1
00:00:00,000 --> 00:00:03,000
Jag talade inför en grupp på ungefär 300 barn,

2
00:00:03,000 --> 00:00:05,000
mellan 6 och 8 år, vid ett barnmuseum.

3
00:00:05,000 --> 00:00:09,000
Jag tog med mig en väska full av ben,

4
00:00:09,000 --> 00:00:11,000
ungefär som de ni ser här uppe,

5
00:00:11,000 --> 00:00:13,000
och lade ut dem på ett bord för barnen.

6
00:00:13,000 --> 00:00:17,000
Min erfarenhet är att barn är naturligt nyfikna

7
00:00:17,000 --> 00:00:19,000
på det de inte vet eller inte förstår

8
00:00:19,000 --> 00:00:21,000
eller det som är främmande för dem.

9
00:00:21,000 --> 00:00:23,000
De lär sig bara att bli skrämda av sådana olikheter

10
00:00:23,000 --> 00:00:26,000
när vuxna påverkar dem att bete sig så,

11
00:00:26,000 --> 00:00:29,000
och kanske censurerar den där naturliga nyfikenheten,

12
00:00:29,000 --> 00:00:32,000
eller ni vet, tyglar frågvisheten

13
00:00:32,000 --> 00:00:34,000
i hopp om att de ska bli artiga små barn.

14
00:00:34,000 --> 00:00:38,000
Så jag såg framför mig en förstaklasslärare ute i foajén

15
00:00:38,000 --> 00:00:41,000
med dessa bångstyriga barn, sägandes "Vad ni än gör,

16
00:00:41,000 --> 00:00:43,000
stirra inte på hennes ben"

17
00:00:43,000 --> 00:00:45,000
Men det var förstås poängen.

18
00:00:45,000 --> 00:00:48,000
Det var därför jag var där, jag ville bjuda in dem till att titta och utforska.

19
00:00:48,000 --> 00:00:52,000
Så jag kom överens med de vuxna

20
00:00:52,000 --> 00:00:55,000
om att barnen skulle komma in, utan vuxna, i två minuter,

21
00:00:55,000 --> 00:00:57,000
helt själva.

22
00:00:57,000 --> 00:01:01,000
Dörrarna öppnas, barnen kastar sig över benbordet,

23
00:01:01,000 --> 00:01:04,000
de petar och knuffas, de viftar på tårna

24
00:01:04,000 --> 00:01:06,000
och de försöker lägga hela sin vikt på det fjädrande benet

25
00:01:06,000 --> 00:01:08,000
för att se vad som händer.

26
00:01:08,000 --> 00:01:10,000
Jag sa, "Barn, lite snabbt bara -

27
00:01:10,000 --> 00:01:14,000
jag vaknade i morse och bestämde att jag vill kunna hoppa över ett hus -

28
00:01:14,000 --> 00:01:16,000
inget jättestort, bara två eller tre våningar -

29
00:01:16,000 --> 00:01:21,000
men om ni tänker er något djur, en superhjälte, någon tecknad figur,

30
00:01:21,000 --> 00:01:23,000
vad som helst som ni kan fantisera ihop precis nu,

31
00:01:23,000 --> 00:01:25,000
hurdana ben skulle ni bygga till mig?"

32
00:01:25,000 --> 00:01:28,000
Genast ropade en röst, "Känguru!"

33
00:01:28,000 --> 00:01:30,000
"Nej, nej, nej, det borde vara en groda!"

34
00:01:30,000 --> 00:01:32,000
"Nej, det borde vara Go Go Gadget!"

35
00:01:32,000 --> 00:01:34,000
"Nej, The Incredibles"

36
00:01:34,000 --> 00:01:37,000
Och andra som jag inte -- känner till.

37
00:01:37,000 --> 00:01:39,000
Sedan sa en åttaåring:

38
00:01:39,000 --> 00:01:43,000
"Varför skulle du inte vilja flyga också?"

