1
00:00:00,829 --> 00:00:03,048
Jag undervisar i kemi.

2
00:00:03,048 --> 00:00:04,414
(Explosion)

3
00:00:04,414 --> 00:00:07,572
Okej, okej

4
00:00:07,572 --> 00:00:09,853
Förutom att bara vara explosioner

5
00:00:09,853 --> 00:00:11,464
finns kemi överallt.

6
00:00:11,464 --> 00:00:14,104
Har du någonsin varit på en restaurang och förlorat dig själv i tankar

7
00:00:14,104 --> 00:00:16,449
på att göra det här om och om igen?

8
00:00:16,449 --> 00:00:18,654
Några nickar jakande.

9
00:00:18,654 --> 00:00:20,982
Nyligen visade jag detta för mina studenter,

10
00:00:20,982 --> 00:00:25,331
och jag bad dem bara att försöka förklara varför det hände.

11
00:00:25,331 --> 00:00:27,952
Frågorna och samtalen som följde

12
00:00:27,952 --> 00:00:29,603
var fascinerande.

13
00:00:29,603 --> 00:00:31,417
Titta på den här filmen som Maddie

14
00:00:31,417 --> 00:00:34,587
från min klass skickade mig den kvällen.

15
00:00:45,104 --> 00:00:47,569
(skrammel) (skratt)

16
00:00:47,569 --> 00:00:50,763
Självklart, som Maddies kemilärare

17
00:00:50,763 --> 00:00:53,869
älskar jag att hon gick hem och fortsatte roa sig

18
00:00:53,869 --> 00:00:56,487
med den här sortens fåniga experiment

19
00:00:56,487 --> 00:00:57,909
som vi gjorde i klassrummet.

20
00:00:57,909 --> 00:01:00,855
Det som fascinerade mig mer är att Maddies nyfikenhet

21
00:01:00,855 --> 00:01:02,549
tog henne till en ny nivå

22
00:01:02,549 --> 00:01:04,682
Om du tittar inuti den bägaren

23
00:01:04,682 --> 00:01:06,242
så kan du faktiskt se ett ljus.

24
00:01:06,242 --> 00:01:09,251
Maddie använder temperatur för att förlänga fenomenet

25
00:01:09,251 --> 00:01:12,028
till ett nytt scenario.

26
00:01:12,028 --> 00:01:15,266
Ni vet, frågor och nyfikenhet som hennes

27
00:01:15,266 --> 00:01:18,232
är magneter som drar oss till våra lärare,

28
00:01:18,232 --> 00:01:21,184
och de överför all teknologi

29
00:01:21,184 --> 00:01:24,325
eller slagord i utbildningen

30
00:01:24,325 --> 00:01:28,426
Men om vi placerar dessa teknologier framför studenters utfrågningar

31
00:01:28,426 --> 00:01:30,549
kan vi råna oss själva

32
00:01:30,549 --> 00:01:35,483
på vårt mest värdefulla verktyg som lärare: våra studenters frågor.

33
00:01:35,483 --> 00:01:39,863
Till exempel, att vända en tråkig föreläsning från klassrummet

34
00:01:39,863 --> 00:01:41,640
till en skärm på en mobil

35
00:01:41,640 --> 00:01:43,477
kan spara instruktionstid

36
00:01:43,477 --> 00:01:46,376
men om vi fokuserar på våra studenters upplevelse

37
00:01:46,376 --> 00:01:49,496
om det är samma avhumaniserade tjatter

38
00:01:49,496 --> 00:01:51,728
bara tjusigare förpackat.

39
00:01:51,728 --> 00:01:54,003
Men om vi istället vågar

40
00:01:54,003 --> 00:01:56,873
förvirra våra studenter, förvåna dem

41
00:01:56,873 --> 00:01:59,149
och väcka viktiga frågor,

42
00:01:59,149 --> 00:02:02,149
är det genom de frågor som vi som lärare får informationen

43
00:02:02,149 --> 00:02:05,177
som vi kan skapa hållfasta

44
00:02:05,177 --> 00:02:08,868
och informerade metoder för varierande sätt att undervisa.

