1
00:00:02,110 --> 00:00:04,010
Det är 1995.

2
00:00:04,010 --> 00:00:05,690
Jag går på college

3
00:00:05,690 --> 00:00:08,230
och en vän och jag är på långtur

4
00:00:08,230 --> 00:00:10,000
från Providence, Rhode Island


5
00:00:10,000 --> 00:00:12,000
till Portland, Oregon.

6
00:00:12,000 --> 00:00:15,000
Ni vet, vi är unga och arbetslösa,

7
00:00:15,000 --> 00:00:17,970
så vi tar den långa vägen via småvägar,

8
00:00:17,970 --> 00:00:19,670
genom nationalparker,

9
00:00:19,670 --> 00:00:22,000
och nationalskogar -

10
00:00:22,000 --> 00:00:25,000
i huvudsak tar vi den 
längsta möjliga vägen.

11
00:00:26,430 --> 00:00:29,150
Någonstans i mitten av South Dakota

12
00:00:29,890 --> 00:00:32,390
vänder jag mig till min vän

13
00:00:32,390 --> 00:00:34,000
och jag ställer frågan

14
00:00:34,000 --> 00:00:36,000
som stört mig

15
00:00:36,000 --> 00:00:39,000
under 320 mil.

16
00:00:40,270 --> 00:00:44,000
"Vad är grejen med det kinesiska tecknet 
jag har sett längs vägen?"

17
00:00:47,440 --> 00:00:51,000
Min vän tittade på mig 
som ett frågetecken.

18
00:00:52,510 --> 00:00:54,210
Det är en gentleman på första raden

19
00:00:54,210 --> 00:00:56,820
som faktiskt gör en exakt 
imitation av hur hon såg ut.

20
00:00:56,820 --> 00:00:59,220
(Skratt)

21
00:00:59,220 --> 00:01:01,690
Och jag säger, "Du vet,

22
00:01:01,690 --> 00:01:03,330
alla skyltar vi som ser

23
00:01:03,330 --> 00:01:06,000
med det kinesiska tecknet på."

24
00:01:07,310 --> 00:01:10,780
Hon stirrar på mig en stund,

25
00:01:10,780 --> 00:01:13,000
och sen brister hon ut i skratt,

26
00:01:13,000 --> 00:01:15,740
när hon klurat ut vad jag pratade om.

27
00:01:15,740 --> 00:01:18,960
Och jag pratade om denna.

28
00:01:18,960 --> 00:01:21,930
(Skratt)

29
00:01:24,230 --> 00:01:28,000
Rätt gissat, det berömda 
kinesiska tecknet för ett picknickområde.

30
00:01:28,000 --> 00:01:30,330
(Skratt)

31
00:01:30,330 --> 00:01:34,440
Jag har spenderat de 
senaste fem åren av mitt liv

32
00:01:34,440 --> 00:01:36,090
med att tänka på situationer

33
00:01:36,090 --> 00:01:38,060
exakt som den här -

34
00:01:38,620 --> 00:01:40,650
hur vi ibland missförstår

35
00:01:40,650 --> 00:01:42,460
skyltar kring oss,

36
00:01:43,000 --> 00:01:46,000
hur vi beter oss när det sker,

37
00:01:46,000 --> 00:01:49,280
och vad detta kan säga oss 
om den mänskliga naturen.

38
00:01:50,000 --> 00:01:52,000
Med andra ord, som ni hört Chris säga,

39
00:01:52,000 --> 00:01:54,000
så har jag spenderat de senaste fem åren

40
00:01:54,000 --> 00:01:56,350
med att tänka på hur det är att ha fel.

41
00:01:57,240 --> 00:02:00,200
Det här slår er nog
som ett konstigt karriärval,

42
00:02:00,200 --> 00:02:03,000
men det har faktiskt en stor fördel:

43
00:02:03,000 --> 00:02:05,000
ingen konkurrens om jobbet.

44
00:02:05,000 --> 00:02:07,000
(Skratt)

45
00:02:07,000 --> 00:02:09,790
Faktum är att de flesta gör vad som helst

46
00:02:09,790 --> 00:02:12,650
för att undvika att tänka på att ha fel,

47
00:02:12,650 --> 00:02:15,000
eller åtminstone undvika
att tänka på möjligheten

48
00:02:15,000 --> 00:02:17,000
att vi har fel.

49
00:02:17,000 --> 00:02:19,000
Vi förstår det på ett abstrakt plan.