39
00:01:44,000 --> 00:01:47,000
Och alla i rummet, även jag, var liksom "Yeah"

40
00:01:47,000 --> 00:01:49,000
(skratt)

41
00:01:49,000 --> 00:01:52,000
Och bara sådär, gick jag från att vara en kvinna

42
00:01:52,000 --> 00:01:56,000
som dessa barn skulle ha tränats att se som "handikappad"

43
00:01:56,000 --> 00:02:01,000
till att vara någon med möjligheter som deras kroppar inte har än.

44
00:02:01,000 --> 00:02:03,000
Någon som kanske till och med har superförmågor.

45
00:02:03,000 --> 00:02:05,000
Intressant.

46
00:02:05,000 --> 00:02:10,000
En del av er såg mig på TED för 11 år sedan.

47
00:02:10,000 --> 00:02:14,000
Det har pratats en del om hur livsförändrande den här konferensen är

48
00:02:14,000 --> 00:02:18,000
för både talare och åhörare och jag är inget undantag.

49
00:02:18,000 --> 00:02:24,000
TED var bokstavligt talat en språngbräda till det nästa decenniet i min livsutforskning.

50
00:02:24,000 --> 00:02:29,000
Vid den tiden visade jag upp ben som var banbrytande inom prostetiken.

51
00:02:29,000 --> 00:02:31,000
Jag hade sprintben gjorda av vävd kolfiber,

52
00:02:31,000 --> 00:02:33,000
modellerade efter gepardens bakben,

53
00:02:33,000 --> 00:02:35,000
som ni kan ha sett här igår.

54
00:02:35,000 --> 00:02:41,000
Men även väldigt naturtrogna, realistiskt målade silikonben.

55
00:02:41,000 --> 00:02:45,000
Då hade jag möjligheten att be

56
00:02:45,000 --> 00:02:49,000
innovatörer utanför den traditionella medicinska prostetiken

57
00:02:49,000 --> 00:02:53,000
att ta sin talang till vetenskapen och till konsten

58
00:02:53,000 --> 00:02:55,000
att bygga ben,

59
00:02:55,000 --> 00:03:00,000
så att vi kan sluta dela upp form, funktion och estetik

60
00:03:00,000 --> 00:03:02,000
och ge dem olika värden.

61
00:03:02,000 --> 00:03:06,000
Turligt nog för mig så var det många som hörde av sig,

62
00:03:06,000 --> 00:03:11,000
och resan startade lustigt nog med en TED-åhörare --

63
00:03:11,000 --> 00:03:14,000
Chee Pearlman, som förhoppningsvis finns någonstans i publiken idag.

64
00:03:14,000 --> 00:03:17,000
Hon var redaktör på tidningen ID,

65
00:03:17,000 --> 00:03:20,000
och hon gav mig ett omslag.

66
00:03:20,000 --> 00:03:23,000
Detta startade en otrolig resa.

67
00:03:23,000 --> 00:03:25,000
Jag upplevde märkliga möten och sammanträffanden;

68
00:03:25,000 --> 00:03:28,000
jag hade tackat ja till många inbjudningar att tala

69
00:03:28,000 --> 00:03:31,000
om gepardbenens design, runtom i världen

70
00:03:31,000 --> 00:03:34,000
Människor kom fram till mig efter konferenser,

71
00:03:34,000 --> 00:03:36,000
män och kvinnor,

72
00:03:36,000 --> 00:03:38,000
och konversationerna kunde låta ungefär så här,

73
00:03:38,000 --> 00:03:42,000
"Vet du Aimee, du är väldigt attraktiv.

74
00:03:42,000 --> 00:03:44,000
Du ser inte alls handikappad ut"

75
00:03:44,000 --> 00:03:45,000
(skratt)

76
00:03:45,000 --> 00:03:47,000
Jag tänkte "Ja, det är fantastiskt,

77
00:03:47,000 --> 00:03:49,000
för jag känner mig inte handikappad".

78
00:03:49,000 --> 00:03:54,000
Detta öppnade mina ögon för ett samtal

79
00:03:54,000 --> 00:03:56,000
som skulle kunna utforskas, om skönhet.

80
00:03:56,000 --> 00:03:59,000
Hur måste en vacker kvinna se ut?

