WEBVTT

00:00:00.934 --> 00:00:02.791
Dagen då jag flyttade hemifrån

00:00:02.791 --> 00:00:04.972
för att börja på universitetet
var en ljus dag

00:00:04.972 --> 00:00:07.516
fullmatad med hopp och optimism.

00:00:07.516 --> 00:00:10.463
Jag hade gjort bra ifrån mig i skolan.
Förväntningarna på mig var höga,

00:00:10.463 --> 00:00:12.638
och jag kastade mig glatt
in i studentlivet

00:00:12.638 --> 00:00:16.237
bestående av föreläsningar,
fester och trafikkonsstölder.

NOTE Paragraph

00:00:16.237 --> 00:00:18.914
Naturligtvis kan skenet bedra,

00:00:18.914 --> 00:00:22.139
och i viss utsträckning var den här
lättretliga, energiska imagen

00:00:22.159 --> 00:00:25.184
där jag gick på föreläsningar
och stal trafikkoner bara en yta,

00:00:25.184 --> 00:00:28.223
om än övertygande och mycket väl utformad.

00:00:28.223 --> 00:00:31.649
Under ytan var jag faktiskt
djupt olycklig, osäker

00:00:31.649 --> 00:00:33.863
och i grund och botten rädd --

00:00:33.863 --> 00:00:37.486
rädd för andra människor,
för framtiden, för att misslyckas

00:00:37.486 --> 00:00:39.839
och för tomheten som jag kände
fanns inom mig.

00:00:39.839 --> 00:00:42.295
Men jag var skicklig på
att dölja det, och på ytan

00:00:42.295 --> 00:00:44.482
verkade jag vara någon
som hade allt att hoppas på

00:00:44.482 --> 00:00:45.996
och att sträva efter.

00:00:45.996 --> 00:00:49.202
Denna fantasi av osårbarhet
var så fullständig

00:00:49.202 --> 00:00:50.914
att jag till och med lurade mig själv,

00:00:50.914 --> 00:00:53.676
och när den första terminen slutade
och den andra började,

00:00:53.696 --> 00:00:55.994
fanns det inte en chans
att någon hade kunnat förutse

00:00:55.994 --> 00:00:58.617
vad som just var på väg att hända.

NOTE Paragraph

00:00:58.617 --> 00:01:00.563
Jag var på väg ut
från ett seminarium

00:01:00.573 --> 00:01:02.059
när det började,

00:01:02.065 --> 00:01:03.911
jag nynnade för mig själv
och fumlade med min väska

00:01:03.911 --> 00:01:06.334
precis som jag hade gjort
hundra gånger tidigare,

00:01:06.334 --> 00:01:08.810
när jag plötsligt hörde
en röst lugnt observera,

00:01:08.810 --> 00:01:11.002
"Hon lämnar rummet."

NOTE Paragraph

00:01:11.002 --> 00:01:12.417
Jag såg mig omkring,
och det fanns ingen där,

00:01:12.417 --> 00:01:15.091
men kommentarens
tydlighet och beslutsamhet

00:01:15.091 --> 00:01:16.935
var omisskännlig.

00:01:16.935 --> 00:01:19.635
Skakad lämnade jag mina böcker
på trappan och skyndade hem,

00:01:19.635 --> 00:01:20.818
och där var det igen.

00:01:20.818 --> 00:01:22.881
"Hon öppnar dörren."

NOTE Paragraph

00:01:22.881 --> 00:01:26.708
Detta var början. Rösten hade anlänt.

00:01:26.853 --> 00:01:29.100
Och rösten var kvar,

00:01:29.100 --> 00:01:31.565
i dagar och veckor fortsatte den,
om och om igen,

00:01:31.565 --> 00:01:33.744
att berätta allt jag gjorde
i tredje person.

NOTE Paragraph

00:01:33.744 --> 00:01:35.486
"Hon går till biblioteket."

NOTE Paragraph

00:01:35.486 --> 00:01:37.081
"Hon går till en föreläsning."

