WEBVTT 00:00:00.000 --> 00:00:02.000 Jag är en historieberättare. 00:00:02.000 --> 00:00:05.000 Och jag skulle vilja dela med mig av några personliga historier 00:00:05.000 --> 00:00:10.000 om vad jag vill kalla "faran av den enda berättelsen." 00:00:10.000 --> 00:00:14.000 Jag växte upp på ett universitetsområde i östra Nigeria. 00:00:14.000 --> 00:00:17.000 Min mor säger att jag lärde mig läsa när jag var två år gammal, 00:00:17.000 --> 00:00:22.000 men jag tror att fyra ligger närmare sanningen. 00:00:22.000 --> 00:00:24.000 Så jag började läsa tidigt. Och vad jag läste 00:00:24.000 --> 00:00:27.000 var brittiska och amerikanska barnböcker. NOTE Paragraph 00:00:27.000 --> 00:00:30.000 Jag började även skriva tidigt. 00:00:30.000 --> 00:00:34.000 Och när jag började skriva, i sjuårsåldern, 00:00:34.000 --> 00:00:36.000 berättelser skrivna i blyerts med kritteckningar 00:00:36.000 --> 00:00:39.000 som min stackars mor var tvungen att läsa, 00:00:39.000 --> 00:00:43.000 så skrev jag precis den sorts berättelser jag läste. 00:00:43.000 --> 00:00:48.000 Alla mina karaktärer var vita och blåögda. 00:00:48.000 --> 00:00:50.000 De lekte i snön. 00:00:50.000 --> 00:00:52.000 De åt äpplen. 00:00:52.000 --> 00:00:54.000 (Skratt) 00:00:54.000 --> 00:00:56.000 Och de pratade mycket om vädret, 00:00:56.000 --> 00:00:58.000 hur härligt det var att solen tittade fram. 00:00:58.000 --> 00:01:00.000 (Skratt) 00:01:00.000 --> 00:01:03.000 Detta trots att jag levde i Nigeria. 00:01:03.000 --> 00:01:07.000 Jag hade aldrig varit utomlands. 00:01:07.000 --> 00:01:10.000 Vi hade inte snö. Vi åt Mango. 00:01:10.000 --> 00:01:12.000 Och vi pratade aldrig om vädret, 00:01:12.000 --> 00:01:14.000 det fanns inget behov av det. NOTE Paragraph 00:01:14.000 --> 00:01:17.000 Mina karaktärer drack också mycket ginger ale 00:01:17.000 --> 00:01:19.000 eftersom karaktärerna i de brittiska böckerna jag läste 00:01:19.000 --> 00:01:21.000 drack ginger ale. 00:01:21.000 --> 00:01:24.000 Det spelade ingen roll att jag inte hade någon aning om vad ginger ale var. 00:01:24.000 --> 00:01:25.000 (Skratt) 00:01:25.000 --> 00:01:28.000 Och under många år, hade jag en desperat längtan 00:01:28.000 --> 00:01:30.000 efter att få smaka på ginger ale 00:01:30.000 --> 00:01:32.000 Men det är en annan historia. NOTE Paragraph 00:01:32.000 --> 00:01:34.000 Jag tror att detta illustrerar 00:01:34.000 --> 00:01:37.000 hur påverkbara och sårbara vi är 00:01:37.000 --> 00:01:39.000 inför en berättelse, 00:01:39.000 --> 00:01:41.000 speciellt som barn. 00:01:41.000 --> 00:01:43.000 Eftersom allt jag hade läst var böcker 00:01:43.000 --> 00:01:45.000 med utländska karaktärer, 00:01:45.000 --> 00:01:47.000 blev jag övertygad om att böcker, 00:01:47.000 --> 00:01:50.000 till sin natur, måste ha utlänningar som karaktärer, 00:01:50.000 --> 00:01:52.000 och de måste handla om saker som 00:01:52.000 --> 00:01:55.000 jag inte kunde identifiera mig med. 00:01:55.000 --> 00:01:59.000 Detta ändrades då jag upptäckte afrikanska böcker. 00:01:59.000 --> 00:02:01.000 Det fanns inte så många tillgängliga. Och de var inte 00:02:01.000 --> 00:02:03.000 lika lätta att hitta som utländska böcker. NOTE Paragraph 00:02:03.000 --> 00:02:07.000 Men tack vare författare som Chinua Achebe och Camara Laye 00:02:07.000 --> 00:02:09.000 gick jag igenom en mental förvandling i min uppfattning 00:02:09.000 --> 00:02:11.000 av vad litteratur är. 00:02:11.000 --> 00:02:13.000 Jag insåg att människor som jag, 00:02:13.000 --> 00:02:15.000 flickor med chokladfärgad hud, 00:02:15.000 --> 00:02:18.000 vars krusiga hår in kunde sättas upp i hästsvansar, 00:02:18.000 --> 00:02:20.000 också kunde existera i litteratur. 