1
00:00:11,573 --> 00:00:13,283
Välkomna ska ni vara

2
00:00:13,283 --> 00:00:18,523
vi ska gå igenom lite om metrik
som ju är ett specialområde inom lyriken.

3
00:00:19,572 --> 00:00:24,302
Metrik kan man tala länge om,
det finns mycket att utreda i detta

4
00:00:24,302 --> 00:00:28,792
men vi ska hålla oss till
en väldigt grundläggande genomgång.

5
00:00:29,254 --> 00:00:38,954
Låt mig först säga att rytmen
är grunden för metrik och för poesi

6
00:00:38,954 --> 00:00:46,994
det som riktigt gör poesins nerv
är mötet mellan ordens prosodi,

7
00:00:46,994 --> 00:00:53,954
alltså det naturliga talets rytm,
och en bunden meter.

8
00:00:53,954 --> 00:00:59,844
Där har vi något av det
som äldre poesi byggde väldigt starkt på.

9
00:01:03,048 --> 00:01:09,998
Bergsten / Elleström går igenom
ursprunget till detta i sin text

10
00:01:09,998 --> 00:01:12,048
och jag tycker att de gör
en väldigt bra genomgång

11
00:01:12,048 --> 00:01:17,668
jag ska gå in på några saker
och gå igenom lite muntligt.

12
00:01:17,668 --> 00:01:20,238
Just när det gäller metrik
är det betydligt lättare

13
00:01:20,238 --> 00:01:25,528
att höra skillnader
än att läsa om dem.

14
00:01:25,528 --> 00:01:29,988
Och jag vet av erfarenhet att det brukar
finnas några studenter i varje grupp

15
00:01:29,988 --> 00:01:34,908
som säger att de inte
hör någon skillnad

16
00:01:34,908 --> 00:01:40,098
så kan det vara men då får ni
helt enkelt lära in lite begrepp

17
00:01:40,098 --> 00:01:47,518
så att ni åtminstone i skrift kan se,
till exempel, hur ett fallande versmått skrivs.

18
00:01:48,455 --> 00:01:51,345
Det finns alltså tre metriska system

19
00:01:51,345 --> 00:01:55,345
i antiken hade vi,
för grekiska och latin,

20
00:01:55,345 --> 00:02:01,725
en typ av metrik där man räknade
stavelsernas längd

21
00:02:01,725 --> 00:02:08,544
man utgick ifrån stavelsernas längd
och de var långa eller kortare

22
00:02:10,565 --> 00:02:14,795
det är det man gör i hexametern
till exempel.

23
00:02:18,260 --> 00:02:20,710
Det är svårt för oss idag...

24
00:02:21,560 --> 00:02:23,650
Vi kan ta en rad som:

25
00:02:25,191 --> 00:02:30,971
"Huggen och ohuggen ved,
i större och mindre partier".

26
00:02:30,971 --> 00:02:33,711
Där har vi hexameter

27
00:02:33,711 --> 00:02:39,321
och lite får man kanske en känsla
av detta med längden på stavelser

28
00:02:39,321 --> 00:02:43,801
men för att man ska få en bättre bild
av vad som menas

29
00:02:43,801 --> 00:02:49,071
kan jag hänvisa till en antik versfot
som heter "spondé"

30
00:02:49,071 --> 00:02:52,751
som var två långa stavelser.

31
00:02:53,196 --> 00:02:59,286
Och en liten bild av detta med längden
kan man få om man på svenska säger:

32
00:02:59,286 --> 00:03:05,956
"Havet det rullar i långa spondéer".

33
00:03:06,730 --> 00:03:13,230
Där kan man möjligen känna av
att vi har en längd i stavelsen.

34
00:03:14,686 --> 00:03:22,536
Och då vet ni att i den antika metern
räknade man takter egentligen

35
00:03:22,536 --> 00:03:30,496
så när det heter "hexameter"
betyder det att det är sex takter i versen.

36
00:03:36,514 --> 00:03:42,304
Sedan har vi att göra med
de romanska språkens metrik

37
00:03:42,304 --> 00:03:47,996
och de utvecklades,
som ni vet, ur latinet

38
00:03:47,996 --> 00:03:55,250
och under medeltiden började man skriva
mycket mer på folkspråken.

39
00:03:55,250 --> 00:03:58,794
Och här var det så att man...

40
00:03:58,794 --> 00:04:03,770
I dessa språk har man egentligen inte
tryckaccent som vi har.

41
00:04:03,770 --> 00:04:11,250
När jag säger "TRYCKacCENT" hör ni
att vi har detta i svenska språket.

42
00:04:11,549 --> 00:04:14,399
Det har man inte på samma sätt
i de romanska språken

43
00:04:14,399 --> 00:04:18,009
så här räknade man stavelser.

44
00:04:18,009 --> 00:04:27,879
Och det innebär att alexandrinen
till exempel, räknas till 12 stavelser.

45
00:04:27,879 --> 00:04:32,199
Detta kan krocka när man tänker att
det är 6 takter i en hexameter,

46
00:04:32,199 --> 00:04:36,889
men 12, eller 11, stavelser
i en alexandrin.