00:01:37.081 --> 00:01:40.417
Den var neutral, känslolös
och till och med, efter ett tag,

00:01:40.417 --> 00:01:42.999
konstigt kamratlig och betryggande,

00:01:42.999 --> 00:01:46.440
även om jag faktiskt märkte
att dess lugna yttre ibland halkade till

00:01:46.440 --> 00:01:49.541
och att den ibland speglade
mina egna outtalade känslor.

00:01:49.541 --> 00:01:52.153
Så, till exempel, om jag var arg
och var tvungen att dölja det,

00:01:52.153 --> 00:01:54.054
vilket jag ofta gjorde, eftersom jag var
mycket skicklig på att dölja

00:01:54.054 --> 00:01:55.775
hur jag verkligen kände,

00:01:55.785 --> 00:01:57.856
då lät rösten frustrerad.

00:01:57.856 --> 00:02:00.669
Annars var den varken
olycksbådande eller störande,

00:02:00.669 --> 00:02:02.779
även om det till och med
vid den tidpunkten var tydligt

00:02:02.779 --> 00:02:04.605
att den hade någonting
att kommunicera till mig

00:02:04.605 --> 00:02:07.174
om mina känslor, särskilt känslor

00:02:07.174 --> 00:02:09.583
som var avlägsna och otillgängliga.

NOTE Paragraph

00:02:10.260 --> 00:02:13.383
Det var då jag gjorde
ett ödesdigert misstag.

00:02:13.383 --> 00:02:16.586
Jag berättade för en vän om rösten,
och hon blev förskräckt.

00:02:16.586 --> 00:02:18.831
En raffinerad inlärningsprocess
hade påbörjats,

00:02:18.831 --> 00:02:21.388
med innebörden att normala människor

00:02:21.388 --> 00:02:22.935
inte hör röster, och det faktum

00:02:22.935 --> 00:02:25.625
att jag gjorde det innebar
att något var väldigt allvarligt fel.

00:02:25.873 --> 00:02:29.125
Sådan rädsla och misstro var smittsam.

00:02:29.266 --> 00:02:32.331
Plötsligt verkade rösten
inte lika välvillig längre,

00:02:32.331 --> 00:02:34.443
och när hon insisterade på
att jag skulle söka läkarvård,

00:02:34.443 --> 00:02:36.903
gick jag med på det,
vilket visade sig vara

00:02:36.903 --> 00:02:38.650
misstag nummer två.

NOTE Paragraph

00:02:38.650 --> 00:02:40.936
Jag berättade för allmänläkaren på skolan

00:02:40.936 --> 00:02:42.965
om vad jag uppfattade vara
det verkliga problemet:

00:02:42.965 --> 00:02:45.867
ångest, låg självkänsla,
samt oro för framtiden,

00:02:45.867 --> 00:02:47.640
och möttes med uttråkad likgiltighet

00:02:47.640 --> 00:02:49.434
tills jag nämnde rösten,

00:02:49.434 --> 00:02:51.385
varpå han tappade sin penna, snurrade runt

00:02:51.385 --> 00:02:54.169
och började fråga ut mig
med genuint intresse.

00:02:54.169 --> 00:02:56.813
För att vara rättvis, sökte jag desperat
efter intresse och hjälp,

00:02:56.813 --> 00:02:59.659
och jag började berätta för honom
om min konstiga kommentator.

00:02:59.659 --> 00:03:01.687
Och jag önskar alltid att rösten
vid det här laget hade sagt,

00:03:01.697 --> 00:03:03.899
"Hon gräver sin egen grav."

NOTE Paragraph

00:03:03.899 --> 00:03:06.576
Jag hänvisades till en psykiater,

00:03:06.596 --> 00:03:07.793
som även han

00:03:07.803 --> 00:03:09.981
hade en bister syn på röstens närvaro,

00:03:09.981 --> 00:03:12.465
och därför tolkade
allt jag sa genom en lins

00:03:12.465 --> 00:03:14.389
av underliggande sinnessjukdom.