00:02:20.000 --> 00:02:24.000 Jag började skriva om saker som jag kände igen. NOTE Paragraph 00:02:24.000 --> 00:02:28.000 Jag älskade de amerikanska och brittiska böcker jag läste. 00:02:28.000 --> 00:02:32.000 De väckte min fantasi. De öppnade upp nya världar för mig. 00:02:32.000 --> 00:02:34.000 Men den oavsiktliga effekten 00:02:34.000 --> 00:02:36.000 var att jag inte visste att människor som jag 00:02:36.000 --> 00:02:38.000 kunde existera i litteratur. 00:02:38.000 --> 00:02:42.000 Så vad upptäckten av afrikanska författare gjorde för mig var det här: 00:02:42.000 --> 00:02:45.000 Det räddade mig från att bara ha en enda berättelse 00:02:45.000 --> 00:02:47.000 om vad böcker är. NOTE Paragraph 00:02:47.000 --> 00:02:50.000 Jag kommer från en traditionell, nigeriansk medelklassfamilj. 00:02:50.000 --> 00:02:52.000 Min far var professor. 00:02:52.000 --> 00:02:55.000 Min mor var administratör. 00:02:55.000 --> 00:02:58.000 så vi hade, enligt normen, 00:02:58.000 --> 00:03:03.000 inneboende hemhjälp, som ofta kom från närliggande byar på landet. 00:03:03.000 --> 00:03:07.000 Det år jag fyllde åtta fick vi en ny springpojke 00:03:07.000 --> 00:03:09.000 Hans namn var Fide. 00:03:09.000 --> 00:03:12.000 Det enda min mor berättade för oss om honom 00:03:12.000 --> 00:03:15.000 var att hans familj var väldigt fattig. 00:03:15.000 --> 00:03:17.000 Min mor skickade yams och ris, 00:03:17.000 --> 00:03:20.000 och våra avlagda kläder, till hans familj. 00:03:20.000 --> 00:03:22.000 Och när jag inte åt upp min middag sa min mor, 00:03:22.000 --> 00:03:27.000 "Ät upp! Vet du inte att det finns människor, som Fides familj, som inte har någonting!" 00:03:27.000 --> 00:03:31.000 Så jag tyckte fruktansvärt synd om Fides familj. NOTE Paragraph 00:03:31.000 --> 00:03:34.000 Sedan, en lördag, åkte vi för att besöka hans by. 00:03:34.000 --> 00:03:38.000 Och hans mor visade oss a vacker, mönstrad korg, 00:03:38.000 --> 00:03:41.000 av färgad bast, som hans bror hade gjort. 00:03:41.000 --> 00:03:43.000 Jag var förbluffad. 00:03:43.000 --> 00:03:46.000 Tanken hade inte slagit mig att någon i hans familj 00:03:46.000 --> 00:03:49.000 faktiskt kunde skapa någonting. 00:03:49.000 --> 00:03:52.000 Allt jag hade hört om dem var hur fattiga de var, 00:03:52.000 --> 00:03:54.000 så det hade blivit omöjligt för mig att tänka på dem 00:03:54.000 --> 00:03:57.000 som någonting annat än fattiga. 00:03:57.000 --> 00:04:01.000 Deras fattigdom var min enda berättelse om dem. NOTE Paragraph 00:04:01.000 --> 00:04:03.000 Flera år senare, tänkte jag på det när jag lämnade Nigeria 00:04:03.000 --> 00:04:06.000 för att börja på universitet i USA. 00:04:06.000 --> 00:04:08.000 Jag var 19 år gammal. 00:04:08.000 --> 00:04:12.000 Jag chockerade min amerikanska rumskamrat. 00:04:12.000 --> 00:04:15.000 Hon frågade var jag hade lärt mig tala engelska så bra, 00:04:15.000 --> 00:04:17.000 och blev förvirrad när jag svarade att i Nigera 00:04:17.000 --> 00:04:22.000 råkade engelska vara det officiella språket. 00:04:22.000 --> 00:04:26.000 Hon frågade om hon kunde få lyssna på vad hon kallade min "stammusik," 00:04:26.000 --> 00:04:28.000 och blev väldigt besviken 00:04:28.000 --> 00:04:30.000 när jag plockade fram min inspelning av Mariah Carey. 00:04:30.000 --> 00:04:33.000 (Skratt) 00:04:33.000 --> 00:04:35.000 Hon antog att jag inte visste 00:04:35.000 --> 00:04:38.000 hur man använder en spis. NOTE Paragraph 00:04:38.000 --> 00:04:40.000 Vad som slog mig var detta: Hon hade tyckt synd om mig 00:04:40.000 --> 00:04:42.000 till och med innan hon ens hade träffat mig. 00:04:42.000 --> 00:04:46.000 Hennes förutfattade mening om mig, som afrikan, 00:04:46.000 --> 00:04:50.000 var ett sorts nedlåtande, välment, medlidande. 