47
00:04:44,871 --> 00:04:50,801
När det gäller de romanska språken
blir rimmen viktigare,

48
00:04:50,801 --> 00:04:57,541
för om man räknar stavelser
kan det vara svårt att höra

49
00:04:57,541 --> 00:04:59,571
när versen börjar och slutar

50
00:04:59,571 --> 00:05:08,851
därför blir rimmet en viktig del
i de romanska språkens metrik.

51
00:05:10,240 --> 00:05:14,210
Sedan har vi tagit in mycket av detta
till de germanska språken

52
00:05:14,210 --> 00:05:17,760
och vi har också
äldre former av versmått

53
00:05:17,760 --> 00:05:26,740
men vår metrik, det tredje systemet,
bygger på tryckaccent

54
00:05:26,740 --> 00:05:29,780
och det kan jag visa
genom att säga på svenska:

55
00:05:29,980 --> 00:05:33,110
"BUren" kontra "BU-REN".

56
00:05:33,110 --> 00:05:38,220
Då hör ni att i det första exemplet BUren
så trycker man,

57
00:05:38,220 --> 00:05:43,180
om man skulle sätta siffror på det
ungefär 3-1: BUren

58
00:05:43,180 --> 00:05:50,730
men i det andra fallet BU-REN har man
jämn fördelning på stavelserna: 2-2.

59
00:05:55,211 --> 00:06:00,811
Några grundbegrepp går
Bergsten och Elleström igenom

60
00:06:01,910 --> 00:06:04,730
ifrån Runebergs dikt "Soldatgossen":

61
00:06:04,730 --> 00:06:08,560
"Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann"

62
00:06:08,560 --> 00:06:11,060
Och de skriver att
med naturlig betoning

63
00:06:11,060 --> 00:06:16,240
faller accenterna på de vokaler
som markeras med kursiv i texten

64
00:06:16,240 --> 00:06:18,240
detta är på sidan 177.

65
00:06:18,240 --> 00:06:22,810
"Min FAder var en UNG solDAT, den VACKraste man FANN".

66
00:06:23,923 --> 00:06:30,513
Men så ser inget versmått ut säger de,
utan man får skandera fram metern

67
00:06:30,513 --> 00:06:33,233
för den är faktiskt helt regelbunden.

68
00:06:33,493 --> 00:06:38,133
Lite längre fram,
på sidan 178,

69
00:06:38,133 --> 00:06:42,733
kommer vi fram till hur takterna
egentligen ser ut.

70
00:06:45,219 --> 00:06:50,559
Ja, det har vi redan på sidan 177,
att man får skandera väldigt tydlig:

71
00:06:50,559 --> 00:06:56,799
"Min FAder VAR en UNG solDAT,
den VACKrastE man FANN".

72
00:06:57,492 --> 00:07:04,242
Och då hör ni att vi har att göra med
en obetonad och en betonad stavelse

73
00:07:04,242 --> 00:07:06,422
inom varje takt här.

74
00:07:06,422 --> 00:07:13,042
Detta kallas för en jamb, och det har ni
bra bilder på i Elleström och Bergsten.

75
00:07:14,299 --> 00:07:22,539
Men sedan, i detta stigande versmått,
kan vi ha en annan versfot

76
00:07:22,539 --> 00:07:26,709
det kan vara två obetonade stavelser
och en betonad.

77
00:07:26,709 --> 00:07:30,899
Exemplet kommer ur Frödings
"Det var dans bort i vägen":

78
00:07:31,257 --> 00:07:38,767
"Det var DANS bort i VÄGen på LÖRdagsNATTen
över NEJden gick LÅTen av SPELet och SKRATTen"

79
00:07:39,442 --> 00:07:46,832
Och här är det då anapester vi har,
två obetonade och en betonad:

80
00:07:46,832 --> 00:07:50,122
da-da-DA, da-da-DA,
da-da-DA, da-da-DA,

81
00:07:51,700 --> 00:07:54,330
anaPEST, anaPEST,
rid till HÄST.

82
00:07:54,450 --> 00:08:00,010
"anaPEST" är nämligen en anapest,
om man uttalar det.

83
00:08:02,500 --> 00:08:07,800
Vi har en lite oregelbundenhet också
i detta exempel

84
00:08:07,800 --> 00:08:13,690
redan här går Bergsten / Elleström
igenom det som kallas "hyperkatalex".

85
00:08:13,690 --> 00:08:20,600
Vi ser alltså att det blir en obetonad
stavelse över i slutet av versen

86
00:08:20,600 --> 00:08:23,590
båda raderna har hyperkatalex.

87
00:08:24,100 --> 00:08:29,110
"det var dans bort i vägen
på lördags natt - en"

88
00:08:29,110 --> 00:08:38,419
där hänger en lös obetonad stavelse,
en hyperkatalex, utöver de man räknar upp.

89
00:08:41,441 --> 00:08:48,601
Fröding gillar också långa
stigande versfötter

90
00:08:48,601 --> 00:08:52,601
och då finns det en till
nämligen peonen:

91
00:08:52,601 --> 00:08:56,111
da-da-da-DA, da-da-da-DA, da-da-da-DA

92
00:08:56,111 --> 00:09:01,021
Det är tre obetonade och en betonad:
stigande peon heter den.

