Molnigt med utsikter till lycka

Man behöver inte planera någon exotisk resa för att finna kreativ inspiration. Man behöver bara titta upp, säger Gavin Pretor-Pinney, grundare av föreningen för molnskådare. Han visar oss charmiga foton av naturens finaste luftarkitektur, och ber oss alla att kliva av det digitala löpbandet, luta oss tillbaka och beundra skönheten i skyn ovanför.

Moln.

Har ni märkt hur folk klagar på dem?

De har dåligt rykte.

Tänker man efter,
så har det engelska språket

tillskrivit molnen negativa associationer.

Om någon känner sig deppig,

så har de ett moln över huvudet.

När vi drabbas av dåliga nyheter,

ser vi moln på horisonten.

Jag såg en artikel häromdagen.

Den handlade om problem

med molntjänster på Internet.

“Ett moln över molnet”, löd rubriken.

De verkar vara allas standardmetafor

för elände och vemod.

Men visst är de väl vackra?

Men man missar deras skönhet,

eftersom de alltid finns där

och är så vanliga

att folk inte märker dem.

De märker inte skönheten.
De märker inte ens molnen,

så länge de inte är i vägen för solen.

Så folk tänker på moln

som något som är i vägen.

De tänker på dem som irriterande,
frustrerande obstruktioner,

och så rusar de iväg
och tänker att himlen är blå.

(Skratt)

Men de flesta medger när man frågar dem,

att de hyser en konstig sorts tillgivenhet för moln.

En sorts nostalgisk tillgivenhet.

De får dem att minnas sin ungdom.

Vem här minns inte hur vi funderat,

letat och hittat former i molnen

när vi var barn?

Då, när ni var mästare på att dagdrömma.

Aristophanes, den gamle grekiske dramatikern,

beskrev molnen som dagdrivarnas

höga gudinnor

för två och ett halvt tusen år sedan.

Och man förstår vad han menar.

Men nu för tiden verkar vi vuxna ovilliga

att tillåta oss nöjet

att bara låta fantasin

driva i brisen. Det tycker jag är synd.

Jag tycker vi borde göra mer sådant.

Vi borde nog vara lite mer villiga

att titta på den vackra synen
av solstrålar som spricker fram

från bakom molnen och säga: “Men titta!"

"Två katter som dansar salsa!”

(Skratt) (Applåder)

Eller se det där stora, puffiga molnet,

däruppe över shoppingcentret, som ser ut

som Snömannen, på väg att råna en bank.

(Skratt)

De är som naturens version
av de där bläckplumpsbilderna

som psykologerna brukade visa sina patienter

på 1960-talet.

Jag tror att, om du funderar
över formerna du ser i molnen,

så sparar du pengar på psykoanalys.

Låt oss säga att du är förälskad.

Du tittar upp, och vad ser du?

Precis. Eller kanske det motsatta.

Du har precis blivit dumpad av din partner,

och överallt du tittar ser du kyssande par.

(Skratt)

Kanske har du ett ögonblick
av existentiell ångest.

Du tänker på din egen dödlighet.

Och där, i horisonten, står liemannen.

(Skratt)

Eller så ser du kanske någon som solar topless.

(Skratt)

Vad skulle det betyda?

Vad skulle det betyda? Ingen aning.

Men så mycket vet jag,

molnens dåliga rykte är helt oförtjänt.

Jag tycker vi ska försvara dem.

Så för några år sedan

startade jag föreningen för molnskådare.

Nu har den tiotusentals medlemmar,

i nästan hundra länder runtom i världen.

Alla fotografier jag visar

skickades in av medlemmar.

Föreningen är till för att påminna folk om det här:

Moln är inget att gnälla om.

Lång därifrån. De är faktiskt

naturen mest mångfaldiga,
fantasieggande, poetiska aspekt.

Om du lever med huvudet bland molnen emellanåt,

hjälper det dig nog att hålla fötterna på jorden.

Jag vill visa varför, men hjälp av

några av mina favoritmoln.

Vi börjar med det här. Det är Cirrusmolnet,

som fått sitt namn efter latinets ord för hårlock.

Det består helt och hållet av iskristaller

som faller i en kaskad ifrån övre troposfären.

När dessa iskristaller faller,

passerar de igenom lager med olika vindar,

och de ökar och sänker hastigheten,

vilket får molnet att se ut som penseldrag,

former som kallas fallstrimmor.

Vindarna däruppe kan vara väldigt våldsamma.

De kan nå upp till 480 kilometer i timmen.

Dessa moln bullrar fram,

men här nerifrån

verkar de röra sig graciöst och långsamt,

som de flesta moln.

Att ta in molnen är att sakta ned,

att lugna sig.

Det är lite som vardagsmeditation.

De är vanliga moln.