50
00:02:19,000 --> 00:02:21,510
Vi vet att alla i detta rum gör misstag.

51
00:02:21,510 --> 00:02:25,000
Människan generellt är felande 
- ok, så är det.

52
00:02:25,570 --> 00:02:29,000
Men när det kommer till just mig, 
här och nu,

53
00:02:29,000 --> 00:02:31,000
och allt jag tror på,

54
00:02:31,000 --> 00:02:32,930
här, i nutiden,

55
00:02:34,000 --> 00:02:38,000
så försvinner plötsligt
all abstrakt förståelse av felbarhet

56
00:02:38,000 --> 00:02:39,910
ut genom fönstret -

57
00:02:40,540 --> 00:02:44,000
och jag kan verkligen inte tänka 
att jag har fel om något alls.

58
00:02:44,690 --> 00:02:47,830
Saken är, det är i nutiden vi lever.

59
00:02:48,480 --> 00:02:50,510
Vi går till möten i nutid,

60
00:02:50,510 --> 00:02:53,160
vi åker på familjesemestrar i nutid,

61
00:02:53,160 --> 00:02:56,240
vi går till vallokaler och röstar i nutid.

62
00:02:56,580 --> 00:02:59,900
Så i själva verket är vi
på resa genom våra liv,

63
00:02:59,900 --> 00:03:01,480
fångade i denna lilla bubbla

64
00:03:01,480 --> 00:03:04,660
där vi känner att vi har rätt om allt.

65
00:03:05,750 --> 00:03:07,880
Jag tror det är ett problem.

66
00:03:07,880 --> 00:03:10,270
Jag tror det är ett problem 
för oss som individer,

67
00:03:10,270 --> 00:03:13,000
i våra privatliv och yrkesliv,

68
00:03:13,600 --> 00:03:17,000
och jag tror det är ett problem 
för oss kollektivt som kultur.

69
00:03:17,000 --> 00:03:18,670
Så vad jag vill idag

70
00:03:18,670 --> 00:03:22,000
är att först av allt
prata om varför vi fastnar

71
00:03:22,000 --> 00:03:24,000
i känslan av att ha rätt.

72
00:03:24,560 --> 00:03:27,000
För det andra varför det är ett problem.

73
00:03:27,540 --> 00:03:29,470
Slutligen vill jag övertyga er

74
00:03:29,470 --> 00:03:31,000
om att det är möjligt

75
00:03:31,000 --> 00:03:33,000
att kliva ur känslan,

76
00:03:33,770 --> 00:03:35,230
och att om man kan göra detta

77
00:03:35,230 --> 00:03:37,000
är det det enskilt största

78
00:03:37,000 --> 00:03:40,000
moraliska, intellektuella och 
kreativa steg som man kan ta.

79
00:03:42,000 --> 00:03:43,790
Så varför fastnar vi

80
00:03:43,790 --> 00:03:46,000
i denna känsla av ha rätt?

81
00:03:46,000 --> 00:03:49,000
En anledning är faktiskt 
känslan man får av att ha fel.

82
00:03:49,350 --> 00:03:51,620
Så låt mig fråga er -

83
00:03:51,620 --> 00:03:54,770
eller egentligen, låt mig fråga er 
någonting eftersom ni är här:

84
00:03:54,770 --> 00:03:58,000
Hur känns det - emotionellt -

85
00:03:58,000 --> 00:04:00,200
hur känns det att ha fel?

86
00:04:01,250 --> 00:04:04,000
Gruvligt. Tummen ned.

87
00:04:04,000 --> 00:04:06,000
Generande. Okej underbart, lysande.

88
00:04:06,000 --> 00:04:08,000
Gruvligt, tummen ner, generande -

89
00:04:08,000 --> 00:04:10,320
tack, detta var strålande svar,

90
00:04:11,000 --> 00:04:13,350
men de ger svar på en annan fråga.

91
00:04:13,930 --> 00:04:16,000
Ni svarar på frågan:

92
00:04:16,000 --> 00:04:19,000
Hur känns det när ni förstått
att ni har fel?

93
00:04:19,000 --> 00:04:21,980
(Skratt)

94
00:04:23,290 --> 00:04:26,000
När man förstår man har fel så 
känns det så eller hur?