00:03:14.389 --> 00:03:17.322
Till exempel: Jag hjälpte till
på en TV-station för studenter

00:03:17.322 --> 00:03:19.874
som sänder nyheter runt skolområdet,

00:03:19.874 --> 00:03:21.924
och under ett möte
som pågick längre än planerat

00:03:21.924 --> 00:03:23.173
sa jag, "Jag är ledsen, doktorn,
men jag måste gå.

00:03:23.173 --> 00:03:24.691
Jag ska läsa nyheterna klockan sex."

00:03:24.691 --> 00:03:26.134
Det står i min journal att Eleanor

00:03:26.134 --> 00:03:29.708
har vanföreställningar
om att hon är en nyhetsuppläsare.

NOTE Paragraph

00:03:30.175 --> 00:03:33.624
Det var ungefär vid den tiden
som händelserna snabbt började

00:03:33.624 --> 00:03:35.750
komma ikapp mig.

00:03:35.854 --> 00:03:38.250
En inläggning på sjukhuset följde,
den första av många,

00:03:38.250 --> 00:03:41.162
sedan kom diagnosen schizofreni,

00:03:41.162 --> 00:03:44.770
och sedan, värst av allt,
en giftig, plågande känsla

00:03:44.770 --> 00:03:48.148
av hopplöshet, förnedring och förtvivlan

00:03:48.148 --> 00:03:50.683
över mig själv och mina framtidsutsikter.

NOTE Paragraph

00:03:50.683 --> 00:03:53.116
Men eftersom jag uppmuntrats att se rösten

00:03:53.116 --> 00:03:55.672
inte som en upplevelse
utan som ett symptom,

00:03:55.672 --> 00:03:58.768
intensifierades min rädsla
och mitt motstånd mot den.

00:03:58.768 --> 00:04:00.852
I grund och botten representerar det här

00:04:00.852 --> 00:04:02.904
ett aggressivt ställningstagande
mot mitt eget sinne,

00:04:02.904 --> 00:04:05.295
ett slags psykiskt inbördeskrig,

00:04:05.295 --> 00:04:08.229
vilket i sin tur
fick antalet röster att öka

00:04:08.229 --> 00:04:11.614
och successivt bli ännu mer
fientliga och hotfulla.

00:04:11.614 --> 00:04:15.094
Hjälplös och hopplös började jag retirera

00:04:15.094 --> 00:04:17.233
in i denna mardrömslika inre värld

00:04:17.233 --> 00:04:19.141
där rösterna var ämnade att bli

00:04:19.141 --> 00:04:21.692
både mina förföljare
och som jag uppfattade det,

00:04:21.692 --> 00:04:23.503
mina enda kamrater.

00:04:23.503 --> 00:04:26.466
De berättade till exempel för mig
att om jag visade mig värdig

00:04:26.466 --> 00:04:28.364
deras hjälp, kunde de förändra mitt liv

00:04:28.364 --> 00:04:29.770
tillbaka till hur det hade varit,

00:04:29.770 --> 00:04:32.510
och en rad allt mer bisarra
uppgifter fastställdes,

00:04:32.510 --> 00:04:34.535
ett slags Hercules-arbete.

00:04:34.535 --> 00:04:36.496
Det började av ganska smått, till exempel,

00:04:36.496 --> 00:04:38.212
dra ut tre hårstrån

00:04:38.212 --> 00:04:39.886
men det växte gradvis
och blev mer extremt,

00:04:39.886 --> 00:04:42.123
och kulminerade i kommandon
att skada mig själv,

00:04:42.123 --> 00:04:44.293
och en särskilt dramatisk instruktion:

NOTE Paragraph

00:04:44.293 --> 00:04:46.006
"Ser du din lärare där borta?

00:04:46.006 --> 00:04:47.304
Ser du det vattenglaset?

00:04:47.304 --> 00:04:50.222
Du måste hälla vattnet över honom
framför de andra eleverna."

NOTE Paragraph

00:04:50.222 --> 00:04:52.049
Vilket jag faktiskt gjorde,
och det gjorde självfallet

00:04:52.049 --> 00:04:54.046
inte mig populär på fakulteten.