00:04:50.000 --> 00:04:53.000 Min rumskamrat hade en enda berättelse om Afrika. 00:04:53.000 --> 00:04:56.000 En berättelse om katastrofer. 00:04:56.000 --> 00:04:58.000 I denna enda berättelse fanns inte möjligheten 00:04:58.000 --> 00:05:02.000 att afrikaner på något sätt liknade henne. 00:05:02.000 --> 00:05:05.000 Ingen möjlighet till känslor mer komplicerade än medlidande 00:05:05.000 --> 00:05:09.000 Ingen möjlighet till samhörighet som likvärdiga människor. NOTE Paragraph 00:05:09.000 --> 00:05:11.000 Jag måste erkänna att innan jag flyttade till USA 00:05:11.000 --> 00:05:14.000 identifierade jag mig inte medvetet som afrikan. 00:05:14.000 --> 00:05:17.000 Men i USA, vände sig folk till mig så fort Afrika kom upp. 00:05:17.000 --> 00:05:21.000 Det spelade ingen roll att jag inte visste något om platser som Namibia. 00:05:21.000 --> 00:05:23.000 Men jag kom att anta denna nya identitet 00:05:23.000 --> 00:05:26.000 Och på många sätt ser jag nu mig själv som afrikan. 00:05:26.000 --> 00:05:28.000 Även om jag fortfarande blir irriterad när 00:05:28.000 --> 00:05:30.000 det talas om Afrika som ett land. 00:05:30.000 --> 00:05:34.000 Det senaste exemplet är från min annars underbara flygresa 00:05:34.000 --> 00:05:36.000 från Lagos för två dagar sedan, då 00:05:36.000 --> 00:05:38.000 ett meddelande under flygresan informerade 00:05:38.000 --> 00:05:43.000 om välgörenhetsarbete i "Indien, Afrika och andra länder." 00:05:43.000 --> 00:05:44.000 (Skratt) NOTE Paragraph 00:05:44.000 --> 00:05:48.000 Så efter att jag hade tillbringat några år i USA som afrikan, 00:05:48.000 --> 00:05:52.000 började jag förstå min rumskamrats reaktion på mig. 00:05:52.000 --> 00:05:55.000 Om jag inte hade växt upp i Nigeria, och om allt jag visste om Afrika 00:05:55.000 --> 00:05:57.000 var baserat på den allmänna bilden, 00:05:57.000 --> 00:06:00.000 skulle jag också tro att Afrika var en plats med 00:06:00.000 --> 00:06:04.000 vackra landskap, vackra djur, 00:06:04.000 --> 00:06:06.000 och obegripliga människor, 00:06:06.000 --> 00:06:09.000 som slogs i meningslösa krig, dog av fattigdom och AIDS, 00:06:09.000 --> 00:06:12.000 ur stånd att tala för sig själva, 00:06:12.000 --> 00:06:14.000 och som bara väntande på att bli räddade, 00:06:14.000 --> 00:06:17.000 av en vänlig, vit utlänning. 00:06:17.000 --> 00:06:19.000 Jag skulle se afrikaner på samma sätt som jag, 00:06:19.000 --> 00:06:23.000 när jag var liten, såg på Fides familj. NOTE Paragraph 00:06:23.000 --> 00:06:27.000 Jag tror att denna enda berättelse om Afrika från början kommer från västerländsk litteratur. 00:06:27.000 --> 00:06:29.000 Här är ett citat från 00:06:29.000 --> 00:06:32.000 en av texterna skrivna av John Locke, en handelsman från London 00:06:32.000 --> 00:06:35.000 som seglade till västafrika 1561, 00:06:35.000 --> 00:06:40.000 och nedtecknade en fascinerande skildring av sin resa. 00:06:40.000 --> 00:06:42.000 Efter att ha beskrivit de svarta afrikanerna 00:06:42.000 --> 00:06:44.000 som "bestar utan hus," 00:06:44.000 --> 00:06:48.000 skriver han, "De är också ett folk utan huvuden, 00:06:48.000 --> 00:06:53.000 som har sin mun och sina ögon i bröstet." NOTE Paragraph 00:06:53.000 --> 00:06:55.000 Jag skrattar varje gång när jag läser detta. 00:06:55.000 --> 00:06:59.000 Och man måste beundra John Lockes fantasi. 00:06:59.000 --> 00:07:01.000 Men vad som är viktigt med hans texter är att 00:07:01.000 --> 00:07:03.000 de representerar början 00:07:03.000 --> 00:07:06.000 på en tradition av berättelser om Afrika i västvärlden. 