Så ja... Du kan inte sova? Ja, det är stormigt inatt. Men åskan försvinner snart och bara viskande regn blir allt som hörs. Du har väl inte feber? Låt mig känna... Det är okej. Din panna och kinder känns svala. Du kanske är lite kall. Låt mig lägga en yllefilt på dig. Sådär. Låt mig bädda om dig. Precis under hakan. Din arm och dina ben. Perfekt. Låt mig fluffa upp din kudde också, den är lite ihopsjunken, så att du ligger mer bekvämt. Vill du vara snäll och lyfta huvudet lite? Bra. Den här sidan... och här och lite här bak. Så där ja. Det blir bra. Ligger du bekvämt? Bra. Vill du att jag ska läsa några sagor så att du kan somna igen? Ja? Låt mig bara se vad jag kan hitta i den här gamla kistan. Den här har många berättelser. Låt mig se... Den här verkar fin, då börjar jag. Det var en gång, i ett land långt borta, i ett litet, litet sovrum under taket av ett stort, stort slott, en piga. Hon hade bott där i åratal, och jobbat för en väldigt elegant person som hon stod rätt så nära. Hon var givetvis lycklig där men som alla andra här på jorden så hade hon drömmar. Hennes tanker vandrade ofta iväg utanför slottets väggar, drömmandes om kungar och glänsande klänningar. Någonstans, djupt i sitt hjärta, trodde hon att ett annat liv väntade henne. Men hon visste även att det inte var någon brådska och under tiden så njöt hon av sitt liv bland de mest belevade tingesten hon någonsin sett... Jag ska sedan jämföra Era mått med klädmåtten och se ifall allting stämmer. Låt mig börja. Så, den här är för... bröstet. Det stämmer. Och.... skuldror. Halsen. Bra. Och... livmidjan. Känner Ni er uppspelt, Ers Höghet? Jag menar, inför morgondagen. Å, jag är säker på att allt kommer gå bra. Nu den andra, på baksidan. Så jag kommer behöva några fler jack för att markera, till skuldrorna och ryggen. Och nu, från hals till livets midja. Bra. Och... Jag har hört att Grevinnan snart kommer att hålla en bal till ära av sin son som återvänt från kriget. Har Ni hört något om det? Ska Ni gå dit? Underbara nyheter. Ja, det blir dans nere i byn också. Alla vill fira. Jag syr mig en väldigt ståtlig klänning. Oroa sig inte, jag skulle inte bära en lika vacker som Er. ... snart därpå så gick hon på dansen i byn där hon träffade någon som hon inte förväntat sig: Grevinnans son, förklädd. Nog behöver jag väl inte berätta att den här kvällen blev början på ännu en historia? Vad tyckte du om den här? Åh. Låt mig lägga tillbaka filten. Ligger du fortfarande bekvämt? Ännu en till? Nåväl... Jag ser två berättelser du kanske skulle gilla. Den första handlar om en frisör och... den andra om en mysterisk sierska. Båda två? Visst. Då dyker vi ner i de livliga gatorna av en Edvardiansk stad först. Det var en solig och klar dag på Silky Street. Den typen av dag som alltid för med sig något nytt. Och nymodigheter fanns precis bakom hörnet i en fin stenbyggnad med stora fönster varifrån vi kunde känna den milda doften av alldeles nytillverkad tvål och violparfym... Så där ja Är det varmt nog? Mycket bra. Så, låt oss nu använda denna tvål. Bra, nu ska vi skölja håret med rent vatten. Mhm Och nu, låt mig torka håret, varsamt. Utmärkt. Så där. Nu är det dags att använda hårtonikum. Som jag anmärkte, så är fanns det lite torrhet så jag kommer massera Er hårbotten med en särskild lotion som ska hjälpa Ert hår förbli mjukt och lent. Förtjusande. Så där. Denna lotion innehåller rosmarinolja, mandelolja, kardborrerot och lavendelolja. Nu ska vi se. Det är en mycket bra lotion men som inte ska användas för ofta då detta kan komma att mörka håret. ... och ett år senare, efter många fascinerande möten så kände sig den lilla hårfrisörskan som den lyckligaste och mest tursamma kvinnan i staden. Tyckte du om den? Åh, jag är rätt säker på att det kommer en uppföljning. Okej, en till? Låt oss resa bakåt i tiden, för länge sedan. Hur skulle du föreställa dig ett ensligt herresäte? Någonstans djupt i en mörk skog? Eller högt på ett vindpinat berg? Och hur långt skulle du resa dit, för att skymta en glimt av vad ödet planerar för dig? Visa mig båda Era händer. Låt mig fokusera på denna. Det är en liten ruta här som betyder att Ni skyddar Er från andra förmodligen på grund av en tidigare händelse som sårade Er mer än Ni vill erkänna. Er hjärtelinje... den är bruten, precis så som korten visade oss. Er livslinje ser ganska bra ut, obruten, stark och lång. Samma med Er huvudlinje, men se så de blandas i början. Ni behövde nog den kärleken från de som är Er kära för att fly boet. Men denna ödeslinje... Jag är aldrig sett det förut... Den är mycket lång, korsar över Er livslinje och går i vågor, ibland svag och ibland stark. Som den vore osäker på sin väg och skulle vilja följa flera vägar. Var försiktig med att ta på Er för mycket. Som jag sa med vagnens kort, lär Er finna balans. Denna punkt kan också påvisa förändring, något nytt som kommer in i Ert liv något som inte funnits där förut. Inte bara personliga förändringar, men kanske saker Ni vill ändra runt om Er. Något Ni vill bringa till världen. Det finns inget mer jag kan säga Er här. Du är fortfarande vaken? Hör du det? Den är på väg bort, stormen är på väg bort. En sista saga kanske? Låt mig se. Den här är lite annorlunda. Den utspelar sig i en annan värld full av ångmotorer och blänkande maskiner. Hur låter det? Bra. Doktorn hade haft mycket att göra den dagen. Hennes kontor var redan en enda röra och hennes arbetskamrat Ada var på väg att sluta för dagen. Men så var här den sista bokningen och hon ville sannerligen inte missa just den. För den här patienten låg henne mycket varmt om hjärtat. Kort på att hon börjat ställa iordning allt... Då så, håll nu stilla. Vi börjar på denna sidan. Nå, ingenting ovanligt på den här sidan. Låt oss se den andra. Bra. Utmärkt. Och nu kommer jag viska några ord bakom Era öron, på var sida, och Ni ska upprepa dem så att jag kan säkerställa att Er hörsel är på topp. Redo? Låt oss börja. Ångmotor. Bloss. Kompass. Nimbus. Mycket bra, bara en till för att vara riktigt säker? Bläckfisk. Utmärkt. Så nu kommer jag använda en stämgaffel. Jag kommer att slå i den och placera den på olika ställen i Ert ansikte och Ni ska berätta för mig när Ni slutar att höra ljudet. Uppfattat? Då börjar vi med pannan. Var hörde Ni ljudet? Vänster, höger, mitten? Bra. Vänster öra. Och höger öra. Utmärkt. Så allting ser normalt ut. Ni är i utmärkt form och redo att påbörja Ert uppdrag. Låt mig bara fylla i Ert certifikat. ... när de till slut lämnade kontoret, så höll en hop med folk på att samlas kring hamnen där invigningen av en ubåt ivrigt inväntades. Doktorn och Ada anslöt sig till en liten grupp av vänner, väntandes på kaptenen och de njöt av en av sitt livs trevligaste kvällar.