NOTE Paragraph

00:04:54.046 --> 00:04:58.350
I själva verket hade det nu etablerats
en ond cirkel av rädsla, undvikande,

00:04:58.350 --> 00:05:01.208
misstro och missförstånd,

00:05:01.208 --> 00:05:03.960
och det var en kamp
där jag kände mig maktlös

00:05:03.960 --> 00:05:08.337
och oförmögen att upprätta
någon form av fred och försoning.

NOTE Paragraph

00:05:08.337 --> 00:05:11.995
Två år senare var försämringen dramatisk.

00:05:11.995 --> 00:05:15.703
Vid det laget hade jag
hela den vansinniga repertoaren:

00:05:15.703 --> 00:05:18.692
skrämmande röster, groteska syner,

00:05:18.692 --> 00:05:21.460
bisarra, svårbemästrade vanföreställningar.

00:05:21.460 --> 00:05:23.656
Statusen på min mentala hälsa
hade varit en katalysator

00:05:23.656 --> 00:05:26.245
för diskriminering, verbal misshandel,

00:05:26.245 --> 00:05:28.400
samt fysiska och sexuella övergrepp,

00:05:28.400 --> 00:05:30.163
och jag hade fått höra av min psykiater,

00:05:30.163 --> 00:05:32.595
"Eleanor, du skulle haft det bättre
om du hade cancer,

00:05:32.595 --> 00:05:36.083
eftersom cancer är lättare
att bota än schizofreni."

00:05:36.348 --> 00:05:39.740
Jag hade blivit diagnosticerad,
drogad och kasserad,

00:05:39.740 --> 00:05:41.976
och var vid det här laget
så plågad av rösterna

00:05:41.976 --> 00:05:44.021
att jag försökte borra hål i mitt huvud

00:05:44.021 --> 00:05:45.916
för att få ut dem.

NOTE Paragraph

00:05:46.877 --> 00:05:50.978
När jag nu ser tillbaka på ödeläggelsen
och förtvivlan under de där åren,

00:05:50.978 --> 00:05:54.048
verkar det nu som om
någon dog på den platsen,

00:05:54.048 --> 00:05:57.083
och ändå, som om någon annan räddades.

00:05:57.765 --> 00:06:01.079
En nedbruten och hemsökt person
påbörjade den resan,

00:06:01.079 --> 00:06:02.814
men den person som reste sig upp

00:06:02.814 --> 00:06:04.249
var en överlevare

00:06:04.249 --> 00:06:06.286
och skulle slutligen växa till den person

00:06:06.286 --> 00:06:08.167
jag var ämnad att vara.

NOTE Paragraph

00:06:08.410 --> 00:06:11.098
Många människor har skadat mig i mitt liv,

00:06:11.098 --> 00:06:12.592
och jag minns dem alla,

00:06:12.592 --> 00:06:15.393
men minnena bleknar och blir svaga

00:06:15.393 --> 00:06:18.750
i jämförelse med de människor
som har hjälpt mig.

00:06:19.085 --> 00:06:21.705
De andra överlevarna,
mina rösthörarkollegor,

00:06:21.705 --> 00:06:23.977
kamraterna och medarbetarna;

00:06:23.977 --> 00:06:26.305
mamman som aldrig gav upp vad gällde mig,

00:06:26.305 --> 00:06:28.913
som visste att jag en dag
skulle komma tillbaka till henne

00:06:28.913 --> 00:06:32.167
och var villig att vänta på mig
så lång tid som det tog;

00:06:32.583 --> 00:06:35.120
läkaren som bara arbetade
med mig under en kort period

00:06:35.120 --> 00:06:37.074
men som förstärkte sin tro
på att återhämtning

00:06:37.074 --> 00:06:39.506
inte bara var möjlig utan oundviklig,

00:06:39.506 --> 00:06:41.909
och under en förödande återfallsperiod

00:06:41.909 --> 00:06:44.809
sa till min livrädda familj,
"Ge inte upp hoppet.

00:06:44.809 --> 00:06:47.822
Jag tror att Eleanor
kan komma igenom detta.

