WEBVTT 00:00:00.000 --> 00:00:03.000 Jag talade inför en grupp på ungefär 300 barn, 00:00:03.000 --> 00:00:05.000 mellan 6 och 8 år, vid ett barnmuseum. 00:00:05.000 --> 00:00:09.000 Jag tog med mig en väska full av ben, 00:00:09.000 --> 00:00:11.000 ungefär som de ni ser här uppe, 00:00:11.000 --> 00:00:13.000 och lade ut dem på ett bord för barnen. 00:00:13.000 --> 00:00:17.000 Min erfarenhet är att barn är naturligt nyfikna 00:00:17.000 --> 00:00:19.000 på det de inte vet eller inte förstår 00:00:19.000 --> 00:00:21.000 eller det som är främmande för dem. 00:00:21.000 --> 00:00:23.000 De lär sig bara att bli skrämda av sådana olikheter 00:00:23.000 --> 00:00:26.000 när vuxna påverkar dem att bete sig så, 00:00:26.000 --> 00:00:29.000 och kanske censurerar den där naturliga nyfikenheten, 00:00:29.000 --> 00:00:32.000 eller ni vet, tyglar frågvisheten 00:00:32.000 --> 00:00:34.000 i hopp om att de ska bli artiga små barn. 00:00:34.000 --> 00:00:38.000 Så jag såg framför mig en förstaklasslärare ute i foajén 00:00:38.000 --> 00:00:41.000 med dessa bångstyriga barn, sägandes "Vad ni än gör, 00:00:41.000 --> 00:00:43.000 stirra inte på hennes ben" NOTE Paragraph 00:00:43.000 --> 00:00:45.000 Men det var förstås poängen. 00:00:45.000 --> 00:00:48.000 Det var därför jag var där, jag ville bjuda in dem till att titta och utforska. 00:00:48.000 --> 00:00:52.000 Så jag kom överens med de vuxna 00:00:52.000 --> 00:00:55.000 om att barnen skulle komma in, utan vuxna, i två minuter, 00:00:55.000 --> 00:00:57.000 helt själva. 00:00:57.000 --> 00:01:01.000 Dörrarna öppnas, barnen kastar sig över benbordet, 00:01:01.000 --> 00:01:04.000 de petar och knuffas, de viftar på tårna 00:01:04.000 --> 00:01:06.000 och de försöker lägga hela sin vikt på det fjädrande benet 00:01:06.000 --> 00:01:08.000 för att se vad som händer. 00:01:08.000 --> 00:01:10.000 Jag sa, "Barn, lite snabbt bara - 00:01:10.000 --> 00:01:14.000 jag vaknade i morse och bestämde att jag vill kunna hoppa över ett hus - 00:01:14.000 --> 00:01:16.000 inget jättestort, bara två eller tre våningar - 00:01:16.000 --> 00:01:21.000 men om ni tänker er något djur, en superhjälte, någon tecknad figur, 00:01:21.000 --> 00:01:23.000 vad som helst som ni kan fantisera ihop precis nu, 00:01:23.000 --> 00:01:25.000 hurdana ben skulle ni bygga till mig?" NOTE Paragraph 00:01:25.000 --> 00:01:28.000 Genast ropade en röst, "Känguru!" 00:01:28.000 --> 00:01:30.000 "Nej, nej, nej, det borde vara en groda!" 00:01:30.000 --> 00:01:32.000 "Nej, det borde vara Go Go Gadget!" 00:01:32.000 --> 00:01:34.000 "Nej, The Incredibles" 00:01:34.000 --> 00:01:37.000 Och andra som jag inte -- känner till. 00:01:37.000 --> 00:01:39.000 Sedan sa en åttaåring: 00:01:39.000 --> 00:01:43.000 "Varför skulle du inte vilja flyga också?" 00:01:44.000 --> 00:01:47.000 Och alla i rummet, även jag, var liksom "Yeah" 00:01:47.000 --> 00:01:49.000 (skratt) 00:01:49.000 --> 00:01:52.000 Och bara sådär, gick jag från att vara en kvinna 00:01:52.000 --> 00:01:56.000 som dessa barn skulle ha tränats att se som "handikappad" 00:01:56.000 --> 00:02:01.000 till att vara någon med möjligheter som deras kroppar inte har än. 00:02:01.000 --> 00:02:03.000 Någon som kanske till och med har superförmågor. 00:02:03.000 --> 00:02:05.000 Intressant. NOTE Paragraph 00:02:05.000 --> 00:02:10.000 En del av er såg mig på TED för 11 år sedan. 