00:07:06.000 --> 00:07:09.000 En tradition av att Afrika söder om Sahara är en eländig plats, 00:07:09.000 --> 00:07:11.000 som är annorlunda och mörk, 00:07:11.000 --> 00:07:15.000 av människor som, i den underbara poeten 00:07:15.000 --> 00:07:17.000 Rudyard Kiplings ord, 00:07:17.000 --> 00:07:20.000 är "till hälften djävel, till hälften barn" NOTE Paragraph 00:07:20.000 --> 00:07:23.000 Och så började jag inse att min amerikanska rumskamrat 00:07:23.000 --> 00:07:25.000 måste, genom hela sitt liv, ha 00:07:25.000 --> 00:07:27.000 sett och hört olika versioner 00:07:27.000 --> 00:07:29.000 av denna enda berättelse, 00:07:29.000 --> 00:07:31.000 precis som den professor, 00:07:31.000 --> 00:07:36.000 som en gång sade till mig att min novell inte var "autentiskt afrikansk". 00:07:36.000 --> 00:07:38.000 Jag var villig att erkänna att det fanns ett antal 00:07:38.000 --> 00:07:40.000 fel i min novell, 00:07:40.000 --> 00:07:44.000 att den hade sina brister. 00:07:44.000 --> 00:07:46.000 Men jag hade inte riktigt insett att den brast 00:07:46.000 --> 00:07:49.000 i att uppnå något som kunde kallas autentisk afrikanskhet. 00:07:49.000 --> 00:07:51.000 Ärligt talat visste jag inte 00:07:51.000 --> 00:07:54.000 vad autentisk afrikanskhet var. 00:07:54.000 --> 00:07:56.000 Professorn förklarade för mig att mina karaktärer 00:07:56.000 --> 00:07:58.000 påminde för mycket om honom, 00:07:58.000 --> 00:08:00.000 en välutbildad, medelklassman. 00:08:00.000 --> 00:08:02.000 Mina karaktärer körde bilar. 00:08:02.000 --> 00:08:05.000 De svalt inte. 00:08:05.000 --> 00:08:09.000 Därför var de inte äkta afrikaner. NOTE Paragraph 00:08:09.000 --> 00:08:12.000 Men jag måste också tillägga att jag är precis lika skyldig 00:08:12.000 --> 00:08:15.000 när det gäller den enda berättelsen. 00:08:15.000 --> 00:08:19.000 För några år sedan, besökte jag Mexiko från USA. 00:08:19.000 --> 00:08:21.000 Det politiska klimatet, i USA då, var spänt. 00:08:21.000 --> 00:08:25.000 Det pågick diskussioner om invandring. 00:08:25.000 --> 00:08:27.000 Och, som så ofta händer i USA, 00:08:27.000 --> 00:08:30.000 blev invandring liktydigt med mexikaner. 00:08:30.000 --> 00:08:32.000 Överallt hördes ett oändligt antal historier om mexikaner 00:08:32.000 --> 00:08:34.000 som sådana som 00:08:34.000 --> 00:08:36.000 utnyttjade välfärdssystemet, 00:08:36.000 --> 00:08:38.000 smög sig över gränsen, 00:08:38.000 --> 00:08:42.000 arresterades vid gränsen och andra liknande historier. NOTE Paragraph 00:08:42.000 --> 00:08:46.000 Jag minns hur jag gick runt, under min första dag i Guadalajara, 00:08:46.000 --> 00:08:48.000 och såg människor som gick till jobbet, 00:08:48.000 --> 00:08:50.000 kavlade ut tortillas på marknaden, 00:08:50.000 --> 00:08:53.000 rökte, skrattade. 00:08:53.000 --> 00:08:56.000 Jag minns hur jag först blev lite överaskad. 00:08:56.000 --> 00:08:59.000 Och sedan överväldigades jag av skam. 00:08:59.000 --> 00:09:02.000 Jag insåg att jag hade blivit så innesluten 00:09:02.000 --> 00:09:04.000 i mediabevakningen av mexikaner 00:09:04.000 --> 00:09:06.000 att de hade blivit enbart en sak i mitt medvetande, 00:09:06.000 --> 00:09:09.000 de lågt stående invandrarna. 00:09:09.000 --> 00:09:11.000 Jag hade köpt den enda berättelsen om mexikaner 00:09:11.000 --> 00:09:14.000 och jag var djupt skamsen över mig själv. 