Så ja...
Du kan inte sova?
Ja, det är stormigt inatt.
Men åskan försvinner snart
och bara viskande regn blir allt som hörs.
Du har väl inte feber?
Låt mig känna...
Det är okej.
Din panna och kinder
känns svala.
Du kanske är lite kall.
Låt mig lägga en yllefilt på dig.
Sådär.
Låt mig bädda om dig.
Precis under hakan.
Din arm
och
dina ben.
Perfekt.
Låt mig fluffa upp din kudde också,
den är lite ihopsjunken,
så att du ligger mer bekvämt.
Vill du vara snäll
och lyfta huvudet lite?
Bra.
Den här sidan...
och här
och lite här bak.
Så där ja.
Det blir bra.
Ligger du bekvämt?
Bra.
Vill du att jag ska läsa några sagor
så att du kan somna igen?
Ja?
Låt mig bara se vad jag kan hitta
i den här gamla kistan.
Den här har många berättelser.
Låt mig se...
Den här verkar fin, då börjar jag.
Det var en gång, i ett land långt borta,
i ett litet, litet sovrum
under taket av ett stort, stort slott,
en piga.
Hon hade bott där i åratal,
och jobbat för en väldigt elegant person
som hon stod rätt så nära.
Hon var givetvis lycklig där
men som alla andra här på jorden
så hade hon drömmar.
Hennes tanker vandrade ofta iväg
utanför slottets väggar,
drömmandes om kungar
och glänsande klänningar.
Någonstans, djupt i sitt hjärta,
trodde hon att ett annat liv
väntade henne.
Men hon visste även att det
inte var någon brådska
och under tiden så njöt hon av sitt liv
bland de mest belevade tingesten
hon någonsin sett...
Jag ska sedan jämföra Era mått
med klädmåtten
och se ifall allting stämmer.
Låt mig börja.
Så, den här är för...
bröstet.
Det stämmer.
Och....
skuldror.
Halsen.
Bra.
Och...
livmidjan.
Känner Ni er uppspelt, Ers Höghet?
Jag menar, inför morgondagen.
Å, jag är säker på att allt kommer gå bra.
Nu den andra, på baksidan.
Så jag kommer behöva några fler jack
för att markera,
till skuldrorna och ryggen.
Och nu, från hals till livets midja.
Bra.
Och...
Jag har hört att Grevinnan snart
kommer att hålla en bal
till ära av sin son som
återvänt från kriget.
Har Ni hört något om det?
Ska Ni gå dit?
Underbara nyheter.
Ja, det blir dans nere i byn också.
Alla vill fira.
Jag syr mig en väldigt ståtlig klänning.
Oroa sig inte, jag skulle inte bära en
lika vacker som Er.
... snart därpå
så gick hon på dansen i byn
där hon träffade någon
som hon inte förväntat sig:
Grevinnans son, förklädd.
Nog behöver jag väl inte berätta
att den här kvällen
blev början på ännu en historia?
Vad tyckte du om den här?
Åh.
Låt mig lägga tillbaka filten.
Ligger du fortfarande bekvämt?
Ännu en till?
Nåväl...
Jag ser två berättelser du
kanske skulle gilla.
Den första handlar om en frisör och...
den andra om en mysterisk sierska.
Båda två?
Visst.
Då dyker vi ner i de livliga gatorna
av en Edvardiansk stad först.
Det var en solig och klar dag
på Silky Street.
Den typen av dag
som alltid för med sig något nytt.
Och nymodigheter fanns precis bakom hörnet
i en fin stenbyggnad med stora fönster
varifrån vi kunde känna den milda doften
av alldeles nytillverkad tvål
och violparfym...
Så där ja
Är det varmt nog?
Mycket bra.
Så, låt oss nu använda denna tvål.
Bra, nu ska vi skölja håret
med rent vatten.
Mhm
Och nu,
låt mig torka håret,
varsamt.
Utmärkt.
Så där.
Nu är det dags att använda
hårtonikum.
Som jag anmärkte,
så är fanns det lite torrhet
så jag kommer massera Er hårbotten
med en särskild lotion
som ska hjälpa Ert hår
förbli mjukt och lent.