45
00:02:08,868 --> 00:02:14,040
Så, lägger vi undan 2000-talets platityder,

46
00:02:14,040 --> 00:02:18,244
är det så att jag undervisat i 13 år nu,

47
00:02:18,244 --> 00:02:20,718
och det krävdes en livshotande händelse

48
00:02:20,718 --> 00:02:23,665
för att jag skulle ta mig ur 10 år av pseudo-undervisning

49
00:02:23,665 --> 00:02:27,280
och få mig att inse att studenternas frågor

50
00:02:27,280 --> 00:02:30,401
är fröna till lärande på riktigt,

51
00:02:30,401 --> 00:02:32,515
inte någon regisserad kursplan

52
00:02:32,515 --> 00:02:35,811
som gav dem munsbitar av slumpvis utvald information.

53
00:02:35,811 --> 00:02:39,283
I maj 2010, vid 35 års ålder

54
00:02:39,283 --> 00:02:42,376
med en tvååring hemma och mitt andra barn på väg

55
00:02:42,376 --> 00:02:44,992
fick jag diagnosen: stort artärbråck

56
00:02:44,992 --> 00:02:47,512
i nedre delen av aortan.

57
00:02:47,512 --> 00:02:50,564
Det här ledde till en hjärtoperation. Det här är det riktiga e-mailet

58
00:02:50,564 --> 00:02:52,098
från min läkare.

59
00:02:52,098 --> 00:02:55,623
Nu, när jag fick detta, -- stora bokstäver ---

60
00:02:55,623 --> 00:02:58,088
bröt jag ihop totalt, okej?

61
00:02:58,088 --> 00:03:02,307
Men jag hittade förvånande stunder av förtröstan

62
00:03:02,307 --> 00:03:05,997
i det självförtroende som min kirurg förkroppsligade.

63
00:03:05,997 --> 00:03:09,441
Var fick killen detta självförtroende, fräckheten i det.

64
00:03:09,441 --> 00:03:13,033
Så när jag frågade honom berättade han tre saker.

65
00:03:13,033 --> 00:03:16,415
Han sa att det första var att hans nyfikenhet drev honom

66
00:03:16,415 --> 00:03:18,690
att ställa tuffa frågor om proceduren,

67
00:03:18,690 --> 00:03:21,875
om vad som fungerade och vad som inte fungerade.

68
00:03:21,875 --> 00:03:24,969
Nummer två, han omfamnade och var inte rädd

69
00:03:24,969 --> 00:03:27,045
för den röriga processen "trial and error" (försöka och misslyckas)

70
00:03:27,045 --> 00:03:29,554
den oundvikliga processen trial and error.

71
00:03:29,554 --> 00:03:32,530
Nummer tre: genom dessa intensiva reflektioner

72
00:03:32,530 --> 00:03:35,206
samlade han ihop den information han behövde

73
00:03:35,206 --> 00:03:37,112
för att skapa och förbättra proceduren,

74
00:03:37,112 --> 00:03:40,633
och sen, med en stadig hand, räddade han mitt liv.

75
00:03:40,633 --> 00:03:44,309
Jag har tagit åt mig mycket av dessa visdomsord

76
00:03:44,309 --> 00:03:46,289
och innan jag återvände till klassrummet den hösten,

77
00:03:46,289 --> 00:03:49,547
skrev jag ner tre egna regler

78
00:03:49,547 --> 00:03:52,327
som jag fortfarande använder när jag planerar lektioner.

79
00:03:52,327 --> 00:03:56,369
Regel nummer ett: Det viktigaste är nyfikenhet.

80
00:03:56,369 --> 00:03:59,468
Frågor kan vara fönster till fantastiska genomgångar

81
00:03:59,468 --> 00:04:02,158
men inte tvärtom.

82
00:04:02,158 --> 00:04:05,792
Regel nummer två: omfamna oredan.

83
00:04:05,792 --> 00:04:08,463
Vi är alla lärare. Vi vet att lärande är något fult.

