Det som jag vill tala till er om är vad vi kan lära oss genom att studerat genomen hos levande personer och utdöda människor. Men innan jag gör det vill jag bara helt kort påminna er om vad ni redan vet: att våra genom, vårt genetiska material, lagras i nästan alla celler i våra kroppar i kromosomer i form av DNA, som är denna kända molekylen i form av en dubbelhelix. Och den genetiska informationen förvaras i form av en sekvens av fyra baser förkortade med bokstäverna A, T, C och G. Och information finns där två gånger -- en gång på varje sträng -- vilket är viktigt, eftersom när nya celler bildas, delar sig dessa strängar, nya strängar bildas med de gamla som mallar en en nästan perfekt process. Men naturligtvis är ingenting i naturen totalt perfekt, så ibland görs ett misstag och en felaktig bokstav byggs in. Och vi kan då se resultatet av sådana mutationer när vi jämför DNA-sekvenserna mellan oss här i detta rummet till exempel. Och vi jämför mitt genom med ert genom, så kommer ungefär var 1.200 till 1.300:e bokstav skilja mellan oss. Och dessa mutationer ackumulerar approximativt som en funktion av tiden. So om vi lägger in en schimpans här kommer vi se fler skillnader. Ungefär en bokstav på hundra kommer skilja från en schimpans. Och sedan om ni är intresserade i historien bakom en bit av DNA, eller hela genomet, så kan man rekonstruera DNA:ets hela historia med de skillnader man observerar. Och i allmänhet åskådliggör vi våra idéer om denna historia i form av sådana här träd. I detta fallet är det väldigt enkelt. De två mänskliga DNA-sekvenserna går tillbaka till en gemensam förfader helt nyligen. Längre tillbaka finns det en som vi delar med schimpanser. Och eftersom dessa mutationer händer approximativt som en funktion av tiden, kan man förvandla dessa skillnader till uppskattningar av den tid då två människor, typiskt, delar en gemensam förfader för ungefär en halv miljon år sedan, och med schimpansernas blir det i storleksordningen fem miljoner år sedan. Så det som nu har hänt under de senaste åren är att det finns beräkningstekniker som tillåter oss att se många, många DNA-bitar mycket snabbt. Så nu kan vi inom loppet av timmar bestämma en människas hela genom. Var och en av oss innehåller naturligtvis två mänskliga genom -- ett från våra mödrar och ett från våra fäder. Och de är runt tre miljarder sådana bokstäver långa. Och vi ska finna att de två genomen i mig, eller ett av mina genom som vi vill använda, kommer ha runt tre miljoner skillnader i den storleksordningen. Och vad man sedan också kan börja göra är att säga hur dessa genetiska skillnader fördelar sig runt om i världen. Och om man gör det, finner man en viss mängd genetisk variation i Afrika. Och om man tittar utanför Afrika finner man faktiskt mindre genetisk variation. Detta är så klart förvånande, eftersom något i stil med sex till åtta gånger färre människor bor i Afrika än utanför Afrika. Ändå har människorna i Afrika mer genetisk variation. Dessutom har nästan alla dessa genetiska varianter som vi ser utanför Afrika nära besläktade DNA-sekvenser som man finner i Afrika. Men om man tittar i Afrika finns det en komponent av den genetiska variationen som inte har några nära släktingar utanför. Så modellen för att förklara detta är att en del av den afrikanska variationen, men inte hela, har gått ut och koloniserat resten av världen. Och tillsammans med metoderna att datera dessa genetiska skillnader har detta lett till insikten att moderna människor -- människor som i allt väsentligt är omöjliga att skilja från dig och mig -- utvecklades i Afrika helt nyligen för mellan 100 och 200.000 år sedan. Och senare, för mellan 100 och 50.000 år sedan eller något sådant lämnade Afrika för att kolonisera resten av världen. Så vad jag ofta tycker om att säga är att, ur ett genetiskt perspektiv, är vi alla afrikaner. Antingen bor vi i Afrika idag eller har vi lämnat det helt nyligen. En annan konsekvens av detta unga ursprung för moderna människor är att genetiska varianter är allmänt vitt spridda i världen, på många platser, och de tenderar att variera som gradienter, i alla fall ur ett fågelperspektiv. Och eftersom det finns många genetiska varianter, och de har olika sådana gradienter, betyder detta att om vi bestämmer en DNA-sekvens -- ett genom från en individ -- kan vi väldigt noggrant uppskatta var denna personen kommer ifrån, under förutsättning att dess föräldrar eller far/morföräldrar inte har flyttat runt för mycket. Men betyder då detta, som många människor gärna vill tro, att det finns enorma genetiska skillnader mellan grupper av människor -- på olika kontinenter till exempel? Ja, vi kan börja ställa sådana frågor också. Det finns, till exempel, ett projekt som pågår att sekvensera tusen individer deras genom -- från olika delar av världen. De har sekvenserat 185 afrikaner från två befolkningar i Afrika. De sekvenserade ungefärligen lika många människor i Europa och i Kina. Och