires)
Mais j'espère que
vous vous rappelerez de ceci :
nous sommes bien plus intimement reliés
aux océans que nous le pensons,
et ce, peu importe où on est.
Et ce niveau d'intimité
exige un nouveau
type de relation avec l'océan.
Une relation qui reconnaît et respecte
la diversité incroyable de la vie
et ses limites.
On ne peut pas continuer à se dire
que les océans sont là et point.
Car nous dépendons d'eux chaque jour
pour notre sécurité alimentaire,
notre santé et bien-être
et pour chacune de nos respirations.
Mais, c'est une relation bidirectionelle,
les océans peuvent continuer à pourvoir
si nous protégions les forces
fondamentales de la vie dans les océans :
le sexe et la reproduction.
Donc, comme pour tout autre relation,
nous devons accepter des compromis
pour que cette relation marche.
La prochaine fois que vous voudrez
manger des fruits de mer,
choisissez ceux de pêche durable
ou d'élevage,
pêchée localement et au bas
de la chaîne alimentaire.
Par exemple les huîtres, les palourdes,
les moules
ou les petits poissons comme le maquereau.
Ils se reproduisent comme des fous
et si c'est bien géré, ils peuvent faire
face à une pêche plus abondante.
Nous pouvons revoir
les produits utilisés pour se laver,
nettoyer nos maisons
et jardiner.
Tous ces produits chimiques
finnissent dans les océans
et altèrent
leur composistion chimique.
L'industrie a aussi un rôle à jouer
et adopter une approche préventive
qui protège l'activité sexuelle
là où on sait qu'elle existe
et éviter les dommages possibles
causés par notre ignorance,
ce qui est le cas des grands fonds.
Dans nos communautés,
dans notre espace de travail
et dans nos pays
nous devons agir maintenant
en réponse aux changements climatiques.
Public : Ouais !
(Applaudissements)
Merci.
(Applaudissements)
Jelen pillanatban
a csillogó, kék tenger felszíne alatt
halak milliói szexelnek.
(Éljenzés)
Ennek a módozatai, illetve a stratégiák,
amelyeket alkalmaznak,
nem hasonlítanak semmihez,
amit a szárazföldön láthatunk.
Vegyük például a papagájhalat.
Ennek a fajnak minden egyede
nősténynek születik,
és így néz ki.
Aztán a későbbiekben
képes átalakulni hímmé,
és így fog kinézni.
Ez azonban nem csak
egy látványos átöltözés.
Petefészkei felszívódnak,
és helyettük heréket növeszt.
Néhány hét leforgása alatt
az ikratermeléstől eljut
a spermatermelésig.
Igazán bámulatos,
és az óceánban ez meglehetősen gyakori is.
Fogadok, hogy mindannyian ettek már
olyan tenger gyümölcseiből készült ételt,
amelyben előfordult olyan egyed,
amely bizonyos neműként kezdte az életét,
majd átalakult a másikba.
Osztriga?
Sügér?
Garnéla?
Látom, jelentkeznek,
bólogatnak páran, igen.
De nem minden nemváltó hal
kezdi nőstényként.
A Némó nyomában című filmből
ismert bohóchal megvan?
Ők mindannyian fiúnak születnek.
Vagyis a való világban,
amikor Némó anyukája meghalt,
Némó apukája, Marlin,
átalakult volna Marlene-ná,
(Nevetés)
és Némó valószínűsíthetően párosodott
volna az anyukájává alakult apukájával.
(Nevetés)
Így már értik ...
(Nevetés)
Igen.
Már értik, hogy a Pixar
miért vitt egy kis kreatív szabadságot
a cselekménybe, ugye?
(Nevetés)
Nos, a nemváltás az óceánban
bármely irányban megtörténhet,
és néha még oda-vissza is,
és ez csak egyike annak
a számos, bámulatos stratégiának,
amiket az óceánban élő állatok
szaporodásuk érdekében alkalmaznak.
Higgyenek nekem, amikor azt mondom,
hogy ez egyike
a legkevésbé meglepő dolgoknak.
A tengeri szex elképesztő,
egyúttal nagyon fontos is,
és nemcsak az olyan kocka tengerbiológusok
számára, amilyen én is vagyok,
akiknek az a mániájuk,
hogy megértsék ezeket a sós viszonyokat.
Mindannyiunk számára jelentőséggel bír.
Napjainkban rá vagyunk utalva
a kifogott, vadon élő halakra,
hogy jóllakassunk
több mint kétmilliárd embert
a bolygón.
Osztrigák, korallok millióira van szükség,
hogy felépítsék az óriási zátonyokat,
melyek védik a tengerpartokat az emelkedő
tengerszinttől és a viharoktól.
Rá vagyunk utalva a tengeri állatokból
nyert gyógyszerekre,
amelyekkel harcolhatunk
a rák és más betegségek ellen.
És sokunk számára
az óceánok sokfélesége és szépsége az,
ami feltöltődést kínál,
ahol pihenhetünk -
ez kulturális örökségünk része.
Annak érdekében, hogy továbbra is
élvezhessük azt a bőséget,
amit a tengeri élővilág kínál,
a ma élő halaknak, koralloknak és rákoknak
képesnek kell lenniük létrehozni
a jövő halait, rákjait és koralljait.
Ehhez nagyon-nagyon sokat kell szexelniük.
És nem sokkal ezelőttig
nem igazán tudtuk,
hogy miként zajlik a szex a tengerben.
Elég nehéz tanulmányozni.
De hála a modern tudománynak
és technológiának,
ma már sokkal többet tudunk,
mint akár csak pár évvel ezelőtt,
és ezek az új felfedezések
két dologra mutattak rá.
Egyrészt a vízi szex nagyon izgalmas.
Másrészt az emberi tevékenység súlyos
csapást mér minden állat szexuális életére
a rákoktól a lazacig.
Tudom. Nehéz elhinni.
Ezért ma elmesélek önöknek ezt-azt:
hogy mit művelnek az állatok a mélyben,
hogy mi hogyan avatkozunk be
ezekbe az intim viszonyokba,
és mit tehetünk, hogy ezen változtassunk.
Nos, emlékeznek azokra a nemváltó halakra?
Sok helyen a világon
léteznek halászati szabályok, melyek
meghatározzák a minimális fogási méretet.
A halászok nem foghatnak ki apró halakat.
Így a bébihalak növekedhetnek
és szaporodhatnak, mielőtt kifogják őket.
Ez jó dolog.
Így hát a halászok
a nagyobb halakra gyúrnak.
De például a papagájhal,
vagy bármely más nemváltó faj esetében
a nagy halak halászata azt jelenti,
hogy kifogják az összes hímet.
Ez megnehezíti a nőstény halak számára,
hogy párt találjanak,
vagy arra kényszerülnek,
hogy korábban váltsanak nemet,
amikor még kisebbek.
Mindkettőnek az az eredménye,
hogy kevesebb halbébi születik.
Annak érdekében, hogy megfelelően
gondoskodjunk ezekről a fajokról,
tudnunk kell,
hogy megváltoztatják-e a nemüket,
valamint mikor és hogyan.
Csak így hozhatunk olyan szabályokat,
amelyek segítik e szexuális stratégiákat.
Ilyen például, ha nemcsak a minimális,
hanem a maximális mérethatárt is kikötjük.
A kihívás nem az, hogy figyelembe vegyük
ezeket a szexbarát megoldásokat.
A kihívás az, hogy melyik fajnál
melyik megoldást kell alkalmazni,
mert még az általunk jól ismert állatok is
meglepnek minket,
amikor a szexuális életükről van szó.
Nézzük például a homárt.
Nem látszanak túl romantikusnak,
vagy épp pajzánnak.
Pedig azok.
(Nevetés)
A párzási időszakban
a nőstény homárok a legnagyobb,
legmacsósabb hímmel akarnak párosodni,
ám ezek a pasik rettentő agresszívek,
és megtámadnak minden homárt,
aki közelít feléjük, akár fiú, akár lány.
Ugyanakkor a nőstény számára
az a legkedvezőbb,
ha rögtön a vedlést követően
párosodik a hímmel,
miután elvesztette kemény páncélját.
Vagyis legsérülékenyebb állapotában kell
megközelítenie ezt az agresszív csávót.
Mit tesz ilyenkor egy csaj?
Hogyan reagál?
Szembepisili a pasit. Többször is.
(Nevetés)
A tengerben a pisi
rendkívül erőteljes bájitalnak számít.
Praktikus módon a homárok hólyagja
közvetlenül az agyuk fölött van,
és van két "fúvókájuk"
a szemkocsányuk alatt,
amelyekkel ki tudják
spriccelni a vizeletüket.
Szóval a nőstény megközelíti a hím odúját,
és amikor az kiront,
kilő rá egy vizeletsugarat,
majd gyorsan elhúzza a csíkot.
Ezt pár napig kell adagolnia,
hogy az illatának
jellemformáló hatása legyen.
A hím agresszorból gyengéd szerető lesz.
A hétvégére már meg is hívja
a csajt az odújába.
Ezután már könnyen megy a szex.
És hogyan avatkozunk mi bele
ebbe a csábító udvarlásba?
Nos, a nőstény vizelete tartalmaz
egy döntő fontosságú kémiai anyagot,
amely azért tudja kifejteni a hatását,
mert át tud hatolni a tengervízen,
a homároknak pedig van
egy szaglóreceptora,
amely képes észlelni
és befogadni ezt az üzenetet.
A klímaváltozás az óceánokat
savasabbá teszi.
Ez a tengervízbe kerülő
túl sok szén-dioxid eredménye.
Ez a változó kémhatás
összezavarhatja az üzenetet,
vagy károsíthatja
a homárok szaglóreceptorait.
A szárazföldről érkező szennyezésnek
hasonló hatásai lehetnek.
Képzeljék csak el a következményeket
a nőstény számára,
ha a szerelmi bájitala kudarcot vall.
Ezek azok az alig észrevehető,
de jelentős hatások,
amelyeknek kitesszük
a tengeri élőlények szerelmi életét.
És ez egy olyan faj, amelyet jól ismerünk:
a homárok a part közelében élnek,
a sekély vizekben.
Ha lejjebb merülünk,
a szex még furcsábbá válik.
A púpos horgászhal
a felszín alatt kb. 900 méterrel él,
koromsötét vizekben,
és a hím a táplálkozás
képessége nélkül születik.
Hogy életben maradjon,
gyorsan találnia kell egy nőstényt.
Mindeközben a nőstény,
aki tízszer nagyobb, mint a hím –
tízszer –,
egy nagyon erőteljes feromont bocsát ki,
amellyel magához vonzza a hímet.
Szóval ez az apró hím
keresztülúszik a sötét vizeken,
kiszagolva a nőstényhez vezető utat,
és amikor megtalálja,
szerelmesen megharapja.
És itt kezdenek a dolgok
tényleg bizarrá válni.
Ez a szerelmes harapás
olyan kémiai reakciót vált ki,
amelytől a hím állkapcsa
elkezd szétmállani.
Az arca beleolvad a nőstény húsába,
és kettőjük teste elkezd eggyé válni.
A keringési rendszerük összefonódik,
és a hím belső szervei lassan feloldódnak,
kivéve a heréit.
(Nevetés)
A heréi elég érettek,
és elkezdenek spermát termelni.
Végül tulajdonképpen
egy tartósan rögzített,
igény szerinti spermagyárrá válik
a nőstény számára.
(Nevetés)
Ez nagyon hatékony rendszer,
de nem az a fajta párosodási stratégia,
amelyet egy farmon láthatunk, igaz?
Úgy értem, ez bizarr.
Nagyon különös.
De ha nem tudjuk,
hogy ezek a stratégiák léteznek,
illetve azt, hogyan működnek,
akkor nem tudhatjuk, milyen hatással
lehetünk még a mélytengerek világára is.
Mindössze három évvel ezelőtt
fedeztünk fel egy mélytengeri polipfajt,
amelynek a nőstényei sziklákhoz
tapadt szivacsokra rakják le a petéiket,
több mint 4000 méteres mélységben.
Ezek a sziklák ritkaföldfémeket
tartalmaznak,
és egyes vállalatok
olyan buldózereket építenek,
amelyek képesek lesznek kitermelni
ezeket a sziklákat a mélytengerek alján.
A buldózerek azonban összekaparnák
az összes szivacsot is,
és velük együtt az összes petét.
Tudatosan – és sok esetben nem tudatosan –
megakadályozzuk a sikeres párosodást
és szaporodást a mélységben.
És legyünk őszinték,
a randizás és a párosodás anélkül is
elég nehéz, hogy valaki beleütné az orrát,
és állandóan félbeszakítaná, nem igaz?
Ezzel tisztában vagyunk.
Most pedig – miközben remélem,
hogy úgy fognak innen távozni,
hogy megtudtak pár izgi
kocsmai pletykát a halszexről –
(Nevetés)
kérem önöket, hogy ne feledjék:
sokkal szorosabban kötődünk
az óceánokhoz, mint sejtenénk,
bárhol is élünk.