Förtjusande.
Så där.
Denna lotion innehåller rosmarinolja,
mandelolja, kardborrerot
och lavendelolja.
Nu ska vi se.
Det är en mycket bra lotion
men som inte ska användas för ofta
då detta kan komma att mörka håret.
... och ett år senare,
efter många fascinerande möten
så kände sig den lilla hårfrisörskan
som den lyckligaste
och mest tursamma kvinnan i staden.
Tyckte du om den?
Åh, jag är rätt säker på att det kommer
en uppföljning.
Okej, en till?
Låt oss resa bakåt i tiden,
för länge sedan.
Hur skulle du föreställa dig
ett ensligt herresäte?
Någonstans djupt i en mörk skog?
Eller högt på ett vindpinat berg?
Och hur långt skulle du resa dit,
för att skymta en glimt
av vad ödet planerar för dig?
Visa mig båda Era händer.
Låt mig fokusera på denna.
Det är en liten ruta här
som betyder att Ni skyddar Er från andra
förmodligen på grund av
en tidigare händelse
som sårade Er mer än Ni vill erkänna.
Er hjärtelinje... den är bruten,
precis så som korten visade oss.
Er livslinje ser ganska bra ut,
obruten, stark och lång.
Samma med Er huvudlinje,
men se så de blandas i början.
Ni behövde nog den kärleken
från de som är Er kära
för att fly boet.
Men denna ödeslinje...
Jag är aldrig sett det förut...
Den är mycket lång, korsar över
Er livslinje
och går i vågor, ibland svag
och ibland stark.
Som den vore osäker på sin väg
och skulle vilja följa flera vägar.
Var försiktig med att ta på Er för mycket.
Som jag sa med vagnens kort,
lär Er finna balans.
Denna punkt kan också påvisa förändring,
något nytt som kommer in i Ert liv
något som inte funnits där förut.
Inte bara personliga förändringar,
men kanske saker Ni vill ändra runt om Er.
Något Ni vill bringa till världen.
Det finns inget mer jag kan säga Er här.
Du är fortfarande vaken?
Hör du det?
Den är på väg bort,
stormen är på väg bort.
En sista saga kanske?
Låt mig se.
Den här är lite annorlunda.
Den utspelar sig i en annan värld
full av ångmotorer
och blänkande maskiner.
Hur låter det?
Bra.
Doktorn hade haft mycket att göra
den dagen.
Hennes kontor var redan en enda röra
och hennes arbetskamrat Ada
var på väg att sluta för dagen.
Men så var här den sista bokningen
och hon ville sannerligen inte
missa just den.
För den här patienten
låg henne mycket varmt om hjärtat.
Kort på att hon börjat
ställa iordning allt...
Då så, håll nu stilla.
Vi börjar på denna sidan.
Nå, ingenting ovanligt på den här sidan.
Låt oss se den andra.
Bra.
Utmärkt.
Och nu kommer jag viska några ord
bakom Era öron, på var sida,
och Ni ska upprepa dem så att jag
kan säkerställa
att Er hörsel är på topp.
Redo? Låt oss börja.
Ångmotor.
Bloss.
Kompass.
Nimbus.
Mycket bra, bara en till
för att vara riktigt säker?
Bläckfisk.
Utmärkt.
Så nu kommer jag använda en stämgaffel.
Jag kommer att slå i den och placera den
på olika ställen i Ert ansikte
och Ni ska berätta för mig
när Ni slutar att höra ljudet.
Uppfattat?
Då börjar vi med pannan.
Var hörde Ni ljudet?
Vänster, höger, mitten?
Bra.
Vänster öra.
Och höger öra.
Utmärkt.
Så allting ser normalt ut.
Ni är i utmärkt form
och redo att påbörja Ert uppdrag.
Låt mig bara fylla i Ert certifikat.
... när de till slut lämnade kontoret,
så höll en hop med folk på
att samlas kring hamnen
där invigningen av en ubåt
ivrigt inväntades.
Doktorn och Ada anslöt sig
till en liten grupp
av vänner, väntandes på kaptenen
och de njöt av
en av sitt livs trevligaste kvällar.