vi kan börja säga hur mycket varians finner vi hur många bokstäver som varierar i åtminstone en av dessa individuella sekvenser. Och det är mycket: 38 miljoner variabla positioner. Men vi kan fråga: Finns det några absoluta skillnader mellan afrikaner och icke-afrikaner? Kanske den största skillnaden som de flesta av oss skulle föreställa oss existerade. Och med absolut skillnad -- och jag menar skillnad där människor inom Afrika på en särskild position där alla individer -- 100 procent -- har en bokstav, och alla utanför Afrika har en annan bokstav. Och svaret på det bland alla dessa miljoner skillnader är att det inte finns någon enstaka sådan position. Detta kan vara överraskande. Kanske någon individ har blivit felklassificerad eller så. Så vi kan släppa lite på kriteriet och säga: Hur många positioner finner vi där 95 procent av människorna i Afrika har en variant, 95 procent en annan variant, och det antalet är 12. So detta är mycket överraskande. Det betyder att när vi ser på människor och ser en person från Afrika och en person från Europa eller Asien, kan vi inte för en enstaka position i genomet med 100 procents säkerhet förutse vad den personen skulle bära på. Och för bara 12 positioner kan vi hoppas ha 95 procent rätt. Detta kan vara överraskande för vi kan naturligtvis se på dessa människor och väldigt enkelt säga var de eller deras förfäder kom från. Se vad detta betyder nu är att de karaktärsdrag vi då ser på och ser så lätt -- ansiktsdrag, hudfärg, hårets struktur -- bestäms inte av enstaka gener med stora effekter, utan bestäms av många olika genetiska varianter som verkar variera i frekvens mellan olika delar av världen. Det finns en annan sak med de karaktärsdragen som vi så lätt observerar på varandra som jag tycker är värt att fundera på, och det är att, i väldigt bokstavlig mening, är de bara på ytan av våra kroppar. De är vad vi precis sade -- ansiktsdrag, hårets struktur, hudfärg. Det finns också ett antal drag som varierar mellan kontinenter så där som har att göra med hur ämnesomsättningen av den mat vi intar, eller som har att göra med hur våra immunsystem hanterar mikrober som försöker invadera våra kroppar. Men dessa är alla delar av våra kroppar där vi mycket direkt kan interagera med vår miljö, i direkt konfrontation, så att säga. Det är lätt att föreställa sig hur särskilt de delarna av våra kroppar snabbt påverkades av selektion från miljön och ändrade de genernas frekvenser som är inblandade i dem. Men om vi ser på andra delar av våra kroppar där vi inte direkt interagerar med miljön -- våra njurar, våra levrar, våra hjärtan -- så finns det inget sätt att avgöra, bara genom att se på de organen, var i världen de kunde komma från. Se det finns en annan intressant sak som kommer ur denna insikt att människorna har ett gemensamt ursprung i Afrika för inte så länge sedan, och att det är när de människorna kom till för ungefär 100.000 år sedan, så var de inte ensamma på planeten. Det fanns andra sorters människor där, kanske mest kända neandertalarna -- dessa robusta människotyper, jämförda här till vänster med ett modernt mänskligt skelett till höger -- som existerade i västra Asien och Europa sedan flera hundratusentals år. Så en intressant fråga är, vad hände när vi träffades? Vad hände med neandertalarna? Och för att börja besvara sådana frågor arbetar min forskningsgrupp -- nu sedan mer än 25 år -- på metoder att extrahera DNA från lämningar av neandertalare och utdöda djur som är tiotusentals år gamla. Så detta för med sig en mängd tekniska frågor om hur man kan extrahera DNA, hur man konverterar den till en form som man kan sekvensera. Man måste arbeta mycket försiktigt för att undvika kontamination av experimenten av DNA från en själv. Och det är då, i förening med dessa metoder som tillåter väldigt många DNA-molekyler att bli sekvenserade mycket fort, tillät oss i fjol att presentera den första versionen av neandertalarnas genom, så att vilken som helst av er nu kan se på internet, på neandertalarnas genom, eller åtminstone de 55 procent av det som vi lyckats rekonstruera hittills. Och du kan börja jämföra det med genomen från människor som lever idag. Och en fråga som man då kan vilja ställa är, vad hände när vi möttes? Blandades vi eller inte? Och sättet att ställa den frågan är av se på de neandertalare som kommer från Sydeuropa och jämföra det med genom från människor som lever idag. Så då tänker vi oss att göra detta med par av individer, och börja med två afrikaner, genom att se på de två afrikanska genomen finna ställen där de skiljer sig från varandra och i vart fall fråga: Hur ser en neandertalare ut? Matchar den den ena afrikanen eller den andra? Vi borde förvänta oss att det inte skulle vara någon skillnad, för neandertalare var aldrig i Afrika. De borde vara lika, de har ingen anledning att vara närmare en afrikan än en annan afrikan. Och så är det verkligen. Statistiskt sett finns det ingen skillnad i hur