00:09:14.000 --> 00:09:16.000 Det är så den enda berättelsen skapas, 00:09:16.000 --> 00:09:19.000 visa ett folk från bara en sida, 00:09:19.000 --> 00:09:21.000 från bara en sida, 00:09:21.000 --> 00:09:23.000 om och om igen, 00:09:23.000 --> 00:09:26.000 och det är vad de blir. NOTE Paragraph 00:09:26.000 --> 00:09:28.000 Det är omöjligt att tala om den enda berättelsen 00:09:28.000 --> 00:09:31.000 utan att också tala om makt. 00:09:31.000 --> 00:09:33.000 Det finns ett ord, ett Igbo ord, 00:09:33.000 --> 00:09:35.000 som jag tänker på när än jag tänker på 00:09:35.000 --> 00:09:38.000 maktstrukturer i världen, och det är "nkali." 00:09:38.000 --> 00:09:40.000 Det är ett substantiv som fritt översatt betyder 00:09:40.000 --> 00:09:43.000 att "vara bättre än någon annan." 00:09:43.000 --> 00:09:46.000 Precis som våra ekonomiska och politiska världar, 00:09:46.000 --> 00:09:48.000 definieras även våra berättelser 00:09:48.000 --> 00:09:51.000 av nkali-principen. 00:09:51.000 --> 00:09:53.000 Hur de berättas, vem som berättar dem, 00:09:53.000 --> 00:09:56.000 när de berättas, hur många olika historier som berättas, 00:09:56.000 --> 00:10:00.000 beror egentligen på makt. NOTE Paragraph 00:10:00.000 --> 00:10:03.000 Makt är inte bara förmågan att berätta en annan människas historia, 00:10:03.000 --> 00:10:07.000 utan att göra det till historien som definierar den människan. 00:10:07.000 --> 00:10:09.000 Den palestinska poeten Mourid Barghouti skriver 00:10:09.000 --> 00:10:12.000 att om du vill fördriva ett folk, 00:10:12.000 --> 00:10:15.000 så är det enklaste sättet att berätta deras historia, 00:10:15.000 --> 00:10:18.000 och att börja med, "för det andra." 00:10:18.000 --> 00:10:22.000 Börja berättelsen med de amerikanska indianernas pilar, 00:10:22.000 --> 00:10:25.000 och inte med britternas ankomst, 00:10:25.000 --> 00:10:28.000 och du får en helt annan historia. 00:10:28.000 --> 00:10:30.000 Börja berättelsen med 00:10:30.000 --> 00:10:32.000 den afrikanska statens misslyckande, 00:10:32.000 --> 00:10:36.000 och inte med kolonisationen av den afrikanska staten, 00:10:36.000 --> 00:10:40.000 och du får en helt annan historia. NOTE Paragraph 00:10:40.000 --> 00:10:42.000 Nyligen talade jag vid ett universitet där 00:10:42.000 --> 00:10:44.000 en student berättade för mig att det var 00:10:44.000 --> 00:10:46.000 så synd 00:10:46.000 --> 00:10:49.000 att nigerianska män var våldsamma 00:10:49.000 --> 00:10:52.000 som karaktären av fadern i min novell. 00:10:52.000 --> 00:10:54.000 Jag berättade att jag precis läst en novell 00:10:54.000 --> 00:10:56.000 som hette "American Psycho" - 00:10:56.000 --> 00:10:58.000 (Skratt) 00:10:58.000 --> 00:11:00.000 - och att det var så synd 00:11:00.000 --> 00:11:03.000 att unga amerikaner är seriemördare. 00:11:03.000 --> 00:11:07.000 (Skratt) 00:11:07.000 --> 00:11:13.000 (Applåder) 00:11:13.000 --> 00:11:16.000 Nu sade jag ju detta i ett utbrott av mild irritation. 00:11:16.000 --> 00:11:18.000 (Skratt) NOTE Paragraph 00:11:18.000 --> 00:11:20.000 Det hade aldrig kommit för mig att tro 00:11:20.000 --> 00:11:22.000 att bara för att jag har läst en novell 00:11:22.000 --> 00:11:24.000 där en karaktär är seriemördare 00:11:24.000 --> 00:11:26.000 så måste han på något sätt representera 00:11:26.000 --> 00:11:28.000 alla amerikaner. 00:11:28.000 --> 00:11:31.000 Nu beror inte det på att jag är en bättre människa än den studenten, 00:11:31.000 --> 00:11:34.000 tack vare USA:s kulturella och ekonomiska makt, 00:11:34.000 --> 00:11:36.000 så hade jag många berättelser om USA. 00:11:36.000 --> 00:11:40.000 Jag hade läst Tyler och Updike och Steinbeck och Gaitskill. 