1
00:00:00,992 --> 00:00:02,445
Här är vi nu.

2
00:00:02,469 --> 00:00:05,524
Jag är hemma, vilket många av er
säkert också är.

3
00:00:05,548 --> 00:00:07,633
Och vi har alla börjat förstå

4
00:00:07,681 --> 00:00:09,736
hur vårt förhållande med oss själva,

5
00:00:09,736 --> 00:00:10,903
med varandra

6
00:00:10,927 --> 00:00:12,224
och platserna där vi lever

7
00:00:12,248 --> 00:00:15,669
kan påverka vår identitetskänsla
och målmedvetenhet.

8
00:00:15,693 --> 00:00:18,542
Många saker har ändrats radikalt.

9
00:00:18,566 --> 00:00:21,936
Nu mer än någonsin
finns det en känsla av avstånd.

10
00:00:21,960 --> 00:00:23,516
Men tänk om jag sa till dig

11
00:00:23,540 --> 00:00:27,904
att du kunde hitta en väg
från hjärtat till handen

12
00:00:27,928 --> 00:00:29,829
för att hitta tillbaka igen

13
00:00:29,877 --> 00:00:33,885
och att genom denna övning
och genom att ta till dig den här idén

14
00:00:33,885 --> 00:00:36,879
kan du ställa om din hjärna

15
00:00:36,903 --> 00:00:40,379
så att du kan utforska 
den här nya verkligheten med glädje,

16
00:00:40,403 --> 00:00:44,026
entusiasm, fantasi och hopp.

17
00:00:44,050 --> 00:00:46,804
Och det enda som behövs är en enkel penna.

18
00:00:47,582 --> 00:00:48,916
För att ta dig dit,

19
00:00:48,940 --> 00:00:50,709
låt oss gå tillbaka till början.

20
00:00:50,733 --> 00:00:54,403
Som ett barn uppvuxet
i sydöstra London,

21
00:00:54,427 --> 00:00:55,982
var jag en utomstående.

22
00:00:56,006 --> 00:00:57,816
Jag är den äldsta av sex barn,

23
00:00:57,840 --> 00:00:59,998
och alla mina syskon 
ser helt engelska ut:

24
00:01:00,022 --> 00:01:02,553
blont hår, blåa ögon, jättesöta.

25
00:01:02,577 --> 00:01:03,777
Och sen var det jag:

26
00:01:03,801 --> 00:01:06,984
halvnigerisk, mörkhyad, med afrofrisyr.

27
00:01:07,339 --> 00:01:10,077
Så vad händer när du ser annorlunda ut

28
00:01:10,101 --> 00:01:11,308
och känner dig annorlunda

29
00:01:11,308 --> 00:01:13,719
och på så många vis,
börjar tänka olika

30
00:01:13,733 --> 00:01:16,966
än alla och allting omkring dig?

31
00:01:16,990 --> 00:01:22,354
Hur hittar man vägen ut
från ett mörkt, rasistiskt, homofobiskt

32
00:01:22,378 --> 00:01:24,331
och väldigt ensamt ställe?

33
00:01:24,355 --> 00:01:26,423
Det är här som pennan kommer in.

34
00:01:26,836 --> 00:01:28,450
Jag började rita.

35
00:01:28,498 --> 00:01:30,569
Så som ni kan se, jag har den här pennan,

36
00:01:30,569 --> 00:01:32,180
och den vet vart den är påväg.

37
00:01:32,204 --> 00:01:34,799
Och jag har lärt mig mycket väl
hur jag kan följa den.

38
00:01:34,823 --> 00:01:38,125
Och den första saken jag gjorde var
att jag följde den här linjen

39
00:01:38,149 --> 00:01:40,899
och jag ritade ut mig själv från en kultur

40
00:01:40,923 --> 00:01:43,603
som bara sa till mig
vad jag inte kunde göra.

