[Art21 "Extended Play]
TALA MADANI SKISSBÖCKER
När jag arbetar,
tecknar jag på mornarna,
när jag kommer till studion
...Obama!
[SKRATTAR]
Det finns en berömd historia i Iran...
jag tror den skrevs på 60-talet.
Det är något alla iranier känner till.
Den heter "Shahr-e Gheseh"
som betyder
"historiernas städer."
Alla karaktärer är djur,
och den vackraste karaktären
är en kackerlacka.
En del av historien handlar om
en elefant som är ny i stan...
ingen känner henne
de andra är verkligen förbryllade
av hennes utseende,
och de börjar omforma den.
De skär den i bitar,
till slut känner elefanten inte igen
sig själv...
det är en sorts förlorad identitet.
En stor del av av den här serien
utarbetades väldigt noggrant i skisser.
Det är en direkt uppteckning
av en tankeprossess, eller hur?
Det blev inget av den här.
Den var för våldsam.
Kanske om något år,
kommer jag att göra något
som jag inte tog med i den här serien.
Några av dessa skisser
kommer att leda till framtida arbeten.
Jag tycker det är ett bra sätt
att hålla reda på sina ideér,
för man inte har tid att undersöka
alla idéer
till den grad man vill.
Det är bra att fånga dem
när man befinner sig i ett tillstånd
där ideér flyter.
Det här är en skiss för "Dirty Protest."
På sätt och vis, kände jag till målningen...
bilden av den...
långt innan, i mitt huvud, tror jag.
Skissen av den, var som någon sorts,
notation för mig
men jag visste vad jag ville göra.
Det som är speciellt med målning
är dess gripbarhet.
Det handlar inte om målningen.
Det handlar mer om
hur man använder materialet
för kommunicera din idé tydligare,
Om färgen droppar ner
försöker jag att involvera dessa färgdroppar
för att föra åskådaren
så nära som möjligt, där jag är.
Det handlar om den här tanken i gen.
Låt oss inte bli för upprymda
med att gå in i
ett perspektiv eller djup resonemang,
som om att det är målningen
som talar till dig.
Det rör i hop din läsning av rymd.
Jag älskar idén att
målningen i sig har liv.
På sätt och vis, tror jag att handlar det om
energiöverföring.
En tanke på 1700-talet var att
målningar faktiskt hade själar
och dessa själar, gavs antigen
av demoner eller änglar...
demoner var inte nödvändigtvis
en dålig samarbetspartner.
Om man är intresserad av att titta på
en målare när han arbetar,
behöver man bara följa penselns rörelser.
man ser handens aktivitet,
men också tankens aktivitet
idealiskt,
med att följa penselns rörelser.