00:06:47.822 --> 00:06:50.660
Ibland, som ni vet,
snöar det så sent som i maj,

00:06:50.660 --> 00:06:53.625
men sommaren kommer alltid så småningom."

NOTE Paragraph

00:06:54.086 --> 00:06:55.940
Fjorton minuter är inte tillräckligt

00:06:55.940 --> 00:06:58.876
för att till fullo ge heder
åt de goda och generösa människorna

00:06:58.876 --> 00:07:00.853
som kämpade med mig och för mig

00:07:00.853 --> 00:07:02.712
och som väntade på
att välkomna mig tillbaka

00:07:02.732 --> 00:07:05.151
från denna ångestfulla, ensamma plats.

00:07:05.151 --> 00:07:07.288
Men tillsammans smidde de
en blandning av mod,

00:07:07.288 --> 00:07:10.904
kreativitet, integritet
och en orubblig tro

00:07:10.904 --> 00:07:14.500
på att att mitt krossade jag
kunde bli läkt och hel.

00:07:14.753 --> 00:07:16.073
Förut sa jag att de här människorna

00:07:16.083 --> 00:07:16.883
räddade mig,

00:07:16.903 --> 00:07:19.503
men de gjorde något ännu viktigare

00:07:19.513 --> 00:07:22.351
genom att de gjorde det möjligt för mig
att rädda mig själv,

00:07:22.363 --> 00:07:24.807
och avgörande, de hjälpte mig
att förstå något

00:07:24.807 --> 00:07:26.421
som jag alltid hade misstänkt:

00:07:26.421 --> 00:07:28.869
att min röster var ett meningsfullt svar

00:07:28.889 --> 00:07:31.759
på traumatiska livshändelser,
särskilt barndomshändelser,

00:07:31.759 --> 00:07:33.608
och som sådana var de inte mina fiender

00:07:33.608 --> 00:07:38.360
utan en källa till insikt
i känslomässiga problem som gick att lösa.

NOTE Paragraph

00:07:38.360 --> 00:07:41.430
Först var detta mycket svårt att tro,

00:07:41.430 --> 00:07:44.424
inte minst eftersom rösterna
verkade så fientliga och hotfulla,

00:07:44.434 --> 00:07:47.150
så i detta avseende
var ett viktigt första steg

00:07:47.150 --> 00:07:49.865
att lära sig skilja ut en bildlig betydelse

00:07:49.865 --> 00:07:53.643
från vad jag tidigare hade tolkat
som en bokstavlig sanning.

00:07:53.643 --> 00:07:56.793
Så till exempel de röster
som hotade att anfalla mitt hem

00:07:56.793 --> 00:07:59.522
lärde jag mig att tolka
som min egen rädsla

00:07:59.522 --> 00:08:03.180
och osäkerhet i världen,
snarare än en faktisk, objektiv fara.

NOTE Paragraph

00:08:03.180 --> 00:08:05.336
Från början skulle jag ha trott på dem.

00:08:05.336 --> 00:08:07.178
Jag minns till exempel
hur jag en natt satt uppe

00:08:07.178 --> 00:08:08.592
på vakt utanför mina föräldrars rum

00:08:08.612 --> 00:08:09.666
för att skydda dem

00:08:09.676 --> 00:08:12.622
från vad jag trodde var
ett verkligt hot från rösterna.

00:08:12.622 --> 00:08:15.136
Eftersom jag hade haft ett så stort
problem med självskadebeteende

00:08:15.136 --> 00:08:17.577
att de flesta av besticken
i huset hade gömts undan,

00:08:17.577 --> 00:08:19.329
hade jag till slut beväpnat mig själv

00:08:19.329 --> 00:08:20.631
med en plastgaffel,

00:08:20.631 --> 00:08:22.833
typ som ett picknickbestick,
och satt där utanför rummet

00:08:22.833 --> 00:08:26.726
och kramade den och väntade på
att skrida till verket om något hände.

00:08:26.726 --> 00:08:28.398
Det var som, "Bråka inte med mig.

00:08:28.398 --> 00:08:31.131
Jag har en plastgaffel,
fattar ni inte det?"