Hur är det med de mer ovanliga molnen,

som de UFO-formade lenticularis-molnen?

Dessa moln formas i bergsregioner.

När vinden stiger för att passera över berget,

kan den ta en vågliknande bana på toppens läsida,

med molnen svävande vid kammen

av dess osynliga luftvågor,

dessa ufoliknande former.

En del av de första svartvita UFO-fotona

var faktiskt lenticularismoln.
Det är sant.

Lite ovanligare är fallstrimmelhålen.

De bildas när ett lager av iskalla

vattendroppar börjar frysa inom ett område,

och nedkylningen sätter igång en kedjereaktion som sprids utåt,

så att iskristallerna faller nedåt i en kaskad,

vilket gör att det ser ut som manettrådar undertill.

Ännu ovanligare är Kelvin-Helmholtzmolnet.

Inget vidare piffigt namn. Det behöver döpas om.

Det ser ut som en serie brytande vågor,

vilket orsakas av piskande vindar.

Vindarna ovanför och nedanför molnlagret

skiljer sig betydligt, och emellan dem

bildas luftböljor.

Om skillnaden i hastighet är precis rätt,

krusas böljornas toppar

i form av vackra, brytvågsliknande virvlar.

Visst, de är ovanligare än cirrusmolnen,

men de är inte så ovanliga.

Om du tittar upp och uppmärksammar skyn,

så får du se dem, förr eller senare.

Kanske inte fullt så dramatiska, men du får se dem.

Och du kommer att se dem där du bor.

Moln är naturens mest jämlika skådespel,

för vi har alla en fantastisk

utsikt mot skyn.

Dessa mer ovanliga moln

påminner oss att det exotiska finns i vardagen.

Ingen är mer stärkande, mer stimulerande

för ett aktivt, nyfiket sinne än att bli överraskad,

att bli förbluffad. Det är därför vi här på TED, eller hur?

Men man behöver inte rusa iväg

bort från det välkända, tvärs över världen

för att bli överraskad.

Man behöver bara gå ut,

och uppmärksamma det som
är så vanligt, så alldagligt,

så vardagligt att alla andra missar det.

Ett moln som folk sällan missar är det här,

åskmolnet cumulonimbus.

Det ger upphov till åska, blixtar och hagel.

Det breder ut sig på toppen, som ett enormt städ

som sträcker sig 16 kilometer upp i atmosfären.

De är en manifestation av atmosfärens

majestätiska arkitektur.

Men underifrån är de en gestaltning

av den kraftfulla, elementära styrka

som driver vår atmosfär.

Att vara där är att vara ett
med spöregn och hagel,

att känna sig som ett med atmosfären.

Det är att påminnas att vi är varelser

som lever i denna luftocean.

Vi bor inte under skyn, vi bor inom den.

Detta instinktiva band till vår atmosfär

känns, för mig, som ett motgift.

Ett motgift mot vår ökande tendens

att känna att vi kan uppleva livet

genom att titta på det på en datorskärm.

Ni vet, när vi befinner oss i en WiFi-zon.

Men det moln som bäst uttrycker

varför molnskådning är viktigare idag än någonsin,

är cumulusmolnet.

Det formeras en solig dag.

Om du blundar och tänker på ett moln,

är det förmodligen ett sådant du tänker på.

Molnformerna vi såg i början,

de var alla cumulusmoln.

Den här formationens skarpa konturer

gör den till den bästa att hitta former i.

Den påminner oss

om molnskådandets mållöshet,

hur planlöst det är.

Man förändrar inte världen

genom att ligga på rygg
och blicka mot skyn, eller hur?

Det är en meningslös aktivitet,

vilket är precis varför den är så viktig.

Den digitala världen får oss

att känna oss ständigt upptagna.

När du inte kämpar med

den vanliga pressen att tjäna ett leverne,

sätta mat på bordet, ta hand om familjen

och skriva tackbrev,

måste du nu ta itu med

att svara på massor av obesvarade mejl,

uppdatera Facebook,

och mata ditt Twitterflöde.

Molnskådning legitimerar att göra ingenting.

(Skratt)

Ibland behöver vi –

(Applåder)

Ibland behöver vi en ursäkt att göra ingenting.

Vi behöver bli påminda av

dagdrivarnas gudinnor

att sakta ned,

att vara närvarande, att inte tänka på

vad vi måste göra och vad vi borde ha gjort.

Att bara vara och låta fantasin

lyfta från vardagens bekymmer här nere,

och bara vara i nuet. Det är bra för dig,

och det är bra för ditt välmående.

Det är bra för dina idéer och för din kreativitet.

Det är bra för din själ.

Så fortsätt titta uppåt,

förundra dig över den flyktiga skönheten,

och kom ihåg att alltid leva
med huvudet bland molnen.

Tack så mycket!

(Applåder)