93
00:09:04,785 --> 00:09:10,795
Sedan är det bra om ni också känner till
det som de tar upp på sidan 180

94
00:09:10,795 --> 00:09:13,395
nämligen en "cesur".

95
00:09:13,660 --> 00:09:21,520
Det har vi när man får en paus
mitt i versen.

96
00:09:27,796 --> 00:09:29,856
Och vi hade här...

97
00:09:31,880 --> 00:09:35,820
ett exempel från soldatgosseraden:

98
00:09:37,010 --> 00:09:44,470
"Min FAder VAR en UNG solDAT [Paus],
den VACKraSTE man FANN".

99
00:09:44,470 --> 00:09:49,780
Längst ner på sidan 179,
har ni transkriptionen på detta.

100
00:09:49,780 --> 00:10:01,920
Där har ni alltså, fyra jamber och cesur,
och sedan tre jamber.

101
00:10:03,626 --> 00:10:07,376
Därefter går vi över till
de fallande versfötterna

102
00:10:07,376 --> 00:10:10,556
och då har vi först
en motsvarighet till jamben

103
00:10:10,556 --> 00:10:18,646
alltså en fallande versfot som har en
betonad stavelser och en obetonad

104
00:10:18,646 --> 00:10:24,276
här är den alltså tvärtom mot jamben
den betonade stavelsen kommer först.

105
00:10:26,510 --> 00:10:28,980
Exemplet är från Karin Boye:

106
00:10:28,980 --> 00:10:35,230
"VÅRen GRYR i VINTerns TRAKTer,
DÄR jag FRÖS

107
00:10:35,230 --> 00:10:41,500
JAG vill MÖta LIVets MAKTer
VApenLÖS."

108
00:10:42,779 --> 00:10:48,039
Samtliga rader består av versfötter
sammansatta av en betonad stavelse

109
00:10:48,039 --> 00:10:50,539
följd av en obetonad.

110
00:10:50,539 --> 00:10:53,369
En sådan versfot kallas för "Troké"

111
00:10:53,369 --> 00:11:01,369
och skrivs med ett streck [—] för betoning
och en liten båge [∪] för den obetonade.

112
00:11:02,653 --> 00:11:05,733
Vi har ett annat exempel från
Harriet Löwenhjelm:

113
00:11:05,733 --> 00:11:12,693
"TAG mig. HÅLL mig. SMEK mig SAKta
FAMNa mig VARligt en LITen STUND.

114
00:11:12,693 --> 00:11:21,773
GRÅT ett GRAND - för så TRISTa FAKta.
SE mig med ÖMhet SOva en BLUND".

115
00:11:21,773 --> 00:11:26,613
Och här såg ni att vi har motsvarigheten
till anapesten

116
00:11:26,809 --> 00:11:32,799
här har vi alltså en "Daktyl"
en betonad, två obetonade.

117
00:11:36,161 --> 00:11:41,971
Metern i dessa rader
är alltså fyrtaktig

118
00:11:41,971 --> 00:11:46,331
och den är omväxlande trokeisk
och daktylisk.

119
00:11:49,172 --> 00:11:55,542
Och det finns också ett exempel
på att man kan ha tre obetonade

120
00:11:55,542 --> 00:11:59,512
och då kallas det helt enkelt
för fallande peon.

121
00:11:59,512 --> 00:12:01,512
Så om vi sammandrar detta lite

122
00:12:01,512 --> 00:12:06,172
Jamb, Anapest, Stigande peon:

123
00:12:06,172 --> 00:12:08,692
en obetonad, en betonad [∪—]

124
00:12:08,692 --> 00:12:11,262
två obetonade, en betonad [∪∪—]

125
00:12:11,262 --> 00:12:14,162
och tre obetonade, en betonad [∪∪∪—].

126
00:12:14,162 --> 00:12:17,292
Och på andra sidan, fallande versmått:

127
00:12:17,292 --> 00:12:21,202
Troké, en betonad, en obetonad [—∪]

128
00:12:21,202 --> 00:12:25,412
Daktyl, en betonad, två obetonade [—∪∪]

129
00:12:25,412 --> 00:12:30,092
och fallande peon, en betonad,
tre obetonade [—∪∪∪].

130
00:12:33,504 --> 00:12:38,724
Vi ska också påminna om att
"vers" betyder en versrad

131
00:12:39,074 --> 00:12:43,194
och "strof" betyder en versgrupp.

132
00:12:43,577 --> 00:12:49,607
"Vers" kommer från latinet "versus"
som kommer från verbet "verto" - "vända"

133
00:12:49,607 --> 00:12:54,537
och det betyder "plogfåra", man vänder
i slutet av plogfåran

134
00:12:54,537 --> 00:12:58,147
det betyder då också versrad.

135
00:12:59,606 --> 00:13:03,146
Det lustiga är att "strof" kommer från
grekiskans "strofé"

136
00:13:03,146 --> 00:13:07,786
och har samma
grundbetydelse - "vända" eller "vrida"

137
00:13:08,380 --> 00:13:13,100
men där är ordet hämtat från
det antika dramat

138
00:13:13,100 --> 00:13:16,740
där vi ofta har en
koreografisk vändning

139
00:13:16,740 --> 00:13:24,520
scenen tar slut och då kommer kören in
med en text som kallas för "strof"

140
00:13:24,520 --> 00:13:32,100
och då är det vändningen av varje scen
som det ordet härleds ifrån.

