Tjänstemän i
Los Angeles-förorten Arcadia
har tagit över vårdnaden av en trettonårig
flicka,
som enligt dem var så isolerad av hennes
föräldrar
att hon aldrig ens lärde sig prata.
Flickan använde blöja
och yttrade barnsliga ljud,
när en socialarbetare upptäckte det
för två veckor sedan.
Myndigheterna hoppas att
hon fortfarande ska ha en normal
inlärningsförmåga.
En av de första att träffa flickan
var sergeanten Frank Linley,
kriminalinspektör vid Temple City.
[Kuslig musik]
[Sergeant Linley] Jag visste redan
att barnet var 13,5 år gammalt.
Efter en blick såg jag på henne
att hon inte var mycket större
än min dotter, Beverly,
som just hade fyllt sju
tre månader tidigare.
Jag hade väldigt svårt
att förstå att barnet var
så gammalt som det var.
Barnet hade bevisligen
behandlats väldigt illa.
Hon bar fortfarande blöja och
kunde varken gå eller prata.
[Kuslig musik]
Sista gången jag var här
var förmodligen för 30 år sedan.
[Kuslig musik]
Där är det.
Det har inte förändrats mycket.
Baksidan ser likadan ut --
det är bara ogräs och dött gräs.
[Kuslig musik]
Det ser likadant ut som det gjorde 1970.
[Kuslig musik]
[Berättare] Huset tillhörde
Clark Wiley,
en ensamvarg. Clark hade
vänt ryggen till världen
efter att hans mamma mördades
i en smitolycka.
Efter olyckan blev
inget sig likt
hemma hos Wiley.
[Kuslig musik]
[Sergeant Linley] Huset var nedsläckt.
Alla gardiner var neddragna.
Det fanns inga leksaker,
inga kläder.
Inget som tydde på
att ett barn levde där.
[Kuslig musik. Ljud från
passerande bilar.]
Barnets sovrum var
i hörnet här bakom.
Det där var sovrummet.
Fönstren var täckta