95
00:04:26,000 --> 00:04:29,000
Jag menar, det kan vara 
förödande eller avslöjande,

96
00:04:29,000 --> 00:04:30,610
det kan vara rätt roligt,

97
00:04:30,610 --> 00:04:33,180
som mitt dumma misstag 
med det kinesiska tecknet.

98
00:04:33,760 --> 00:04:35,750
Men att bara ha fel

99
00:04:36,810 --> 00:04:38,400
känns inte alls.

100
00:04:39,140 --> 00:04:41,010
Jag vill visa på en analogi.

101
00:04:41,630 --> 00:04:44,000
Kommer ni ihåg den tecknade Loony Tunes

102
00:04:44,000 --> 00:04:45,720
där det finns en patetisk prärievarg

103
00:04:45,720 --> 00:04:48,000
som alltid jagar men aldrig fångar en gök?

104
00:04:48,000 --> 00:04:50,770
Det är samma i nästan varje avsnitt,

105
00:04:50,770 --> 00:04:53,000
ett tillfälle där vargen jagar göken

106
00:04:53,000 --> 00:04:55,240
och göken ramlar ned från en klippa,

107
00:04:55,240 --> 00:04:58,000
han är ok - han är fågel, han kan flyga.

108
00:04:58,000 --> 00:05:02,000
Men prärievargen ramlar 
från klippan efter honom.

109
00:05:02,000 --> 00:05:04,000
Det roliga är -

110
00:05:04,000 --> 00:05:06,000
åtminstone om man är sex år gammal -

111
00:05:06,000 --> 00:05:08,000
att prärievargen också klarar det.

112
00:05:08,000 --> 00:05:10,000
Han fortsätter bara springa -

113
00:05:10,000 --> 00:05:12,220
ända tills han tittar ned

114
00:05:12,220 --> 00:05:15,000
och förstår att han är uppe i luften.

115
00:05:15,000 --> 00:05:18,000
Det är då han faller ned.

116
00:05:18,780 --> 00:05:21,340
När vi har fel om någonting -

117
00:05:21,340 --> 00:05:23,910
inte när vi förstått det, men före det -

118
00:05:24,500 --> 00:05:26,390
är vi som prärievargen

119
00:05:26,810 --> 00:05:30,000
efter att han lämnat klippan
men innan han tittar ned.

120
00:05:31,000 --> 00:05:33,650
Och ni vet, vi har redan fel,

121
00:05:33,650 --> 00:05:35,720
vi är redan i trubbel,

122
00:05:35,720 --> 00:05:39,000
men vi tror oss vara på fast mark.

123
00:05:39,570 --> 00:05:42,350
Så jag borde nog rätta 
det jag sa alldeles nyss.

124
00:05:43,220 --> 00:05:46,000
Det känns att ha fel;

125
00:05:46,710 --> 00:05:49,000
det känns som att man har rätt.

126
00:05:49,000 --> 00:05:52,000
(Skratt)

127
00:05:52,400 --> 00:05:55,000
Så detta är en anledning, 
en strukturell anledning,

128
00:05:55,000 --> 00:05:57,650
till att vi fastnar i känslan
av att ha rätt.

129
00:05:57,650 --> 00:05:59,640
Jag kallar detta felblindhet.

130
00:05:59,640 --> 00:06:01,470
Större delen av tiden,

131
00:06:01,470 --> 00:06:04,000
har vi ingen inre signal

132
00:06:04,000 --> 00:06:06,000
som talar om när vi har fel om något,

133
00:06:06,000 --> 00:06:08,160
förrän det är försent.

134
00:06:08,860 --> 00:06:11,570
Det finns en till anledning
till att vi fastnar i känslan,

135
00:06:11,570 --> 00:06:14,000
den är kulturell.

136
00:06:14,470 --> 00:06:17,580
Tänk tillbaka på grundskolan.

137
00:06:17,580 --> 00:06:19,350
Du sitter där i ett klassrum,

138
00:06:19,350 --> 00:06:22,080
din lärare lämnar ut provresultat,

139
00:06:22,580 --> 00:06:24,770
och ett av dem ser ut så här.

140
00:06:24,770 --> 00:06:27,000
Det här är förresten inte mitt.

141
00:06:27,000 --> 00:06:29,000
(Skratt)

142
00:06:29,000 --> 00:06:31,740
Så där är du, i grundskolan,

143
00:06:31,740 --> 00:06:34,000
och du vet vad du ska tänka

144
00:06:34,000 --> 00:06:36,650
om ungen som fick det provresultatet.