141
00:13:32,100 --> 00:13:35,790
En strof i poesi är alltså en versgrupp.

142
00:13:42,179 --> 00:13:48,669
Jag tror att vi ska
gå över till lite exempel

143
00:13:48,669 --> 00:13:54,989
som jag hellre tar ifrån
lite material som jag har.

144
00:13:56,980 --> 00:14:01,090
Då går jag in på min dator här
så får ni följa med in

145
00:14:01,090 --> 00:14:06,640
och här kommer ni att få se
texterna framför er

146
00:14:06,640 --> 00:14:13,676
ni har dem också i veckomapp 36
i delkurs ett.

147
00:14:16,766 --> 00:14:22,732
Då börjar vi lite försiktigt så ska vi se
om vi kommer igenom några exempel

148
00:14:23,062 --> 00:14:29,428
"Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm."

149
00:14:30,564 --> 00:14:31,804
Här har vi då:

150
00:14:31,804 --> 00:14:34,764
"Kung KARL, den UNGe HJÄLTe,"

151
00:14:34,764 --> 00:14:40,894
och jag läser lite "spejsat" och konstigt
så att ni tydligt ska höra betoningarna.

152
00:14:40,894 --> 00:14:48,844
Vi har en jamb först: "Kung KARL",
vi har en jamb till "den UNG-"

153
00:14:48,844 --> 00:14:57,224
vi har en jamb till "-e HJÄLT-"

154
00:14:59,459 --> 00:15:07,209
och sen får vi en bit över "hjält-e"
alltså en hyperkatalex.

155
00:15:07,962 --> 00:15:13,102
"Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm."

156
00:15:13,102 --> 00:15:22,052
Vi har en tretaktig jambisk vers
med alternerande kvinnligt och manligt rim.

157
00:15:22,052 --> 00:15:26,052
Och vad betyder
kvinnligt och manligt rim?

158
00:15:27,392 --> 00:15:32,202
Det ser ni inte för vi har bara två rader
men jag kan berätta att vi har

159
00:15:32,202 --> 00:15:34,752
alternerande kvinnligt och manligt rim.

160
00:15:35,332 --> 00:15:43,042
Tvåstavigt rim är kvinnligt
enstavigt rim är manligt.

161
00:15:43,042 --> 00:15:50,832
Kvinnligt rim utmärks med versal
och manligt med gemen

162
00:15:50,832 --> 00:15:58,972
så har man då "A" på första rimmet,
om det är kvinnligt blir det stort "A"

163
00:15:58,972 --> 00:16:02,072
är det manligt, alltså enstavigt,
blir det litet "a".

164
00:16:02,072 --> 00:16:04,512
Detta här väl nästan
det enda exemplet

165
00:16:04,512 --> 00:16:08,992
där man så tydligt har stor bokstav
på kvinnorna, och liten på männen

166
00:16:08,992 --> 00:16:12,692
det är inte så vanligt,
så därför är det lätt att komma ihåg.

167
00:16:13,462 --> 00:16:16,222
Vi går vidare lite, och har nästa exempel:

168
00:16:16,222 --> 00:16:20,362
"Högt bland Saarijärvis moar bodde"

169
00:16:21,211 --> 00:16:25,061
Vi har bara en rad här,
det kan vara lite svårt att se

170
00:16:25,061 --> 00:16:29,141
men det fortsätter längre ner i dikten:

171
00:16:29,141 --> 00:16:37,651
"Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;

172
00:16:37,651 --> 00:16:46,471
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;

173
00:16:46,471 --> 00:16:50,531
hösten kom, och kölden tog vad övrigt."

174
00:16:52,438 --> 00:16:57,778
När det gäller denna vers så är den
från Finlandssverige

175
00:16:57,778 --> 00:17:02,168
och det är väldigt vanligt
med trokeisk vers i finlandssvenska dikter

176
00:17:02,168 --> 00:17:05,117
det är inte så konstigt, nu är inte jag
något vidare bra på finlandssvenska

177
00:17:05,117 --> 00:17:07,518
men om man tänker sig så här:

178
00:17:07,518 --> 00:17:11,518
[Finlandssvensk dialekt]:
"Våren kom, och drivan smalt av tegen,

179
00:17:11,518 --> 00:17:15,768
och med den flöt hälften bort av brodden"

180
00:17:15,768 --> 00:17:24,748
Då ser vi ju att det är en naturlig
accentuering på den första stavelsen.

181
00:17:26,980 --> 00:17:30,980
Vad vi har här är alltså
fem takter i varje vers:

182
00:17:30,980 --> 00:17:32,490
"HÖGT bland", en

183
00:17:32,490 --> 00:17:34,890
"SAAri-", två

184
00:17:34,890 --> 00:17:36,840
"-JÄRvis", tre

185
00:17:36,840 --> 00:17:39,100
"MOar", fyra

186
00:17:39,100 --> 00:17:41,560
"BODDe", fem.

187
00:17:42,702 --> 00:17:47,902
Och i den har vi inga
problematiska saker

188
00:17:47,902 --> 00:17:53,222
vi har alltså att göra med
en femtaktig trokeisk vers.