41
00:01:43,944 --> 00:01:45,804
Jag litade på min penna,

42
00:01:45,828 --> 00:01:48,569
och den ledde mig 
till Central Saint Martins

43
00:01:48,593 --> 00:01:50,815
en mycket flott konstskola i London

44
00:01:50,839 --> 00:01:53,362
där jag fick toppbetyget i min årsklass

45
00:01:53,386 --> 00:01:57,463
Men jag insåg snabbt att det inte
fanns plats för mig i London,

46
00:01:57,487 --> 00:02:00,133
för att, tro det eller ej,

47
00:02:00,157 --> 00:02:04,679
England är fortfarande ett land
med en inrotad klassindelning.

48
00:02:04,728 --> 00:02:10,671
Och som en ung, mörkhyad, gay 
kvinnlig artist från en arbetarklassfamilj

49
00:02:10,695 --> 00:02:12,425
hade jag inte en chans.

50
00:02:12,449 --> 00:02:15,283
Så jag lämnade London 
och flyttade till Japan,

51
00:02:15,307 --> 00:02:19,276
där människor inte frågade mig
var jag egentligen kommer ifrån.

52
00:02:19,300 --> 00:02:21,251
Jag var bara ännu en gaijin,

53
00:02:21,275 --> 00:02:24,206
vilket, ironiskt, betyder "utomstående".

54
00:02:24,606 --> 00:02:28,669
Jag fördjupade mig i en kultur
som hedrar både skapande och konst

55
00:02:28,693 --> 00:02:31,879
där mänskor finslipar sin konst
över generationer.

56
00:02:31,903 --> 00:02:34,910
Det är en kultur som behärskar
både tid och utrymme,

57
00:02:34,934 --> 00:02:37,826
så att konstnärer verkligen
har friheten att skapa.

58
00:02:38,282 --> 00:02:41,813
Och vad jag upptäckte
var ett ställe som jag inte var arg på.

59
00:02:42,155 --> 00:02:44,369
Tokyo hade inte kränkt mig på något sätt.

60
00:02:44,393 --> 00:02:46,903
Jag kunde inte längre skapa med ilska

61
00:02:46,927 --> 00:02:48,465
eller utifrån smärta.

62
00:02:48,489 --> 00:02:52,253
Jag måste modigt låta mig själv
skapa på ett annat sätt.

63
00:02:52,812 --> 00:02:55,693
Och vad jag insåg var 
att detta otroliga verktyg

64
00:02:55,717 --> 00:02:58,672
överskred en linje på papper.

65
00:02:58,696 --> 00:03:00,070
Jag hittade en sak

66
00:03:00,094 --> 00:03:02,807
som förenade mitt huvud med mitt hjärta

67
00:03:02,831 --> 00:03:04,831
och min hand med allt.

68
00:03:05,463 --> 00:03:08,066
Jag kunde se världen på nya sätt.

69
00:03:08,090 --> 00:03:09,979
Jag hittade samband i hörn

70
00:03:10,003 --> 00:03:12,966
och lösningar på problem
som jag inte ens visste att fanns.

71
00:03:12,990 --> 00:03:16,252
Det var som om världen, med alla sina
positiva och negativa utrymmen

72
00:03:16,276 --> 00:03:17,915
nu kunde bli sedda.

73
00:03:17,939 --> 00:03:19,371
Och bara genom att se den,

74
00:03:19,395 --> 00:03:21,283
fanns det ingen rädsla längre.

75
00:03:21,307 --> 00:03:23,569
Min penna var som en ficklampa,

76
00:03:23,593 --> 00:03:26,053
och det okända var fortfarande ute där,

77
00:03:26,077 --> 00:03:27,817
men det var inte skrämmande.

78
00:03:27,861 --> 00:03:31,926
Efter att jag hade bott fem år i Japan
och fokuserat på min konst

79
00:03:31,950 --> 00:03:34,400
kände jag att jag behövde en ny utmaning.

80
00:03:34,903 --> 00:03:36,110
Så jag for till New York,

81
00:03:36,134 --> 00:03:38,379
för att det är vad 
en konstnär gör, eller hur?

