WEBVTT

00:00:00.992 --> 00:00:02.445
Här är vi nu.

00:00:02.469 --> 00:00:05.524
Jag är hemma, vilket många av er
säkert också är.

00:00:05.548 --> 00:00:07.633
Och vi har alla börjat förstå

00:00:07.681 --> 00:00:09.736
hur vårt förhållande med oss själva,

00:00:09.736 --> 00:00:10.903
med varandra

00:00:10.927 --> 00:00:12.224
och platserna där vi lever

00:00:12.248 --> 00:00:15.669
kan påverka vår identitetskänsla
och målmedvetenhet.

00:00:15.693 --> 00:00:18.542
Många saker har ändrats radikalt.

00:00:18.566 --> 00:00:21.936
Nu mer än någonsin
finns det en känsla av avstånd.

NOTE Paragraph

00:00:21.960 --> 00:00:23.516
Men tänk om jag sa till dig

00:00:23.540 --> 00:00:27.904
att du kunde hitta en väg
från hjärtat till handen

00:00:27.928 --> 00:00:29.829
för att hitta tillbaka igen

00:00:29.877 --> 00:00:33.885
och att genom denna övning
och genom att ta till dig den här idén

00:00:33.885 --> 00:00:36.879
kan du ställa om din hjärna

00:00:36.903 --> 00:00:40.379
så att du kan utforska 
den här nya verkligheten med glädje,

00:00:40.403 --> 00:00:44.026
entusiasm, fantasi och hopp.

00:00:44.050 --> 00:00:46.804
Och det enda som behövs är en enkel penna.

00:00:47.582 --> 00:00:48.916
För att ta dig dit,

00:00:48.940 --> 00:00:50.709
låt oss gå tillbaka till början.

NOTE Paragraph

00:00:50.733 --> 00:00:54.403
Som ett barn uppvuxet
i sydöstra London,

00:00:54.427 --> 00:00:55.982
var jag en utomstående.

00:00:56.006 --> 00:00:57.816
Jag är den äldsta av sex barn,

00:00:57.840 --> 00:00:59.998
och alla mina syskon 
ser helt engelska ut:

00:01:00.022 --> 00:01:02.553
blont hår, blåa ögon, jättesöta.

00:01:02.577 --> 00:01:03.777
Och sen var det jag:

00:01:03.801 --> 00:01:06.984
halvnigerisk, mörkhyad, med afrofrisyr.

00:01:07.339 --> 00:01:10.077
Så vad händer när du ser annorlunda ut

00:01:10.101 --> 00:01:11.308
och känner dig annorlunda

00:01:11.308 --> 00:01:13.719
och på så många vis,
börjar tänka olika

00:01:13.733 --> 00:01:16.966
än alla och allting omkring dig?

00:01:16.990 --> 00:01:22.354
Hur hittar man vägen ut
från ett mörkt, rasistiskt, homofobiskt

00:01:22.378 --> 00:01:24.331
och väldigt ensamt ställe?

NOTE Paragraph

00:01:24.355 --> 00:01:26.423
Det är här som pennan kommer in.

00:01:26.836 --> 00:01:28.450
Jag började rita.

00:01:28.498 --> 00:01:30.569
Så som ni kan se, jag har den här pennan,

00:01:30.569 --> 00:01:32.180
och den vet vart den är påväg.

00:01:32.204 --> 00:01:34.799
Och jag har lärt mig mycket väl
hur jag kan följa den.

00:01:34.823 --> 00:01:38.125
Och den första saken jag gjorde var
att jag följde den här linjen

00:01:38.149 --> 00:01:40.899
och jag ritade ut mig själv från en kultur

00:01:40.923 --> 00:01:43.603
som bara sa till mig
vad jag inte kunde göra.