Az ilyen szintű összefonódás megköveteli,
hogy egy újfajta kapcsolatot
alakítsunk ki az óceánnal.
Olyat, amely elismeri
és tiszteletben tartja
az élet rendkívüli
változatosságát és korlátait.
Nem gondolhatunk
továbbra is úgy az óceánra,
mint egy rajtunk kívül álló dologra,
mert nap mint nap rá vagyunk utalva
az élelmiszer-ellátás biztonsága miatt,
az egészségünk és a jóllétünk miatt,
és minden egyes levegővételünk miatt.
Ez kétirányú kapcsolat,
és az óceán csak akkor lesz képes
továbbra is ellátni minket,
ha megvédjük a vízi élővilág
alapvető mozgatórugóját:
a szexet és a szaporodást.
Nos, mint minden kapcsolatban,
eszközölnünk kell néhány változtatást,
hogy a szövetségünk működjön.
Legközelebb,
ha tenger gyümölcseit ennének,
keressenek fenntartható módon
kifogott vagy tenyésztett fajokat,
amelyek helyben honosak, és a táplálkozási
lánc alján foglalnak helyet.
Például az osztriga, kagyló, kékkagyló,
és az olyan kis halak, mint a makréla.
Ezek őrült módra szaporodnak,
és megfelelő gazdálkodás esetén
kibírják a halászat jelentette terhelést.
Érdemes átértékelni azt is,
hogy mivel mosakszunk,
mivel takarítunk,
és mivel gondozzuk a pázsitunkat.
Ezek a kemikáliák előbb-utóbb
bemosódnak a tengerbe,
és tönkreteszik az óceán
természetes kémiai összetételét.
Az iparnak is szerepet kell vállalnia,
és az elővigyázatosság elvét követnie,
hogy megvédjük
a fajfenntartási folyamatokat
azokon a helyeken, ahol ezekről tudunk,
és elkerüljük a károkozást ott,
ahol még nincs elegendő ismeretünk,
például a mélytengerekben.
A lakóközösségünkben,
a munkahelyünkön,
és az országban, ahol szavazunk,
azonnali, bátor lépéseket kell tennünk
a klímaváltozás kezelésével kapcsolatban.
(Közönség) Igen!
(Taps)
Köszönöm.
(Taps)
In questo momento,
sotto uno scintillante mare blu,
milioni di pesci stanno facendo sesso.
(Acclamazioni)
E il modo in cui lo stanno facendo,
le strategie che stanno adottando
non assomigliano affatto
a quello che vediamo sulla terraferma.
Prendiamo il pesce pappagallo.
Tutti i pesci di questa specie
nascono femmine
e hanno questo aspetto.
Nel corso della vita,
possono cambiare sesso
e assumere questo aspetto.
Non si tratta solo
di uno spettacolare cambio d'abito;
il corpo può riassorbire le ovaie
e far crescere al loro posto i testicoli.
In poche settimane
passano dal deporre le uova
al produrre sperma.
È abbastanza notevole,
nonché piuttosto comune nell'oceano.
Infatti, scommetto che quasi tutti voi
avete mangiato almeno una volta un piatto
di un pesce nato
con un determinato sesso
e che poi lo ha cambiato.
Ostriche?
Cernie?
Gamberi?
Vedo alcuni cenni di assenso.
Ma non tutti i pesci
che cambiano sesso nascono femmine.
I pesci pagliaccio come quelli
di "Alla ricerca di Nemo"?
Nascono tutti maschi.
Quindi, nel mondo reale,
alla morte della madre di Nemo,
Marlin, il padre di Nemo,
sarebbe diventato Marlene
(Risate)
e probabilmente Nemo si sarebbe accoppiato
con suo padre ora diventato madre.
(Risate)
Capite bene.
(Risate)
Già.
Capite bene perché la Pixar
si sia presa una piccola
licenza creativa a livello di trama.
(Risate)
Quindi, nell'oceano, il cambio di sesso
può avvenire in entrambe le direzioni,
a volte anche più di una volta,
e questa è soltanto una
delle tante straordinarie strategie
che gli animali adottano
per riprodursi nell'oceano.
E credetemi quando dico
che è una delle meno sorprendenti.
La vita sessuale marina è affascinante,
nonché molto importante.
E non solo per i biologi marini come me,
ossessionati dallo studio
di queste relazioni piccanti.
È una questione che riguarda tutti noi.
Oggi dipendiamo dalla pesca
per sfamare oltre due miliardi di persone
sul pianeta.
Occorrono milioni di ostriche e coralli
per costruire le grandi barriere
che proteggono le nostre coste
dall'innalzamento dei mari
e dalle burrasche.
Dipendiamo dai farmaci
ricavati dagli animali marini
per combattere il cancro e altre malattie.
E per molti di noi,
la bellezza e la diversità degli oceani
rappresentano fonti di svago e di relax,
nonché il nostro patrimonio culturale.
Per continuare a beneficiare
dell'abbondanza
che offre la vita oceanica,
i pesci, i coralli e i gamberi di oggi
devono essere in grado di generare
i pesci, i gamberi e i coralli di domani.
Per farlo, devono fare moltissimo sesso.
Fino a poco tempo fa
non sapevamo quasi nulla
sulla vita sessuale marina.
È piuttosto difficile da studiare.
Ma grazie a scienze
e tecnologie all'avanguardia,
oggi ne sappiamo molto di più
rispetto a solo qualche anno fa,
e queste nuove scoperte
dimostrano due cose:
primo, che la vita sessuale marina
è molto stravagante;
secondo, che le nostre azioni
stanno portando scompiglio
nella vita sessuale di tutti,
dai gamberi ai salmoni.
Può essere difficile da credere, lo so.
Perciò oggi vi darò qualche dettaglio
sul modo in cui gli animali
lo fanno negli abissi,
su come forse stiamo interrompendo
queste relazioni intime
e su cosa possiamo fare
per cambiare le cose.
Vi ricordate quei pesci
che cambiano sesso?
In molte zone di tutto il mondo
ci sono norme che stabiliscono
una taglia minima di pesca.
Ai pescatori non è permesso
bersagliare i pesci piccoli.
Questo permette ai pesciolini di crescere
e di riprodursi prima di venire pescati.
È un bene,
così i pescatori si concentrano
sui pesci più grandi.
Ma nel caso dei pesci pappagallo
e di tutti i pesci che cambiano sesso,
bersagliare i pesci più grandi
significa eliminare tutti i maschi.
Questo rende più difficile
per un pesce femmina
trovare un compagno
o la costringe a cambiare sesso prima,
a una taglia più piccola.
Entrambe le cose possono portare
un calo futuro nella riproduzione ittica.
Per prenderci adeguatamente cura
di queste specie,
dobbiamo sapere se cambiano sesso,
come e quando.
Solo allora possiamo creare delle norme
a supporto di queste strategie sessuali,
ad esempio, stabilire un limite massimo
e un limite minimo di taglia.
La sfida non è pensare
a soluzioni che favoriscano il sesso.
La sfida è capire quali soluzioni
applicare a quali specie,
perché anche gli animali
che conosciamo bene
possono sorprenderci
in fatto di vita sessuale.
Prendiamo le aragoste del Maine.
Non sembrano molto romantiche
o molto perverse.
Eppure sono sia l'una che l'altra cosa.
(Risate)
Durante la stagione dell'accoppiamento
le femmine vogliono accoppiarsi
con i maschi più grandi e più forti,
che, però, sono molto aggressivi
e attaccano tutte le aragoste
che li avvicinano,
maschi o femmine che siano.
Al contempo, il momento migliore
per accoppiarsi con il maschio
è subito dopo la muta,
quando la femmina
perde il suo guscio duro.
Quindi, deve avvicinarsi a questo
tipo aggressivo quando è più vulnerabile.
Cosa deve fare una ragazza?
La sua risposta?
Spruzzargli ripetutamente
in faccia dell'urina.
(Risate)
Nel mare, la pipì
è una pozione d'amore molto potente.
Convenientemente, la vescica dell'aragosta
si trova appena sopra il cervello,
e ci sono due bocchette
sotto il peduncolo oculare
che possono spruzzare l'urina in avanti.
Quindi, la femmina si avvicina
alla tana del maschio
e, quando lui carica,
lei sprigiona un flusso di urina,
dopodiché taglia la corda.
Bastano pochi giorni
di questa dose giornaliera
perché il suo odore
abbia un effetto trasformativo.
Il maschio passa da aggressivo
a tenero amante.
Entro la fine della settimana,
la invita nella sua tana.
Da lì in poi, il sesso è una passeggiata.
In che modo stiamo interrompendo
questo corteggiamento perverso?
L'urina della femmina
trasporta un segnale chimico cruciale,
che funziona perché si trasmette
attraverso l'acqua marina
e viene rilevato e ricevuto
dal recettore olfattivo delle aragoste.
Il cambiamento climatico sta rendendo
i nostri oceani più acidi.
Questo perché c'è un eccesso
di anidride carbonica nell'acqua marina.
Questo cambiamento nella chimica
può disturbare il messaggio
o danneggiare i recettori
olfattivi dell'aragosta.
L'inquinamento terrestre
può avere effetti simili.
Immaginate le conseguenze per la femmina
se la sua pozione d'amore dovesse fallire.
Questo è l'impatto impercettibile
ma significativo che stiamo avendo
sulla vita amorosa
di queste creature marine.
E questa è una specie che conosciamo bene:
le aragoste vivono
vicino alla costa, nelle secche.
Nelle profondità,
il sesso si fa ancora più strano.
La rana pescatrice vive
a circa 900 metri di profondità,
nelle acque buie come la pece,
e i maschi nascono senza la capacità
di sfamarsi da soli.
Per sopravvivere, devono trovare
in fretta una femmina.
Nel frattempo, la femmina,
che è dieci volte più grande del maschio,
dieci volte,
rilascia un potente feromone
per attirare i maschi.
Quindi, il piccolo maschio nuota
in queste acque nere
fiutando l'odore della femmina
e quando la trova
le dà un morso come segno d'amore.
E qui è dove le cose
si fanno davvero strane.
Il morso scatena una reazione chimica
per cui la sua mascella
inizia a disintegrarsi.
La sua faccia si dissolve
nella carne della femmina,
e i due corpi iniziano a fondersi.
I loro sistemi circolatori si intrecciano
e tutti gli organi interni del maschio
iniziano a dissolversi,
eccetto... i testicoli.
(Risate)
I suoi testicoli maturano senza problemi
e iniziano a produrre sperma.
Alla fine, diventa praticamente
una fabbrica di sperma portatile
su richiesta per la femmina.
(Risate)
È un sistema molto efficiente,
ma non è esattamente
il tipo di strategia di accoppiamento
che vediamo in una fattoria, vero?
Insomma, è bizzarro.
È davvero strano.
Ma se non sappiamo
che queste strategie esistono
o se non sappiamo come funzionano,
non possiamo sapere che tipo di impatto
stiamo avendo, anche negli abissi.
Solo tre anni fa
abbiamo scoperto una nuova specie
di polpo degli abissi
in cui la femmina depone le uova
sulle spugne attaccate a rocce
che si trovano a più
di 4.000 metri di profondità.
Queste rocce contengono
rari minerali terrestri,
e ci sono imprese
che stanno costruendo bulldozer
in grado di estrarre queste rocce
dal fondale marino.
Ma i bulldozer raschierebbero via
anche tutte le spugne
e, con esse, tutte le uova.
Consapevolmente e, in molti casi,
inconsapevolmente,
stiamo impedendo il sesso
e la riproduzione negli abissi.
E, siamo onesti,
il corteggiamento e l'accoppiamento
sono già abbastanza duri
senza bisogno
di costanti interruzioni, giusto?
Ne sappiamo qualcosa.
Oggi, mentre mi auguro
che ve ne andrete da qui
con delle ottime nozioni da bar
sul sesso dei pesci
(Risate)
voglio anche chiedervi
di ricordare questo:
siamo tutti legati agli oceani
molto più intimamente di quanto pensiamo,
indipendentemente da dove viviamo.
E questo livello di intimità
richiede un nuovo tipo
di relazione con l'oceano,
una relazione che riconosca
e rispetti l'enorme diversità della vita
e le sue limitazioni.
Non possiamo più pensare agli oceani
solo come a qualcosa di distante,
perché ogni giorno dipendiamo da loro
per la nostra sicurezza alimentare,
per la nostra salute, il nostro benessere
e la nostra respirazione.
Ma è una relazione a doppio senso,
e gli oceani potranno continuare
a provvedere a noi
solo se noi salvaguarderemo
la forza fondamentale della vita marina:
il sesso e la riproduzione.
Come in ogni relazione,
dobbiamo accettare dei cambiamenti
affinché questa possa funzionare.
La prossima volta
che volete mangiare del pesce,
cercate specie da allevamento
o pescate in modo sostenibile
che siano locali e in basso
nella catena alimentare,
ovvero animali come
ostriche, vongole, cozze
e pesci piccoli come lo sgombro.
