Billie Jean King: Hej på er allihop! (Applåder) Tack Pat. Tack! Nu blir jag alldeles stirrig! Pat Mitchell: Bra! Jag tittade på videon av matchen igen. Du måste ha känt att ödet för alla kvinnor hängde på varje slag du slog. Kände du så? BJK: Först av allt, Bobby Riggs var en före detta toppspelare, han var inte vem som helst. Han var en av mina hjältar och jag beundrade honom. Det var därför jag slog honom, för att jag respekterade honom. (Skratt) Det är sant. Min mamma och pappa sade alltid: "Respektera dina motståndare och underskatta dem aldrig." Och han hade rätt, han hade helt rätt. Men jag visste att det handlade om ändrade könsroller. Jag var verkligen nervös när vi tillkännagav det, och jag kände hela världens tyngd på mina axlar. "Om jag förlorar kommer det att ta oss kvinnor tillbaka 50 år, minst." Lagen "Title IX" hade antagits året innan, den 23:e juni 1972. Och professionell damtennis... Vi var nio som hade skrivit ett en-dollarskontrakt 1970. Matchen spelades 1973. Det var det tredje året som det fanns en kvinnlig tour där vi fick spela, tävla och tjäna pengar. Vi var nio stycken som skrev på det där en-dollarkontraktet. Vår dröm var att vilken tjej som helst, född var som helst i världen, om hon var tillräckligt bra, så skulle det finnas någonstans där hon kunde tävla och tjäna pengar. Innan 1968 tjänade vi 14 dollar per dag, och vi kontrollerades av organisationer. Vi ville verkligen slippa det. Men det handlade inte bara om vår generation; det handlade om framtida generationer. Vi står på axlarna på de som kom före oss, ingen tvekan om det. Varje generation har möjligheten att göra det bättre. Det var det jag tänkte på. Jag ville verkligen få folk att agera enligt Title IX. Title IX, för den som inte vet det, det är det nog många som inte gör, innebar att statligt stöd som ges till ett gymnasium, college eller universitet, både publika och privata, måste - äntligen - delas lika mellan pojkar och flickor. Och det förändrade allt. (Applåder) Man kan ha antagit en lag, men det är när man börjar agera enligt den som det verkligen händer. Det var det jag tänkte på. Jag ville få folk att tänka i dessa banor. Matchen gav två resultat. För kvinnor: självkänsla, en känsla av kraft. De vågade faktiskt be om lönehöjning. En del kvinnor hade väntat i 10-15 år att göra det. "Men fick du det?" (Skratt) Och de fick det! Och för männen? Många män idag inser det inte, men om du är 50-60 år eller så, så tillhör du den första generationen män som växt upp under kvinnorörelsen, vare sig du gillar det eller inte. (Skratt) (Applåder) Och för männen, vad gav det dem... De kommer fram till mig, och det är ofta de som har tårar i ögonen. "Jag var väldigt ung när jag såg matchen, och nu har jag en dotter. Jag är så glad att jag såg den när jag var en ung man." Och en av dessa unga män, 12 år gammal, var vår president Obama. Och han sa faktiskt det när vi träffades. "Du vet inte om det, men jag såg matchen och nu har jag två döttrar, och det har påverkat hur jag uppfostrat dem." Så både män och kvinnor tjänade på det, men på olika sätt. PM: Och nu är det flera generationer, åtminstone en eller två, som fått uppleva jämställdheten som Title IX, och liknande, fört med sig. Och generationer av kvinnor har fått uppleva teamarbete. De fick spela i lagsporter som de inte fått tidigare. Du var redan känd eftersom du var idrottare, du var känd för den lobbyverksamhet du bedrev för lika lön för kvinnliga idrottare och för Kvinnosportstiftelsen. Vad hoppas du nu åstadkomma med Billie Jean Kings Ledarskapsinitiativ? BJK: Jag hade en aha-upplevelsen jag fick när jag var 12. När jag var 11 vill jag bli världens bästa tennisspelare. En kompis hade frågat om jag ville spela, och jag sade "Vad är det?" Vi spelade inte tennis i min familj, men basket och andra sporter. Snabbspola framåt till när jag var 12. (Skratt) Jag har då börjat spela i turneringar där man fick en ranking i slutet av året. Jag gick och dagdrömde på Los Angeles Tennisklubb, och jag tänkte på min sport och hur liten den var, men också på att alla som spelade hade vita skor, vita kläder, spelade med vita bollar, och alla som spelade var vita. Och jag sade till mig själv, 12 år gammal: "Var är alla andra?" Och det