00:02:10.000 --> 00:02:14.000 Det har pratats en del om hur livsförändrande den här konferensen är 00:02:14.000 --> 00:02:18.000 för både talare och åhörare och jag är inget undantag. 00:02:18.000 --> 00:02:24.000 TED var bokstavligt talat en språngbräda till det nästa decenniet i min livsutforskning. 00:02:24.000 --> 00:02:29.000 Vid den tiden visade jag upp ben som var banbrytande inom prostetiken. 00:02:29.000 --> 00:02:31.000 Jag hade sprintben gjorda av vävd kolfiber, 00:02:31.000 --> 00:02:33.000 modellerade efter gepardens bakben, 00:02:33.000 --> 00:02:35.000 som ni kan ha sett här igår. 00:02:35.000 --> 00:02:41.000 Men även väldigt naturtrogna, realistiskt målade silikonben. NOTE Paragraph 00:02:41.000 --> 00:02:45.000 Då hade jag möjligheten att be 00:02:45.000 --> 00:02:49.000 innovatörer utanför den traditionella medicinska prostetiken 00:02:49.000 --> 00:02:53.000 att ta sin talang till vetenskapen och till konsten 00:02:53.000 --> 00:02:55.000 att bygga ben, 00:02:55.000 --> 00:03:00.000 så att vi kan sluta dela upp form, funktion och estetik 00:03:00.000 --> 00:03:02.000 och ge dem olika värden. 00:03:02.000 --> 00:03:06.000 Turligt nog för mig så var det många som hörde av sig, 00:03:06.000 --> 00:03:11.000 och resan startade lustigt nog med en TED-åhörare -- 00:03:11.000 --> 00:03:14.000 Chee Pearlman, som förhoppningsvis finns någonstans i publiken idag. 00:03:14.000 --> 00:03:17.000 Hon var redaktör på tidningen ID, 00:03:17.000 --> 00:03:20.000 och hon gav mig ett omslag. NOTE Paragraph 00:03:20.000 --> 00:03:23.000 Detta startade en otrolig resa. 00:03:23.000 --> 00:03:25.000 Jag upplevde märkliga möten och sammanträffanden; 00:03:25.000 --> 00:03:28.000 jag hade tackat ja till många inbjudningar att tala 00:03:28.000 --> 00:03:31.000 om gepardbenens design, runtom i världen 00:03:31.000 --> 00:03:34.000 Människor kom fram till mig efter konferenser, 00:03:34.000 --> 00:03:36.000 män och kvinnor, 00:03:36.000 --> 00:03:38.000 och konversationerna kunde låta ungefär så här, 00:03:38.000 --> 00:03:42.000 "Vet du Aimee, du är väldigt attraktiv. 00:03:42.000 --> 00:03:44.000 Du ser inte alls handikappad ut" 00:03:44.000 --> 00:03:45.000 (skratt) 00:03:45.000 --> 00:03:47.000 Jag tänkte "Ja, det är fantastiskt, 00:03:47.000 --> 00:03:49.000 för jag känner mig inte handikappad". 00:03:49.000 --> 00:03:54.000 Detta öppnade mina ögon för ett samtal 00:03:54.000 --> 00:03:56.000 som skulle kunna utforskas, om skönhet. 00:03:56.000 --> 00:03:59.000 Hur måste en vacker kvinna se ut? 00:03:59.000 --> 00:04:01.000 Vad är en sexig kropp? 00:04:01.000 --> 00:04:03.000 Och, väldigt intressant ur en identitetssynvinkel, 00:04:03.000 --> 00:04:06.000 vad betyder "att ha ett handikapp"? 00:04:06.000 --> 00:04:09.000 Jag menar -- Pamela Anderson har fler proteser i sin kropp än jag har i min. 00:04:09.000 --> 00:04:11.000 Och ingen kallar henne handikappad. 00:04:11.000 --> 00:04:16.000 (skratt) NOTE Paragraph 00:04:17.000 --> 00:04:21.000 Så den här tidningen gick, genom grafiska designern Peter Saville, 00:04:21.000 --> 00:04:26.000 till modedesignern Alexander McQueen och fotografen Nick Knight 00:04:26.000 --> 00:04:28.000 som också var intresserade av att utforska det där samtalet. 