00:11:40.000 --> 00:11:43.000 Jag hade inte bara en enda berättelse om USA. NOTE Paragraph 00:11:43.000 --> 00:11:46.000 När jag insåg, för några år sedan, att författare förväntades 00:11:46.000 --> 00:11:50.000 ha haft en verkligt olycklig barndom 00:11:50.000 --> 00:11:52.000 för att kunna bli framgångsrika, 00:11:52.000 --> 00:11:54.000 började jag fundera på vad jag skulle kunna hitta på 00:11:54.000 --> 00:11:56.000 för hemska saker som mina föräldrar hade utsatt mig för. 00:11:56.000 --> 00:11:58.000 (Skratt) 00:11:58.000 --> 00:12:02.000 Men sanningen är att jag hade en väldigt lycklig barndom, 00:12:02.000 --> 00:12:05.000 full av skratt och kärlek, i en nära sammansvetsad familj. NOTE Paragraph 00:12:05.000 --> 00:12:09.000 Men jag hade också far-och morföräldrar som dog i flyktingläger. 00:12:09.000 --> 00:12:13.000 Min kusin Polle dog eftersom han inte kunde får tillräckligt bra sjukvård. 00:12:13.000 --> 00:12:16.000 En av mina närmaste vänner, Okolorma, dog i en flygolycka 00:12:16.000 --> 00:12:19.000 eftersom brandbilarna inte hade tillgång till vatten. 00:12:19.000 --> 00:12:22.000 Jag växte upp under ett kuvande militärstyre 00:12:22.000 --> 00:12:24.000 som inte värderade utbildning, 00:12:24.000 --> 00:12:27.000 så ibland betalades inte mina föräldrars löner ut. 00:12:27.000 --> 00:12:31.000 Så, som barn, såg jag ibland marmeladen försvinna från frukostbordet, 00:12:31.000 --> 00:12:33.000 sedan försvann smöret, 00:12:33.000 --> 00:12:36.000 sedan blev brödet för dyrt, 00:12:36.000 --> 00:12:39.000 sedan blev mjölken ransonerad. 00:12:39.000 --> 00:12:42.000 Och mest av allt, en sorts normaliserad politisk skräck 00:12:42.000 --> 00:12:46.000 som invaderade våra liv. NOTE Paragraph 00:12:46.000 --> 00:12:48.000 Alla dessa berättelser gör mig till den jag är. 00:12:48.000 --> 00:12:52.000 Men att hävda enbart dessa negativa berättelser 00:12:52.000 --> 00:12:55.000 vore att ta bort många av mina erfarenheter, 00:12:55.000 --> 00:12:57.000 och att bortse från alla de andra berättelser 00:12:57.000 --> 00:12:59.000 som också formade mig. 00:12:59.000 --> 00:13:02.000 Den enda berättelsen skapar stereotyper. 00:13:02.000 --> 00:13:05.000 Och problemet med stereotyper 00:13:05.000 --> 00:13:07.000 är inte det att de inte stämmer, 00:13:07.000 --> 00:13:09.000 utan att de är ofullständiga. 00:13:09.000 --> 00:13:13.000 De gör en berättelse till den enda berättelsen. NOTE Paragraph 00:13:13.000 --> 00:13:15.000 Naturligtvis är den afrikanska kontinenten full av katastrofer. 00:13:15.000 --> 00:13:19.000 Det finns ofantliga katastrofer, som de fasansfulla våldtäkterna i kongo. 00:13:19.000 --> 00:13:21.000 Och deprimerande katastrofer, som det faktum att 00:13:21.000 --> 00:13:26.000 5000 människor söker ett enda arbetstillfälle i Nigeria. 00:13:26.000 --> 00:13:29.000 Men det finns även andra historier som inte handlar om katastrofer. 00:13:29.000 --> 00:13:33.000 Och det är väldigt viktigt, precis lika viktigt, att prata om dem. NOTE Paragraph 00:13:33.000 --> 00:13:35.000 Jag har alltid känt att det är omöjligt 00:13:35.000 --> 00:13:38.000 att engagera sig ordentligt i en plats eller en människa 00:13:38.000 --> 00:13:42.000 utan att också engagera sig i alla berättelserna om den platsen och den människan. 00:13:42.000 --> 00:13:45.000 Konsekvensen av en enda berättelse 00:13:45.000 --> 00:13:48.000 är denna: den berövar människor deras värdighet. 00:13:48.000 --> 00:13:52.000 Det gör det svårt för oss att känna igen allas vårt lika värde som människor. 00:13:52.000 --> 00:13:55.000 Den betonar hur olika vi är 00:13:55.000 --> 00:13:57.000 snarare än det vi har gemensamt. NOTE Paragraph 00:13:57.000 --> 00:13:59.000 Vad hade hänt om jag före min resa till Mexiko 00:13:59.000 --> 00:14:03.000 hade följt diskussionerna kring invandringen från båda sidor, 00:14:03.000 --> 00:14:05.000 både den amerikanska och den mexikanska? 