00:08:31.131 --> 00:08:32.611
Strategiskt.

NOTE Paragraph

00:08:32.611 --> 00:08:35.217
Men ett senare gensvar,
och mycket mer användbart,

00:08:35.217 --> 00:08:39.636
kunde vara att försöka plocka isär
budskapet bakom orden,

00:08:39.636 --> 00:08:42.657
så när rösterna varnade mig
för att lämna huset,

00:08:42.657 --> 00:08:44.733
tackade jag dem för
att de drog min uppmärksamhet

00:08:44.733 --> 00:08:45.950
till hur otrygg jag kände mig.

00:08:45.950 --> 00:08:48.843
Eftersom om jag var medveten om det,
kunde jag göra något positivt åt det,

00:08:48.843 --> 00:08:51.330
men fortsätta med att lugna
både dem och mig själv

00:08:51.330 --> 00:08:54.829
med att vi var säkra och inte behövde
känna oss rädda längre.

00:08:54.829 --> 00:08:56.318
Jag satt gränser för rösterna,

00:08:56.318 --> 00:08:58.568
och försökte att samspela med dem
på ett sätt som var bestämt

00:08:58.568 --> 00:09:01.313
men ändå respektfullt,
och inrättade en långsam process

00:09:01.313 --> 00:09:03.669
av kommunikation och samarbete,

00:09:03.669 --> 00:09:05.322
där vi kunde lära oss
att arbeta tillsammans

00:09:05.342 --> 00:09:06.775
och stötta varandra.

NOTE Paragraph

00:09:06.795 --> 00:09:09.349
Vad jag till slut insåg genom allt detta,

00:09:09.349 --> 00:09:11.496
var att varje röst var nära relaterad

00:09:11.496 --> 00:09:13.805
med olika sidor hos mig själv,
och att var och en av dem

00:09:13.805 --> 00:09:15.852
bar på överväldigande känslor
som jag aldrig haft

00:09:15.852 --> 00:09:18.193
någon möjlighet att bearbeta eller lösa,

00:09:18.193 --> 00:09:20.753
minnen av sexuella trauman och övergrepp,

00:09:20.753 --> 00:09:23.664
av ilska, skam, skuld, låg självkänsla.

00:09:23.664 --> 00:09:26.164
Rösterna tog smärtans plats

00:09:26.164 --> 00:09:27.651
och satte ord på den,

00:09:27.651 --> 00:09:29.490
och kanske var ett
av de största avslöjandena

00:09:29.490 --> 00:09:32.490
när jag insåg att de mest fientliga
och aggressiva rösterna

00:09:32.490 --> 00:09:34.237
faktiskt representerade de delar av mig

00:09:34.237 --> 00:09:36.474
som hade blivit djupast sårade,

00:09:36.474 --> 00:09:38.626
och som sådana, var det dessa röster

00:09:38.626 --> 00:09:41.708
som behövde visas
störst medkänsla och omsorg.

NOTE Paragraph

00:09:42.418 --> 00:09:44.983
Beväpnad med denna kunskap
kunde jag i slutändan

00:09:44.983 --> 00:09:47.271
samla ihop mitt splittrade jag,

00:09:47.271 --> 00:09:49.886
där varje fragment
representerades av olika röster,

00:09:49.886 --> 00:09:51.937
och gradvis avsluta all min medicinering,

00:09:51.937 --> 00:09:56.250
och återvända till psykiatrin,
men den här gången från andra sidan.

00:09:56.625 --> 00:10:00.223
Tio år efter att rösten dök upp
tog jag slutligen examen,

00:10:00.223 --> 00:10:02.117
denna gång med det högsta betyg i psykologi

00:10:02.117 --> 00:10:04.575
universitetet någonsin hade givit,
och ett år senare,

00:10:04.575 --> 00:10:06.354
de högsta betyget på en master-utbildning,
vilket vi väl kan säga

00:10:06.354 --> 00:10:08.180
inte är så dåligt för en galning.