00:01:43.944 --> 00:01:45.804
Jag litade på min penna,

00:01:45.828 --> 00:01:48.569
och den ledde mig 
till Central Saint Martins

00:01:48.593 --> 00:01:50.815
en mycket flott konstskola i London

00:01:50.839 --> 00:01:53.362
där jag fick toppbetyget i min årsklass

00:01:53.386 --> 00:01:57.463
Men jag insåg snabbt att det inte
fanns plats för mig i London,

00:01:57.487 --> 00:02:00.133
för att, tro det eller ej,

00:02:00.157 --> 00:02:04.679
England är fortfarande ett land
med en inrotad klassindelning.

00:02:04.728 --> 00:02:10.671
Och som en ung, mörkhyad, gay 
kvinnlig artist från en arbetarklassfamilj

00:02:10.695 --> 00:02:12.425
hade jag inte en chans.

NOTE Paragraph

00:02:12.449 --> 00:02:15.283
Så jag lämnade London 
och flyttade till Japan,

00:02:15.307 --> 00:02:19.276
där människor inte frågade mig
var jag egentligen kommer ifrån.

00:02:19.300 --> 00:02:21.251
Jag var bara ännu en gaijin,

00:02:21.275 --> 00:02:24.206
vilket, ironiskt, betyder "utomstående".

00:02:24.606 --> 00:02:28.669
Jag fördjupade mig i en kultur
som hedrar både skapande och konst

00:02:28.693 --> 00:02:31.879
där mänskor finslipar sin konst
över generationer.

00:02:31.903 --> 00:02:34.910
Det är en kultur som behärskar
både tid och utrymme,

00:02:34.934 --> 00:02:37.826
så att konstnärer verkligen
har friheten att skapa.

00:02:38.282 --> 00:02:41.813
Och vad jag upptäckte
var ett ställe som jag inte var arg på.

00:02:42.155 --> 00:02:44.369
Tokyo hade inte kränkt mig på något sätt.

00:02:44.393 --> 00:02:46.903
Jag kunde inte längre skapa med ilska

00:02:46.927 --> 00:02:48.465
eller utifrån smärta.

00:02:48.489 --> 00:02:52.253
Jag måste modigt låta mig själv
skapa på ett annat sätt.

00:02:52.812 --> 00:02:55.693
Och vad jag insåg var 
att detta otroliga verktyg

00:02:55.717 --> 00:02:58.672
överskred en linje på papper.

00:02:58.696 --> 00:03:00.070
Jag hittade en sak

00:03:00.094 --> 00:03:02.807
som förenade mitt huvud med mitt hjärta

00:03:02.831 --> 00:03:04.831
och min hand med allt.

NOTE Paragraph

00:03:05.463 --> 00:03:08.066
Jag kunde se världen på nya sätt.

00:03:08.090 --> 00:03:09.979
Jag hittade samband i hörn

00:03:10.003 --> 00:03:12.966
och lösningar på problem
som jag inte ens visste att fanns.

00:03:12.990 --> 00:03:16.252
Det var som om världen, med alla sina
positiva och negativa utrymmen

00:03:16.276 --> 00:03:17.915
nu kunde bli sedda.

00:03:17.939 --> 00:03:19.371
Och bara genom att se den,

00:03:19.395 --> 00:03:21.283
fanns det ingen rädsla längre.

00:03:21.307 --> 00:03:23.569
Min penna var som en ficklampa,

00:03:23.593 --> 00:03:26.053
och det okända var fortfarande ute där,

00:03:26.077 --> 00:03:27.817
men det var inte skrämmande.

NOTE Paragraph

00:03:27.861 --> 00:03:31.926
Efter att jag hade bott fem år i Japan
och fokuserat på min konst

00:03:31.950 --> 00:03:34.400
kände jag att jag behövde en ny utmaning.

00:03:34.903 --> 00:03:36.110
Så jag for till New York,

00:03:36.134 --> 00:03:38.379
för att det är vad 
en konstnär gör, eller hur?