Si riproducono come pazzi
e, con una gestione corretta, possono
reggere un po' di pressione di pesca.
Possiamo anche rivalutare
i prodotti che usiamo per lavarci,
per pulire la casa
e per curare il giardino.
Tutte queste sostanze chimiche
finiscono in mare
e sconvolgono la chimica naturale
dell'oceano.
Anche l'industria deve fare la sua parte,
adottando un approccio precauzionale
per proteggere l'attività sessuale
dove sappiamo che avviene
e per prevenire danni nei casi
in cui non sappiamo ancora abbastanza;
nelle profondità, ad esempio.
E nelle comunità in cui viviamo,
nel luogo in cui lavoriamo
e nella nazione nella quale votiamo,
dobbiamo intraprendere
subito azioni audaci
per contrastare il cambiamento climatico.
(Pubblico: Sì!)
(Applausi)
Grazie.
(Applausi)
지금,
반짝이는 푸른 바다 아래에서는,
수백만 마리의 물고기가
섹스를 하고 있습니다.
(환호)
그들이 하는 방식과 사용하는 전략은
우리가 육지에서 보는 것과는
전혀 다릅니다.
비늘돔을 한 번 보시죠.
이 어종은 모든 물고기가
암컷으로 태어납니다.
이렇게 생겼습니다.
그리고 나중에,
수컷으로 전환할 수 있고
이렇게 생기게 됩니다.
하지만 단지 겉모습만
바뀌는 게 아닙니다.
몸은 난소를 재흡수할 수 있고
그 자리에 고환을 키울 수 있습니다.
몇 주 만에,
그 물고기는 난자를 만들다가
정자를 생산하게 될 것입니다.
꽤 인상적입니다.
바다에서도 꽤 흔합니다.
사실, 여러분 거의 모두 언젠가
해산물 요리를 드셨을 겁니다.
한 가지의 성으로 생을 시작하고
다른 성으로 전환된 놈으로 만든
해산물 요리요.
굴?
농어?
새우?
고개를 끄덕이시네요.
하지만 성을 바꾸는 모든 물고기가
암컷으로 시작하진 않습니다.
우리가 알고 있는 "니모를 찾아서"에
나오는 흰동가리들 있죠?
걔네들은 모두 수컷으로 태어납니다.
현실에서는
니모의 어머니가 죽었을 때,
니모의 아빠 말린이
마를린으로 전환했을 겁니다.
(웃음)
그리고 니모는 아마 엄마로 변한
아빠와 짝짓기를 했을 겁니다.
(웃음)
왠지 아시겠죠.
(웃음)
네.
픽사에서 왜
줄거리에 약간의 창작
허가를 받았는지 아시겠죠?
(웃음)
바다에서의 성전환은
어느 쪽으로도 일어날 수 있습니다.
떄로는 왔다갔다도 해요.
그런데 그건 동물들이 바다에서
번식하기 위해 사용하는
수많은 놀라운 전략 중
하나일 뿐입니다.
그리고 장담하는데요.
그건 별로 놀랄만한 게 아니에요.
바다에서 성은 대단히 흥미롭습니다.
그리고 아주 중요하고요.
이런 재미난 불륜관계의 이해에
집착하는 저같은 괴짜
해양 생물학자에게 뿐 아니라
우리 모두에게 중요합니다.
오늘날 우리는 자연산
물고기에 의존합니다.
이 지구에 있는 20억이 넘는 사람들을
먹여 살리기 위해 말이죠.
우리 해안선을 상승하는 수면과
폭풍으로부터 보호하는
거대한 암초를 만들기 위해서는
수백만 개의 굴과 산호가 필요합니다.
암, 질병과 싸우기 위해
해양생물에서 찾은 약물에 의존합니다.
그리고 우리는
바다의 다양성과 아름다움에
여가, 휴식, 그리고 문화 유산을
의지하고 있습니다.
우리가 해양 생물이 주는
풍요로움을 계속 누리기 위해서는
오늘의 물고기와 산호, 새우는
내일의 물고기, 새우, 산호를
만들 수 있어야 합니다.
그러려면, 그들이 섹스를 많이,
아주 많이 해야합니다.
그리고 최근까지
우린 바다에서 섹스가 어떻게
일어나는지 몰랐어요.
연구가 꽤 어렵습니다.
하지만 새로운 과학 기술 덕분에
우리는 몇 년 전보다 지금
훨 씬 더 알게 되었죠.
이 새로운 발견들이
두 가지를 보여주고 있습니다.
첫째, 바다에서 섹스는
정말 파격적입니다.
둘째, 우리의 행동은 새우부터
연어까지 모든 이들의 성생활을
대파괴하고 있습니다.
믿기 어려울 수 있다는 거 압니다.
그래서 오늘, 동물들이 심해에서
어떻게 행동하는지
우리가 어떻게 그 친밀한 일을 방해하는지,
또 우리가 어떻게 바꿀 수 있는지에 대해
몇 가지 세부 정보를 공유하겠습니다.
앞서 말한 성전환 물고기 기억하시죠?
세계 여러 곳에서
잡을 수 있는 최소 사이즈를
정하는 어획 규칙이 있습니다.
어부들은 작은 물고기는
잡을 수 없게 되어 있습니다.
이로써 어린 물고기가 자라서
잡히기 전에 번식할 수 있습니다.
좋은 일이죠.
그래서 어부는
가장 큰 물고기를 좇습니다.
그러나 예를 들어 비늘돔, 혹은
다른 성전환 물고기에게
큰 물고기를 잡는다는 것은
모든 수컷을 데려간다는 거죠.
암컷 물고기에게
짝을 찾기 어렵게 하거나
더 빨리 성전환을 강요하게 됩니다.
더 작은 크기일 때 말이죠.
둘 다 미래에 새끼 물고기가
더 적어질 수 있습니다.
우리가 이 종들을 제대로 돌보려면
언제 어떻게 성을 바꾸는지
알아야 합니다.
그래야만 성적전략을 뒷받침할
규칙을 만들 수 있죠.
최소크기뿐 아니라
최대크기 제한도 두는 규칙이요.
우리가 성 친화적 해결책을
마련하지 못하는 게 문제가 아닙니다.
어떤 종에 어떤 해결책을 적용할지를
아느냐가 문제입니다.
왜냐하면 우리가 잘 아는 동물들조차
성생활에 관해선
우리를 놀라게 하기 때문이죠.
메인 랍스터를 한 번 보시죠.
그렇게 낭만적이거나
그렇게 변태같아 보이지도 않습니다.
그들은 둘 다예요.
(웃음)
짝짓기의 계절동안
암컷 랍스터는 가장 크고
가장 나쁜 수컷과 짝짓고 싶어해요.
근데 그들은 굉장히 공격적이고
여자든 남자든 접근하는 랍스터는
누구든 공격합니다.
한편, 암컷이 수컷과 짝짓기를
하기 위한 최고의 시간은
암컷이 허물을 벗은 직후입니다
암컷이 단단한 껍질을 벗었을 때요.
그렇게 가장 연약한 상태에선
공격적인 수컷에게 다가가야만 하거든요.
소녀는 이제 어떻게 할까요?
그녀의 대답은?
수컷 얼굴에 반복해서
자기 소변을 뿌립니다.
(웃음)
바다에서 소변은 매우
강력한 사랑의 묘약입니다.
편리하게 랍스터의 방광은
뇌의 바로 위에 있고
눈자루 아래에
두 개의 분사구가 있어요.
그걸로 소변을 앞으로 쏠 수 있죠.
그래서 암컷은 수컷의 굴에 접근하고
수컷이 돌격할 때
암컷은 소변의 흐름을 느슨히 한 후
냅다 빠져나옵니다
며칠동안 매일 소변을 쏘는 것은
그녀의 향기에 변화효과를 주는데
필요한 전부입니다.
수컷은 공격적이었다가
상냥한 연인으로 변합니다
그 주말쯤 그는 그녀를
자신의 굴에 초대합니다.
그 후에, 관계는 쉬워요.
그래서 우리가 이런 변태스러운 구애를
어떻게 방해하고 있냐고요?
암컷의 소변은
중요한 화학신호를 지니고 있어요.
해수를 통과할 수 있기에 효과가 나죠.
랍스터에는 냄새 수용체가 있습니다.
메세지를 감지하고 수신할 수 있어요.
기후 변화는 우리의 바다를
더욱 산성화 시킵니다.
그건 해수에 유입되는
과다한 이산화탄소 때문입니다.
이 변화하는 화학성질은
그 메세지를 변환시키거나
랍스터의 냄새 수용체를
손상시킬 수 있어요.
토지오염도 비슷한 영향을
미칠 수 있습니다.
그녀의 사랑의 묘약이 실패하면
그 암컷에게 어떤 일이 생길지
상상해보세요.
그건 이들의 성생활에
미치는 미묘하지만 중대한 영향이죠.
이것은 우리가 잘 알고있는 종입니다.
바닷가재는 얕은 해안 근처에 살아요.
더 깊이 잠수하고 섹스는 더
이상해집니다.
부채지느러미 아귀는 해수면에서
3,000피트 아래에
칠흙같이 어두운 물 속에 삽니다.
수컷은 스스로 먹이를
먹는 능력 없이 태어납니다.
살아남으려면,
암컷을 빨리 찾아야합니다.
한편, 암컷은
수컷보다 열 배나 큰 암컷은요.
열 배나요.
짝을 끌어오기 위해서
매우 강한 페로몬을 뿜습니다.
그래서 이 작은 수컷은
검은 바다를 헤엄칩니다.
암컷쪽으로 가는 길의
냄새를 맡으면서요.
그리고 암컷을 발견할 때
그녀에게 키스마크를 남깁니다.
이때 상황이 정말 이상해집니다.
그 키스마크가 화학반응을 촉발시켜서
턱뼈가 분해되기 시작합니다.
얼굴은 암컷의 살에 녹고
두 몸은 융합하기 시작합니다.
그들의 순환 체계는 뒤엉키고
모든 내부 장기들은 녹기 시작합니다.
고환을 제외하고요.
(웃음)
고환은 잘 성숙하고
정자를 생산하기 시작합니다.
결국 거의 영구적으로 부착된
암컷을 위한 주문형
정자 공장인 셈이죠.
(웃음)
그것은 매우 효율적인 시스템입니다
그러나 이것은 우리가 농장에서 보는
짝짓기 전략의 종류가 아닙니다.
제 말은, 이건 기이해요.
정말 이상하죠.
그러나 이러한 종류의
전략이 존재한다거나
어떻게 작용하는지를 모른다면
심해에도 어떤 영향을 줄지 모릅니다.
불과 3년 전만 해도
우리는 심해 문어의
새로운 종을 발견했습니다.
암컷이 바위에 부착된
스펀지에 알을 낳는 종이죠.
2마일 반보다 깊은 바위에요.
이 바위는 희토류 광물을
포함하고 있으며,
지금, 그 바위를 채굴하기 위해
깊은 바다의 바닥까지 채굴할 수 있는
불도저를 만들고 있는 회사가 있어요.
하지만 그 불도저가
그 스펀지를 다 긁겠죠.
거기 있는 모든 알도요.
고의로, 그리고 많은 경우 무의식적으로
성공적인 섹스와
깊은 곳에서의 번식을 막고 있습니다
솔직히 말해봅시다.
데이트와 짝짓기는
누군가가 들어와서 자꾸 방해하지 않아도
충분히 어렵잖아요, 그렇죠?
제 말은, 우리는 이걸 알고 있어요.
그래서 오늘, 제가 여러분이 물고기 섹스에 관한
몇가지 훌륭한 술집용 퀴즈거리를 가지고
가시기를 바라면서도,
(웃음)
저는 또한 여러분이 이것을
기억하시기를 부탁합니다.
우리가 어디에 살든,
우리가 알고 있는 것보다
바다에 훨씬 더 밀접하게
연결되어 있습니다.
그리고 이 정도 밀접함은
바다와의 새로운 종류의 관계를
필요로 합니다.
삶의 엄청난 다양성과 그의 제한을
존중하고 인식하는 관계지요.
더 이상 바다를 그냥 저기 밖에 있는 것이라고
생각할 수 없습니다.
왜냐하면 우리의 식량 안보와
건강과 행복,
우리가 취하는 다른 모든 것들을
매일 그에 의존하고 있기 때문이죠.
그러나 그것은 상호 관계입니다.
그리고 바다는 우리가 차례로
섹스와 번식같은
바다생명의 근본적인 힘을
보호했을 경우에만
우리에게 계속 제공해줄 수 있습니다.
그래서 어떤 관계에서처럼
우리는 협력관계가 잘 형성되기 위해
몇 가지 변화를 수용해야합니다.
이 다음 해산물음식을 드시고 싶을 때,
지속 가능하게 잡거나, 또는 양식종,
지역품 및 먹이 사슬에서
낮은 것을 찾으세요.
이들은 굴, 조개, 홍합,
고등어같은 작은 물고기입니다.