189
00:17:53,222 --> 00:17:57,782
Det finns ett ord för när vi inte
har någon hyperkatalex

190
00:17:57,782 --> 00:18:03,032
eller motsvarigheten katalex,
som jag ska gå igenom längre fram

191
00:18:03,447 --> 00:18:06,527
då heter det "akatalektisk".

192
00:18:13,500 --> 00:18:17,770
I nästa exempel har vi något annat.

193
00:18:20,217 --> 00:18:22,767
Och den här är lite krångligare:

194
00:18:24,241 --> 00:18:30,971
"Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,

195
00:18:31,411 --> 00:18:39,511
folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer!

196
00:18:40,571 --> 00:18:47,601
Ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.

197
00:18:48,870 --> 00:18:55,560
Dig söver smickrets röst: hör sanningens en gång!"

198
00:18:56,292 --> 00:19:02,232
Detta är från Tegnér, och vad har vi
att göra med här?

199
00:19:04,186 --> 00:19:12,226
Vi ser till exempel att vi har
en oregelbundenhet i början av varje vers.

200
00:19:13,172 --> 00:19:16,202
Om vi tar de två sista raderna
till att börja med:

201
00:19:16,202 --> 00:19:22,272
"Ur SKUGGan AV min DAL jag ÄGNar DIG en SÅNG.

202
00:19:22,272 --> 00:19:29,002
Dig SÖVer SMICKrets RÖST: hör SANNingens en GÅNG!"

203
00:19:29,437 --> 00:19:36,587
Där märker vi att det är en jambisk vers
vi har sex jamber

204
00:19:36,587 --> 00:19:46,887
vi har också stavelser att räkna här
12 stavelser har vi

205
00:19:46,887 --> 00:19:50,707
för vi har att göra med en alexandrin.

206
00:19:51,725 --> 00:19:54,745
Men det som jag särskilt vill fästa
er uppmärksamhet på

207
00:19:54,745 --> 00:19:58,515
är att första verserna lät inte så:

208
00:19:58,515 --> 00:20:05,015
"JORD, som mig FOStrat HAR och FÄDrens ASKa GÖMMer"

209
00:20:05,898 --> 00:20:07,988
och likadant i nästa versrad:

210
00:20:07,988 --> 00:20:13,728
"FOLK, som ärvt HÄLTars LAND och DERas DYGDer GLÖMMer!"

211
00:20:13,728 --> 00:20:19,758
Där har vi något som kallas för
en "chorjamb"eller en "haltjamb"

212
00:20:20,360 --> 00:20:28,190
Då blir det så att två takter
slås ihop till en anomali i versen

213
00:20:30,420 --> 00:20:37,720
så man räknar alltså en betonad stavelse
två obetonade och en betonad [—∪∪—].

214
00:20:37,720 --> 00:20:42,470
Det här är sådant som gör att metrik
kan vara svårt.

215
00:20:43,020 --> 00:20:47,170
Vi skulle väl inte ta ett sådant exempel
om vi skulle tentera er

216
00:20:47,170 --> 00:20:53,480
men det kan vara bra att känna till att
ibland finns det "knöligheter" i versen

217
00:20:53,480 --> 00:20:55,700
som gör det knepigt.

218
00:20:56,582 --> 00:21:06,032
Vad vi också har i de första verserna
är en hyperkatalex på slutet.

219
00:21:06,040 --> 00:21:11,440
"Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer"

220
00:21:11,985 --> 00:21:17,815
Där har vi "gömm-er", där blir en obetonad
över, alltså hyperkatalex

221
00:21:17,815 --> 00:21:22,525
däremot är det akatalektiskt
på de två sista.

222
00:21:25,940 --> 00:21:27,570
Och det var alltså alexandrin

223
00:21:27,570 --> 00:21:34,010
och ni ser att vi har kvinnligt rim
som är utmarkerat på facitsidan med "A"

224
00:21:34,010 --> 00:21:37,050
"gömmer" och "glömmer" rimmar
då blir det "A"

225
00:21:37,344 --> 00:21:41,444
"b" är nästa rim
"sång" och "gång"

226
00:21:41,444 --> 00:21:44,484
där har vi enstavigt rim,
alltså litet "b".

227
00:21:45,741 --> 00:21:51,791
Sen kommer ett versmått
som också är från de romanska språken

228
00:21:52,393 --> 00:21:55,963
Alexandrinen kommer därifrån
det gör även nästa, som också är Tegnér

229
00:21:55,963 --> 00:22:00,523
"Ottave rime"; man använde sig
mycket av detta inom romantiken.

230
00:22:03,398 --> 00:22:10,548
"Jag stod på höjden av min levnads branter,
Där vattendragen dela sig och gå

231
00:22:10,548 --> 00:22:18,418
Med skummig bölja hän åt skilda kanter;
Klart var där uppe, där var skönt att stå.

232
00:22:18,418 --> 00:22:25,748
Jag såg åt solen och dess anförvanter,
Som, se'n hon slocknat, skina i det blå;

233
00:22:26,187 --> 00:22:34,197
Jag såg åt jorden, hon var grön och härlig,
Och Gud var god och människan var ärlig."

234
00:22:34,800 --> 00:22:41,510
Detta är då ottave rime och vi ser
att rimflätningen är speciell.