82
00:03:38,403 --> 00:03:41,644
Man flyttar till den största 
staden i världen som har förmågan

83
00:03:41,666 --> 00:03:45,873
att få en att känna sig
helt och hållet osynlig.

84
00:03:46,788 --> 00:03:49,882
Det här är när jag verkligen
började fråga mig själv

85
00:03:49,906 --> 00:03:52,255
"Vem är du?"

86
00:03:52,279 --> 00:03:55,288
Jag brukade vakna på morgonen,
och innan jag började min dag,

87
00:03:55,312 --> 00:03:57,006
brukade jag meditera om detta.

88
00:03:57,030 --> 00:03:58,991
Och med denna frågan i åtanke,

89
00:03:59,015 --> 00:04:00,498
fortsatte jag rita.

90
00:04:00,522 --> 00:04:02,124
Jag följde linjen.

91
00:04:02,148 --> 00:04:03,791
Jag lät den leda mig.

92
00:04:03,815 --> 00:04:05,995
Processen av att lyfta en penna,

93
00:04:06,019 --> 00:04:08,653
något som alla har tillgång till,

94
00:04:08,677 --> 00:04:12,077
och ge mig själv
lov att släppa taget

95
00:04:12,101 --> 00:04:16,014
om alla tankar, all rädsla, osäkerhet -

96
00:04:16,038 --> 00:04:17,688
vad som helst som kunde hindra mig

97
00:04:17,712 --> 00:04:20,490
från att vara mig själv fullt ut -

98
00:04:20,514 --> 00:04:23,726
det blev mitt sätt 
att uppleva frihet.

99
00:04:23,750 --> 00:04:25,361
När jag kom fram till New York,

100
00:04:25,385 --> 00:04:28,090
ville jag inte spela
enligt konstvärldens regler.

101
00:04:28,114 --> 00:04:31,288
Jag fortsatte min praktik som utomstående.

102
00:04:31,312 --> 00:04:32,796
Jag fortsatte rita.

103
00:04:33,249 --> 00:04:36,069
Nyfikenhet blev min pennas bläck,

104
00:04:36,093 --> 00:04:38,355
och jag fortsatte dyka djupare.

105
00:04:38,379 --> 00:04:42,829
med tiden började jag skapa ett modigt, 
självsäkert utrymme för mig själv,

106
00:04:42,853 --> 00:04:44,909
ett utrymme som var bara mitt.

107
00:04:44,933 --> 00:04:47,274
I början var det bara mitt sovrum.

108
00:04:47,298 --> 00:04:50,320
Men det sovrummet hamnade 
i "The New York Times",

109
00:04:50,344 --> 00:04:53,222
och plötsligt var jag sedd och känd

110
00:04:53,246 --> 00:04:55,246
för världen jag hade skapat.

111
00:04:56,034 --> 00:04:57,213
Sedan dess

112
00:04:57,237 --> 00:05:00,744
har jag skapat och samarbetat med 
några av de mest unika konstnärer,

113
00:05:00,768 --> 00:05:02,655
institutioner och ställen,

114
00:05:02,679 --> 00:05:04,855
från skärmarna på Times Square,

115
00:05:04,879 --> 00:05:08,934
till New York City Ballet
för deras otroliga konstnärsserier,

116
00:05:08,958 --> 00:05:11,434
där jag intervjuade flera dansare.

117
00:05:11,458 --> 00:05:14,181
Deras historier och ord blev grunden

118
00:05:14,205 --> 00:05:16,950
för över 30 teckningar och konstverk,

119
00:05:16,974 --> 00:05:19,268
som tog över gångarnas väggar,

120
00:05:19,292 --> 00:05:21,467
fönster och golv.

121
00:05:22,249 --> 00:05:23,495
Under en lång tid,

122
00:05:23,519 --> 00:05:26,725
ville jag skapa ett utrymme
för kontemplation och poesi

123
00:05:26,749 --> 00:05:28,029
Och 2019

124
00:05:28,053 --> 00:05:30,363
fick jag chansen att göra just det,

125
00:05:30,387 --> 00:05:32,198
från Trust of Governor's Island.