fastnade i min skalle. Och då lovade jag mig själv att jag skulle slåss för samma rättigheter för pojkar och flickor, män och kvinnor, i resten av mitt liv. Och med hjälp av tennisen, om jag hade turen att bli nummer ett - och jag visste att det skulle vara svårare för mig som flicka att påverka, det förstod jag redan då - då skulle jag ha en plattform. Tennisen är global. Och jag tänkte: "Vet du vad? Jag har fått en möjlighet som väldigt få personer får." Jag visste inte om jag skulle klara det; jag var bara 12. Jag ville, men att lyckas är en helt annan sak. Jag minns att jag lovade mig själv, och jag har försökt hålla det löftet. Det är det som jag brinner för, att kämpa för människor. Tyvärr har kvinnor fått nöja sig med mindre. Och vi anses mindre värda. Så vad var det jag behövde kämpa för? Det var... det fanns inget val. Stå upp för dig själv, våga prata. Samma sak sägs om och om igen, och jag hade tur som hade en utbildning. Om man ser förebilder så kan man själv bli en. Om man ser en så kan man bli en. Se på Pat här, se på andra ledargestalter, se på dagens talare, se på er själva; för alla, precis alla, kan göra något extraordinärt. Precis varenda människa. PM: Din historia, Billie, har inspirerat så många kvinnor överallt. Med Billie Jean Kings Ledarskapsinitiativ, tar du dig an en ännu större uppgift. Vi hör om kvinnor som börjar ta plats, som kämpar för att ta sig till toppen. Men det du talar om är större än så. Det är inkluderande ledarskap. Dagens unga har vuxit upp och hela tiden tänkt mer inkluderande... BJK: Visst är det fantastiskt!? Se på dagens teknik! Det är fantastiskt hur den förbinder oss! Det handlar om att vara sammankopplade. Det är helt fantastiskt vad man kan göra. Men Billie Jean Kings Ledarskapsinitiativ handlar mest om arbetsklimatet och att försöka ändra det, så att människor kan gå till jobbet och vara den de verkligen är. För de flesta av oss har två jobb. Det första: Att passa in. Ett exempel. En afroamerikansk kvinna går upp en timme tidigare innan jobbet, plattar till håret i badrummet, går till badrummet fyra, fem, sex gånger per dag och fortsätter platta till det, för att passa in. Hon har två jobb. Hon har sitt vanliga jobb, vad det nu må vara, men hon försöker också passa in. Eller den fattiga mannen som har sitt betyg på väggen... Han gick på University of Michigan, men han nämnde aldrig att han var fattig när han var ung - aldrig. Han var mån om att alla såg att han var välutbildad. Och så har vi en homosexuell kille med ett NFL-kontrakt - som betyder rugby för er som inte vet det. Det är en stor sak, väldigt macho. Han talade om rugby hela tiden, för han var homosexuell och han ville inte att folk skulle få reda på det. Det finns massor av exempel. Det jag önskar är att alla ska kunna vara sina sanna jag dygnet runt, det skulle vara det ultimata. Och vi kommer på oss själva, jag menar, jag kommer på mig själv... Jag är homosexuell och kommer på mig själv... (Kippar efter andan) med att vara lite obekväm, en ilning i maggropen, inte helt bekväm med mig själv. Man får fråga sig själv... Jag vill att människor ska kunna vara sig själva. PM: De första studierna som ni gjorde visade på att... exemplen som du just nämnde... Många av oss har problemet att man inte kan vara sig själv. Ni har studerat generation Y, födda på 70-talet fram till 90-talet, de som åtnjutit jämställdhet - som kanske inte är helt jämställda... BJK: För det första, jag har tur. Jag jobbar med Teneo, ett strategiskt företag som är fantastiskt. Det är tack vare det jag kan göra det här. Två gånger i livet har jag haft män med makt bakom mig. Första gången med Philip Morris på Virginia Slims, och nu för andra gången i mitt liv. Och Deloitte... Det jag verkligen behövde var data, fakta. Deloitte skickade ut en enkät och över 4 000 människor har svarat; vi fortsätter med arbetsklimatet. Och hur känner generation Y? De känner en massa saker, men det de är helt fantastiska på är... Vår generation tänkte "Någon kommer representera oss". Om man man är på ett möte så är alla representerade. Med det duger inte för dem, och det är bra! Generation Y är fantastiska. De vill vara inblandade, känna delaktighet. De vill att vi ska berätta vad vi känner, vad vi