이들은 전부 미친듯이 번식합니다.
관리만 잘하면 약간의 어획 부담은
감당할 수 있습니다.
또한 우리가 몸을 씻는 데 사용하고
집 청소할 때 사용하고
잔디관리에 쓰는 것들을
재고할 수 있습니다.
그 화학 물질들이 전부
결국에 바다로 씻겨가고
바다의 자연스러운 교감을 파괴합니다.
산업도 제 역할을 해야 하고
예방적 접근을 취해야합니다,
우리가 알고있는 성행위장소를 보호하고
심해와 같이 우리가 아직 충분히
모르는 곳일 경우에
해를 방지하면서 말이죠.
우리가 살고있는 지역사회,
우리가 일하는 장소,
그리고 우리가 투표하는 국가에서
지금 기후변화에
대담한 행동을 취해야 합니다.
(청중: 옳습니다!)
(박수)
감사합니다.
(박수)
Agora mesmo,
sob um mar azul cintilante,
milhões de peixes estão a fazer sexo.
(Aplausos)
E a maneira como o fazem
e as estratégias que usam
não são nada como o que vemos em terra.
Observem o peixe-papagaio.
Nesta espécie,
todos os peixes nascem fêmeas,
e têm este aspeto.
Mais tarde na vida
a fêmea poderá mudar para macho,
e terá este aspeto.
Mas não é simplesmente
uma mudança espetacular de roupa.
O corpo pode reabsorver os ovários
e, no seu lugar, crescem os testículos.
Apenas nalgumas semanas,
ela passará de produzir ovos
para produzir esperma.
É muito impressionante
e no oceano também é muito comum.
Na verdade, aposto que quase todos aqui
já provaram um prato de marisco
em qualquer altura,
preparado com um indivíduo
que começou a vida com um sexo
e mudou para outro.
Ostras?
Garoupa?
Camarão?
Vejo algumas cabeças a acenar,
a dizer que sim.
Mas nem todos os peixes que mudam de sexo
começam como fêmeas.
Os peixes-palhaços que conhecemos
do "À procura de Nemo"?
Todos eles nasceram machos.
Então, no mundo real,
quando a mãe do Nemo morreu,
o Marlin, o pai do Nemo,
teria mudado para Marlene
(Risos)
e Nemo talvez acasalasse com o pai,
depois de este ter passado a mãe.
(Risos)
Podem ver...
(Risos)
Sim.
Podem ver porque é que a Pixar
tomou algumas liberdades
com o enredo, certo?
(Risos)
Então, a troca de sexo no oceano
pode acontecer nas duas direções
e, às vezes, até vai alternando,
e isso é só uma
das muitas estratégias incríveis
que os animais do oceano usam
para se reproduzirem.
Acreditem em mim quando eu digo
que é uma das menos surpreendentes.
O sexo no mar é fascinante
e também muito importante,
não só para as biólogas marinhas
fanáticas como eu
que são obcecadas por compreenderem
estes romances salgados.
Isso é importante para todos nós.
Hoje, dependemos da pesca selvagem
para ajudar a alimentar
mais de dois mil milhões de pessoas
no planeta.
Precisamos de milhões de ostras e corais
para construir os recifes gigantes
que protegem as costas da subida
do nível do mar e das tempestades.
Dependemos de medicamentos que são
encontrados em animais marinhos
para combater o cancro e outras doenças.
Muitos de nós recorrem
à diversidade e beleza dos oceanos
para recreação, para relaxamento
e para a nossa herança cultural.
Para continuarmos
a beneficiar da abundância
que a vida oceânica nos fornece,
o peixe, o coral e o camarão de hoje
precisam de produzir
o peixe, o coral e o camarão de amanhã.
Para isso, precisam
de praticar muito sexo.
E até há pouco tempo,
nós não sabíamos
como esse sexo acontecia no mar.
É muito complicado de estudar.
Mas graças à nova ciência e tecnologia,
sabemos hoje muito mais
do que sabíamos há uns anos,
e essas novas descobertas
estão a mostrar duas coisas.
Primeiro, o sexo no mar é muito bom.
Segundo, as nossas ações estão a causar
estragos na vida sexual de todos,
do camarão ao salmão.
Eu sei, é difícil de acreditar.
Por isso, vou revelar alguns detalhes
de como os animais fazem nas profundezas,
como talvez estejamos a interromper
esses romances íntimos
e o que podemos fazer para mudar isso.
Lembram-se daqueles peixes
que mudam de sexo?
Em muitos lugares do mundo,
temos as regras de pesca que estabelecem
o tamanho mínimo para a captura.
Os pescadores não podem capturar
peixes pequenos.
Isso possibilita que os peixes cresçam
e se reproduzam antes de serem capturados
Isso é uma coisa boa.
Assim, os pescadores procuram
os peixes maiores.
Mas com os peixes-papagaio, por exemplo,
ou qualquer outro que mude de sexo,
visar os peixes grandes significa
que estão a eliminar todos os machos.
Isso dificulta que os peixes fêmeas
encontrem um parceiro
ou força-as a mudar de sexo mais cedo
enquanto ainda são pequenas.
Estas duas coisas podem resultar
em poucos peixes bebés no futuro.
Para cuidarmos adequadamente
dessas espécies,
temos de saber se eles mudam de sexo,
como e quando.
Só assim podemos criar regras
que apoiem essas estratégias sexuais,
como estabelecer um tamanho máximo limite
para além do tamanho mínimo.
O problema não é que não consigamos
pensar em soluções que protejam o sexo.
O problema é saber qual a solução
a aplicar a cada espécie,
porque até os animais que conhecemos bem
nos surpreendem
quando se trata da vida sexual.
Observem a lagosta do Maine.
Não parecem muito românticas
nem muito perversas
São as duas coisas.
(Risos)
Durante a época de reprodução
as lagostas fêmeas querem acasalar
com o macho maior e mais malvado,
mas estes tipos são mesmo agressivos,
e atacam quaisquer lagostas
que se aproximem, macho ou fêmea.
Entretanto, a melhor época
para ela acasalar com o macho
é logo após a muda,
quando perde a carapaça.
Então ela precisa de se aproximar dele
no seu estado mais vulnerável.
O que é uma rapariga deve fazer?
Que reação?
Borrifá-lo na cara dele
repetidamente com urina.
(Risos)
Debaixo do mar, a urina
é uma poção de amor muito poderosa.
Convenientemente, a bexiga das lagostas
ficam por baixo do cérebro,
e elas têm dois bicos controladores
por baixo dos pedúnculos oculares
com os quais podem ejetar
a urina para a frente.
Então, a fêmea aproxima-se
da toca do macho
e, enquanto ele a ataca,
ela solta um jato de urina
e depois foge.
Uns dias desta dose diária
é o suficiente para o aroma dela
ter um efeito transformador.
O macho passa de agressivo
a um amante gentil.
No fim da semana,
ele convida-a para a sua toca.
Depois disso, o sexo é fácil.
Então, como estamos a interromper
este tipo de cortejo perverso?
Bom, a urina da fêmea
tem um sinal químico fundamental
que funciona porque
pode passar pela água do mar
e as lagostas têm um recetor de cheiro
que deteta e recebe a mensagem.
A alteração climática está
a tornar os oceanos mais ácidos.
É o resultado de demasiado
dióxido de carbono na água do mar,
Esta mudança química pode
baralhar essa mensagem,
ou pode danificar os recetores
de cheiro da lagosta.
A poluição da terra
pode ter impactos semelhantes.
Imaginem apenas a consequência
para a fêmea
se a sua poção do amor falhar.
Esses são os impactos subtis
mas significantes que causamos
na vida amorosa destas vidas marinhas.
E esta é uma espécie que conhecemos bem:
lagostas que vivem perto
das margens , em águas baixas.
Se mergulharmos mais fundo,
o sexo ficará ainda mais estranho.
Os Lophiiformes vivem
a 900 metros abaixo da superfície
em águas escuras como breu,
Os machos nascem sem a capacidade
de se alimentarem sozinhos.
Para sobreviverem, precisam
de encontrar uma fêmea rapidamente.
No entanto, a fêmea,
que é dez vezes maior que o macho
— dez vezes! —
liberta uma feromona muito forte
que atrai os parceiros.
Então o pequeno macho nada
entre as águas negras
a farejar o caminho até à fêmea.
E, quando a encontra,
dá-lhe uma mordidela de amor.
Aqui as coisas ficam realmente
estranhas.
Aquela mordidela de amor
provoca uma reação química
em que o maxilar dele
começa a desintegrar-se.
A cara dele derrete-se na carne dela
e os corpos dos dois começam a fundir-se.
Os sistemas circulatórios deles
entrelaçam-se
e todos os órgãos internos dele
começam a dissolver-se,
com exceção dos testículos.
(Risos)
Os testículos dele amadurecem
e começam a produzir esperma.
No final, ele torna-se numa fábrica
de esperma permanentemente ligada
e sujeita à vontade da fêmea.
(Risos)
É um sistema muito eficaz,
mas não é o tipo
de estratégia de acasalamento
que vemos numa quinta, pois não?
Ou seja, é esquisito.
É muito estranho.
Mas se não soubermos
que estes tipos de estratégias existem
ou como funcionam,
não conheceremos os impactos que
talvez tenhamos, mesmo no mar profundo.
Apenas há três anos,
descobrimos uma nova espécie
de polvo do mar profundo
em que a fêmea deposita os ovos
sobre esponjas coladas em pedras
que estão a cerca de 4 km de profundidade.
Essas pedras contêm minerais
raros da terra,
e neste momento há empresas
a construir escavadoras
capazes de explorar o fundo do mar
das profundezas por estas pedras.
Mas as escavadoras
vão raspar todas as esponjas
e todos os ovos com elas.
Sabemos mas, em muitos casos,
não sabemos,
que estamos a impedir um sexo bem
sucedido e a reprodução no fundo do mar.
E sejamos honestos,
namorar e acasalar já é difícil
sem estar ninguém a interromper
o tempo todo, certo?
Ou seja, nós sabemos isso.
Então hoje, enquanto eu espero
que vocês saiam daqui
com excelentes dados
sobre sexo entre peixes,
(Risos)
também vos peço que se lembrem disto:
estamos mais intimamente ligados
com os oceanos do que damos conta,
onde quer que vivamos.
Este nível de intimidade
requer um novo tipo
de relação com o oceano
que reconheça e respeite
a enorme diversidade da vida
e as suas limitações.
Não podemos continuar
a pensar no oceano
apenas como uma coisa que existe ali,
porque todos os dias dependemos
dele para a nossa segurança alimentar
ou para a nossa saúde e bem-estar,
e para qualquer outro alento que tivermos.
Mas isso é uma relação recíproca
e os oceanos só podem continuar
a abastecer-nos
se, em troca, salvaguardarmos
essa fundamental força de vida no mar:
o sexo e a reprodução.
Então, como qualquer relação,
temos de adotar algumas mudanças
para que esta relação funcione.
Na próxima vez em que pensarem
comer marisco,
procurem os de pesca sustentável
ou de cultura,
de pesca local e na base
da cadeia alimentar.
Por exemplo, animais como as ostras,
as amêijoas, os mexilhões,
pequenos peixes como a cavalinha.
Todos eles se reproduzem como loucos,
e com uma boa gestão, podem
aguentar um pouco da pressão da pesca.
Nós também podemos pensar
no que usamos para lavar o corpo,
para limpar as nossas casas
e cuidar dos nossos relvados.
Todos esses produtos químicos
acabam por ir parar ao mar
e prejudicam a química natural
do oceano.
A indústria também precisa
de fazer a sua parte
com uma abordagem preventiva,
protegendo a atividade sexual
onde sabemos que ela existe
e evitando danos nos casos
que ainda não conhecemos bem,
como o mar profundo.
E nas comunidades em que vivemos,
nos lugares em que trabalhamos
e no país em que votamos,
nós precisamos de agir corajosamente
quanto à alteração climática e já.
(Audiência): Sim!
(Aplausos)
Obrigada.
(Aplausos)
Neste exato momento,
no fundo de um cintilante mar azul,
milhões de peixes estão fazendo sexo.
(Risos) (Vivas)
E o modo como fazem isso
e as estratégias que usam
nem de longe se comparam
com o que se vê em terra firme.
Peguemos o peixe-papagaio.
Nessa espécie, todos nascem fêmeas.
E elas têm essa aparência.
No entanto, mais tarde na vida,
ela pode fazer a transição para macho.
E vai ficar assim.
Mas não se trata apenas
de uma espetacular troca de guarda-roupa.
O corpo dela reabsorve os ovários
e desenvolve, no lugar, testículos.
Em apenas algumas semanas, ela passa
de produzir ovos para produzir esperma.
Isso é impressionante,
e é bem comum no oceano.
Na verdade, aposto que quase todos aqui
comeram frutos do mar
preparados com um indivíduo
que começou a vida como um sexo
e fez a transição para outro:
ostras, garoupas, camarões.
Vejo algumas cabeças assentindo.