00:03:38.403 --> 00:03:41.644
Man flyttar till den största 
staden i världen som har förmågan

00:03:41.666 --> 00:03:45.873
att få en att känna sig
helt och hållet osynlig.

00:03:46.788 --> 00:03:49.882
Det här är när jag verkligen
började fråga mig själv

00:03:49.906 --> 00:03:52.255
"Vem är du?"

00:03:52.279 --> 00:03:55.288
Jag brukade vakna på morgonen,
och innan jag började min dag,

00:03:55.312 --> 00:03:57.006
brukade jag meditera om detta.

00:03:57.030 --> 00:03:58.991
Och med denna frågan i åtanke,

00:03:59.015 --> 00:04:00.498
fortsatte jag rita.

00:04:00.522 --> 00:04:02.124
Jag följde linjen.

00:04:02.148 --> 00:04:03.791
Jag lät den leda mig.

00:04:03.815 --> 00:04:05.995
Processen av att lyfta en penna,

00:04:06.019 --> 00:04:08.653
något som alla har tillgång till,

00:04:08.677 --> 00:04:12.077
och ge mig själv
lov att släppa taget

00:04:12.101 --> 00:04:16.014
om alla tankar, all rädsla, osäkerhet -

00:04:16.038 --> 00:04:17.688
vad som helst som kunde hindra mig

00:04:17.712 --> 00:04:20.490
från att vara mig själv fullt ut -

00:04:20.514 --> 00:04:23.726
det blev mitt sätt 
att uppleva frihet.

NOTE Paragraph

00:04:23.750 --> 00:04:25.361
När jag kom fram till New York,

00:04:25.385 --> 00:04:28.090
ville jag inte spela
enligt konstvärldens regler.

00:04:28.114 --> 00:04:31.288
Jag fortsatte min praktik som utomstående.

00:04:31.312 --> 00:04:32.796
Jag fortsatte rita.

00:04:33.249 --> 00:04:36.069
Nyfikenhet blev min pennas bläck,

00:04:36.093 --> 00:04:38.355
och jag fortsatte dyka djupare.

00:04:38.379 --> 00:04:42.829
med tiden började jag skapa ett modigt, 
självsäkert utrymme för mig själv,

00:04:42.853 --> 00:04:44.909
ett utrymme som var bara mitt.

00:04:44.933 --> 00:04:47.274
I början var det bara mitt sovrum.

00:04:47.298 --> 00:04:50.320
Men det sovrummet hamnade 
i "The New York Times",

00:04:50.344 --> 00:04:53.222
och plötsligt var jag sedd och känd

00:04:53.246 --> 00:04:55.246
för världen jag hade skapat.

00:04:56.034 --> 00:04:57.213
Sedan dess

00:04:57.237 --> 00:05:00.744
har jag skapat och samarbetat med 
några av de mest unika konstnärer,

00:05:00.768 --> 00:05:02.655
institutioner och ställen,

00:05:02.679 --> 00:05:04.855
från skärmarna på Times Square,

00:05:04.879 --> 00:05:08.934
till New York City Ballet
för deras otroliga konstnärsserier,

00:05:08.958 --> 00:05:11.434
där jag intervjuade flera dansare.

00:05:11.458 --> 00:05:14.181
Deras historier och ord blev grunden

00:05:14.205 --> 00:05:16.950
för över 30 teckningar och konstverk,

00:05:16.974 --> 00:05:19.268
som tog över gångarnas väggar,

00:05:19.292 --> 00:05:21.467
fönster och golv.

NOTE Paragraph

00:05:22.249 --> 00:05:23.495
Under en lång tid,

00:05:23.519 --> 00:05:26.725
ville jag skapa ett utrymme
för kontemplation och poesi

00:05:26.749 --> 00:05:28.029
Och 2019

00:05:28.053 --> 00:05:30.363
fick jag chansen att göra just det,

00:05:30.387 --> 00:05:32.198
från Trust of Governor's Island.