tänker, och hitta lösningen; de är problemlösare. Och nu är all information tillgänglig, jämför det med när jag växte upp. PM: Vad kom ni fram till om generation Y? Kommer de göra något nytt? Kommer de kunna skapa en värld som inkluderar alla på jobbet? BJK: 2025 kommer 75 procent av arbetskraften i världen bestå av generation Y. Jag tror de kommer kunna lösa problemen. Jag tror de har förmågan att göra det. Jag vet att de intresserade. De har stora planer och de kan få saker att hända. Jag vill hänga på de unga, jag vill inte falla efter. (Skratt) PM: Det tror jag inte är någon risk! Men det ni kom fram till i forskningen om generation Y är inte riktigt samma sak som andra upplevt. BJK: Nej, om vi nu ska prata om... OK, jag har gjort en liten mini-studie. Jag har pratat med babyboomgenerationen, de som är deras chefer. "Vad tycker ni om generation Y?" och jag förväntar mig något positivt. Men då gör de en grimas. (Skratt) "Du menar "jag"-generationen?" (Skratt) "Tycker du verkligen det? Jag tycker verkligen att det bryr sig om miljön och allt det där." "Åh Billie, de kan inte fokusera." (Skratt) Det är faktiskt bevisat att en 18-åring i medeltal kan fokusera i 37 sekunder. (Skratt) De kan inte fokusera. Och det spelar ingen roll för dem. Jag hörde den här historien häromkvällen: En kvinna äger ett galleri och hon har några anställda. Hon får ett SMS från en av dem, en praktikant, hon har precis börjat: "Oh, förresten, jag kommer bli lite sen för jag är hos frissan." (Skratt) När hon kommer säger chefen: "Hur tänkte du nu?" "Oh förlåt, jag blev lite sen. Hur går det?" "Vet du, jag vill att du går; du får sparken." Och då svarar hon: "OK." (Skratt) Inga problem! PM: Den historien... BJK: Jag vet, men det är det som avskräcker babyboomarna. Jag ville bara berätta, det är bra för er att veta. (Skratt) Allvarligt, det är bra att ni vet; de är sig själva och visar vad de känner. Man får ta det onda med det goda. Men jag vet att det kommer gå bra... Om ni hållit på med sport så vet ni att varje generation blir bättre. Det är fakta. Kvinnosportstiftelsen fortsätter kämpa för Title IX, vi vill att lagen följs, man får aldrig ge upp. Och vi forskar mycket. Det är viktigt för oss. Och jag vill att folk hör av sig. Vi måste verkligen stå upp för det som Title IX står för, i hela världen. Presiden Carter talade om att Titel IX ska skyddas. Vet ni att varje rättegång där flickor, åtminstone inom sport, har varit med i mot alla möjliga organisationer, så har de vunnit! Titel IX finns för att skydda oss. Och den är fantastisk. Men vi måste börjar agera enligt den... börjar agera enligt lagboken är superviktigt. PM: Vad får dig ur sängen varje morgon? Vad får dig att fortsätta jobba, fortsätta kampen för jämställdhet, ständigt utforska nya områden, hitta nya vägar...? BJK: Mina föräldrar blev vansinniga, för jag var alltid så nyfiken. Jag är väldigt motiverad. Min yngre bror spelade baseball i Major League. För mina föräldrar var det inte viktigt att vara duktig. (Skratt) Och de blev galna på att vi kämpade så, vi vill så gärna bli bäst. Och jag tror det beror på det jag hört idag här på TED. Att lyssna på alla dessa kvinnor, att lyssna på olika människor, att lyssna på presiden Carter - 90 år gammal förresten, och han bollade med siffror på ett sätt som jag aldrig... Jag skulle behöva säga: "Ursäkta mig en sekund, jag ska bara hitta siffran..." Han bara körde på, det var fantastiskt imponerande. PM: Han är en fantastisk man. (Applåder) BJK: Och snart kommer president Mary Robinson tala, som varit president. Tack alla irländare! 62 procent! HBTQ! Ja! Kongressen ska rösta i juni om samkönade äktenskap, och det är något som är svårt för en del att hantera. Men kom ihåg: alla är unika, en människa av kött och blod, som bryr sig, som vill leva som de verkligen är. Du måste inte hålla med, men alla måste få en chans. Jag tycker att alla har en skyldighet att fortsätta jobba för förändring. De har varit så inspirerande. Alla är betydelsefulla, och alla av er påverkar. Ni där hemma som lyssnar runt om i världen, och alla här - varenda en påverkar. Glöm aldrig det! OK? Så ge aldrig upp. PM: Billie, du inspirerar oss verkligen. BJK; Tack Pat! (Applåder) Tack TED! (Applåder) Tack så mycket!