Mas nem todos os peixes que mudam
de sexo começam como fêmeas.
Aqueles peixes-palhaços
de "Procurando Nemo",
todos eles nascem machos.
Por isso, na vida real,
quando a mãe de Nemo morresse,
o pai de Nemo, Marlin,
teria feito a transição para Marlene,
(Risos)
e Nemo provavelmente teria vivido
com seu "pai-transformado-em-mãe".
(Risos)
Dá pra ver por que a Pixar
tomou uma pequena licença poética
com o enredo, certo?
(Risos)
Assim, a mudança de sexo no oceano
pode acontecer em qualquer direção
e, ocasionalmente, diversas vezes.
E essa é só uma das muitas
incríveis estratégias
que os animais usam
para se reproduzirem no oceano.
E podem acreditar: essa é
uma das menos surpreendentes.
O sexo no mar é fascinante.
E também é muito importante,
não só para biólogos marinhos
"nerds" como eu,
obcecados em entender os casos "salgados",
(Risos)
mas para todos nós.
Hoje, dependemos dos peixes selvagens
para ajudar a alimentar, no planeta,
mais de 2 bilhões de pessoas.
Precisamos de milhões de ostras e corais
para construir os recifes gigantes
que protejam nossas praias
de tempestades e da elevação das marés.
Dependemos de compostos medicinais
presentes nos animais marinhos
para combater o câncer e outras doenças.
E, para muitos de nós,
é na diversidade e na beleza dos oceanos
que buscamos o lazer, o relaxamento
e nossa herança cultural.
Para continuarmos a usufruir da abundância
que a vida marinha nos provê,
o peixe, o coral e o camarão de hoje
precisam produzir o peixe,
o camarão e o coral de amanhã.
Para tanto, eles têm de fazer
muito, mas muito, sexo.
(Risos)
E até recentemente não sabíamos
como era o sexo no mar.
É muito difícil estudá-lo,
mas, graças a novidades
científicas e tecnológicas,
hoje sabemos muito mais
do que alguns anos atrás.
E essas novas descobertas
estão mostrando dois aspectos:
primeiro, o sexo no mar é bem original.
(Risos)
Segundo, nossas ações
estão causando devastação
na vida sexual de tudo quanto há lá,
do camarão ao salmão.
Eu sei... é difícil de acreditar.
Assim, quero contar alguns detalhes
sobre como os animais fazem lá embaixo,
como podemos estar atrapalhando
a vida amorosa deles,
e o que podemos fazer para mudar isso.
Bem, lembram-se daqueles peixes
que trocam de sexo?
Em muitos lugares do mundo,
há regras pesqueiras que definem
um tamanho mínimo para o peixe.
É proibido pescar os pequenininhos.
Isso permite que o peixe bebê cresça
e se reproduza antes de ser pego.
O que é uma coisa boa.
Assim, os pescadores
vão atrás dos peixes maiores.
No caso do peixe-papagaio, por exemplo,
ou qualquer um que mude de sexo,
tentar pescar o maior significa
pescar todos os machos.
Para a fêmea, isso dificulta
encontrar um parceiro,
ou a força a mudar de sexo
mais cedo, num tamanho menor.
As duas situações podem resultar
em menos peixes bebês no futuro.
Para a adequada proteção dessas espécies,
temos de saber se elas mudam de sexo,
como e quando.
Só aí podemos criar regras
para apoiar essas estratégias sexuais,
tais como definir um tamanho máximo,
além do tamanho mínimo.
O desafio não é pensar soluções
que favoreçam o sexo,
mas sim saber quais soluções
aplicar para quais espécies,
porque mesmo animais
que conhecemos muito bem
nos surpreendem quando se trata
de sua vida sexual.
Vamos pegar a lagosta-do-Maine.
Elas não parecem muito românticas...
ou tão ardorosas assim.
Elas são os dois.
(Risos)
Durante a época do acasalamento,
as fêmeas querem cruzar
com os machos maiores, os mais machões,
mas esses caras são muito agressivos
e atacam qualquer lagosta que se aproxime,
macho ou fêmea.
No entanto, o melhor período
para a fêmea se acasalar
é imediatamente após a muda,
quando ela perde a carapaça.
Aí, quando ela está mais vulnerável,
tem de se aproximar desse cara agressivo.
No caso, o que uma garota deve fazer?
(Risos)
A solução dela?
Borrifar, repetidamente,
sua urina na cara dele.
(Risos)
No fundo do mar,
xixi é uma poção do amor muito poderosa.
(Risos)
Convenientemente, a bexiga da lagosta
fica bem acima do cérebro,
com dois esguichos
abaixo dos olhos pendunculados
com os quais ela consegue
esguichar a urina.
Assim, a fêmea se aproxima da caverna
do macho e, quando ele sai,
ela libera um fluxo de urina
e depois corre de lá como uma louca.
Alguns dias dessa dose diária
são suficientes para seu cheiro
ter um efeito transformador.
O macho, de agressivo,
se transforma num amante gentil.
Dentro de uma semana,
ele a convida para sua caverna.
Depois disso, o sexo fica fácil.
(Risos)
Mas, afinal, como estamos interrompendo
esse namoro meio que pervertido?
Bem, a urina da fêmea carrega
um sinal químico crítico
que só funciona porque consegue
passar através da água do mar,
e as lagostas têm um receptor olfativo
para detectar e receber a mensagem.
A mudança climática está tornando
nossos oceanos mais ácidos.
É o resultado do excesso
de dióxido de carbono na água salgada.
Essa mudança química
pode atrapalhar aquela mensagem
ou danificar os receptores
olfativos da lagosta.
A poluição em terra firme
pode ter efeitos similares.
Imaginem só as consequências para a fêmea
se sua poção do amor falhar.
São impactos sutis, porém significativos,
que estamos tendo na vida amorosa
desses animais marinhos.
E a lagosta é uma espécie que conhecemos
bem, pois vive no raso, perto da praia.
Se mergulharmos mais fundo,
o sexo fica ainda mais estranho.
O peixe-pescador-das-profundezas vive
a cerca de mil metros de profundidade
em águas escuríssimas,
e o macho nasce sem a capacidade
de se alimentar sozinho.
Para sobreviver, ele tem de encontrar
uma fêmea rapidinho.
Por seu turno, a fêmea,
que é dez vezes maior do que o macho,
dez vezes,
libera um forte feromônio
para atrair os machos.
Assim, esse pequeno macho
nada em meio a essas águas escuras,
farejando seu caminho até uma fêmea.
E, quando a encontra,
ele lhe dá uma mordida amorosa.
E é aí que a coisa fica bizarra.
Aquela mordida amorosa
estimula uma reação química
em que a mandíbula dele
começa a se desintegrar.
A cara dele se derrete na carne dela,
e os dois corpos começam a se fundir.
O sistema circulatório deles se entrelaça,
e todos os órgãos internos
dele começam a se dissolver,
exceto por...
seus testículos.
(Risos)
Seus testículos amadurecem normalmente
e começam a produzir esperma.
No fim, ele vira praticamente
uma fábrica anexa permanente de esperma,
sob demanda, para a fêmea.
(Risos)
É um sistema muito eficiente,
(Risos)
mas não é o tipo de acasalamento
que se vê numa fazenda, né?
Quero dizer, é esquisito;
realmente muito estranho.
Mas, se não soubermos
que esse tipo de estratégia existe,
ou como funciona,
não podemos saber que tipo de impacto
podemos estar provocando,
até mesmo no fundo do mar.
Três anos atrás, descobrimos
uma nova espécie de polvo das profundezas
em que as fêmeas colocam seus ovos
em esponjas grudadas em pedras
que ficam a mais de 4 km de profundidade.
Essas rochas contêm minerais raros,
e agora há empresas
construindo escavadeiras
capazes de minerar o fundo do mar
para extrair essas pedras,
mas as escavadeiras vão raspar
todas as esponjas
e, com elas, todos os ovos.
Cientes ou não disso,
estamos impedindo o sexo
e a reprodução no fundo do mar.
E, cá pra nós, se namorar
e acasalar já não é fácil,
imaginem com alguém vindo
e interrompendo o tempo todo, né?
Todo mundo sabe como é.
Então, hoje, além de esperar
que saiam daqui
com ótimos subsídios para conversa de bar
sofre a vida sexual dos peixes,
(Risos)
também gostaria de pedir o seguinte:
estamos muito mais conectados
ao oceano do que imaginamos,
não importa onde vivemos.
E esse nível de intimidade requer
um novo relacionamento com o oceano.
Um que reconheça e respeite
a enorme diversidade da vida
e suas limitações.
Não podemos mais pensar nos oceanos
simplesmente como algo distante,
porque todos os dias dependemos deles
para a segurança de nossa comida,
nossa saúde e bem-estar, e para respirar.
Por ser um relacionamento de mão dupla,
os oceanos somente poderão
continuar a prover para nós
se, em retorno, resguardarmos
esta força fundamental da vida no mar:
sexo e reprodução.
Assim, como em qualquer relacionamento,
temos de adotar mudanças
para que a parceria funcione.
Da próxima vez que pensarem
em comer frutos do mar,
prefiram pesca sustentável
ou espécies criadas em cativeiro
que sejam locais e de um nível baixo
na cadeia alimentar.
Animais como ostras, mariscos,
mexilhões e peixinhos como cavala.
Todos eles se reproduzem loucamente
e, com bom manejo,
resistem bem à pressão pesqueira.
Também podemos repensar
o que usamos para tomar banho,
limpar a casa e cuidar de nossos gramados.
Todos esses produtos químicos
acabam sendo levados para o mar
e atrapalham a química natural do oceano.
A indústria também tem de fazer seu papel
e adotar uma abordagem preventiva,
protegendo a atividade sexual
onde sabemos que ela existe
e evitando danos nos casos
em que não sabemos o suficiente,
como no mar profundo.
E, nas comunidades onde vivemos,
nos lugares onde trabalhamos
e no país em que votamos,
temos de ter atitudes corajosas
sobre a mudança climática agora.
Plateia: Isso!
(Aplausos) (Vivas)
Obrigada.
(Aplausos)
Chiar acum,
într-o mare albastră și strălucitoare,
milioane de pești fac sex.
(Urale)
Modul în care o fac și strategiile
pe care le folosesc
nu sunt deloc asemănătoare
cu ceea ce vedem pe uscat.
De exemplu, peștii papagal.
În această specie,
toți peștii se nasc femele
și arată așa.
Mai târziu,
femela se poate transforma în mascul
și arată așa.
Dar această nu e doar o schimbare
spectaculoasă de garderobă.
Corpul ei își poate reabsorbi ovarele
și poate crește testicule în locul lor.
În doar câteva săptămâni,
va trece de la a produce ouă
la a produce spermă.
Este destul de impresionant,
și în ocean acest lucru
e foarte des întâlnit.
De fapt, pun pariu că aproape toți
ați mâncat un platou de fructe de mare
făcut din indivizi care și-au început
viață având un anumit sex,
dar care s-a transformat ulterior.
Stridii?
Grouper?
Creveți?
Văd câteva persoane aprobând, da.
Dar nu toți peștii care își schimbă
sexul se nasc femele.
Peștii clovn pe care îi știm
din „Găsește-l pe Nemo”?
Toți se nasc masculi.
În lumea reală,
când mama lui Nemo murea,
tatăl lui Nemo, Marlin
s-ar fi transformat în Marlene,
(Râsete)
și Nemo s-ar fi împerecheat
cu tatăl lui transformat în mamă.
(Râsete)
Așadar, vedeți...
(Râsete)
Da.
Așadar, vedeți de ce Pixar
a ales o variantă mai creativă
a narațiunii, nu-i așa?
(Râsete)
Schimbarea sexului în ocean
se poate face în ambele direcții
și uneori chiar și de mai multe ori.
Și asta e numai una dintre minunatele
strategii pe care animalele
le folosesc pentru a se reproducere
în oceane.
Și credeți-mă când spun
că este una dintre cele mai puțin
surprinzătoare.
Viața sexuală din oceane e fascinantă
și e de asemenea foarte importantă,
nu numai pentru biologiști marini
tocilari ca mine
care sunt obsedați să înțeleagă
aceste aventuri.
Ne privește pe toți.
În zilele acestea, depindem de pești
pentru a hrăni peste două miliarde
de oameni
de pe planetă.
Avem nevoie de milioane
de stridii și corali pentru a construi
recifuri imense
care ne protejează plajele de nivelurile
ridicate ale mării și de furtuni.
Avem nevoie de medicamente din animale
marine pentru a lupta cu cancerul
și cu alte boli.
Și pentru mulți dintre noi,
diversitatea și frumusețea oceanelor
reprezintă o metodă de recreere,
relaxare și reprezintă
o moștenire culturală.
Pentru a putea continua să ne bucurăm
de diversitatea
pe care oceanul ne-o oferă,
peștii, coralii și creveții de astăzi
trebuie să poată crea peștii,
creveții și coralii de mâine.
Pentru a face acest lucru,
trebuie să facă mult, mult sex.