235
00:22:42,114 --> 00:22:47,244
"branter" är ett kvinnligt rim,
tvåstavigt, rimmar på "kanter"

236
00:22:47,244 --> 00:22:55,054
men däremellan kommer "gå", manligt rim,
som rimmar på "stå" längre ner.

237
00:22:55,421 --> 00:23:01,141
Ni ser också att vi har kvinnligt "A"
manligt "b"

238
00:23:01,231 --> 00:23:02,781
kvinnligt "A"
manligt "b"

239
00:23:02,871 --> 00:23:04,761
kvinnligt "A"
manligt "b"

240
00:23:04,820 --> 00:23:07,460
och så kvinnligt "C",
kvinnligt "C".

241
00:23:08,420 --> 00:23:14,860
Så vi har ofta lite sofistikerad
rimflätning i de romanska versmåtten.

242
00:23:16,097 --> 00:23:24,587
Ursprungligen en elvastavig vers
omräknad till famtaktig jambisk vers

243
00:23:24,955 --> 00:23:29,255
med åtta verser i strofen
och avancerad rimflätning.

244
00:23:30,220 --> 00:23:31,270
Hängde ni med nu på detta?

245
00:23:31,270 --> 00:23:35,770
Här kom skillnaden mellan det romanska
och det germanska.

246
00:23:35,958 --> 00:23:38,718
"Ursprungligen elvastavig vers"

247
00:23:38,718 --> 00:23:43,628
I italienskan med ottave rime
då räknar man stavelser

248
00:23:43,628 --> 00:23:46,268
då talar man om en "elvastavig vers"

249
00:23:46,268 --> 00:23:53,538
men vi i germansk tradition talar om
en fyrtaktig eller femtaktig jambisk vers

250
00:23:53,538 --> 00:23:57,538
eller fyrtaktig eller femtaktigt
trokeisk vers.

251
00:23:57,538 --> 00:24:03,888
Vi kan ju räkna om denna till
en femtaktig jambisk vers

252
00:24:03,888 --> 00:24:08,578
och det gör ingenting
så länge man har rätt, så att säga.

253
00:24:09,507 --> 00:24:16,337
Man får gärna kalla det för ottave rime
men man ska veta att det går tillbaka

254
00:24:16,337 --> 00:24:20,177
på den här stavelseräkningen.

255
00:24:21,764 --> 00:24:25,764
Ni har tidigare fått några exempel
på hexameter

256
00:24:25,764 --> 00:24:29,984
ni har fått exempel på
elegiskt distikon, här kommer några till

257
00:24:30,297 --> 00:24:34,297
"Hercules" har vi ju stött och blött
tidigare under kursen:

258
00:24:34,297 --> 00:24:38,957
"Hercules arla stod vpp, en morgon, i första sin vngdom,

259
00:24:38,957 --> 00:24:44,557
Fuller af ångst, och twijk, huru han sitt lefwerne böria

260
00:24:44,557 --> 00:24:50,487
Skulle, däraf han Prijs kunde winna, medh tijden, och Ähra."

261
00:24:51,414 --> 00:25:01,644
Då ser ni att i detta utdrag ur "Hercules"
har vi också en "enjambement"

262
00:25:03,100 --> 00:25:05,900
Och vad betyder det?
En "överklivning"

263
00:25:05,900 --> 00:25:10,300
"Enjambement" är från franskans "jambe"
som betyder "ben"

264
00:25:10,722 --> 00:25:20,492
en överklivning är när det inte stämmer
mellan syntaxen och metern.

265
00:25:20,492 --> 00:25:21,492
Det var detta med:

266
00:25:21,492 --> 00:25:27,982
"Fuller af ångst, och twijk, huru han sitt lefwerne böria
Skulle [...]"

267
00:25:28,497 --> 00:25:36,737
Och "skulle" kommer på nästa vers,
här har vi enjambement eller överklivning.

268
00:25:37,454 --> 00:25:40,274
Det finns också några saker
som utmärker hexametern

269
00:25:40,274 --> 00:25:42,944
ni vet att man kan vara lite fri

270
00:25:42,944 --> 00:25:48,204
man kan börja med
en troké eller en daktyl

271
00:25:48,771 --> 00:25:58,941
men den nästa sista och sista takten
ska alltid vara daktyl och troké

272
00:25:58,941 --> 00:26:05,601
så den femte takten ska vara en daktyl
den sjätte en troké.

273
00:26:06,178 --> 00:26:16,768
Sen hade vi elegiskt distikon
som då har en ofullständig hexameterrad

274
00:26:17,087 --> 00:26:19,547
en pentameter-vers.

275
00:26:20,793 --> 00:26:22,433
Den låter så här:

276
00:26:22,433 --> 00:26:34,253
"Resa, Amanda, jag skall till aldrig skådade länder,
dödens omätliga hem: icke du följer mig dit"

277
00:26:34,663 --> 00:26:48,133
Ej vid dess kopparport jag din hand skall trycka till avsked
över dess mörka älv lyser ditt öga ej mig."