145
00:06:36,650 --> 00:06:39,210
Det är en korkad unge, en bråkstake,

146
00:06:39,210 --> 00:06:41,480
en sån som aldrig gör sina läxor.

147
00:06:42,420 --> 00:06:46,000
Så vid den åldern, när du är nio,

148
00:06:46,000 --> 00:06:48,000
har du redan lärt dig, för det första,

149
00:06:48,000 --> 00:06:49,700
att människor som gör fel

150
00:06:49,700 --> 00:06:52,710
är lata, oansvariga dumbommar -

151
00:06:52,710 --> 00:06:54,470
och för det andra,

152
00:06:54,470 --> 00:06:56,770
att vägen till att lyckas i livet

153
00:06:56,770 --> 00:07:00,000
är att aldrig göra några misstag.

154
00:07:01,000 --> 00:07:05,000
Vi lär oss dessa dåliga läxor väldigt väl.

155
00:07:05,770 --> 00:07:07,500
Många av oss -

156
00:07:07,500 --> 00:07:11,040
många i detta rum, misstänker jag -

157
00:07:11,040 --> 00:07:13,280
hanterar det genom att bli

158
00:07:13,280 --> 00:07:16,000
perfekta A-studenter,

159
00:07:16,000 --> 00:07:18,790
perfektionister, överambitiösa.

160
00:07:19,370 --> 00:07:20,660
Eller hur,

161
00:07:20,660 --> 00:07:24,310
herr ekonomichef, astrofysiker, 
ultramaratonlöpare?

162
00:07:24,310 --> 00:07:27,290
(Skratt)

163
00:07:32,000 --> 00:07:35,050
Alla ni är ekonomichefer, 
astrofysiker eller ultramaratonlöpare.

164
00:07:35,050 --> 00:07:36,240
Okej.

165
00:07:36,240 --> 00:07:40,150
Men sedan bryter vi ihop

166
00:07:40,150 --> 00:07:43,000
över risken att ha gjort fel.

167
00:07:43,000 --> 00:07:45,460
För enligt detta,

168
00:07:45,460 --> 00:07:47,550
är att ha fel,

169
00:07:47,550 --> 00:07:51,000
ett tecken på att det är något fel på oss.

170
00:07:51,000 --> 00:07:53,000
Så vi hävdar att vi har rätt,

171
00:07:53,000 --> 00:07:56,050
eftersom det får oss att känna oss
smarta, ansvarstagande,

172
00:07:56,050 --> 00:07:58,000
dugliga och trygga.

173
00:07:59,000 --> 00:08:01,490
Så låt mig berätta en historia.

174
00:08:01,490 --> 00:08:03,000
För några år sen,

175
00:08:03,000 --> 00:08:06,720
träffar en kvinna en kirurg på 
Beth Israel Deaconess Medical Center.

176
00:08:06,720 --> 00:08:08,000
Beth Israel i Boston.

177
00:08:08,000 --> 00:08:10,000
Det är Harvards universitetssjukhus -

178
00:08:10,000 --> 00:08:12,200
ett av de bästa sjukhusen i landet.

179
00:08:12,200 --> 00:08:15,370
Kvinnan kommer in och 
tas till operationssalen.

180
00:08:15,370 --> 00:08:18,070
Hon sövs ned och kirurgen gör sitt jobb -

181
00:08:18,070 --> 00:08:21,010
syr ihop henne, skickar henne 
till uppvakningsrummet.

182
00:08:21,010 --> 00:08:23,000
Allting verkar ha gått bra.

183
00:08:23,000 --> 00:08:25,810
Hon vaknar upp, tittar ned på sig själv

184
00:08:25,810 --> 00:08:30,000
och säger,
"Varför sitter bandagen på fel sida?"

185
00:08:31,100 --> 00:08:33,000
Bandagen är på fel sida av kroppen,

186
00:08:33,000 --> 00:08:35,000
eftersom kirurgen gjorde en stor operation

187
00:08:35,000 --> 00:08:38,000
på hennes vänstra ben 
i stället för det högra.

188
00:08:39,000 --> 00:08:42,830
När chefen för vårdkvalitet på Beth Israel

189
00:08:42,830 --> 00:08:45,280
talade om incidenten

190
00:08:45,280 --> 00:08:48,000
sa han något väldigt intressant.

191
00:08:48,000 --> 00:08:51,000
Han sa, "Av någon anledning,

192
00:08:52,030 --> 00:08:53,580
så kände kirurgen helt enkelt

193
00:08:53,580 --> 00:08:56,460
att han var på rätt sida av patienten."