00:10:08.180 --> 00:10:10.589
I själva verket dikterade
en av rösterna faktiskt svaren

00:10:10.589 --> 00:10:13.819
under tentamen, vilket rent tekniskt
möjligen skulle räknas som fusk.

NOTE Paragraph

00:10:13.819 --> 00:10:15.502
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:10:15.502 --> 00:10:16.931
Och för att vara ärlig,
ibland tyckte jag om

00:10:16.931 --> 00:10:18.360
deras uppmärksamhet också.

00:10:18.360 --> 00:10:19.789
Som Oscar Wilde sa, det enda som är värre

00:10:19.789 --> 00:10:22.920
än att folk talar om en
är att de inte talar om en.

00:10:22.920 --> 00:10:24.992
Det får dig också att bli mycket bra
på att tjuvlyssna,

00:10:24.992 --> 00:10:27.315
eftersom du kan lyssna
på två samtal samtidigt.

00:10:27.315 --> 00:10:29.210
Så det inte är bara dåligt.

NOTE Paragraph

00:10:29.210 --> 00:10:30.753
Jag arbetade inom psykiatrin.

00:10:30.753 --> 00:10:33.122
Jag talade på konferenser.

00:10:33.122 --> 00:10:35.390
Jag publicerade bokkapitel
och akademiska artiklar,

00:10:35.390 --> 00:10:38.222
och jag hävdade, och fortsätter att hävda,

00:10:38.222 --> 00:10:40.466
betydelsen av följande koncept:

00:10:40.466 --> 00:10:42.718
att en viktig fråga inom psykiatrin

00:10:42.718 --> 00:10:44.261
inte borde vara vad som är fel med dig

00:10:44.261 --> 00:10:46.708
utan snarare vad som hänt dig.

00:10:46.966 --> 00:10:49.668
Och allt eftersom tiden gick
lyssnade jag på mina röster,

00:10:49.668 --> 00:10:52.592
med vilka jag äntligen lärt mig
att leva tillsammans i fred och respekt

00:10:52.592 --> 00:10:54.828
och vilka i sin tur avspeglade
en växande känsla

00:10:54.828 --> 00:10:58.307
av medkänsla, acceptans
och respekt för mig själv.

00:10:58.491 --> 00:11:01.649
Och jag minns det mest rörande
och extraordinära ögonblicket

00:11:01.649 --> 00:11:04.579
när jag stöttade en annan ung kvinna
som terroriserades av sina röster,

00:11:04.579 --> 00:11:07.178
och jag blev fullt medveten om,
för allra första gången,

00:11:07.178 --> 00:11:09.854
att jag inte längre
kände på det sättet själv

00:11:09.854 --> 00:11:13.578
utan att jag slutligen kunde hjälpa
någon annan som gjorde det.

NOTE Paragraph

00:11:13.578 --> 00:11:17.146
Jag är nu mycket stolt
över att vara en del av Intervoice,

00:11:17.146 --> 00:11:21.115
den samordnande delen
av den internationella Rösthörarrörelsen,

00:11:21.115 --> 00:11:24.498
ett initiativ som inspirerats
av Professor Marius Rommes arbete

00:11:24.498 --> 00:11:25.750
och Dr. Sandra Escher,

00:11:25.750 --> 00:11:28.946
som benämner rösthörande
som en överlevnadsstrategi,

00:11:28.946 --> 00:11:32.312
en frisk reaktion
på vansinniga omständigheter,

00:11:32.312 --> 00:11:35.971
inte som ett avvikande symptom
på schizofreni som bara ska uthärdas,

00:11:35.971 --> 00:11:40.725
utan en komplex, viktig och meningsfull
erfarenhet att utforska.

00:11:41.559 --> 00:11:43.842
Tillsammans planerar
och bygger vi ett samhälle

00:11:43.842 --> 00:11:46.319
som förstår och respekterar rösthörande,

00:11:46.319 --> 00:11:48.632
som stöttar behoven
hos personer som hör röster,

00:11:48.632 --> 00:11:52.005
och som värderar dem
som fullvärdiga medborgare.