81
00:03:59,000 --> 00:04:01,000
Vad är en sexig kropp?

82
00:04:01,000 --> 00:04:03,000
Och, väldigt intressant ur en identitetssynvinkel,

83
00:04:03,000 --> 00:04:06,000
vad betyder "att ha ett handikapp"?

84
00:04:06,000 --> 00:04:09,000
Jag menar -- Pamela Anderson har fler proteser i sin kropp än jag har i min.

85
00:04:09,000 --> 00:04:11,000
Och ingen kallar henne handikappad.

86
00:04:11,000 --> 00:04:16,000
(skratt)

87
00:04:17,000 --> 00:04:21,000
Så den här tidningen gick, genom grafiska designern Peter Saville,

88
00:04:21,000 --> 00:04:26,000
till modedesignern Alexander McQueen och fotografen Nick Knight

89
00:04:26,000 --> 00:04:28,000
som också var intresserade av att utforska det där samtalet.

90
00:04:28,000 --> 00:04:31,000
Så, tre månader efter TED satt jag på ett plan

91
00:04:31,000 --> 00:04:36,000
till London för att göra min första modefotografering,

92
00:04:36,000 --> 00:04:37,000
vilket resulterade i det här omslaget --

93
00:04:37,000 --> 00:04:40,000
Fashion-able?

94
00:04:40,000 --> 00:04:44,000
Tre månader efter det gjorde jag min första modevisning för Alexander McQueen

95
00:04:44,000 --> 00:04:49,000
på ett par handsnidade träben gjorda av massiv ask.

96
00:04:49,000 --> 00:04:52,000
Ingen visste -- alla trodde att det var trästövlar.

97
00:04:52,000 --> 00:04:54,000
Jag har faktiskt med dem här på scenen:

98
00:04:55,000 --> 00:04:59,000
Vinrankor, magnolior, verkligen fantastiska.

99
00:05:00,000 --> 00:05:03,000
Poesi spelar roll.

100
00:05:03,000 --> 00:05:08,000
Poesi höjer det banala och bortglömda

101
00:05:08,000 --> 00:05:10,000
till att vara konst.

102
00:05:10,000 --> 00:05:16,000
Det kan förvandla något som kan ha skrämt folk

103
00:05:16,000 --> 00:05:18,000
till något som bjuder in dem att titta,

104
00:05:18,000 --> 00:05:21,000
titta lite till,

105
00:05:21,000 --> 00:05:23,000
och kanske till och med förstå.

106
00:05:23,000 --> 00:05:27,000
Jag lärde mig detta på mitt nästa äventyr,

107
00:05:27,000 --> 00:05:31,000
med konstnären Matthew Barney i hans filmopus "The Cremaster Cycle".

108
00:05:31,000 --> 00:05:34,000
Här slog det mig verkligen --

109
00:05:34,000 --> 00:05:36,000
att mina ben kan vara bärbara skulpturer.

110
00:05:36,000 --> 00:05:43,000
Vid den punkten började jag släppa behovet att kopiera mänsklighet

111
00:05:43,000 --> 00:05:45,000
som det enda estetiska idealet.

112
00:05:45,000 --> 00:05:49,000
Så vi gjorde det som folk kärleksfullt kallade "glasben",

113
00:05:49,000 --> 00:05:53,000
trots att de faktiskt är gjorda av klar polyuretan,

114
00:05:53,000 --> 00:05:55,000
alltså bowlingklotmaterial.

115
00:05:55,000 --> 00:05:56,000
Tungt!

116
00:05:56,000 --> 00:05:58,000
Sedan gjorde vi dessa ben, av jord

117
00:05:58,000 --> 00:06:02,000
med ett potatisrotsystem i sig, rödbetor högst upp

118
00:06:02,000 --> 00:06:04,000
och en ljuvlig mässingstå.

119
00:06:04,000 --> 00:06:06,000
Det där är en bra närbild.

120
00:06:06,000 --> 00:06:08,000
En annan figur var till hälften kvinna, till hälften gepard --

121
00:06:08,000 --> 00:06:10,000
en liten hyllning till mitt liv som idrottare.