194
00:08:56,460 --> 00:08:58,160
(Skratt)

195
00:08:58,160 --> 00:09:00,650
Poängen med denna berättelse

196
00:09:00,650 --> 00:09:03,680
är att för mycket tillit till känslan

197
00:09:03,680 --> 00:09:08,000
av att vara på rätt sida om något,

198
00:09:08,760 --> 00:09:11,370
kan vara mycket farligt.

199
00:09:11,370 --> 00:09:14,000
Denna interna känsla av rättrådighet

200
00:09:14,000 --> 00:09:16,370
som vi alla så ofta känner,

201
00:09:16,370 --> 00:09:17,990
är inte en tillförlitlig vägvisare

202
00:09:18,010 --> 00:09:21,000
till vad som verkligen pågår 
i den externa världen.

203
00:09:21,000 --> 00:09:23,000
Och när vi beter oss som att den är det,

204
00:09:23,000 --> 00:09:27,000
och slutar vara öppna för möjligheten
att vi skulle kunna ha fel,

205
00:09:27,000 --> 00:09:28,990
det är då det slutar med att vi gör saker

206
00:09:28,990 --> 00:09:33,000
som att dumpa 760 miljoner liter olja 
i Mexikanska gulfen,

207
00:09:33,000 --> 00:09:36,000
eller torpedera den globala ekonomin.

208
00:09:37,000 --> 00:09:40,000
Detta är ett enormt praktiskt problem.

209
00:09:40,000 --> 00:09:42,440
Men det är även ett socialt problem.

210
00:09:42,440 --> 00:09:47,000
Tänk en stund på vad det innebär
att känna att man har rätt.

211
00:09:47,000 --> 00:09:49,540
Det betyder att man tror
att ens övertygelse

212
00:09:49,540 --> 00:09:52,490
överensstämmer fullständigt 
med verkligheten.

213
00:09:52,490 --> 00:09:54,330
När man känner på det sättet,

214
00:09:54,330 --> 00:09:56,186
har man ett problem att lösa,

215
00:09:56,186 --> 00:09:58,000
och det är hur man ska kunna förklara

216
00:09:58,000 --> 00:10:01,670
alla människor som är oense med en?

217
00:10:01,670 --> 00:10:04,760
Det visar sig att de flesta av oss 
förklarar dessa människor

218
00:10:04,760 --> 00:10:07,740
genom att göra en massa
olyckliga antaganden.

219
00:10:08,000 --> 00:10:11,000
Det första vi normalt gör 
när någon är oense med oss

220
00:10:11,000 --> 00:10:14,000
är att anta att de är okunniga.

221
00:10:14,000 --> 00:10:16,630
Att de inte har samma information som vi

222
00:10:16,630 --> 00:10:19,580
och att när vi generöst 
delar vår information med dem

223
00:10:19,580 --> 00:10:23,020
så kommer de att se ljuset och 
komma över till vårt lag.

224
00:10:23,020 --> 00:10:25,000
När detta inte fungerar

225
00:10:25,000 --> 00:10:27,320
och det visar sig att de har
samma fakta som vi,

226
00:10:27,320 --> 00:10:29,280
men fortfarande inte håller med oss,

227
00:10:29,280 --> 00:10:31,780
då rör vi oss mot det andra antagandet,

228
00:10:31,780 --> 00:10:33,240
vilket är att de är idioter.

229
00:10:33,240 --> 00:10:35,000
(Skratt)

230
00:10:35,000 --> 00:10:36,660
De har alla bitarna till pusslet

231
00:10:36,660 --> 00:10:39,580
och de är bara dumhuvuden 
som inte satt ihop dem rätt.

232
00:10:40,540 --> 00:10:42,780
När detta inte funkar,

233
00:10:42,780 --> 00:10:45,000
när det visar sig att de
som är oense med oss,

234
00:10:45,000 --> 00:10:47,490
har samma fakta som vi

235
00:10:47,490 --> 00:10:50,570
och faktiskt är rätt smarta,

236
00:10:50,570 --> 00:10:53,220
då rör vi oss mot det tredje antagandet:

237
00:10:54,750 --> 00:10:56,260
de är medvetna om sanningen,

238
00:10:56,260 --> 00:10:58,000
och de förvränger den medvetet

239
00:10:58,000 --> 00:11:01,000
för sina egna illvilliga syften.

