Levande system har funnits i miljarder år

och kommer att finnas i många fler.

I den levande världen
finns det ingen deponi.

Istället flödar material.

En arts avfall
är en annan arts föda;

energi tillhandahålls av solen;

saker växer, sedan dör de;

och näringsämnen återvänder till jorden
på ett säkert sätt.

Och det fungerar.

Men vi människor

har anammat en linjär ansats:

vi tar, vi skapar, och vi slänger.

En ny telefonmodell släpps,

så vi gör oss av med den gamla.

Tvättmaskinen går sönder,

så vi köper en ny.

Varje gång vi gör detta tar vi
från ett begränsat förråd av resurser.

och producerar ofta giftigt avfall.

Det kan helt enkelt
inte fungera i längden.

Men vad kan då fungera?

Om vi accepterar att naturens
kretsloppsmodell fungerar,

kan vi då förändra vårt sätt att tänka

så att även vi agerar
i en cirkulär ekonomi?

Låt oss börja
med den biologiska cykeln.

Hur kan vårt avfall bli en resurs
istället för en börda?

Genom att ompröva och omforma
produkter och komponenter

och förpackningarna de kommer i

kan vi skapa säkra
och komposterbara material

som bidrar till att odla mer saker.

Som de säger på bio:

"Inga resurser har gått förlorade
vid tillverkningen av detta material."

Men hur är det med tvättmaskiner, mobiltelefoner, kylskåp?

Vi vet att de inte bryts ner biologiskt.

Här pratar vi om
ett annat sätt att tänka om:

ett sätt att återanvända
värdefulla metaller,

polymerer och legeringar,

så att de behåller sin kvalitet

och fortsätter att vara användbara

långt efter enskilda produkters livslängd.

Tänk om dagens varor blev morgondagens resurser?

Det är kommersiellt vettigt.

Istället för engångs- och ersättningskulturen vi är vana vid

skulle vi anta en återlämnings- och förnyelsekultur

där produkter och komponenter
är utformade att tas isär och återskapas.

En lösning kan vara
att tänka om hur vi ser på ägande.

Tänk om vi aldrig ägde vår teknik?

Istället licensierar vi den
från tillverkarna.

Låt oss nu sätta ihop dessa två kretslopp.

Tänk om vi kunde utforma produkter
som kommer tillbaka till sina tillverkare,

deras tekniska material återanvänds,

och deras biologiska delar
ökar jordbruksvärdet.

Och tänk om dessa produkter
tillverkas och transporteras

med förnybar energi.

Det här är en modell
som bygger välstånd på lång sikt.

Och den goda nyheten är

att det redan finns företag där ute

som börjar anta detta arbetssätt.