Idag vill jag prata med er om kärlekens matematik. Jag tror vi alla kan vara överens om att matematiker xx är erkänt skickliga på att finna kärleken. Men det beror inte bara på våra charmiga personligheter, överlägsna konversationskunskaper och utmärkta pennskrin. Det beror också på att vi faktiskt har jobbat hårt på att räkna ut hur vi ska hitta den perfekta partnern. I min favoritstudie på ämnet, som heter "Varför jag inte har en flickvän" (Skratt) försöker Peter Backus ta reda på vilka odds han har att finna kärleken. Peter är inte en särskilt krävande man. Av alla tillgängliga kvinnor i Storbritannien söker Peter efter någon som bor nära honom, någon som är i rätt ålder, som har en universitetsexamen, någon som han har chans att komma överens med, någon som förmodligen är snygg, någon som förmodligen tycker att han är snygg. (Skratt) Och får då kvar en grupp med 26 kvinnor i hela Storbritannien. Det ser inte så bra ut, eller hur Peter? Om vi ser det på ett annat sätt är det ungefär 400 gånger färre än de säkraste bedömningarna av hur många intelligenta utomjordiska livsformer det finns. Och det ger Peter en chans på 285 000 att råka stöta på någon av de här speciella kvinnorna när han går ut på krogen en kväll. Jag tror det är därför som matematiker inte bryr sig om att ge sig ut i nattlivet längre. Men personligen har jag inte en lika pessimistisk syn på saken. För jag vet, liksom många av er gör, att kärlek faktiskt inte fungerar så. Mänskliga känslor är inte perfekt sorterade, rationella och lätta att förutsäga. Men jag vet också att det inte betyder att matematiker inte står utan något de kan erbjuda oss xx för kärlek, precis som det mesta i livet, är full av mönster xx och matematik är i grunden ett sätt att studera mönster. Mönster i allt, från att förutsäga vädret till förändringar på aktiemarknaden, till planeternas rörelser eller hur städer växer. Och om vi ska vara ärliga är ingen av de sakerna heller särskilt välordnade eller lätta att förutsäga. För jag tror att matematik är så kraftfullt att det skulle kunna ge oss ett nytt sätt att se på nästan vad som helst. Till och med på något så mystiskt som kärlek. xx Och för att försöka övertala er om hur helt underbart, utmärkt och relevant matematik är vill jag ge er mina tre bästa matematiskt bevisbara kärlekstips. Okej, här är Tips 1: Hur man vinner i online-dating. Min favorit bland dejtingsajter är OkCupid, xx speciellt för att den startades av en grupp matematiker. Eftersom de är matematiker har de samlat data om alla som använder deras sajt under nästan ett årtionde. Och de har letat efter mönster i hur vi pratar om oss själva och i sättet vi interagerar med varandra på en dejtingsajt på nätet. Och de har hittat några riktigt intressanta resultat. Men min särskilda favorit är att det visar sig att på en dejtingsajt avgör inte ens utseende hur populär man är, och att det finns folk som tycker att man är ful kan faktiskt vara till ens fördel. Jag ska visa hur det fungerar. I en avdelning av OkCupid, som lyckligtvis är frivillig, kan man bedöma andra personers utseende på en skala mellan 1 och 5. Om vi jämför den siffran, det genomsnittliga omdömet, med hur många meddelanden en grupp av människor fick, kan man börja få ett hum om hur attraktivt utseende är kopplat till popularitet på en dejtingsajt. Här är grafen som de på OkCupid har kommit fram till. Det viktiga att lägga märke till är att det inte är helt sant att ju snyggare man är, desto fler meddelanden får man. Frågan uppstår då, vad är det speciella med folk är uppe xx som är så mycket populärare än folk här nere, även om de inte ses som lika attraktiva? Och anledningen till det är att det inte bara är utseendet som är viktigt. xx Jag ska försöka illustrera deras resultat med ett exempel. Om man tar någon som Portia de Rossi, till exempel, så är alla överens om att Portia de Rossi är en mycket vacker kvinna. Ingen tycker att hon är ful, men hon är ingen supermodell heller. Om man jämför Portia de Rossi med någon som Sarah Jessica Parker, så tycker en del människor, även jag, skulle jag säga, att Sarah Jessica Parker är helt underbar och kanske en av de vackraste varelser som någonsin har satt sin fot på jorden. Men vissa andra människor, dvs större delen av internet, verkar tycka att hon är lite lik en häst. (Skratt) xx Jag tror att om man skulle fråga folk om hur attraktiva de tycker att Sarah Jessica Parker eller Portia de Rossi är, och man skulle be dem att ge ett betyg mellan 1 och 5, tror jag att de skulle få ungefär samma medelbetyg. Men sättet som folk skulle rösta på skulle skilja sig mycket åt. Alla Portias omdömen skulle vara klustrade kring en 4:a, eftersom alla håller med om att hon är mycket vacker, medan åsikterna går isär mycket mer för Sarah Jessica Parker. Det skulle vara en stor spridning för hennes omdömen. Och det är faktiskt det som räknas. Det är den här spridningen som gör någon mer populär på en dejtingsajt. Vad det betyder är