Până de curând,
ne era necunoscut
cum se face sexul în mare.
E destul de greu de studiat.
Dar datorită științei și tehnologiei,
acum știm mult mai mult
decât acum câțiva ani,
și aceste noi descoperiri ne arată
două lucruri.
În primul rând, sexul în mare
este foarte diferit.
În al doilea rand, acțiunile noastre
afectează foarte mult viețile sexuale
ale tuturor animalelor marine,
de la creveți la somon.
Știu. Este greu de crezut.
Așadar, astăzi o să vă împărtășesc câteva
detalii despre cum o fac animalele marine,
cum întrerupem aceste aventuri marine
și cum am putea schimba asta.
Așadar, vă amintiți de peștii
care își pot schimba sexul?
În multe locuri din lume, există reguli
de pescuit care impun o mărime minimă
a peștilor care pot fi prinși.
Pescarii nu au voie să pescuiască
pești foarte mici.
Asta le permite peștilor să crească
și să se reproducă înainte de a fi prinși.
Acesta este un lucru bun.
Așadar pescarii pescuiesc pești mai mari.
Dar în cazul peștilor papagal sau
al oricărei specii care își schimbă sexul,
pescuirea peștilor mari duce
la dispariția tuturor masculilor.
Asta face foarte dificilă
găsirea unui partener
de către o femelă
sau o obligă să își schimbe sexul
mai devreme,
când are o mărime mai mică.
Ambele pot duce la micșorarea
numărului de pești în viitor.
Ca să le putem fi de folos acestor specii,
trebuie să știm dacă își schimbă sexul,
cum și în ce moment.
Numai atunci vom putea crea reguli
care să susțină aceste strategii sexuale.
De exemplu, alegerea unei mărimi maxime
pe lângă cea minimă.
Provocarea nu e faptul
că nu ne putem gândi la aceste soluții.
Provocarea e cunoașterea soluțiilor
ce trebuie aplicate fiecărei specii,
pentru că și animalele
pe care le cunoaștem foarte bine
ne surprind când vine vorba
de viețile lor sexuale.
De exemplu, homarul din Maine.
Nu arată prea romantic
sau prea pervers.
Dar sunt ambele.
(Râsete)
În timpul sezonului de împerechere,
femelele homar caută
masculii cei mai mari și mai răi,
dar aceștia sunt foarte agresivi
și atacă orice homar care se apropie,
fie el mascul sau femelă.
În schimb, cel mai bun moment
de a se împerechea pentru femela homar
este imediat după ce își pierde
carapacea dură.
Așadar, trebuie să se apropie de mascul
în cea mai vulnerabilă formă.
Ce ar putea face o fată?
Răspunsul ei?
Stropește-l repetat în față cu urină.
(Râsete)
În apă, urina este o puternică
poțiune pentru iubire.
(Râsete)
Într-un mod convenabil, vezica homarilor
e situată exact deasupra creierului
și au două orificii sub ochi
prin care pot împrăștia urina.
Așadar, femela ajunge la ascunzătoarea
masculului
și atunci când el iese, îl stropește
cu un jet de urină
și apoi pleacă.
Doar de câteva zile de stropire cu urină
e necesar ca mirosul ei să aibă
un efect transformator.
Masculul se transformă dintr-un homar
agresiv într-unul foarte iubitor.
După o săptămână, o invită pe femelă
în ascunzătoarea lui.
După asta, sexul nu este complicat.
Așadar, cum întrerupem noi acest proces?
Ei bine, urina femelei poartă
un semnal chimic esențial
care funcționează pentru că poate fi
transmis prin apa mării
și homarii îl pot detecta folosind
receptorii de miros.
Încălzirea globală crește aciditatea
oceanelor.
E rezultatul unei cantități crescute
de dioxid de carbon ce intră în apă.
Schimbarea aceasta poate deteriora
mesajul transmis de femela homar
sau poate afecta receptorii de miros
ai masculilor.
Poluarea de pe uscat
poate avea un efect similar.
Doar imaginați-vă consecințele
dacă poțiunea femelei dă greș.
Acestea sunt efectele subtile,
dar foarte importante pe care noi le avem
asupra vieților amoroase
ale creaturilor marine.
Și homarul e un animal
pe care îl cunoaștem bine
pentru că trăiește lângă mal.
La adâncime, sexul devine și mai ciudat.
Fanfin anglerfish trăiesc la aproape
un kilometru sub nivelul mării
în apele întunecate,
și masculii se nasc fără abilitatea
de a se hrăni singuri.
Ca să supraviețuiască,
trebuie să își găsească rapid o femelă.
Între timp, femela,
care este de 10 ori mai mare
decât masculul,
de 10 ori,
emană un feromon care atrage masculii.
Așadar acest mic mascul înoată
prin apa întunecată
pentru a ajunge la femelă,
iar atunci când o găsește,
îi oferă o mușcătură de iubire.
Și acum lucrurile încep să fie
foarte dubioase.
Acea mușcătură declanșează
o reacție chimică
din cauza căreia maxilarul masculului
începe să se dezintegreze.
Fața lui se dizolvă pe corpul ei,
și corpurile lor încep să se combine.
Sistemele circulatorii se încolăcesc
și toate organele lui interne
încep să se dizolve,
cu excepția testiculelor.
(Râsete)
Testiculele ajung la maturitate
și încep să producă spermă.
La final, el este practic o fabrică
de produs spermă
care e atașată permanent de femelă.
(Râsete)
Este un sistem foarte eficient,
(Râsete)
dar aceasta nu este o metodă
de împerechere
pe care o vedem la o fermă, nu-i așa?
Vreau să spun... e ciudat.
E foarte ciudat.
Dar dacă nu știm că aceste metode există,
sau cum funcționează,
nu putem ști ce fel de impact am putea noi
avea asupra creaturilor acvatice.
Numai cu trei ani în urmă,
am descoperit o specie nouă
de caracatiță de adâncime
în care femelele își depun ouăle
pe niște bureți atașați de pietre
care se află la o adâncime
de peste patru kilometri.
Aceste pietre conțin minerale rare,
și chiar acum sunt companii
care construiesc buldozere
capabile să extragă aceste pietre
din adâncuri.
Aceste buldozere ar distruge toți bureții
și toate ouăle odată cu ele.
În cunoștință de cauză și în multe cazuri
în necunoștință de cauză,
împiedicam reproducerea animalelor
din adâncuri.
Și să fim sinceri,
a te întâlni și a fi cu cineva
e destul de complicat
și fără ca cineva să te întrerupă, nu?
Noi știm asta.
Așadar, azi, chiar dacă sper
să plecați de aici
cu câteva informații excelente
despre sexul peștilor,
(Râsete)
sper de asemenea să vă amintiți
următorul lucru:
suntem cu toții mult mai intim conectați
cu oceanul decât realizăm,
indiferent de locul în care trăim.
Și acest nivel de intimitate
necesită un nou tip de relație cu oceanul,
o relație care cunoaște și respectă
diversitatea imensă a vieții
și limitările ei.
Nu mai putem vedea oceanele
ca ceva care doar există,
pentru că depindem de ele în fiecare zi
pentru hrană,
sănătate și bunăstare,
și pentru fiecare gură de aer
pe care o luăm.
Dar este o relație în ambele sensuri,
iar oceanele vor continua să ne ofere
dacă și noi vom proteja această forță
fundamentală a vieții din mări:
sexul și reproducerea.
Așadar, ca în orice relație,
trebuie să fim deschiși la schimbare
ca să o facem să funcționeze.
Data viitoare când mai vrei să mănânci
fructe de mare,
caută-le pe cele pescuite regulamentar
sau crescute în ferme locale
sau care se află la începutul
lanțului trofic.
De exemplu, stridii, moluște, midii,
pești mici de tipul macroului.
Toți aceștia se reproduc foarte repede
și cu o organizare bună,
pot rezista pescuitului.
Am putea să reconsiderăm
și cu ce ne spălam pe corp,
ne curățăm casa
și ne îngrijim grădinile.
Toate aceste chimicale
ajung în final în mare
și perturbă compoziția chimică
a oceanului.
Industria trebuie să ajute și ea
și să adopte o metodă precaută,
protejând activitatea sexuală
care știm că există
și prevenind afectarea altor pești
despre care încă nu știm destul.
cum ar fi cei din adâncuri.
Și în comunitățile în care trăim,
în locurile în care muncim
și în țara în care votăm,
trebuie să luăm măsuri îndrăznețe
împotriva încălzirii globale acum.
(Publicul: Da!)
(Aplauze)
Vă mulțumesc!
(Aplauze)
Just nu,
under ett skimrande blått hav,
har miljoner av fiskar sex.
(Hurrarop)
Och sättet de gör det på
och strategierna de använder
ser inte alls ut som det vi ser på land.
Till exempel papegojfisken.
Inom denna art föds alla fiskar som honor,
och de ser ut så här.
Senare i livet,
kan hon utvecklas till en hane
och så ser hon ut så här.
Men det är inte bara
ett spektakulärt klädombyte.
Hennes kropp kan dra tillbaka äggstockarna
och växa testiklar i deras ställe.
På bara några veckor,
går hon från att göra ägg
till att producera sperma.
Det är ganska imponerande,
och i oceanen är det också ganska vanligt.
Jag slår vad om att alla ni någon gång
har ätit en fisk- eller skaldjursrätt
som innehöll en individ
som började livet med ett kön
och sedan förändrats till ett annat.
Ostron?
Havsabborre?
Räkor?
Jag ser några som håller med.
Men inte all fisk som byter kön
börjar som honor.
De där clownfiskarna vi känner igen
från "Hitta Nemo"?
De föds alla som hanar.
Så i verkligheten,
när Nemos mamma dog,
skulle Nemos pappa Marlin,
ändrats till Marlene...
(Skratt)
och Nemo skulle troligen ha parat sig
med sin pappa, nu mamma.
(Skratt)
Ni kan se varför --
(Skratt)
Precis.
Ni kan se varför Pixar
tog sig lite kreativ frihet
gällande handlingen, va?
(Skratt)
Så könsbyte i havet
kan hända åt båda hållen
och ibland fram och tillbaka,
och det är bara en av de många
fantastiska strategier djur använder
för att föröka sig i havet.
Och tro mig när jag säger
att det är en av de minst förvånande.
Sex i havet är fascinerande,
och det är också jätteviktigt,
och inte bara för nördiga
marinbiologer som jag
som är besatta av att förstå
dessa salta affärer.
Det är viktigt för oss alla.
Idag är vi beroende av vildfångad fisk
för att ge mat till
över två biljoner människor
på vår planet.
Vi behöver miljoner av ostron och koraller
för att bygga de stora reven
som skyddar vår kustlinjer
från stigande hav och stormar.
Vi är beroende av mediciner som hittas
i havsdjur för att bekämpa cancer
och andra sjukdomar.
Och för många av oss
är mångfalden och skönheten i havet
dit vi vänder oss för återhämtning
och avslappnande och vårt kulturarv.
För att vi ska kunna fortsätta
dra nytta av överflödet
som havslivet ger oss,
måste dagens fisk och koraller och räkor
kunna göra fisk och räkor och koraller
för morgondagen.
För att göra det, måste de ha
massor och massor av sex.
Och tills nyligen,
visste vi inte riktigt
hur sex i havet gick till.
Det är ganska svårt att studera.
Men tack vare ny vetenskap och teknik
vet vi nu så mycket mer
än för bara några år sedan,
och de nya upptäckterna
visar två saker.
För det första är sex
i havet riktigt läckert.
För det andra så vållar våra handlingar
förstörelse för allas sexliv,
från räka till lax.
Jag vet. Det kan vara svårt att tro.
Idag tänkte jag dela med mig av detaljer
av hur djur gör det i djupet,
hur vi kanske stör
dessa intima möten
och vad vi kan göra för att ändra på det.
Så, kommer ni ihåg de
könsbytande fiskarna?
På många platser på jorden,
har vi regler kring fiske som
bestämmer en minsta storlek för fångst.
Fiskare får inte
ta små fiskar som byte.
Detta tillåter fiskbebisar att växa
och föröka sig innan de fångas.
Det är en bra sak.
Så fiskare jagar de största fiskarna.
Men för pappegojfisken, till exempel,
eller vilken könsbytare som helst,
betyder att jaga de största fiskarna
att de utplånar alla hanar.
Det gör det svårt för en honfisk
att hitta någon att para sig med
eller så tvingar det henne
att byta kön tidigare,
vid en mindre storlek.
Båda de här sakerna kan resultera
i färre fiskbebisar framöver.
För att vi ska kunna ta hand om
dessa arter ordentligt,
behöver vi veta om de ändrar kön,
hur och när.
Bara då kan vi skapa regler
som stöttar dessa sexuella strategier,
som att till ha en maxgräns för storlek
likaväl som en minsta.
Utmaningen är inte att vi inte kan skapa,
dessa sexvänliga lösningar.
