Vad får oss att må bra och vara lyckliga genom livet? Om du skulle satsa på något idag för att få en så bra framtid som möjligt, var skulle du då lägga din tid och energi? I en ny enkät riktad till Generation Y, ställdes frågan vad deras viktigaste mål med livet var, och över 80 procent sade att ett viktigt mål var att bli rika. 50 procent av dessa unga vuxna sade att ett annat viktigt mål i livet var att bli berömd. (Skratt) Vi får hela tiden höra att vi ska ge järnet på jobbet, köra hårdare och åstadkomma mer. De vill få oss att tro att det är det som vi ska sträva efter för att kunna få ett bra liv. Att få insikt i hela liv, de val som människor gör och hur dessa val formar deras liv, det är nästan omöjligt att få reda på. Det mesta av det vi känner till om människors liv har vi tagit reda på genom att be folk minnas sitt förflutna, men vi vet att minnet är allt annat än perfekt. Vi glömmer mycket av det som hänt i våra liv, och ibland spelar minnet oss spratt och fyller ut luckorna. Men om vi kunde titta på hela liv, lite i taget, allt eftersom tiden går? Tänk om vi kunde studera människor från det att de blev tonåringar hela vägen tills de blir gamla för att se vad som verkligen gör människor glada och friska. Det är just vad vi gjort. Harvards studie om vuxenlivets utvecking är kanske den längst pågående studien av vuxenlivet som någonsin gjorts. Under 75 år har vi följt 724 mäns liv. År efter år har vi ställt frågor om arbete, familjelivet, hälsa. Vi har ställt frågorna utan att veta hur deras livsöden skulle bli. Studier som denna är oerhört ovanliga. Nästan alla projekt av denna typ läggs ner inom tio år på grund av att för många hoppar av, eller för att pengarna tar slut, eller för att forskarna tappar fokus, eller för att de avlider, och ingen plockar upp bollen. Men genom en kombination av tur och envisheten hos flera generationer forskare, har den här studien överlevt. Ungefär 60 av de ursprungliga 724 männen lever fortfarande, och deltar fortfarande i studien, de flesta av dem är numera i 90-årsåldern. Och vi har nu börjat studera dessa mäns fler än 2 000 barn. Jag är den fjärde ledaren för studien. Allt sedan 1938 har vi följt två grupper av mäns liv. Den första gruppen kom med i studien när de just börjat Harvard College. De tog examen under andra världskriget, och sedan deltog de flesta i kriget. Den andra gruppen vi följt var en grupp pojkar från Bostons fattigaste stadsdelar, pojkar som valdes ut till studien just för att de kom från familjer som hade det svårast på många sätt i Boston under 30-talet. De flesta bodde i hyreshus, många hade inte vatten indraget. När de gick med i studien blev alla dessa tonåringar intervjuade, de fick genomgå medicinska undersökningar. Vi besökte dem i deras hem och vi intervjuade deras föräldrar. Tonåringarna växte upp och blev vuxna och levde vitt skilda liv. De blev fabriksarbetare och advokater och murare och läkare, en blev president i USA. En del blev alkoholister. Några få utvecklade schizofreni. En del gjorde en klassresa från den absoluta botten hela vägen till toppen, och en del gjorde motsatt resa. De som startade denna studie hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att jag skulle stå här idag, 75 år senare, och berätta för er att studien fortfarande pågår. Vartannat år ringer våra uthålliga och hängivna medarbetare upp våra män och frågar dem om vi kan skicka dem ytterligare en uppsättning frågor om deras liv. Många av männen från centrala Boston frågar oss: "Varför vill ni fortfarande studera mig? Mitt liv är inte intressant." Männen från Harvard ställer aldrig den frågan. (Skratt) För att till fullo förstå deras liv skickar vi inte enbart frågor. Vi intervjuar dem även i deras hem. Vi samlar in deras journaler från deras läkare. Vi tar blodprov, vi skannar deras hjärnor, vi talar med deras barn. Vi filmar dem när de talar med sina fruar om sina djupaste problem. Och när vi, för ungefär tio år sedan nu, till slut frågade deras fruar om de ville delta i studien själva var det många som sade: "Det var på tiden!". (Skratt) Så, vad har vi fått reda på? Vilka slutsatser kan man dra från de tiotusentals sidor med information som vi samlat på oss om deras liv? Det handlar inte om rikedom eller berömmelse eller att jobba hårdare och hårdare. Den tydligaste slutsatsen från denna 75-åriga studie är: Bra relationer till andra gör oss gladare och friskare. Punkt slut. Vi har lärt oss tre viktiga saker om relationer. Den första är att sociala relationer är väldigt bra för oss, och att ensamhet dödar. Det visar sig att människor som har mer social kontakt