240
00:11:02,000 --> 00:11:04,430
Det är katastrofalt.

241
00:11:04,430 --> 00:11:07,290
Denna hängivenhet till vår felfrihet

242
00:11:07,290 --> 00:11:09,120
hindrar oss från att undvika misstag

243
00:11:09,120 --> 00:11:11,210
när vi verkligen behöver det,

244
00:11:11,210 --> 00:11:14,000
och får oss att behandla andra
mycket dåligt.

245
00:11:15,000 --> 00:11:18,080
Men det som förbluffar mig mest,

246
00:11:18,080 --> 00:11:21,130
och det mest tragiska med detta,

247
00:11:21,130 --> 00:11:24,000
är att vi missar hela poängen 
med att vara människor.

248
00:11:24,000 --> 00:11:25,830
Det är som att vi vill föreställa oss

249
00:11:25,830 --> 00:11:29,000
att våra tankar är som
helt genomskinliga fönster,

250
00:11:29,000 --> 00:11:31,000
vi tittar ut genom dem

251
00:11:31,000 --> 00:11:33,840
och beskriver världen som uppenbarar sig.

252
00:11:33,840 --> 00:11:36,170
Och vi vill att alla ska se ut
genom samma fönster

253
00:11:36,170 --> 00:11:38,440
och se exakt samma sak.

254
00:11:38,440 --> 00:11:39,880
Men det är ju inte sant,

255
00:11:39,880 --> 00:11:43,000
och om det vore så,
skulle livet vara otroligt tråkigt.

256
00:11:43,620 --> 00:11:46,670
Miraklet med dina tankar

257
00:11:46,670 --> 00:11:49,000
är inte att du ser världen som den är.

258
00:11:50,000 --> 00:11:53,000
Det är att du kan se världen
som den inte är.

259
00:11:54,000 --> 00:11:56,670
Vi kan komma ihåg det förflutna,

260
00:11:56,670 --> 00:11:59,000
vi kan tänka på framtiden,

261
00:11:59,000 --> 00:12:01,000
och vi kan föreställa oss hur det är

262
00:12:01,000 --> 00:12:04,710
att vara en annan person
på en annan plats.

263
00:12:04,710 --> 00:12:06,490
Vi gör alla detta lite olika,

264
00:12:06,490 --> 00:12:09,010
det är därför vi kan titta upp
på samma natthimmel

265
00:12:09,010 --> 00:12:10,980
och se detta,

266
00:12:10,980 --> 00:12:13,150
det här med,

267
00:12:13,150 --> 00:12:15,590
och även detta.

268
00:12:15,590 --> 00:12:18,000
Och ja, det är också därför 
vi ibland har fel.

269
00:12:19,420 --> 00:12:22,250
1 200 år innan Descartes sa
sina berömda ord,

270
00:12:22,250 --> 00:12:23,860
"Jag tänker, alltså finns jag.",

271
00:12:23,860 --> 00:12:25,690
satte sig St. Augustine ner

272
00:12:25,690 --> 00:12:28,650
och skrev "Fallor ergo sum" -

273
00:12:28,650 --> 00:12:32,000
"Jag felar, alltså finns jag.".

274
00:12:32,000 --> 00:12:33,880
Augustine förstod

275
00:12:33,880 --> 00:12:36,000
att vår kapacitet att fela

276
00:12:36,000 --> 00:12:38,990
inte är någon slags generande defekt

277
00:12:38,990 --> 00:12:40,870
i det mänskliga systemet,

278
00:12:40,870 --> 00:12:43,730
något vi kan ta bort eller komma över.

279
00:12:43,730 --> 00:12:46,470
Det är helt fundamentalt för vilka vi är.

280
00:12:46,470 --> 00:12:48,390
Eftersom vi, till skillnad från Gud,

281
00:12:48,390 --> 00:12:51,510
inte riktigt vet vad som pågår där ute.

282
00:12:51,510 --> 00:12:54,510
Till skillnad från alla andra djur,

283
00:12:54,510 --> 00:12:58,520
är vi besatta av att klura ut det.

284
00:12:58,520 --> 00:13:00,440
För mig är denna besatthet

285
00:13:00,440 --> 00:13:02,000
källan och roten till

286
00:13:02,000 --> 00:13:05,910
all vår produktivitet och kreativitet.