Utmaningen är att veta
vilka lösningar som gäller vilka arter,
för till och med djur vi känner väl
överraskar oss
när det gäller deras sexliv.
Till exempel amerikansk hummer.
De ser inte så romantiska ut,
eller speciellt kinky.
De är båda två.
(Skratt)
Under parningssäsongen.
vill honhumrarna para sig
med de största, farligaste hanarna,
men de här grabbarna är aggressiva,
och de attacker varje hummer
som närmar sig, hane eller hona.
Samtidigt är den bästa tiden för henne
att para sig med hannen
precis efter hon har ömsat,
när hon har tappat sitt hårda skal.
Så hon måste närma sig den här arga killen
när hon är som mest sårbar.
Vad ska en tjej göra?
Hennes svar?
Spreja honom i ansikted
flera gånger med sitt urin.
(Skratt)
Under ytan, är urin
en stark kärleksdryck.
Lämpligt nog sitter hummerns urinblåsa
precis ovanför deras hjärnor,
och de har två munstycken
under sina ögonstjälkar
ur vilka de kan skjuta
sitt urin framåt.
Så, honan närmar sig hanens bo
och när han stormar ut
släpper hon ut en stråle urin
och drar därifrån snabbt som attan.
Endast några dagar av denna dagliga dos
är vad som krävs för hennes doft
att ha en förändrande effekt.
Hanen går från en aggressiv
till en varsam älskare.
Vid veckans slut,
bjuder han in henne till sitt bo.
Efter det är sexet enkelt.
Så hur avbryter vi
denna perversa uppvaktning?
Jo, honans urin
bär på en viktig kemisk signal
som fungerar eftersom
den kan röra sig igenom havsvattnet
och humrar har en luktmottagare
som kan upptäcka och ta emot meddelandet.
Klimatförändringar gör våra hav surare.
Det är ett resultatet av för mycket
koldioxid som hamnar i havsvattnet.
Den förändrade kemin
skulle kunna förvränga det meddelandet,
eller så skulle det kunna skada
hummerns luktmottagare.
Föroreningar från land
kan ha liknande inverkan.
Föreställ er bara konsekvenserna för honan
om kärleksdrycken skulle misslyckas.
Det är denna sorts subtila
men betydelsefulla påverkan vi har
på de marina kärleksliven.
Och detta är en art vi känner väl:
Humrar bor nära stranden i grunt vatten.
Dyk djupare, och sexet blir märkligare.
En marulksart lever på ungefär
900 meters djup,
där vattnet är kolsvart,
och hanarna föds
utan förmåga att hitta mat själva.
För att överleva, måste han hitta en hona.
Under tiden släpper honan,
som är tio gånger större,
tio gånger,
ut ett starkt feromon
med vilket hon lockar hanar till sig.
Så den här lilla hanen simmar
genom mörka vatten
och doftar sig till en hona,
och när han hittar henne,
ger han henne ett sugmärke.
Och det är nu det blir riktigt konstigt.
Sugmärket utlöser en kemisk reaktion
genom vilken hans käkben
börjar lösas upp.
Hanens ansikte smälter in i hennes hull,
och deras kroppar börjar smälta samman.
Deras cirkulationssystem tvinnas ihop,
och hans inre organ löses upp,
förutom hans testiklar.
(Skratt)
Hans testiklar mognar
och börjar producera sperma.
I slutändan sitter han i prinicp
permanent fast
som en tillgänglig spermafabrik för honan.
(Skratt)
Det är ett väldigt effektivt system,
men detta är inte den slags
parningsstrategi
som vi ser på en farm, eller hur?
Jag menar, det är konstigt.
Det är riktigt märkligt.
Men om vi inte vet om
att dessa sorters strategier finns
eller hur de fungerar
så kan vi inte veta vilken påverkan
vi kan ha, till och med i havsdjupen.
För bara tre år sedan,
upptäckte vi en ny art
av djuphavsbläckfisk
där honan lägger sina ägg
på svampar som sitter fast på stenar
som finns på fyra kilometers djup.
Klipporna innehåller sällsynta mineraler
och just nu finns företag
som bygger schaktningsmaskiner
som kan utvinna
dessa stenar från havsbotten.
Men schaktningsmaskinerna
skulle skrapa upp svamparna
och med dem äggen.
Medvetet, och ofta omedvetet,
förhindrar vi lyckat sex
och reproduktion i djupen.
Och låt oss vara ärliga,
dejtande och parning är svårt nog utan
att någon kommer in
och stör hela tiden, eller hur?
Jag menar, vi vet det.
Idag, så hoppas jag att ni går härifrån
med en del förträfflig bartrivia
om fisksex --
(Skratt)
men jag ber er också att komma ihåg detta:
vi är alla mycket mer intimt förbundna
med haven än vad vi förstår,
oavsett var vi bor.
Och denna intimitet
kräver ett nytt slags
förhållande med havet,
ett som erkänner och respekterar
den enorma mångfalden av liv
och dess begränsningar.
Vi kan inte längre tänka på haven
som något som bara finns därute,
eftersom vi är beroende av dem
för att säkra vår tillgång till mat,
vår egen hälsa och välmående,
och varannat andetag vi tar.
Men det är ett dubbelriktat förhållande,
och haven kan bara fortsätta
försörja oss
om vi som svar skyddar
den fundamentala livskraften i havet:
sex och reproduktion.
Så, likt alla förhållanden,
måste vi omfamna en del förändringar
för att relationen ska hålla.
Nästa gång du tänker på att äta
fisk eller skaldjur,
leta efter hållbart fångade
eller odlade arter
som finns lokalt och ligger långt ned
i näringskedjan.
Detta är djur som ostron och musslor,
småfiskar som makrill.
De förökar sig galet mycket
och med god tillsyn
kan de ta en del fiskebelastning.
Vi kan också tänka på
vad vi använder för att tvätta kroppen,
städa våra hem
och behandla gräsmattan.
Alla dessa kemikalier
hamnar så småningom i havet
och stör den naturliga kemin
i havet.
Industrier måste också ta sitt ansvar
och handla i förebyggande syfte,
för att skydda sexuell aktivitet
där vi vet att den finns
och förhindra skador i de fall
där vi inte vet nog riktigt än,
som i havsdjupen.
Och i de samhällen där vi bor,
på platserna där vi arbetar
och i landet där vi röstar,
måste vi ta vågade beslut
om klimatförändringar nu.
(Publiken: Hurra!)
(Applåder)
Tack.
(Applåder)
此时此刻,
在波光粼粼的蓝色海面下,
成千上万的鱼儿正在交配。
(欢呼)
而它们交配的方式和策略
跟我们在陆地上看到的完全不同。
就拿鹦嘴鱼来说,
这种鱼刚孵化出来时全都是雌性,
它们看起来长这样。
而长大点后,
她能变成雄性,并且长成这样。
但她不仅仅是在外观上改头换面。
她的身体能重新吸收自己的卵巢,
并且在同样的地方长出睾丸。
几周之后,
她就从产卵变成了射精。
这种行为令人印象非常深刻,
但在大海中却也非常常见。
事实上,我敢说几乎你们所有人
都或多或少曾经吃过某种
生下来是一种性别,
后来又变成另一性别的海鲜。
牡蛎?
石斑鱼?
虾?
看到一些人在点头,是吧。
但不是所有会变性的鱼类
一孵化出来就都是雌性。
比如说《海底总动员》里的小丑鱼?
它们一孵化出来就全是雄性。
所以在真实的世界里,
当尼莫的妈妈死去后,
尼莫的爸爸马林会变成玛琳——
(笑声)
而尼莫则很有可能会与
变成了妈妈的爸爸交配。
(笑声)
你可以看到——
(笑声)
是的。
你可以看到为什么皮克斯动画
在主要情节上做了些创意突破,是吧?
(笑声)
因此大海中的性别转换是双向的,
有时甚至是反反复复的,
而这只是海洋中的动物用于繁殖的
众多策略之一。
并且请相信我,这还只是它们
最不令人惊讶的行为之一。
海中的性事是非常有趣的,
并且也很重要,
这不仅是对像我这样痴迷于
了解这些闲事的海洋生物学家而言,
而且事关我们所有人。
今天,我们要依赖捕捉野生鱼类
来养活这个星球上
超过 20 亿的人类。
我们需要数以百万计的牡蛎和珊瑚
来建造出保护我们的海岸线
不受上升的海洋和风暴侵袭的礁体。
我们依赖从海洋动物中发现的药物
来治疗癌症和其它疾病。
对我们许多人来说,
海洋的多样性和美丽使我们得以休闲
和放松,它还是我们的文化遗产。
为了能让我们继续从海洋生物
所提供的多样性中获利,
必须要让今天的鱼类、珊瑚和虾
在明天还能产出鱼类、珊瑚和虾。
为此,它们需要不停的交配。
而直到不久之前,
我们都还不知道
大海中的交配是如何发生的,
因为很难去研究它。
但是受益于新的科学技术,
我们知道的已经比几年前多得多了,
这些新的发现,表明了两件事。
首先,海洋中的交配真的很特别。
其次,我们的活动正在对
从虾类到鲑鱼一切海洋动物的交配
造成重大破坏。
我知道,这可能令人难以置信。
所以今天,我将分享一些它们
在深海中如何交配的细节,
以及我们会如何干扰到这些亲密行为
并如何去做出改变。
那么,还记得那些变性鱼吗?
在这个世界上的很多地方,
都有设定了最小捕捞
尺寸的捕鱼规则。
渔民不允许捕捞小鱼。
这可以让小鱼在被捕捞前
长大并进行繁殖。
这是一件好事。
因此渔民会捕捞最大的鱼。
但举例来说,对于鹦嘴鱼
或任何会有性别转变的鱼,
捕捞最大的鱼意味着
他们会捞走所有的雄性。
这就使得雌鱼很难
找到交配对象
或者会迫使她在长到更小的尺寸时
就会变性。
这两点都会使得未来的
鱼宝宝变得更少。
为了让我们恰当地照顾这些物种,
我们必须知道它们是否变性,
如何变以及何时变。
只有这样我们才能制定出
支持这些交配策略的规则,
比如除了设定最小捕捞尺寸以外,
再设定一个最大捕捞尺寸。
但问题不在于我们想不出
这些有利于交配的解决方案。
问题是如何确定
每个物种所对应的方案,
因为即便是那些我们非常熟悉的动物,
它们的交配方式都会令我们大吃一惊。
就拿缅因龙虾来说。
它们看起来不那么浪漫,
或古怪。
它们是两者相结合。
(笑声)
在交配季节
雌虾想要跟最大、最坏的雄虾交配,
但是这些雄虾有很强的攻击性,
它们会攻击任接近的龙虾,
不管是雄虾还是雌虾。
同时,雌虾的最佳交配时间
恰好是在她脱壳之后,
此时她失去了坚硬的外壳。
因此她必须在她最脆弱的时候
去接近极具攻击性的雄虾。
女孩在这时会怎么做呢?
她的答案是?
反复地尿他一脸。
(笑声)
在大海里,尿液是
一剂强大的爱情魔药。
非常方便的一点是
龙虾的膀胱就在大脑上,
并且在它们的眼柄下有两个喷嘴,
使它们可以将尿喷向前方。
雌虾来到雄虾的窝边,
当雄虾冲出来时,
她喷出一股尿流,
然后离开这个倒霉的地方。
她就是通过在短短几天之内
重复这一行动,使她的气味
产生一个变化性的效果。
雄虾从具有攻击性
变成一个温柔的爱人。
一周后,他邀请她进到窝里,
然后,交配就很容易发生了。
那么我们是如何打扰到
这种古怪的求爱行为的?
雌虾的尿液携带一种关键的化学信号,
它能通过海水传递,
而龙虾都有一个嗅觉感受器,
可以发现和接受这些信息。
气候变化使得海水的酸性更强,
这是海水中溶入太多二氧化碳的结果。
这种变化的化学环境会扰乱信息,
或者破坏龙虾的嗅觉感受器。
来自陆地的污染也会产生相似的影响。
想像一下如果雌虾的爱情魔药失灵,
会对她产生什么样的后果。
这些都是我们对海洋生物的爱情生活
所产生的微妙,
但非常重要的影响。
而这还是一种我们非常熟悉的物种:
龙虾生活在邻近海岸的浅滩。
海洋更深处,
动物的交配甚至会更奇怪。
大洋长鳍角生活在海面下 3000 英尺
漆黑一片的水域,
它们中的雄性
生来就无法自己养活自己。
为了生存,他必须迅速找到一只雌鱼。
同时,雌鱼
要比雄鱼大 10 倍,
10 倍,
她释放出非常强烈的信息素
去吸引交配对象。
这条小小的雄鱼游过漆黑一片的水域
寻着气味找到通向雌鱼的路,
当他找到她时,
他会给她来一个爱情之咬。
此后,事情就变得不可思议了。
他的爱情之咬会引发一个化学反应,
他的颚骨开始碎裂。
他的面部融进她的身体,
他俩的身体开始进行融合。
他们的循环系统缠烧在一起,
他所有的内脏开始溶解,
除了睾丸。
(笑声)
他的睾丸刚好成熟并开始产生精子。
最终他基本上成了永久附属于雌鱼的
按需生产的精子工厂。
(笑声)
这是一个非常高效的系统,
但不是那种我们在农场能够见到的
交配策略,是吗?