med sin familj, vänner, samhället, är lyckligare, de mår bättre fysiskt, och de lever längre än de som inte har lika mycket kontakt. Och att uppleva ensamhet visar sig vara giftigt. De människor som är mer isolerade än de vill vara från andra tycker att de är mindre lyckliga, deras hälsa blir sämre tidigare under medelåldern, deras hjärnfunktion blir sämre tidigare och de lever kortare liv än människor som inte är ensamma. Och det tråkiga är att när man än frågar så säger fler än var femte amerikan att de upplever att de är ensamma. Man kan känna sig ensam mitt i en folksamling och man kan vara ensam fast man är gift. Så det andra vi lärt oss är att det inte bara beror på hur många vänner du har, och det är inte om man är i en parrelation eller inte. Det är kvaliteten på dina relationer som är betydelsefull. Det visar sig att det är väldigt dåligt för hälsan att leva i en konflikt. Äktenskap med många konflikter, utan speciellt mycket kärlek, visar sig vara dåligt för vår hälsa, kanske värre än att skilja sig. Och att leva i en god, varm relation, det skyddar. När vi följt våra män ända upp till 80-årsåldern, ville vi se tillbaka på deras medelålder för att se om vi kunnat förutspå vem som skulle bli en lycklig och frisk åttioåring och vem som inte skulle bli det. Och när vi tog allt vi kände till om dem när de var 50, så var det inte deras kolesterolvärden som avgjorde hur de skulle må när de blev gamla, utan hur nöjda de var med sina relationer. De som var mest nöjda med sina relationer när de var 50 var de som var friskast när de blev 80. Bra, nära relationer verkar skydda oss från en del av de svårigheter det innebär att bli gammal. Våra lyckligaste par, både männen och kvinnorna, berättade, när de var 80, att på de dagar när de hade mest fysisk smärta behöll de sitt goda humör. Men de som befann sig i olyckliga relationer, berättade att de dagar när de hade mest fysisk smärta, blev den värre på grund av den känslomässiga smärtan. Den tredje slutsatsen vi drog om relationer och hälsa är att bra relationer inte bara skyddar våra kroppar, de skyddar våra hjärnor också. Det visar sig att om man är i en trygg relation med en annan person när man är 80, så skyddar det, och de personer som är i relationer där de kan lita på den andre när det är tufft, dessa personer behåller sitt minne längre. De personer som är i relationer där de inte riktigt kan lita på den andre, det är de som drabbas av tidigare minnesproblem. Och de goda relationerna måste inte vara perfekta hela tiden. En del av våra 80-åriga par gnabbades med varandra dagarna i ända, men bara de kände att de kunde lita på varandra ändå när det verkligen var allvar, gick inte gnabbet ut över deras minne. Det jag nu berättar för er, att goda, nära relationer är bra för vår hälsa och välbefinnande, denna vetskap är gammal som gatan. Varför är det så svårt att förstå och så lätt att strunta i? För att vi är människor. Helst vill vi ha en snabbfix, något som vi kan ta som gör våra liv bra för alltid. Relationer är röriga och svåra. Det kräver hårt arbete att ta hand om familj och vänner, är inte sexigt eller glamoröst. Det är dessutom en livsuppgift - det tar aldrig slut. De personer som i vår 75-åriga studie var lyckligast när de pensionerade sig var de som aktivt hade jobbat med att ersätta kollegor med nya lekkamrater. Precis som generation Y i den andra studien jag talade om, var det många av våra unga män som, när deras vuxna liv började, trodde att berömmelse och rikedom och framgångsrika karriärer var det man skulle stå efter för att få ett bra liv. Men om och om igen, genom dessa 75 år, har vår studie visat att de som det gick bäst för var de som satsade på bra relationer, med familj, med vänner, med samhället. Så, hur har du det? Låt oss säga att du är 25, eller 40, eller 60. Vad innebär det att satsa på relationer? Möjligheterna är i princip oändliga. Det kan vara så lätt som att byta skärmtid mot tid med människor, eller förbättra en relation som svalnat genom att göra något nytt tillsammans, långa promenader eller att gå på dejt. Eller ta kontakt med familjemedlemmen som du inte har pratat med på åratal, för de allt för vanliga familjefejderna tar väldigt hårt på dem som bär omkring på gammalt groll. Jag skulle vilja avsluta med ett citat från Mark Twain. För mer än hundra år sedan satt han och såg tillbaka på sitt liv, och han skrev så här: "Det finns inte tid, så kort är livet, för gräl, förlåtelse, hjärtesorg, ställa folk till svars. Det finns bara tid för kärlek och blott ett ögonblick, ens för det." Ett bra liv bygger på goda relationer. Tack! (Applåder)