00:11:52.005 --> 00:11:54.291
Denna typ av samhälle är inte bara möjligt,

00:11:54.291 --> 00:11:56.303
det är redan på väg.

00:11:56.303 --> 00:12:00.097
För att parafrasera Chavez,
när sociala förändringar väl påbörjas,

00:12:00.097 --> 00:12:02.189
kan de inte vändas.

00:12:02.189 --> 00:12:05.416
Du kan inte förödmjuka
den person som känner stolthet.

00:12:05.416 --> 00:12:07.207
Du kan inte förtrycka de människor

00:12:07.207 --> 00:12:09.691
som inte längre är rädda.

NOTE Paragraph

00:12:09.691 --> 00:12:12.250
För mig är prestationerna
av Rösthörarrörelsen

00:12:12.250 --> 00:12:14.769
en påminnelse om att empati, kamratskap,

00:12:14.769 --> 00:12:17.513
rättvisa och respekt är mer än ord;

00:12:17.513 --> 00:12:20.124
de är övertygelse och tro,

00:12:20.124 --> 00:12:22.610
och att tro kan förändra världen.

00:12:22.610 --> 00:12:25.385
Under de senaste 20 åren
har Rösthörarrörelsen

00:12:25.385 --> 00:12:27.597
etablerat rösthörarnätverk

00:12:27.597 --> 00:12:30.588
i 26 länder på fem kontinenter,

00:12:30.588 --> 00:12:33.957
och de arbetar tillsammans
för att främja värdighet, solidaritet

00:12:33.957 --> 00:12:37.023
och egenmakt för personer i psykisk nöd,

00:12:37.023 --> 00:12:40.288
för att skapa ett nytt språk
och för att inge ett hopp,

00:12:40.288 --> 00:12:44.232
i vars centrum det ligger en orubblig tro

00:12:44.232 --> 00:12:46.595
på individens kraft.

NOTE Paragraph

00:12:47.122 --> 00:12:50.043
Som Peter Levine har sagt,
det mänskliga djuret

00:12:50.043 --> 00:12:51.695
är en unik varelse

00:12:51.695 --> 00:12:55.069
begåvad med en instinktiv förmåga att läka

00:12:55.069 --> 00:12:59.280
och den intellektuella anda
som kan tämja denna medfödda kapacitet.

00:12:59.280 --> 00:13:01.764
För samhällets medlemmar
finns det i detta avseende

00:13:01.764 --> 00:13:04.257
ingen större ära eller privilegium

00:13:04.257 --> 00:13:06.917
än att underlätta
denna läkande process för någon,

00:13:06.917 --> 00:13:09.863
att bevittna, att räcka ut en hand,

00:13:09.863 --> 00:13:12.226
att dela bördan av någons lidande,

00:13:12.226 --> 00:13:15.042
och för att hålla uppe hoppet
för deras återhämtning.

00:13:15.300 --> 00:13:17.829
Och likaså, för överlevare
av nöd och motgång,

00:13:17.829 --> 00:13:20.408
att vi kommer ihåg
att vi inte måste leva våra liv

00:13:20.408 --> 00:13:22.481
för evigt definierade av de skadande saker

00:13:22.481 --> 00:13:24.138
som har hänt oss.

00:13:24.138 --> 00:13:26.629
Vi är unika. Vi är oersättliga.

00:13:26.629 --> 00:13:29.346
Det som ligger inom oss
kan aldrig bli helt koloniserat,

00:13:29.346 --> 00:13:31.702
förvridet, eller tas bort.

00:13:31.702 --> 00:13:34.447
Ljuset släcks aldrig.

NOTE Paragraph

00:13:35.540 --> 00:13:37.910
Som en mycket underbar läkare
en gång sa till mig,

00:13:37.910 --> 00:13:41.161
"Berätta inte vad andra människor
har berättat för dig om dig själv.

00:13:41.161 --> 00:13:43.833
Berätta om dig."

NOTE Paragraph

00:13:44.212 --> 00:13:46.018
Tack.

NOTE Paragraph

00:13:46.018 --> 00:13:51.542
(Applåder)