我是说,这很不可思议。
真的非常奇怪。
但是如果我们不知道这些策略的存在
或者它们是如何运行的,
我们就无法了解我们的活动会带来
什么影响,即便它们是在深海中。
就在三年前,
我们发现了一种新的深海八爪鱼,
它们中的雌性将卵产在
附着在 2.5 英里深处的
岩石上的海绵动物身上。
这些岩石中含有稀土矿物,
如今有些公司正在建造推土机
用于在深海中开采这些岩石。
但是这些推土机会把所有
附着在上面的海绵动物刮下来,
并会殃及到上面的卵。
我们正在有意或者无意地
阻止深海中的成功交配和繁殖。
老实说,
即便全程都没有第三者出现和打扰,
相遇和交配都已经很艰难了,对吧?
我想说,我们都懂。
所以今天我希望你们能带着一些
关于鱼类交配的美妙的冷知识回去。
(笑声)
我还想请你们记住:
我们跟大海的联系远比
自己所意识到的要亲密得多,
不管我们是住在哪。
而这种级别的亲密
要求我们跟海洋建立一种新型关系,
它承认并尊重生命的巨大多样性
和局限性。
我们不能再认为海洋
只是一个可有可无的存在,
因为我们每天都要依赖它
来保障我们的食品安全,
我们的健康
和我们的呼吸。
但它是一个双向的关系,
如果想要海洋为我们持续提供利益,
我们就必须保护好
海洋生物的基础力量:
交配和繁殖。
因此,就像任何关系一样,
我们也必须拥抱一些改变
以便这种关系能顺利运行。
下次你再想要吃海鲜的时候,
就选那些能可持续捕捞的
或者由人工养殖的种类,
这些都是本地物种,
并处于食物链底端。
像牡蛎、蛤蚌、贻贝这些贝类,
以及马交鱼这样的小鱼。
它们都能疯狂的繁殖,
如果管理得好,
它们能够顶住一些捕捞压力。
我们也要重新考虑一下用来洗澡、
清理屋子、
以及除草的用品。
所有这些化学物质都会冲入大海,
并且会破坏海洋中的天然
化学环境。
而工业领域也需要参与其中
并且采取预防性措施,
去保护那些我们已知的交配活动,
对于我们了解有限之处,
像是藏在深海的活动,
则要避免造成侵害。
在我们居住的小区、
我们工作的场所,
以及我们拥有投票权的国家,
我们都必须从现在开始
针对气候变化采取大胆的行动。
(观众:耶!)
(掌声)
谢谢。
(掌声)
此刻,
在波光粼粼的大海底下,
有數百萬隻魚正在交配。
(歡呼聲)
牠們交配的方式和採用的策略
和我們在陸地上
所看見的大相逕庭。
以鸚哥魚為例。
這種魚生出來的時候都是雌魚,
看起來像這樣。
長大一些之後,
有可能轉變成雄魚,
看起來就會像這樣。
但這種轉變並不只是
驚人的全身變裝而已。
雄魚的身體可以吸收掉自己的卵巢,
在同樣的位置長出睪丸。
只要幾週的時間,
牠就會從產卵轉變成製造精子。
挺厲害的。
而在海洋中,這種現象很常見。
事實上,我敢說在座各位
都曾吃過變過性的海鮮。
牡蠣?
石斑魚?
蝦子?
越來越多人點頭了。
但並非所有會改變性別的魚
都是從雌性開始的。
記得《海底總動員》裡的小丑魚嗎?
牠們出生時都是雄性。
如果是在真實世界,
尼莫的媽媽死後,
尼莫的爸爸馬林就會
轉變為馬琳,
(笑聲)
而尼莫很有可能會
和牠那個變成媽媽的爸爸交配。
(笑聲)
這就是……
(笑聲)
是啊。
所以說皮克斯在劇情的創意上
是有點脫離了現實規則。
(笑聲)
所以,在海洋中,
兩種方向的性別改變都有,
有時甚至會來來回回,
在海洋中,動物有許多
不可思議的繁殖策略,
這只是其中的一招而已。
且,相信我,這一招
還是裡面最不驚人的呢。
海洋中的性事充滿驚奇,
也相當重要,
不只是對我這種
熱衷了解這些鹹濕事的
怪咖海洋生物學家而言是如此。
對所有人而言都很重要。
現今,我們要靠野生捕捉的魚類
才能供給食物給
地球上二十多億人口。
我們需要數百萬個牡蠣和珊瑚
才能建造出巨大的珊瑚礁,
來保護我們的海岸,
抵禦海水上升和暴風雨。
我們用來對抗癌症
和其他疾病的藥物,
有些正是來自海洋動物。
對我們許多人而言,
海洋的多樣性和美麗,
讓我們也會選擇轉向海洋
尋求休閒、放鬆,及文化遺產。
若我們想要持續受惠於
海洋生命所提供的充沛資源,
現今的魚類、珊瑚,以及蝦子
必須要能夠為未來繁殖出
魚類、珊瑚,以及蝦子。
為此,牠們必須要不斷努力交配。
直到最近,我們才發現
海洋中的性事是怎麼進行的。
這是很難研究的主題。
但是拜新科學和技術之賜,
在幾年間,我們的了解
就增加了許多。
這些新發現說明了兩件事。
第一,海洋中的性事真的很古怪。
第二,我們的所做所為
正在嚴重地破壞
從蝦子到鮭魚等各種生物的性生活。
我知道。這很難相信。
所以,今天我要來分享的是
動物深海中性生活的細節、
我們是如何打擾這些親密事,
及我們能做什麼改變。
還記得那些會改變性別的魚嗎?
在世界上許多地方,
我們都有捕漁規則,
只能捕捉某種體型以上的魚類。
漁夫不能去抓小魚。
這樣就會讓魚寶寶在被捕捉
之前能有機會長大、繁殖。
那是好事。
漁夫去捕捉最大的魚。
但以鸚哥魚或任何其他
會轉變性別的魚類為例,
漁夫把目標放在大魚身上,
就表示雄魚都會被捕走。
這麼一來,雌魚就很難找到配偶,
或者牠們會被迫在體型較小的時候
就提早轉變性別,
這兩種狀況都可能會導致
未來的魚寶寶越來越少。
為了要妥善照顧這些物種,
我們得知道牠們是否已轉變性別、
如何轉變、何時轉變。
知道這些,我們定出的規則
才能配合牠們的性別策略,
比如,除了規定
捕魚的最小體型限制,
另加設最大體型限制。
困難之處並不是我們想不出
處理性別問題的解決方案。
困難之處是要知道針對每種物種
該採用哪個解決方案,
因為,即使是我們熟知的動物,
牠們性生活也常會出乎我們的意料。
以緬因龍蝦為例。
牠們看起來沒那麼浪漫,
也不像有什麼性怪癖。
牠們兩者皆是。
(笑聲)
在交配季,
雌龍蝦會想和最大、
最霸氣的雄龍蝦交配,
但這些雄龍蝦非常有侵略性,
任何龍蝦,不論雌雄,
只要靠近就會被牠們攻擊。
同時,雌龍蝦的最佳交配時機
是在牠們剛脫殼、
失去了堅硬外殼之後。
雌龍蝦得要在自己最脆弱的時候
去接近這個侵略性很強的傢伙。
這女孩該怎麼做?
(笑聲)
她的答案?
不斷重覆用牠的尿
去噴雄龍蝦的臉。
(笑聲)
在水底,尿液是
很強大的愛情魔藥。
(笑聲)
方便的是,龍蝦的膀胱
剛好就位在牠們的腦子上方,
且牠們的眼柄下有兩個噴嘴,
讓牠們可以將尿液向前射出。
所以,雌龍蝦會靠近雄龍蝦的窩,
當雄龍蝦衝出來時,
雌龍蝦就會放出一流尿液,
然後趕快閃開。
持續每日這樣下藥,
幾天後,雌龍蝦的氣味
便會開始產生轉變效用。
侵略性強的雄龍蝦
會轉變為溫柔的愛人。
一週之後,雄龍蝦就會
邀請雌龍蝦進牠的窩。
在那之後,性事就容易了。
所以,我們是怎麼打擾
這種怪僻的求偶方式?
雌龍蝦的尿液帶有
一種重要的化學訊號,
它的特色在於它能透過海水傳遞,
而龍蝦有種嗅覺接受器,
夠偵測並接收這種訊息。
氣候變遷讓我們的海洋酸化。
酸化是因為有太多
二氧化碳溶入海水中。
這種化學上的改變
可能會擾亂那些訊息,
或可能會損害龍蝦的嗅覺接受器。
來自陸地的污染也會有類似的影響。
想像一下,如果雌龍蝦的愛情魔藥
失靈了會有什麼後果。
這些都是我們對於海洋生命的性生活
所造成的影響,
很難察覺卻影響很大。
這是我們都認識的物種:
住在近海岸淺水處的龍蝦。
再潛到更深處,
還會看到更奇怪的性事。
大洋長鰭鮟鱇住在海面下三千英尺,
一片漆黑的海底,
雄鮟鱇魚出生時
就沒有自己覓食的能力。
為了生存,牠們得要
盡快找到雌鮟鱇魚。
而雌鮟鱇魚
體型是雄鮟鱇魚的十倍,
十倍,
雌鮟鱇魚會釋放出非常強的
費洛蒙,吸引同伴過來。
小型的雄鮟鱇魚在漆黑的海水中
靠著嗅覺朝雌鮟鱇魚前進,
找到雌鮟鱇魚時,
便會給牠「愛的一咬」。
從這裡開始,
狀況就變得很詭異了。
那愛的一咬會觸發化學反應,
雄鮟鱇魚的頜骨會開始碎裂。
牠的臉會溶化到雌鮟鱇魚的肉裡,
兩隻魚的身體便開始合而為一。
牠們的循環系統會盤繞在一起,
雄鮟鱇魚的所有
內部器官會開始溶解,
只有牠的睪丸除外。
(笑聲)
雄鮟鱇魚的睪丸會順利成熟,
並開始製造精子。
最終,基本上雄鮟鱇魚
就會永久成為附著在雌鮟鱇魚身上、
有求必應精子工廠。
(笑聲)
這是個非常高效率的系統,
但我們在農場裡不會看到
這種交配策略,對吧?
這很怪異。真的很奇怪。
但如果我們不知道這些策略的存在
或它們的原理,
就不會知道我們
對深海可能造成什麼影響。
三年前,
我們發現了一種新的深海章魚,
雌章魚會把卵產在
附著於岩石的海綿上,
深度超過兩英里半。
這些岩石含有稀土金屬礦物,
而現在有些公司在開發推土機,
能夠在深海的海底開採這些岩石。
但推土機也會把
所有的海綿都刮下來,
海綿上的卵也在劫難逃。
我們一直在阻擾
深海中的交配和繁殖,
有時是有心的,多半是無心的。
老實說,
在沒人不斷打擾的情況下,
約會和交配就已經夠難了,對吧?
這點我們很清楚。
所以,今天我希望大家在離開這裡後
能帶走一些魚類交配的小知識,
當作酒吧聊天的話題。
(笑聲)
但也要請大家記住:
不論我們住在何處,
我們與海洋的連結
比我們所知道的還要更緊密很多。
而這種緊密程度
讓我們必須與海洋建立一種新關係。
這種關係要能了解並尊重
生命的豐富多樣性及其限制。
我們不能再繼續認為海洋
離我們很遙遠,
因為我們的糧食供應、
自身的健康安樂,
以及我們所呼吸的每一口空氣
都要仰賴海洋。
這個關係是雙向的。
若希望海洋繼續提供食物給我們,
我們也相對要守護
海洋生命的基礎動力:
性事和繁殖。
和所有的關係一樣,
要讓這段合作關係走下去,
我們就得要擁抱改變。
下次你考慮要吃海鮮時,
請選擇以永續方式
捕捉或養殖的當地品種,
且最好是位在食物鏈下段的。
屬於這類的動物
包括牡蠣、蛤蜊、蚌,
以及鯖魚這類小型魚。
這些動物都會瘋狂繁殖,
只要管理好,一點捕魚壓力
對牠們來說是沒問題的。
我們也要重新思考
在洗澡、清理房子,
及照顧草皮時,要使用什麼。
我們所用的這些化學物質,
最終都會被沖入海洋,
影響海洋的天然化學特性。
工業也要負起責任,
採用預防措施,
保護我們已知現有的交配活動,
對於我們了解不足之處
——像是深海——
則要盡量避免造成傷害。
在我們居住的社區裡、
工作的地點中,
及我們擁有投票權的國家中,
我們現在就必須要針對
氣候變遷採取大膽的行動。
(觀眾:是啊!)
(掌聲)
謝謝。
(掌聲)