126
00:05:32,585 --> 00:05:35,085
De gav mig den perfekta duken

127
00:05:35,109 --> 00:05:37,577
i form av ett före detta militär kapell.

128
00:05:37,601 --> 00:05:39,349
Beskåda "The May Room."

129
00:05:39,792 --> 00:05:43,926
Med teckningar på utsidan
inspirerade av öns historia

130
00:05:43,950 --> 00:05:46,601
går du in, tar av dina skor,

131
00:05:46,625 --> 00:05:49,395
och där finns en ritning på golvet
i form av en labyrint

132
00:05:49,419 --> 00:05:50,990
som tar dig tillbaka till dig.

133
00:05:51,014 --> 00:05:53,585
Det är en inbjudan att bli lugn.

134
00:05:53,609 --> 00:05:57,222
Och det här låter dig
se fraserna på väggen.

135
00:05:57,246 --> 00:05:58,968
"Må du vara vis."

136
00:05:58,992 --> 00:06:01,066
"Må du sova djupt om nätterna."

137
00:06:01,090 --> 00:06:03,275
"Må vi rädda träd."

138
00:06:03,299 --> 00:06:05,826
"Må du," "må du," "må vi."

139
00:06:05,850 --> 00:06:08,934
Och de här fraserna
verkar stiga upp från dig

140
00:06:08,958 --> 00:06:10,808
eller falla in i dig

141
00:06:12,074 --> 00:06:14,749
Jag har låtit mina linjer
bli som ett språk

142
00:06:14,773 --> 00:06:17,471
ett språk som har vecklats ut
ungefär som livet.

143
00:06:17,495 --> 00:06:19,034
Och när det har funnits tystnad,

144
00:06:19,058 --> 00:06:21,609
har jag sökt kontakt
genom konversationer,

145
00:06:21,633 --> 00:06:24,353
frågat frågor som tränger sig fram
genom obekvämligheten.

146
00:06:24,377 --> 00:06:27,467
Tecknandet har lärt mig
att skapa mina egna regler.

147
00:06:27,916 --> 00:06:31,822
Det har lärt mig att öppna mina ögon,
inte bara för att se vad som finns,

148
00:06:31,846 --> 00:06:33,160
men vad som kan bli till.

149
00:06:33,184 --> 00:06:35,715
Och där det finns trasiga system,

150
00:06:35,739 --> 00:06:40,656
kan vi skapa nya som faktiskt fungerar
och är till nytta för allihopa,

151
00:06:40,680 --> 00:06:42,680
istället för bara för några få.

152
00:06:43,046 --> 00:06:45,939
Teckning har lärt mig
att engagera mig i världen.

153
00:06:46,288 --> 00:06:49,820
Och det som jag har insett
via detta språk av linjer

154
00:06:49,844 --> 00:06:52,383
är inte betydelsen av att bli sedd,

155
00:06:52,407 --> 00:06:55,493
utan i stället gåvan 
att se vad vi ger andra

156
00:06:55,517 --> 00:06:59,223
och hur sann frihet
är förmågan att se.

157
00:06:59,247 --> 00:07:00,856
Och betydelsen är icke ordagrann,

158
00:07:00,880 --> 00:07:04,222
för att synen är bara 
ett sätt som vi kan se

159
00:07:04,246 --> 00:07:07,934
Men vad jag menar är
att uppleva världen i sin helhet,

160
00:07:07,958 --> 00:07:11,466
kanske till och med mera under 
de mest utmanande stunderna

161
00:07:11,490 --> 00:07:13,693
som den vi möter idag.

162
00:07:13,717 --> 00:07:15,096
Jag heter Shantell Martin.

163
00:07:15,120 --> 00:07:16,271
Jag tecknar.

164
00:07:16,295 --> 00:07:18,212
Och jag ber dig att lyfta upp en penna

165
00:07:18,236 --> 00:07:20,188
och se vart den tar dig.

166
00:07:20,212 --> 00:07:23,071
(Musik)