278
00:26:49,896 --> 00:26:55,546
Då har ni i första versen
en full hexameter:

279
00:26:55,546 --> 00:27:00,716
"REsa, AmANda, jag SKALL till ALDrig SKÅdade LÄNder"

280
00:27:00,716 --> 00:27:06,716
Det blir alltså en daktyl, en daktyl,
en troké, en troké, en daktyl och en troké

281
00:27:06,716 --> 00:27:07,956
Och sedan:

282
00:27:07,956 --> 00:27:15,806
"DÖDens oMÄTliga HEM [PAUS]: ICKe du FÖLjer mig DIT".

283
00:27:17,940 --> 00:27:24,720
Då hör ni att vi inte har några obetonade
stavelser i den tredje takten

284
00:27:24,720 --> 00:27:36,850
det ligger en ensam betonad stavelse där
och det är samma efter pausvilan

285
00:27:36,850 --> 00:27:41,260
i den sista takten har vi
bara en betonad.

286
00:27:42,897 --> 00:27:46,587
Och hur tänkte man här då
med fem och sex?

287
00:27:46,831 --> 00:27:54,321
Då blir det så att vi har fyra
fullständiga takter i pentameterraden

288
00:27:54,321 --> 00:28:00,361
men vi har två som man i klassisk metrik
ansåg vara halva

289
00:28:00,361 --> 00:28:06,251
och det gör att det blir
fem versfötter.

290
00:28:07,982 --> 00:28:13,062
Jag tror att ni fått kläm på detta,
det är inte så märkvärdigt.

291
00:28:17,380 --> 00:28:23,890
Vi ska gå vidare och titta på
några versmått till.

292
00:28:25,881 --> 00:28:30,781
Jag lämnar, till överkurs,
de fornnordiska versmåtten

293
00:28:30,781 --> 00:28:36,131
det tror jag att ni kommer se mer av
när ni läser B-kursen.

294
00:28:41,734 --> 00:28:46,064
Det är sådant som man aktualiserar
när man har anledning till det.

295
00:28:47,402 --> 00:28:50,952
Det som kan vara viktigt
från det kapitlet i Bergsten / Elleström

296
00:28:50,952 --> 00:28:55,942
är ju detta med allitteration,
alltså uddrim eller stavrim

297
00:28:55,942 --> 00:29:07,752
där man också tittar på rim mellan
stavelser som inte är i slutet på verserna

298
00:29:08,618 --> 00:29:14,078
det är också en poetisk teknik
som man spelar med i lyriken.

299
00:29:15,974 --> 00:29:20,604
Fornyrdislag och ljodhattr
går vi förbi.

300
00:29:21,151 --> 00:29:28,611
Vi tittar lite på alexandrinen det är
väldigt tydligt hos Bergsten / Elleström

301
00:29:28,611 --> 00:29:40,871
på sidan 191 har vi i alexandrinen
omväxlande 13 och 12 stavelser,

302
00:29:40,871 --> 00:29:45,351
jag sa 11 förut men det är fel,
det var Ottave rime,

303
00:29:47,074 --> 00:29:50,894
12 eller 13 ska det vara
i alexandrinen.

304
00:29:50,894 --> 00:29:57,024
Och när det är 13 stavelser får vi alltid
en hyperkatalex på slutet.

305
00:29:57,948 --> 00:30:07,738
"Camilla! himlen vet, att jag ej lärt bedraga.
För den en ed behöfs är' eder alltför svaga.

306
00:30:07,840 --> 00:30:17,990
Min kärlek brister ut, mitt hjerta är bekant,
Det säger hvad det är, och hvad det är, är sant."

307
00:30:18,935 --> 00:30:22,745
Och vi ser att vi alltid har en cesur
i mitten av alexandrinen

308
00:30:22,745 --> 00:30:24,345
det är typiskt för detta

309
00:30:24,345 --> 00:30:28,465
och växlingen mellan
kvinnliga och manliga rim.

310
00:30:30,560 --> 00:30:34,530
Det som kan vara knepigt med...

311
00:30:36,931 --> 00:30:38,631
Jag tror vi tar det först.

312
00:30:38,631 --> 00:30:44,891
Det som kan vara knepigt med alexandrinen
kan vara att skilja den från blankvers

313
00:30:44,891 --> 00:30:47,401
som är lite annorlunda.

314
00:30:48,411 --> 00:30:55,751
Man kan ibland komma fel här
men då ska man titta på rimmen.

315
00:30:56,333 --> 00:31:00,803
Blankvers är Shakespeares versmått
"par préférence"

316
00:31:00,803 --> 00:31:05,713
det är ett stikiskt versmått,
inte strofiskt

317
00:31:05,713 --> 00:31:07,743
det bara "ramlar på",

318
00:31:07,743 --> 00:31:14,033
man kan skriva ett epos, till exempel,
på blankvers.

319
00:31:14,033 --> 00:31:19,273
Harry Martinssons "Aniara" till exempel,
är skriven på blankvers.

320
00:31:20,561 --> 00:31:27,051
Det har mycket stor spridning
inom dramatik men också lyrisk diktning.

321
00:31:32,274 --> 00:31:35,714
Blankversen är inte så bunden
som alexandrinen är

322
00:31:35,714 --> 00:31:38,194
med pausen och det hela

323
00:31:38,194 --> 00:31:42,144
utan den känns lite friare
kan man säga.