00:14:05.000 --> 00:14:09.000 Vad hade hänt om min mor hade berättat för oss att Fides familj var fattig 00:14:09.000 --> 00:14:11.000 och flitig? 00:14:11.000 --> 00:14:13.000 Vad hade hänt om vi hade ett afrikanskt tevebolag 00:14:13.000 --> 00:14:17.000 som sände olika afrikanska berättelser över hela världen? 00:14:17.000 --> 00:14:19.000 Det den nigerianska författaren Chinua Achebe kallar 00:14:19.000 --> 00:14:22.000 "en balans av berättelser." NOTE Paragraph 00:14:22.000 --> 00:14:25.000 Vad hade hänt om min rumskamrat kände till min nigerianska förläggare, 00:14:25.000 --> 00:14:27.000 Mukta Bakaray, 00:14:27.000 --> 00:14:29.000 en enastående man som lämnade sitt jobb på en bank 00:14:29.000 --> 00:14:32.000 för att följa sin dröm om att starta ett förlag? 00:14:32.000 --> 00:14:36.000 Den vedertagna sanningen var att nigerianer inte läser litteratur. 00:14:36.000 --> 00:14:38.000 Han höll inte med. Han kände 00:14:38.000 --> 00:14:40.000 att människor som kan läsa, kommer att läsa, 00:14:40.000 --> 00:14:44.000 om litteraturen gjordes mer prisvärd och tillgänglig för dem. NOTE Paragraph 00:14:44.000 --> 00:14:47.000 Strax efter att han givit ut min första novell 00:14:47.000 --> 00:14:50.000 var jag i en TV studio i Lagos för att ge en intervju. 00:14:50.000 --> 00:14:53.000 Och en kvinna som arbetade som budbärare där kom fram till mig och sa, 00:14:53.000 --> 00:14:56.000 "Jag tyckte verkligen om din novell. Men jag tyckte inte om slutet. 00:14:56.000 --> 00:14:59.000 Du ska skriva en uppföljare, och detta är vad som ska hända..." 00:14:59.000 --> 00:15:02.000 (Skratt) 00:15:02.000 --> 00:15:05.000 Och hon fortsatte med att berätta för mig vad jag skulle skriva i uppföljaren. 00:15:05.000 --> 00:15:08.000 Jag blev inte bara förtjust, utan också väldigt rörd. 00:15:08.000 --> 00:15:11.000 Här var en kvinna, en del av det vanliga folket i Nigeria, 00:15:11.000 --> 00:15:14.000 som inte antogs vara läsare. 00:15:14.000 --> 00:15:16.000 Hon hade inte bara läst boken, utan hon hade gjort den till sin egen 00:15:16.000 --> 00:15:19.000 och kände sig berättigad att berätta för mig 00:15:19.000 --> 00:15:21.000 vad jag skulle skriva i uppföljaren. NOTE Paragraph 00:15:21.000 --> 00:15:25.000 Vad skulle ha hänt om min rumskamrat kände till min vän Fumi Onda, 00:15:25.000 --> 00:15:28.000 en orädd kvinna som håller i en TV show i Lagos, 00:15:28.000 --> 00:15:31.000 och är fast besluten att berätta de historier som vi föredrar att glömma? 00:15:31.000 --> 00:15:35.000 Vad hade hänt om min rumskamrat hade känt till den hjärtoperation 00:15:35.000 --> 00:15:38.000 som utfördes på Lagos sjukhus förra veckan? 00:15:38.000 --> 00:15:42.000 Vad hade hänt om min rumskamrat kände till samtida nigeriansk musik? 00:15:42.000 --> 00:15:45.000 Begåvade människor som sjunger på engelska och pidgin, 00:15:45.000 --> 00:15:47.000 och Igbo, och Yoruba, och Ijo, 00:15:47.000 --> 00:15:51.000 hur de blandar influenser från Jay-Z, från Fela 00:15:51.000 --> 00:15:54.000 från Bob Marley och från sina egna förfäder. 00:15:54.000 --> 00:15:56.000 Vad hade hänt om min rumskamrat kände till den kvinnliga jurist 00:15:56.000 --> 00:15:58.000 som nyligen gick till domstol i Nigeria 00:15:58.000 --> 00:16:00.000 för att bestrida den fåniga lagen 00:16:00.000 --> 00:16:03.000 som kräver att kvinnor måste få sin mans tillstånd 00:16:03.000 --> 00:16:06.000 innan de kan förnya sitt pass? 00:16:06.000 --> 00:16:09.000 Vad hade hänt om min rumskamrat kände till Nollywood, 00:16:09.000 --> 00:16:13.000 fullt av nyskapande människor som gör film trots svåra tekniska hinder? 