Om du var en hare som hoppar runt i
öknen
skulle du bli glad över att ramla stöta på
-- eller ja, kanske inte stöta på --
en kaktus: dessa växters saftiga kött är
en källa till vatten
för många ökendjur.
Med ursprung i Amerika, kända för
sina taggar och saftiga stammar
i alla former och mått, har de utvecklats
inte bara för att överleva, utan frodas,
i några av de kärvaste ökenklimaten på
jorden.
Så hur gjorde dem det?
Kaktusens ryggrad är en nyckel till dess
överlevnad --
men inte av den orsaken du kanske tror.
Ta en titt på det taggiga utskottet.
Taggarna är modifierade blad.
Ett normalt blad med dess stora yta
skulle inte passa i öknen
då de skulle transpirera ut enorma mängder
vatten under den stekande solen.
Den drastiskt minskade ytan på taggarna
begränsar vattenförlusten.
De ger också kaktusen skugga och
speglar solens strålar,
vilket minskar växtens kärntemperatur
under dagens hetta.
Sen på natten när lufttemperaturen
faller
fungerar taggarna som ett isolerande
lager,
vilket hindrar kaktusen från att kylas
ner för mycket.
Dessa funktioner är precis lika viktiga,
om inte mer,
för att försvara den från rovdjur.
Från Kuba till Mexiko, och så långt söder
som Brasilien och Peru,
växer melonkaktusar på kalksten i säsongs-
bundna torra tropiska skogar
där de konstant utsätts för den starka
solen.
De förlitar sig på en annan anpassning som
är vanlig hos kaktusar: ett tjockt skinn,
som är täckt med en vaxartad substans som
heter överhud som begränsar vattenförlust.
Under tiden förblir
klyvöppningarna -- små hål som möjliggör
utbytet av gas som aktiverar fotosyntes --
tätt stängda tills natten då de öppnar
sig.
De lägre temperaturerna nattetid leder
till att kaktusen förlorar mindre vatten
från stammen när klyvöppningarna öppnar
sig.
Växtens stam blir som en stor tunna
vatten
som förvarar det tills det behövs.
Men för att överleva i öknen kan inte
kaktusen bara begränsa vattenförlusten --
den måste vara beredd på att utnyttja
de sällsynta situationerna då vatten finns
tillgängligt.
I Nordamerikas Sonoraöken
kan den mäktiga saguarokaktusen bli upp
till 20 meter hög
och leva upp till 200 år.
Vedartad vävnad, likt den i hos en
trädstam,
ger saguaron dess höjd,
men saguaron överlever med mycket mindre
vatten än de flesta andra träd.
De flesta av dess rötter är bara några få
tum djupa.