324
00:31:42,710 --> 00:31:47,540
Fem betoningar har man i blankvers

325
00:31:50,111 --> 00:31:55,071
det kan ibland vara svårt att se den
helt enkelt

326
00:31:56,060 --> 00:32:01,520
ni har detta beskrivet på sidan 193
i Bergsten / Ellestöm.

327
00:32:02,502 --> 00:32:07,522
Däremellan beskriver de knitteln
som är en knölig vers

328
00:32:07,522 --> 00:32:15,442
"Knittel" kommer från "knölpåk"
och har fyra betoningar

329
00:32:15,442 --> 00:32:18,622
som kan ligga lite varstans I versen.

330
00:32:19,210 --> 00:32:22,720
Det är då ett germanskt versmått

331
00:32:22,720 --> 00:32:27,030
och vi har det i Frödings
"En fattig munk från Skara":

332
00:32:29,388 --> 00:32:37,268
"Då satte de mig i en nattmörk bur,
sen drevo de mig som när vilda djur

333
00:32:37,268 --> 00:32:42,768
sig trängta att bytet slita
och riva och gnaga och bita.

334
00:32:42,768 --> 00:32:50,458
De lärde mig dödssynd och dolskhet och hat,
och bitterhet blev mig till dryck och mat."

335
00:32:53,880 --> 00:32:59,620
Nu kan man ju säga att Fröding
använder sig av peoner ibland

336
00:32:59,620 --> 00:33:07,280
så detta är lite av ett gränsfall
kan man väl säga

337
00:33:07,280 --> 00:33:12,750
men knittel har vi ofta
när raderna varierar väldigt mycket.

338
00:33:12,750 --> 00:33:16,230
Strindberg använder sig en hel del
av knittel.

339
00:33:17,201 --> 00:33:21,321
Fyra höjningar i versen alltså,
och inte regelbundet därutöver

340
00:33:21,321 --> 00:33:24,511
det gör att man kan inte
räkna takter i en knittel

341
00:33:24,511 --> 00:33:27,421
det kan man i blankvers
som är lite knölig

342
00:33:27,421 --> 00:33:31,421
den är knöligare än alexandrin
men inte så knölig som knittel

343
00:33:31,421 --> 00:33:37,641
men den har ett betydligt mer
episkt flöde, kan man säga.

344
00:33:42,871 --> 00:33:47,911
Jag tror att vi ska nöja oss där.

345
00:33:48,161 --> 00:33:58,001
Det är möjligen den Danteska Terzinen,
den bör ni kunna visa hur den ser ut

346
00:33:58,001 --> 00:34:03,281
och det kan ni slå upp
i Elleström / Bergsten också

347
00:34:03,281 --> 00:34:05,691
det tycker jag tillhör
allmänbildningen i poesi.

348
00:34:05,691 --> 00:34:08,851
Men nu ska jag rekommendera
några böcker

349
00:34:08,851 --> 00:34:11,841
som kan vara bra om man känner
att detta var spännande

350
00:34:11,841 --> 00:34:14,521
eller att det var väldigt svårt.

351
00:34:14,521 --> 00:34:22,021
Då kan man läsa vidare i en bok
som inte finns ny men säkert på antikvariat

352
00:34:22,021 --> 00:34:26,281
Den heter "Allmän och svensk metrik"
av Kristian Wåhlin

353
00:34:26,281 --> 00:34:29,591
den förklarar en hel del av metriken.

354
00:34:29,591 --> 00:34:33,561
Sen finns det en underbar liten bok
som är väldigt bra att ha i hyllan

355
00:34:33,561 --> 00:34:39,130
för metrik är något som ni lär er lite nu
och ni har varit i kontakt med det

356
00:34:39,130 --> 00:34:42,141
men ofta är det så att man får slå upp det
när man behöver det

357
00:34:42,141 --> 00:34:49,121
och då finns det en utmärkt uppslagsbok
som inte heller finns i handeln nu

358
00:34:49,357 --> 00:34:51,987
men som jag hoppas att ni kan få tag på

359
00:34:51,987 --> 00:34:55,937
det är Alf Henrikssons
"Verskonstens ABC"

360
00:34:55,937 --> 00:34:59,207
den är jätterolig
och jättetrevlig

361
00:34:59,207 --> 00:35:04,457
och här kan man slå upp
det allra mesta man behöver om metrik

362
00:35:04,457 --> 00:35:08,987
åtminstone vad vi behöver
för lite mindre sofistikerade sammanhang.

363
00:35:10,500 --> 00:35:17,150
På A- och B- nivå är den alldeles utmärkt,
bra att ha i hyllan.

364
00:35:20,550 --> 00:35:27,070
Jag tror att vi ska slutföra
vår korta genomgång av metrik

365
00:35:27,070 --> 00:35:32,340
och då har jag lagt ut
ett övningsmaterial i veckomappen

366
00:35:32,340 --> 00:35:36,990
som heter "Metrikövning"
och "Metrikövning - facit"

367
00:35:36,990 --> 00:35:41,130
där kan ni få jobba vidare själva.

368
00:35:41,130 --> 00:35:47,290
Är det så att ni har frågor så ska jag vara
extra vaksam på problemlösningsforum

369
00:35:47,290 --> 00:35:51,810
så får vi se om jag behöver svara
på några extra frågor om metrik.

370
00:35:52,612 --> 00:35:54,262
Tack ska ni ha!