Det här är en förskola vi ritade 2007.
Vi gjorde förskolan rund.
Det är en sorts oändlig cirkulation
uppe på taket.
Om ni är föräldrar,
vet ni att barn älskar att göra cirklar.
Så här ser taket ut.
Och varför ritade vi den så här?
Föreståndaren på förskolan sade,
"Nej, jag vill inte ha ett räcke".
Jag sade, "Det är omöjligt".
Men han insisterade: "Vad sägs om ett nät
som sticker ut under kanten på taket?
Så det kan fånga barnen om de faller?"
(Skratt)
Jag sade, "Det är omöjligt".
Och givetvis sade
den officiella inspektören,
"Ni måste naturligtvis ha ett räcke".
Men vi kunde behålla vår idé runt träden.
Det finns tre träd som sticker upp.
Och vi fick tillstånd att kalla
det här repet för ett räcke.
Men givetvis har repet
ingen betydelse för dem.
De faller i nätet.
Och det kommer fler,
och fler,
fler.
(Skratt)
Ibland är det 40 barn runt ett träd.
Pojken på grenen,
han älskar trädet, så han tuggar på det.
(Skratt)
Och när något särskilt händer,
sitter de vid kanten.
Det ser så fint ut underifrån.
Apor i djurparken.
(Skratt)
Dags att mata dem.
(Skratt) (Applåder)
Och vi gjorde taket så lågt som möjligt,
eftersom vi ville kunna se
barnen uppe på taket,
inte bara under taket.
Och om taket är för högt,
ser man bara innertaket.
Och där man tvättar benen --
där finns många olika kranar.
Ni ser, med de böjbara kranarna
vill man spruta vatten på vännerna,
och duschen,
och den längst fram är helt normal.
Men ser ni här,
pojken tvättar inte sina stövlar,
han fyller dem med vatten.
(Skratt)
Den här förskolan är helt öppen,
nästan hela året.
Och det finns ingen gräns
mellan inne och ute.
Så det betyder helt enkelt
att arkitekturen här är ett tak.
Och där finns inga gränser
mellan klassrum.
Så det finns ingen akustisk barriär alls.
Om man sätter många barn i en tyst låda
blir en del av dem väldigt nervösa.
Men på den här förskolan
finns ingen anledning
för dem att bli nervösa.
För det finns ingen gräns.
Och föreståndaren säger
att om pojken i hörnet
inte vill stanna i rummet,
låter vi honom gå.
Han kommer tillbaka så småningom,
för det är runt, det kommer igen.
(Skratt)
Men poängen är att i en sådan situation
brukar barn försöka gömma sig.
Men här går de helt enkelt iväg
och kommer tillbaka.
Det är en naturlig process.
Och dessutom anser vi
att oväsen är väldigt viktigt.
Ni vet att barn sover bättre i oväsen.
De sover inte om det är för tyst.
Och på den här förskolan uppvisar barnen
en otrolig koncentration
under lektionerna.
Och vet ni, vår sort växte upp
i djungeln med oväsen.
De behöver oväsen.
Ni vet, man kan prata
med sina vänner i en stökig bar.
Det är inte meningen
att man ska vara tyst.
Och vet ni, nuförtiden
försöker vi kontrollera allting.
Som ni ser är det helt öppet.
Och tänk på att
vi kan åka skidor i -20° på vintern.
På sommar går vi och badar.
Sanden är 50°.
Tänk också på att ni är vattentäta.
Ni smälter aldrig i regnet.
Så det är meningen att barn ska vara ute.
Det är så vi borde behandla dem.
Så här delar de upp klassrummen.
Det är meningen att de ska hjälpa lärarna.
Det gör de inte.
(Skratt)
Jag stoppade inte in honom där.
Ett klassrum.
Och ett tvättställ.
De pratar med varandra runt kranen.
Och det finns alltid
några träd i klassrummet.
En apa försöker fiska upp en annan apa.
(Skratt)
Apor.
(Skratt)
Och varje klassrum har
minst ett takfönster.
Här kommer jultomten in vid jul.
Det här är annexet,
precis intill den ovala förskolan.
Byggnaden är bara fem meter hög
och har sju våningar.
Och självklart är det lågt i tak.
Så man får tänka på säkerheten.
Så vi tog dit våra barn,
en dotter och en son.
De försökte gå in.
Han slog sig i huvudet.
Han mår okej. Hans skalle är stark.
Han är tålig. Det är min son.
(Skratt)
Och han försöker lista ut
om det är säkert att hoppa.
Och vi tog dit andra barn.
Trafiken är bedrövlig i Tokyo som ni vet.
(Skratt)
Föraren framför,
hon behöver lära sig köra.
Nuförtiden
behöver barn en liten dos fara.
Och i dessa situationer
lär de sig att hjälpa varandra.
Det här är samhället.
Den här sortens möjligheter
förlorar vi numera.
Den här ritningen ...
visar en pojkes rörelser
mellan 9.10 och 9.30.
Och byggnadens omkrets är 183 meter.
Så den är inte alls särskilt liten.
Och den här pojken
avverkade 6 kilometer på en morgon.
Men nu kommer överraskningen.
Barnen på den här förskolan
rör sig i genomsnitt 4 kilometer.
Och dessa barn har bättre atletisk förmåga
än barn från andra förskolor.
Föreståndaren säger,
"Jag tränar dem inte,
vi lämnar dem på taket.
Precis som får".
(Skratt)
De fortsätter springa.
(Skratt)
Min poäng är, kontrollera dem inte,
överbeskydda dem inte,
och de behöver ramla ibland.
De behöver slå sig.
Och det lär dem
att leva i världen.
Jag tror att arkitektur
kan förändra världen,
och människors liv.
Och det här är ett försök
att förändra barns liv.
Tack så mycket.
(Applåder)