Vilket är det snabbast växande hotet mot amerikanernas hälsa? Cancer? Hjärtinfarkter? Diabetes? Svaret är faktiskt ingen av dem; det är Alzheimers sjukdom. Var 67:e sekund får någon i USA diagnosen Alzheimers. Eftersom antalet Alzheimerpatienter kommer att tredubblas till år 2050, så kommer vården av dem, liksom resten av den åldrande befolkningen, att bli en överväldigande samhällsutmaning. Min familj har personligen upplevt utmaningen i att ta hand om en Alzheimerpatient. Jag växte upp i en familj med tre generationer och jag har alltid stått min farfar nära. När jag var fyra år gammal promenerade min farfar och jag i en park i Japan när han oväntat gick vilse. Det var ett av de mest skrämmande ögonblicken i mitt liv, det var också då vi för första gången förstod att min farfar hade Alzheimers sjukdom. Under de senaste 12 åren har hans tillstånd försämrats, och särskilt hans nattvandrande har varit stressande för min familj. Min faster, som har mest ansvar försökte hålla sig vaken på nätterna för att ha koll på honom, men missade ofta att han steg ur sängen. Jag blev riktigt orolig för min fasters välbefinnande liksom min farfars säkerhet. Jag sökte vitt och brett efter en lösning på familjens problem men hittade ingen. Så en natt för cirka två år sedan tog jag hand om farfar och jag såg honom stiga ur sängen. I samma ögonblick som foten nådde golvet tänkte jag, varför sätter jag inte en trycksensor på hans häl? Så snart han steg ur sängen och ner på golvet skulle trycksensorn känna av en tryckökning från kroppsvikten och trådlöst skicka ett hörbart larm till vårdarens smarttelefon. På så vis kunde min faster sova bättre på nätterna utan att behöva oroa sig för min farfars nattvandrande. Så nu skulle jag vilja demonstrera den här strumpan. Kan jag få upp min strumpmodell på scenen? Bra. Så fort patienten stiger ner på golvet -- (Ringsignal) - skickas ett larm till vårdarens smarttelefon. Tack. (Applåder) Tack så mycket, strumpmodell. Det här är en ritning över min preliminära design. Min önskan att skapa en sensorbaserad teknik kommer kanske från min livslånga förkärlek för sensorer och teknik. När jag var sex år gammal, ramlade en äldre vän till familjen i badrummet och ådrog sig svåra skador. Jag blev orolig för mina egna farföräldrar och beslöt att uppfinna ett smart badrumssystem. Rörelsesensorer skulle installeras på undersidan av golvplattorna för att upptäcka när äldre patienter ramlade på golvet. Men eftersom jag då bara var sex år gammal och inte hade gått ut förskolan ännu, så hade jag varken nödvändiga resurser eller verktyg för att förverkliga min idé, men trots det hade min forskningsupplevelse givit mig en stark önskan om att använda sensorer för att hjälpa de äldre. Jag tror verkligen att sensorer kan förbättra de äldres livskvalitet. När jag började planera insåg jag att jag stod inför tre utmaningar; för det första att skapa en sensor; för det andra skapa en strömkrets och för det tredje koda en app. Det fick mig att inse att mitt projekt var svårare att förverkliga än vad jag trodde från början. Först måste jag skapa en bärbar sensor som var tunn och flexibel nog att bäras bekvämt på undersidan av patientens fot. Efter omfattande research och testande av olika material som gummi, vilket jag insåg var för tjockt för att bäras tätt mot fotsulan, tryckte jag en filmsensor med elektriskt ledande tryckkänsliga bläckpartiklar. Så fort de utsätts för tryck så ökar konduktiviteten mellan partiklarna. På så sätt kunde jag designa en krets som mäter tryck genom att mäta elektrisk resistans. Efter det var jag tvungen att designa en bärbar trådlös krets men trådlös signalöverföring drar mycket ström och kräver tunga, klumpiga batterier. Tack och lov upptäckte jag tekniken bakom lågenergi-bluetooth, vilken drar väldigt lite ström och drivs med ett knappcellsbatteri. Det här förhindrade att systemet dog mitt i natten. Slutligen var jag tvungen att koda en app som i princip förvandlar vårdgivarens smarttelefon till en fjärrövervakare. För att göra det behövde jag lära mig att koda med Java och XCode och jag behövde lära mig att koda för enheter med lågenergi-bluetooth genom att titta på YouTube och läsa olika böcker. Genom att integrera dessa komponenter kunde jag skapa två prototyper, i den ena sitter sensorn fast inuti en strumpa, och den andra är ett flyttbart sensoraggregat som kan fästas överallt där det får kontakt med undersidan av patientens fot. Jag har testat uppfinningen på farfar under ungefär ett år nu, och den har upptäckt 100 procent av de över 900 kända tillfällen då han har nattvandrat. Förra sommaren kunde jag betatesta min uppfinning på flera äldreboenden i Kalifornien, och just nu bearbetar jag återkopplingen för att förbättra den till en säljbar produkt. Genom att testa den på ett antal patienter insåg jag att jag behövde komma på lösningar för de som inte vill sova med strumpor på. Sensorinformation insamlad från ett stort antal patienter kan vara användbart för att förbättra vården och kan kanske också leda till ett botemedel mot sjukdomen. Just nu undersöker jag till exempel sambandet mellan hur ofta en patient nattvandrar och hans eller hennes dagliga aktivitet och kost. En sak jag aldrig glömmer är när min uppfinning fångade farfars nattvandrande för första gången. I det ögonblicket slogs jag av teknikens förmåga att förändra livet till det bättre. Människor som lever lyckligt och hälsosamt - det är den världen jag ser framför mig. Tack så mycket. (Applåder)