00:16:13.000 --> 00:16:15.000 Filmer som är så populära 00:16:15.000 --> 00:16:17.000 att de faktiskt är det bästa exemplet 00:16:17.000 --> 00:16:20.000 på nigerianer som konsumenter av vad de själva producerar. 00:16:20.000 --> 00:16:23.000 Vad hade hänt om min rumskamrat kände till min underbart ambitiösa hårflätare 00:16:23.000 --> 00:16:27.000 som precis har startat ett eget företag som säljer hårförlängningar? 00:16:27.000 --> 00:16:29.000 Eller de miljoner andra nigerianer 00:16:29.000 --> 00:16:31.000 som startar egna företag och ibland misslyckas, 00:16:31.000 --> 00:16:35.000 men ändå fortsätter att nära sina ambitioner? NOTE Paragraph 00:16:35.000 --> 00:16:37.000 Varje gång när jag är hemma drabbas jag av 00:16:37.000 --> 00:16:40.000 de vanliga källorna till irritation för de flesta nigerianer: 00:16:40.000 --> 00:16:43.000 den misslyckade infrastrukturen, den misslyckade regeringen. 00:16:43.000 --> 00:16:46.000 Men jag slås också av den otroliga motståndskraften hos människor 00:16:46.000 --> 00:16:49.000 som frodas trots regeringen, 00:16:49.000 --> 00:16:51.000 snarare än på grund av den. 00:16:51.000 --> 00:16:54.000 Jag undervisar på skrivarkurser i Lagos varje sommar. 00:16:54.000 --> 00:16:57.000 Och det är häpnadsväckande hur många som ansöker, 00:16:57.000 --> 00:17:00.000 hur många människor som längtar efter att skriva, 00:17:00.000 --> 00:17:02.000 att berätta historier. NOTE Paragraph 00:17:02.000 --> 00:17:05.000 Min nigerianska förläggare och jag har precis startat ett icke-vinstdrivande 00:17:05.000 --> 00:17:07.000 företag som heter Farafina Trust. 00:17:07.000 --> 00:17:10.000 Och vi har stora drömmar om att bygga bibliotek 00:17:10.000 --> 00:17:12.000 renovera de bibliotek som redan finns 00:17:12.000 --> 00:17:15.000 och att ge böcker till statliga skolor 00:17:15.000 --> 00:17:17.000 som inte har någonting i sina bibliotek, 00:17:17.000 --> 00:17:19.000 att också att organisera mängder av kurser, 00:17:19.000 --> 00:17:21.000 där vi lär folk att läsa och skriva, 00:17:21.000 --> 00:17:24.000 för alla de människor som längtar efter att berätta våra många historier. 00:17:24.000 --> 00:17:26.000 Berättelser har betydelse. 00:17:26.000 --> 00:17:28.000 Mängden berättelser har betydelse. 00:17:28.000 --> 00:17:32.000 Berättelser har använts för att fördriva och för att skada. 00:17:32.000 --> 00:17:36.000 Men berättelser kan också användas för att berättiga och mänskliggöra. 00:17:36.000 --> 00:17:39.000 Berättelser kan ta värdigheten ifrån ett folk. 00:17:39.000 --> 00:17:44.000 Men berättelser kan också återge förlorad värdighet. NOTE Paragraph 00:17:44.000 --> 00:17:46.000 Den amerikanske författaren Alice Walker skrev så här 00:17:46.000 --> 00:17:48.000 om sina sydstatliga släktingar 00:17:48.000 --> 00:17:50.000 som hade flyttat till nordstaterna. 00:17:50.000 --> 00:17:52.000 Hon introducerade dem till en bok om 00:17:52.000 --> 00:17:55.000 livet de lämnat bakom sig, i sydstaterna. 00:17:55.000 --> 00:17:59.000 "De satt samlade, de läste boken själva, 00:17:59.000 --> 00:18:05.000 de lyssnade när jag läste boken, och ett slags paradis återupprättades." 00:18:05.000 --> 00:18:08.000 Jag vill avsluta med denna tanke: 00:18:08.000 --> 00:18:11.000 När vi avvisar den enda berättelsen, 00:18:11.000 --> 00:18:14.000 när vi inser att det aldrig finns enbart en enda berättelse 00:18:14.000 --> 00:18:16.000 om en plats, 00:18:16.000 --> 00:18:18.000 då skapar även vi ett slags paradis. 00:18:18.000 --> 00:18:20.000 Tack så mycket. 00:18:20.000 --> 00:18:28.000 (Applåder)