287
00:13:05,910 --> 00:13:08,260
Förra året, av olika orsaker,

288
00:13:08,260 --> 00:13:10,000
så lyssnade jag på många avsnitt

289
00:13:10,000 --> 00:13:14,040
av radioprogrammet This American Life.

290
00:13:14,040 --> 00:13:15,680
Jag lyssnade och lyssnade,

291
00:13:15,680 --> 00:13:18,660
och vid någon punkt började jag känna

292
00:13:18,660 --> 00:13:21,000
att alla berättelserna handlade om ha fel.

293
00:13:22,000 --> 00:13:24,000
Min första tanke var,

294
00:13:24,000 --> 00:13:26,000
"Jag har tappat konceptet.

295
00:13:26,000 --> 00:13:27,830
Jag har blivit den galna feldamen.

296
00:13:27,830 --> 00:13:30,000
Jag har föreställt mig det överallt."

297
00:13:30,000 --> 00:13:32,550
vilket också har skett.

298
00:13:32,550 --> 00:13:33,750
Men några månader senare,

299
00:13:33,750 --> 00:13:36,420
intervjuade jag programledaren Ira Glass.

300
00:13:36,420 --> 00:13:38,000
Jag nämnde detta för honom,

301
00:13:38,000 --> 00:13:41,910
och hans reaktion var
"Det är ju faktiskt sant."

302
00:13:41,910 --> 00:13:43,510
"Faktum är," sa han,

303
00:13:43,510 --> 00:13:45,160
"att vi i personalen brukar skämta

304
00:13:45,160 --> 00:13:47,310
om att varje avsnitt av programmet

305
00:13:47,310 --> 00:13:50,000
har samma kryptiska tema.

306
00:13:50,000 --> 00:13:52,000
Och det kryptiska temat är:

307
00:13:52,000 --> 00:13:55,000
'Jag trodde att detta skulle hända

308
00:13:55,000 --> 00:13:58,000
men någonting annat hände i stället.'

309
00:13:58,000 --> 00:14:01,630
och grejen är", säger Ira Glass, 
"att vi behöver detta.

310
00:14:01,630 --> 00:14:03,000
Vi behöver dessa ögonblick

311
00:14:03,000 --> 00:14:05,590
av förvåning, av omsvängningar och fel

312
00:14:05,590 --> 00:14:07,580
för att dessa berättelser ska fungera."

313
00:14:07,580 --> 00:14:09,890
Och resten av oss, folk i publiken,

314
00:14:09,890 --> 00:14:12,260
som lyssnare eller som läsare

315
00:14:12,260 --> 00:14:14,420
vi slukar detta.

316
00:14:14,420 --> 00:14:17,220
Vi älskar när en historia får en vändning,

317
00:14:17,220 --> 00:14:20,590
ett villospår eller ett överraskande slut.

318
00:14:20,590 --> 00:14:23,000
När det gäller berättelser,

319
00:14:23,000 --> 00:14:25,240
älskar vi att ha fel.

320
00:14:25,980 --> 00:14:28,580
Men ni vet, våra berättelser är såna

321
00:14:28,580 --> 00:14:31,660
eftersom våra liv är såna.

322
00:14:31,660 --> 00:14:34,370
Vi tror att en sak kommer att hända

323
00:14:34,370 --> 00:14:37,530
och någonting annat händer istället.

324
00:14:37,530 --> 00:14:39,770
George Bush tänkte invadera Irak,

325
00:14:39,770 --> 00:14:41,650
hitta en massa massförstörelsevapen,

326
00:14:41,650 --> 00:14:44,460
befria befolkningen och 
bringa demokrati till Mellanöstern.

327
00:14:45,350 --> 00:14:47,000
Men något annat hände i stället.

328
00:14:48,480 --> 00:14:49,850
Hosni Mubarak

329
00:14:49,850 --> 00:14:51,560
tänkte vara Egyptens diktator

330
00:14:51,560 --> 00:14:54,000
tills han var för gammal eller för sjuk

331
00:14:54,000 --> 00:14:57,680
och kunde lämna över
ledarskapet till sin son.

332
00:14:57,680 --> 00:15:00,000
Men något annat hände i stället.

333
00:15:01,000 --> 00:15:02,900
Kanske har du tänkt

334
00:15:02,900 --> 00:15:05,390
att du skulle växa upp,
gifta dig med tonårskärleken,

335
00:15:05,390 --> 00:15:08,250
flytta tillbaka till din hemstad och 
få ungar tillsammans.