00:05:32.585 --> 00:05:35.085
De gav mig den perfekta duken

00:05:35.109 --> 00:05:37.577
i form av ett före detta militär kapell.

00:05:37.601 --> 00:05:39.349
Beskåda "The May Room."

00:05:39.792 --> 00:05:43.926
Med teckningar på utsidan
inspirerade av öns historia

00:05:43.950 --> 00:05:46.601
går du in, tar av dina skor,

00:05:46.625 --> 00:05:49.395
och där finns en ritning på golvet
i form av en labyrint

00:05:49.419 --> 00:05:50.990
som tar dig tillbaka till dig.

00:05:51.014 --> 00:05:53.585
Det är en inbjudan att bli lugn.

00:05:53.609 --> 00:05:57.222
Och det här låter dig
se fraserna på väggen.

00:05:57.246 --> 00:05:58.968
"Må du vara vis."

00:05:58.992 --> 00:06:01.066
"Må du sova djupt om nätterna."

00:06:01.090 --> 00:06:03.275
"Må vi rädda träd."

00:06:03.299 --> 00:06:05.826
"Må du," "må du," "må vi."

00:06:05.850 --> 00:06:08.934
Och de här fraserna
verkar stiga upp från dig

00:06:08.958 --> 00:06:10.808
eller falla in i dig

NOTE Paragraph

00:06:12.074 --> 00:06:14.749
Jag har låtit mina linjer
bli som ett språk

00:06:14.773 --> 00:06:17.471
ett språk som har vecklats ut
ungefär som livet.

00:06:17.495 --> 00:06:19.034
Och när det har funnits tystnad,

00:06:19.058 --> 00:06:21.609
har jag sökt kontakt
genom konversationer,

00:06:21.633 --> 00:06:24.353
frågat frågor som tränger sig fram
genom obekvämligheten.

00:06:24.377 --> 00:06:27.467
Tecknandet har lärt mig
att skapa mina egna regler.

00:06:27.916 --> 00:06:31.822
Det har lärt mig att öppna mina ögon,
inte bara för att se vad som finns,

00:06:31.846 --> 00:06:33.160
men vad som kan bli till.

00:06:33.184 --> 00:06:35.715
Och där det finns trasiga system,

00:06:35.739 --> 00:06:40.656
kan vi skapa nya som faktiskt fungerar
och är till nytta för allihopa,

00:06:40.680 --> 00:06:42.680
istället för bara för några få.

NOTE Paragraph

00:06:43.046 --> 00:06:45.939
Teckning har lärt mig
att engagera mig i världen.

00:06:46.288 --> 00:06:49.820
Och det som jag har insett
via detta språk av linjer

00:06:49.844 --> 00:06:52.383
är inte betydelsen av att bli sedd,

00:06:52.407 --> 00:06:55.493
utan i stället gåvan 
att se vad vi ger andra

00:06:55.517 --> 00:06:59.223
och hur sann frihet
är förmågan att se.

00:06:59.247 --> 00:07:00.856
Och betydelsen är icke ordagrann,

00:07:00.880 --> 00:07:04.222
för att synen är bara 
ett sätt som vi kan se

00:07:04.246 --> 00:07:07.934
Men vad jag menar är
att uppleva världen i sin helhet,

00:07:07.958 --> 00:07:11.466
kanske till och med mera under 
de mest utmanande stunderna

00:07:11.490 --> 00:07:13.693
som den vi möter idag.

NOTE Paragraph

00:07:13.717 --> 00:07:15.096
Jag heter Shantell Martin.

00:07:15.120 --> 00:07:16.271
Jag tecknar.

00:07:16.295 --> 00:07:18.212
Och jag ber dig att lyfta upp en penna

00:07:18.236 --> 00:07:20.188
och se vart den tar dig.

NOTE Paragraph

00:07:20.212 --> 00:07:23.071
(Musik)