ofta neandertalarna matchar en afrikan eller en annan. Men detta är annorlunda om vi nu ser på en europeisk individ och en afrikan. Då matchar en neandertalare betydligt oftare europén snarare än afrikanen. Det samma är sant om vi se på en kinesisk individ gentemot en afrikan, Neandertalaren kommer att matcha den kinesiska individen oftare. Detta kan också vara överraskande eftersom neandertalarna aldrig var i Kina. Så modellen vi har föreslagit för att förklara detta är att när moderna människor kom ut ur Afrika någon gång efter för 100.000 år sedan, mötte de neandertalare. Förmodligen gjorde de detta först i Mellanöstern där det fanns neandertalare som bodde. Om de sedan blandades med varandra där, då skulle dessa moderna människor som blev förfäder till alla utanför Afrika bära med sig denna neandertal-komponent i sina genom till resten av världen. Så att idag människorna som bor utanför Afrika har fått ungefär två och en halv procent av sitt DNA från neandertalarna. Så nu har vi ett neandertal-genom till hands som referenspunkt och nu har vi teknologierna att se på dessa urgamla lämningar och extrahera DNA, nu kan vi börja tillämpa dem på andra platser i världen. Och den första platsen vi har gjort det är i södra Sibirien i Altai-bergen på en plats som heter Denisova, ett grottfynd i berget här, där arkeologer 2008 fann en pytteliten benbit -- detta är en kopia av den -- som de insåg kom från den sista falangen från en människas lillfinger. Och den var tillräckligt väl bevarad så vi kunde avgöra denna individens DNA till och med i större utsträckning än för neandertalarna faktiskt, och börja relatera det till neandertal-genomet och till människor idag. Och vi fann att denna individen delade ett gemensamt ursprung för hans DNA-sekvenser med neandertalara för runt 640.000 år sedan. Och längre tillbaka, för 800.000 år sedan finns det ett gemensamt ursprung med nutida människor. So denna individen kommer från en population som delar ursprung med neandertalarna, men för länge sedan och har sedan en lång självständig historia. Vi kallar denna grupp av människor, som vi då beskrev för första gången från denna lilla, lilla benbit, för denisovaner, efter den plats där de först beskrevs. Så vi kan sedan fråga för denisovanerna samma saker som för neandertalarna: Blandades de med förfäder till nutida människor? Om vi ställer den frågan, och jämför denisovanernas genom med människor runtom i världen, finner vi förvånansvärt inga bevis på denisovan-DNA hos några människor som bor ens nära Sibirien idag. Men vi finner det i Papua Nya Guinea och på andra öar i Melanesien och Stilla Havet. Så det betyder förmodligen att dessa denisovaner hade varit mera vitt spridda tidigare i historien, eftersom vi inte tror att melanesiernas förfäder någonsin var i Sibirien. Så genom att studera dessa genom från utdöda människor, börjar vi komma till en bild av hur världen såg ut när moderna människor började komma ut från Afrika. I väst fanns neandertalarna; i öst fanns denisovanerna -- kanske andra sorters människor också som vi ännu inte beskrivit. Vi vet inte helt var gränsen mellan dessa folkslag var, men vi vet att i södra Sibirien, fanns det både neandertalare och denisovaner åtminståne vid något tillfälle i det förgångna. Sedan uppstod den moderna människan någonstans i Afrika, kom ut ur Afrika, troligen i Mellanöstern. De träffar neandertalarna, de blandas med dem, fortsätter spridas över världen, och någonstans i sydöstra Asien möter de denisovanerna och blandas med dem och fortsätter ut över Stilla Havet. Och sedan försvinner dessa tidigare former av människor, men de fortsätter att leva lite grann idag i några av oss -- i de människor utanför Afrika som fått två och en halv procent av sitt DNA från neandertalarna, och människor i Melanesien har faktiskt ytterligare ungefär fem procent från denisovanerna. Betyder detta då att det trots allt finns någon absolut skillnad mellan människor utanför Afrika och inom Afrika så att människor utanför Afrika har denna gamla komponent i sitt genom från dessa utdöda människoslag, medan afrikanerna inte har det? Ja, jag tror inte så är fallet. Förmodligen uppstod moderna människor någonstans i Afrika. De spreds över Afrika också, naturligtvis, och det fanns äldre, tidigare former av människor där. Och eftersom vi blandades på andra håll, så är jag ganska säker på att en dag, när vi kanske kommer ha ett genom från också dessa tidigare former i Afrika, kommer vi finna att de också blandats med tidiga moderna människor i Afrika. Så för att summera, vad har vi lärt oss genom att studera genomen från nutida människor och utdöda människor? Vi lär oss kanske många saker, men en sak som jag tycker är viktig att nämna är att jag tror lärdomen är att vi alltid har blandats. Vi blandades med dessa tidigare former av människor, varhelst vi träffade på dem, och vi har blandats med varandra hela tiden sedan dess. Tack för er uppmärksamhet. (Applåd)