00:04:28.000 --> 00:04:31.000 Så, tre månader efter TED satt jag på ett plan 00:04:31.000 --> 00:04:36.000 till London för att göra min första modefotografering, 00:04:36.000 --> 00:04:37.000 vilket resulterade i det här omslaget -- 00:04:37.000 --> 00:04:40.000 Fashion-able? 00:04:40.000 --> 00:04:44.000 Tre månader efter det gjorde jag min första modevisning för Alexander McQueen 00:04:44.000 --> 00:04:49.000 på ett par handsnidade träben gjorda av massiv ask. 00:04:49.000 --> 00:04:52.000 Ingen visste -- alla trodde att det var trästövlar. 00:04:52.000 --> 00:04:54.000 Jag har faktiskt med dem här på scenen: 00:04:55.000 --> 00:04:59.000 Vinrankor, magnolior, verkligen fantastiska. 00:05:00.000 --> 00:05:03.000 Poesi spelar roll. 00:05:03.000 --> 00:05:08.000 Poesi höjer det banala och bortglömda 00:05:08.000 --> 00:05:10.000 till att vara konst. 00:05:10.000 --> 00:05:16.000 Det kan förvandla något som kan ha skrämt folk 00:05:16.000 --> 00:05:18.000 till något som bjuder in dem att titta, 00:05:18.000 --> 00:05:21.000 titta lite till, 00:05:21.000 --> 00:05:23.000 och kanske till och med förstå. NOTE Paragraph 00:05:23.000 --> 00:05:27.000 Jag lärde mig detta på mitt nästa äventyr, 00:05:27.000 --> 00:05:31.000 med konstnären Matthew Barney i hans filmopus "The Cremaster Cycle". 00:05:31.000 --> 00:05:34.000 Här slog det mig verkligen -- 00:05:34.000 --> 00:05:36.000 att mina ben kan vara bärbara skulpturer. 00:05:36.000 --> 00:05:43.000 Vid den punkten började jag släppa behovet att kopiera mänsklighet 00:05:43.000 --> 00:05:45.000 som det enda estetiska idealet. 00:05:45.000 --> 00:05:49.000 Så vi gjorde det som folk kärleksfullt kallade "glasben", 00:05:49.000 --> 00:05:53.000 trots att de faktiskt är gjorda av klar polyuretan, 00:05:53.000 --> 00:05:55.000 alltså bowlingklotmaterial. 00:05:55.000 --> 00:05:56.000 Tungt! 00:05:56.000 --> 00:05:58.000 Sedan gjorde vi dessa ben, av jord 00:05:58.000 --> 00:06:02.000 med ett potatisrotsystem i sig, rödbetor högst upp 00:06:02.000 --> 00:06:04.000 och en ljuvlig mässingstå. 00:06:04.000 --> 00:06:06.000 Det där är en bra närbild. 00:06:06.000 --> 00:06:08.000 En annan figur var till hälften kvinna, till hälften gepard -- 00:06:08.000 --> 00:06:10.000 en liten hyllning till mitt liv som idrottare. 00:06:10.000 --> 00:06:13.000 14 timmar makeup 00:06:13.000 --> 00:06:17.000 för att komma in i figuren med tydliga tassar, 00:06:17.000 --> 00:06:21.000 klor och en piskande svans, 00:06:21.000 --> 00:06:23.000 som en gecko. 00:06:23.000 --> 00:06:24.000 (skratt) 00:06:25.000 --> 00:06:29.000 Ett annat par ben som vi samarbetade kring var dessa... 00:06:29.000 --> 00:06:31.000 som ser ut som manetben. 00:06:31.000 --> 00:06:33.000 Också polyuretan. 00:06:33.000 --> 00:06:36.000 Den enda funktion dessa ben kan fylla, 00:06:36.000 --> 00:06:39.000 utanför filmens sammanhang, 00:06:39.000 --> 00:06:42.000 är att väcka sinnen och fantasi. 00:06:42.000 --> 00:06:45.000 Så stolligheter spelar roll. NOTE Paragraph 00:06:45.000 --> 00:06:51.000 Idag har jag mer än ett dussin par ben 00:06:51.000 --> 00:06:53.000 som olika människor har gjort till mig, 00:06:53.000 --> 00:06:57.000 och med dem har jag olika förhållanden till marken under mina fötter. 00:06:57.000 --> 00:06:59.000 Och jag kan ändra min längd -- 00:06:59.000 --> 00:07:01.000 jag har fem olika benlängder 00:07:01.000 --> 00:07:03.000 (skratt) 00:07:03.000 --> 00:07:05.000 Idag är jag 185 cm lång. 00:07:05.000 --> 00:07:08.000 Dessa ben gjordes för ett år sedan 00:07:08.000 --> 00:07:10.000 vid Dorset Orthopaedic i England. 