att om vissa människor tycker att du är attraktiv, är det faktiskt bättre för dig om det finns andra människor som tycker att du är en riktig fuling. Det är mycket bättre än om alla bara tycker att du är den gulliga grannflickan. Jag tror att det här börjar låta mer vettigt om man tänker på samma sätt som de som skickar meddelandena. Låt oss säga att du tycker att någon är attraktiv, men du misstänker att andra människor inte är lika intresserade. Det betyder att du har färre konkurrenter och det ger dig extra motivation att höra av dig. Jämför det med att du tycker att någon är snygg men du misstänker att alla kommer att tycka samma sak. Varför ska du bry dig om att förödmjuka dig själv, ärligt talat? Nu kommer vi till det verkligt intressanta. För när människor väljer bilder som de använder på en dejtingsajt försöker de ofta minimera de saker som de tror att vissa människor inte kommer att tycka är attraktivt. Det klassiska exemplet är att människor som kanske är lite överviktiga som medvetet väljer en närbild, eller skalliga män, till exempel, som medvetet väljer foton där de har mössa eller hatt. Men det är faktiskt motsatsen till vad du borde göra för att bli framgångsrik. Du ska istället markera det som gör dig annorlunda, även om du tror att vissa människor inte kommer att tycka att det är snyggt. För de människor som gillar dig kommer att gilla dig ändå, och de oviktiga förlorare som inte gör det de kommer bara att vara till din fördel. Okej, Topptips nr 2: Hur man väljer sin perfekta partner. Vi säger att du är en pangsuccé på dejtingmarknaden. Då uppstår frågan om hur du ska förvandla den framgången till mer långvarig lycka och mer specifikt, hur du ska bestämma när det är dags att slå till? Generellt sett är det inte lämpligt att slå till direkt och gifta sig med den första personen som dyker upp och visar dig något slags intresse. Men samtidigt ska du inte vänta alldeles för länge om du vill maximera dina chanser till långvarig lycka. Som min favoritförfattare Jane Austen sa: "En ogift kvinna på tjugo och sju kan aldrig hoppas på att känna eller väcka tillgivenhet igen." (Skratt) Tack så mycket, Jane. Vad vet du om kärlek? Så frågan är, hur ska man veta när man ska slå sig till ro om man tänker på alla människor som man kan dejta under sitt liv? Som tur är finns det en utsökt sorts matematik som vi kan ta till hjälp, som heter "Optimal stopping theory" xx Vi antar då att du börjar dejta när du är 15 och att du helst vill vara gift vid 35. Och det finns ett visst antal människor som du kommer att kunna dejta under ditt liv, xx och de kommer att vara olika bra. Regeln är den att när du väl har slagit till och gift dig kan du inte se framåt för att se vad du skulle kunnat få, och du kan inte heller gå tillbaka och ändra dig. Enligt min erfarenhet brukar inte folk gilla att man försöker få dem tillbaka flera år efter att man dumpat dem för någon annan, eller så är det bara jag. Matematiken säger att det du ska göra är att under de första 37 procenten av din dejtingperiod, xx säga nej till alla förslag om äktenskap. (Skratt) Sedan ska du välja nästa person som kommer förbi som är bättre än alla andra som du träffat förut. Här är ett exempel. Om du gör så här, kan det faktiskt bevisas matematiskt att det är det bästa möjliga sättet för att maximera dina chanser att hitta den perfekta partnern. Tyvärr måste jag berätta att den här metoden har sina risker. Tänk dig till exempel om din perfekta partner dök upp under dina första 37 procent. Tyvärr måste du säga nej till den. (Skratt) Och om du följer matematiken, är jag rädd att ingen annan som kommer förbi kommer att vara bättre än någon du träffat förut, så du måste fortsätta säga nej till alla och dö ensam. (Skratt) Förmodligen omgiven av katter som äter dina kvarlevor. Okej, en annan risk är, vi tänker oss att det istället är att de första människor du dejtar under dina första 37 procent är fruktansvärt tråkiga, trista, fruktansvärda typer. Det är OK eftersom du är i din förkastningsfas, så det går bra, du kan dumpa dem. Men tänk dig sen när nästa person kommer som bara är lite mindre tråkig, trist och fruktansvärd än alla som du träffat förut. Om du följer matematiken är jag rädd att du måste gifta dig med den och hamna i en relation som är, ärligt talat, subopimal. Ledsen för det. Men jag tror att det finns en möjlighet för Hallmark här att tjäna på och ta hand om den här marknaden. Ett sånt här Alla hjärtans dag-kort. (Skratt) xx "Min käre man, du är något mindre fruktansvärd än de första 37 procent personer som jag har dejtat." Det är faktiskt mer romantiskt är vad jag vanligtvis klarar av. Okej, den här metoden ger inte en 100-procentig vinstchans, men det finns ingen annan möjlig strategi som kan ge ett bättre utfall. Och ute i naturen finns det faktiskt vissa typer av fiskar xx som följer och tillämpar exakt den här strategin. De avvisar varje friare som dyker upp under de första 37 procenten av parningssäsongen,