84
00:04:08,463 --> 00:04:11,334
Och bara för att den vetenskapliga metoden finns på

85
00:04:11,334 --> 00:04:14,785
sidan fem i sektion 1.2 kapitel ett

86
00:04:14,785 --> 00:04:18,240
det kapitel vi alla hoppar över, eller hur?

87
00:04:18,240 --> 00:04:21,442
kan "trial and error"-metoden vara en informell del

88
00:04:21,442 --> 00:04:23,359
av det vi gör varje dag

89
00:04:23,359 --> 00:04:26,691
på Sacred Heart Cathedral i rum 206.

90
00:04:26,691 --> 00:04:30,713
Och regel nummer tre: öva reflektion.

91
00:04:30,713 --> 00:04:33,057
Det vi gör är viktigt. Det förtjänar vår omsorg,

92
00:04:33,057 --> 00:04:36,289
men det förtjänar också våra genomlysningar.

93
00:04:36,289 --> 00:04:39,067
Kan vi vara våra klassrums kirurger?

94
00:04:39,067 --> 00:04:42,063
Tänka att det vi gör en dag kommer att rädda liv.

95
00:04:42,063 --> 00:04:43,614
Våra studenter är värda den ansträngningen.

96
00:04:43,614 --> 00:04:46,049
Och varje fall är unikt.

97
00:04:46,049 --> 00:04:47,144
(Explosion)

98
00:04:47,144 --> 00:04:49,091
Okej. Förlåt.

99
00:04:49,091 --> 00:04:50,999
Kemiläraren i mig behövde få det där

100
00:04:50,999 --> 00:04:53,834
gjort innan vi fortsätter.

101
00:04:53,834 --> 00:04:55,619
Så det här är mina döttrar.

102
00:04:55,619 --> 00:04:59,291
Till höger har vi lilla Emmalou -- vi är en familj från den amerikanska södern...

103
00:04:59,291 --> 00:05:02,073
Och till vänster, Riley.

104
00:05:02,073 --> 00:05:04,728
Riley kommer bli en stor flicka om några veckor på den här bilden.

105
00:05:04,728 --> 00:05:06,422
Hon kommer bli fyra år

106
00:05:06,422 --> 00:05:08,672
och de som känner en fyraåring

107
00:05:08,672 --> 00:05:11,872
vet att de älskar att fråga "varför?"

108
00:05:11,872 --> 00:05:13,356
Ja. Varför.

109
00:05:13,356 --> 00:05:15,666
Jag skulle kunna lära den här ungen vad som helst

110
00:05:15,666 --> 00:05:18,516
för hon är nyfiken på allt.

111
00:05:18,516 --> 00:05:20,999
Det var vi alla i den åldern.

112
00:05:20,999 --> 00:05:24,474
Men utmaningen går egentligen till Rileys framtida lärare,

113
00:05:24,474 --> 00:05:27,296
de hon ännu inte har träffat.

114
00:05:27,296 --> 00:05:29,788
Hur ska de få hennes nyfikhet att växa?

115
00:05:29,788 --> 00:05:35,270
Ni förstår, jag ser Riley som en metafor för alla barn,

116
00:05:35,270 --> 00:05:38,664
och jag tänker på att skolavhopp har många ansikten

117
00:05:38,664 --> 00:05:41,988
som sistaårsstudenten som lämnat innan året ens börjat

118
00:05:41,988 --> 00:05:47,006
eller den tomma bänken längst bak i en urban mellanstadieskolas klassrum.

119
00:05:47,006 --> 00:05:49,681
Men om vi som utbildare lämnar bakom oss rollen

120
00:05:49,681 --> 00:05:52,263
som innehållsspridare

121
00:05:52,263 --> 00:05:54,600
och omfamnar ett nytt paradigm

122
00:05:54,600 --> 00:05:57,644
som odlare av nyfikenhet och frågor,

123
00:05:57,644 --> 00:05:59,869
kan vi få lite mer meningsfullhet

124
00:05:59,869 --> 00:06:02,584
till deras skoldag, och få deras fantasi att gnistra.

125
00:06:02,584 --> 00:06:04,168
Tack så väldigt mycket.

126
00:06:04,168 --> 00:06:09,861
(Applåder)