00:07:10.000 --> 00:07:12.000 Jag tog hem dem till Manhattan 00:07:12.000 --> 00:07:14.000 och första kvällen ute på stan var jag på en lyxig fest. 00:07:14.000 --> 00:07:17.000 Där var en tjej som har känt mig i många år 00:07:17.000 --> 00:07:19.000 i min vanliga längd, 173 cm. 00:07:19.000 --> 00:07:21.000 Hon tappade hakan när hon såg mig, 00:07:21.000 --> 00:07:24.000 och sa "Men du är så lång!" 00:07:24.000 --> 00:07:26.000 Och jag sa "Jag vet, visst är det kul?" 00:07:26.000 --> 00:07:28.000 Jag menar, det är lite som att ha styltor på styltor, 00:07:28.000 --> 00:07:31.000 men jag har ett helt nytt förhållande till dörrkarmar 00:07:31.000 --> 00:07:33.000 som jag aldrig väntat mig att ha. 00:07:33.000 --> 00:07:36.000 Och jag hade kul med det. 00:07:36.000 --> 00:07:38.000 Hon tittade på mig 00:07:38.000 --> 00:07:40.000 och sa "Men Aimee, det är inte rättvist". 00:07:40.000 --> 00:07:43.000 (skratt) 00:07:43.000 --> 00:07:45.000 (applåder) 00:07:45.000 --> 00:07:49.000 Och det otroliga var att hon faktiskt menade det. 00:07:49.000 --> 00:07:51.000 Det är inte rättvist att kunna ändra sin längd 00:07:51.000 --> 00:07:53.000 som man vill. NOTE Paragraph 00:07:53.000 --> 00:07:55.000 Det var då jag förstod -- 00:07:55.000 --> 00:07:58.000 då förstod jag att samtalet med samhället 00:07:58.000 --> 00:08:00.000 hade ändrats mycket 00:08:00.000 --> 00:08:02.000 det senaste decenniet. 00:08:02.000 --> 00:08:07.000 Det är inte längre ett samtal om att överkomma bristfälligheter. 00:08:07.000 --> 00:08:09.000 Det är ett samtal om förhöjning. 00:08:09.000 --> 00:08:13.000 Ett samtal om potential. 00:08:13.000 --> 00:08:18.000 En protes representerar inte längre ett behov av att ersätta något man förlorat. 00:08:18.000 --> 00:08:21.000 Den kan vara en symbol för att bäraren 00:08:21.000 --> 00:08:24.000 har kraften att skapa vad man helst vill skapa 00:08:24.000 --> 00:08:26.000 i det utrymmet. 00:08:26.000 --> 00:08:29.000 Människor som samhället en gång såg som handikappade 00:08:29.000 --> 00:08:34.000 kan nu bli sina egna identiteters arkitekter 00:08:34.000 --> 00:08:36.000 och också fortsätta förändra dessa identiteter 00:08:36.000 --> 00:08:38.000 genom att designa sina egna kroppar 00:08:38.000 --> 00:08:41.000 utifrån en känsla av självbestämmande. 00:08:41.000 --> 00:08:46.000 Det som är så spännande just nu 00:08:46.000 --> 00:08:50.000 är att genom att kombinera den senaste teknologin -- 00:08:50.000 --> 00:08:52.000 robotik, bionik -- 00:08:52.000 --> 00:08:54.000 med uråldrig poesi, 00:08:54.000 --> 00:09:00.000 kommer vi närmare att förstå vår kollektiva mänsklighet. 00:09:00.000 --> 00:09:05.000 Jag tror att om vi vill upptäcka vår mänsklighets 00:09:05.000 --> 00:09:07.000 fulla potential, 00:09:07.000 --> 00:09:11.000 så måste vi hylla de hjärtslitande styrkor 00:09:11.000 --> 00:09:14.000 och de ärorika handikapp vi alla har. 00:09:14.000 --> 00:09:17.000 Jag tänker på Shakespeares Shylock; 00:09:17.000 --> 00:09:21.000 "Om ni sticker oss, blöder vi inte? 00:09:21.000 --> 00:09:24.000 Om ni kittlar oss, skrattar vi inte?" 00:09:24.000 --> 00:09:27.000 Det är vår mänsklighet 00:09:27.000 --> 00:09:29.000 och all potential i den, 00:09:29.000 --> 00:09:32.000 som gör oss vackra. 00:09:32.000 --> 00:09:33.000 Tack. 00:09:33.000 --> 00:09:40.000 (applåd)