336
00:15:09,000 --> 00:15:12,520
Men något annat hände istället.

337
00:15:12,520 --> 00:15:14,340
Och jag måste säga,

338
00:15:14,340 --> 00:15:16,850
att jag trodde att jag skrev
en otroligt nördig bok

339
00:15:16,850 --> 00:15:18,440
om ett ämne som alla hatar,

340
00:15:18,440 --> 00:15:21,550
för en publik som aldrig skulle finnas.

341
00:15:21,550 --> 00:15:23,540
Men något annat hände i stället.

342
00:15:23,540 --> 00:15:25,380
(Skratt)

343
00:15:25,380 --> 00:15:27,670
Jag menar, så här är livet.

344
00:15:27,670 --> 00:15:29,830
På gott och ont,

345
00:15:29,830 --> 00:15:32,000
skapar vi dessa berättelser

346
00:15:32,000 --> 00:15:34,420
om världen runt oss,

347
00:15:34,420 --> 00:15:37,000
sen vänder världen och förvånar oss.

348
00:15:40,540 --> 00:15:43,280
Ta inte illa upp, men hela denna konferens

349
00:15:43,280 --> 00:15:45,000
är ett otroligt monument

350
00:15:45,000 --> 00:15:47,750
över vår förmåga att fatta saker fel.

351
00:15:47,750 --> 00:15:49,270
Vi har spenderat hela veckan

352
00:15:49,270 --> 00:15:51,930
med att prata om innovationer, framgångar

353
00:15:51,930 --> 00:15:53,000
och förbättringar,

354
00:15:53,000 --> 00:15:56,000
men vet ni varför vi behöver 
alla dessa innovationer,

355
00:15:56,000 --> 00:15:58,000
framgångar och förbättringar?

356
00:15:58,000 --> 00:16:00,000
Eftersom hälften av sakerna

357
00:16:00,000 --> 00:16:03,000
är de mest häpnadsväckande
och världsförbättrande -

358
00:16:03,000 --> 00:16:05,000
TED 1998 -

359
00:16:05,000 --> 00:16:07,000
äh.

360
00:16:07,000 --> 00:16:11,000
(Skratt)

361
00:16:11,000 --> 00:16:13,000
Det blev inte riktigt så, eller hur?

362
00:16:13,000 --> 00:16:15,000
(Skratt)

363
00:16:15,000 --> 00:16:18,000
Vart är mitt jetpack, Chris?

364
00:16:18,000 --> 00:16:20,980
(Skratt)

365
00:16:22,980 --> 00:16:25,960
(Applåder)

366
00:16:28,120 --> 00:16:30,000
Så, här är vi igen.

367
00:16:30,000 --> 00:16:32,450
Och så här funkar det.

368
00:16:32,450 --> 00:16:34,780
Vi kommer på en till idé.

369
00:16:34,780 --> 00:16:37,670
Vi berättar en till berättelse.

370
00:16:37,670 --> 00:16:40,630
Vi håller en konferens till.

371
00:16:40,630 --> 00:16:41,820
Temat för denna

372
00:16:41,820 --> 00:16:44,000
är som ni vet och hört en miljon gånger,

373
00:16:44,000 --> 00:16:46,820
att återfinna undret.

374
00:16:46,820 --> 00:16:48,170
Och för mig,

375
00:16:48,170 --> 00:16:51,540
om vi verkligen vill finna undret igen,

376
00:16:51,540 --> 00:16:53,000
måste vi kliva ur

377
00:16:53,000 --> 00:16:59,000
det pyttelilla hemska rummet av rätthet,

378
00:16:59,000 --> 00:17:02,000
se oss om på varandra

379
00:17:02,000 --> 00:17:05,690
och titta ut över vidsträcktheten,

380
00:17:05,690 --> 00:17:08,590
komplexiteten och mysteriet

381
00:17:08,590 --> 00:17:11,000
som är vårt universum,

382
00:17:11,000 --> 00:17:12,980
och våga säga,

383
00:17:13,570 --> 00:17:18,240
"Wow, jag vet inte.

384
00:17:18,240 --> 00:17:20,480
Kanske har jag fel."

385
00:17:20,480 --> 00:17:22,000
Tack.

386
00:17:22,000 --> 00:17:25,000
(Applåder)

387
00:17:26,140 --> 00:17:27,450
Tack allihopa.

388
00:17:27,450 --> 00:17:30,000
(Applåder)