122
00:06:10,000 --> 00:06:13,000
14 timmar makeup

123
00:06:13,000 --> 00:06:17,000
för att komma in i figuren med tydliga tassar,

124
00:06:17,000 --> 00:06:21,000
klor och en piskande svans,

125
00:06:21,000 --> 00:06:23,000
som en gecko.

126
00:06:23,000 --> 00:06:24,000
(skratt)

127
00:06:25,000 --> 00:06:29,000
Ett annat par ben som vi samarbetade kring var dessa...

128
00:06:29,000 --> 00:06:31,000
som ser ut som manetben.

129
00:06:31,000 --> 00:06:33,000
Också polyuretan.

130
00:06:33,000 --> 00:06:36,000
Den enda funktion dessa ben kan fylla,

131
00:06:36,000 --> 00:06:39,000
utanför filmens sammanhang,

132
00:06:39,000 --> 00:06:42,000
är att väcka sinnen och fantasi.

133
00:06:42,000 --> 00:06:45,000
Så stolligheter spelar roll.

134
00:06:45,000 --> 00:06:51,000
Idag har jag mer än ett dussin par ben

135
00:06:51,000 --> 00:06:53,000
som olika människor har gjort till mig,

136
00:06:53,000 --> 00:06:57,000
och med dem har jag olika förhållanden till marken under mina fötter.

137
00:06:57,000 --> 00:06:59,000
Och jag kan ändra min längd --

138
00:06:59,000 --> 00:07:01,000
jag har fem olika benlängder

139
00:07:01,000 --> 00:07:03,000
(skratt)

140
00:07:03,000 --> 00:07:05,000
Idag är jag 185 cm lång.

141
00:07:05,000 --> 00:07:08,000
Dessa ben gjordes för ett år sedan

142
00:07:08,000 --> 00:07:10,000
vid Dorset Orthopaedic i England.

143
00:07:10,000 --> 00:07:12,000
Jag tog hem dem till Manhattan

144
00:07:12,000 --> 00:07:14,000
och första kvällen ute på stan var jag på en lyxig fest.

145
00:07:14,000 --> 00:07:17,000
Där var en tjej som har känt mig i många år

146
00:07:17,000 --> 00:07:19,000
i min vanliga längd, 173 cm.

147
00:07:19,000 --> 00:07:21,000
Hon tappade hakan när hon såg mig,

148
00:07:21,000 --> 00:07:24,000
och sa "Men du är så lång!"

149
00:07:24,000 --> 00:07:26,000
Och jag sa "Jag vet, visst är det kul?"

150
00:07:26,000 --> 00:07:28,000
Jag menar, det är lite som att ha styltor på styltor,

151
00:07:28,000 --> 00:07:31,000
men jag har ett helt nytt förhållande till dörrkarmar

152
00:07:31,000 --> 00:07:33,000
som jag aldrig väntat mig att ha.

153
00:07:33,000 --> 00:07:36,000
Och jag hade kul med det.

154
00:07:36,000 --> 00:07:38,000
Hon tittade på mig

155
00:07:38,000 --> 00:07:40,000
och sa "Men Aimee, det är inte rättvist".

156
00:07:40,000 --> 00:07:43,000
(skratt)

157
00:07:43,000 --> 00:07:45,000
(applåder)

158
00:07:45,000 --> 00:07:49,000
Och det otroliga var att hon faktiskt menade det.

159
00:07:49,000 --> 00:07:51,000
Det är inte rättvist att kunna ändra sin längd

160
00:07:51,000 --> 00:07:53,000
som man vill.

161
00:07:53,000 --> 00:07:55,000
Det var då jag förstod --

162
00:07:55,000 --> 00:07:58,000
då förstod jag att samtalet med samhället

163
00:07:58,000 --> 00:08:00,000
hade ändrats mycket

164
00:08:00,000 --> 00:08:02,000
det senaste decenniet.

165
00:08:02,000 --> 00:08:07,000
Det är inte längre ett samtal om att överkomma bristfälligheter.

166
00:08:07,000 --> 00:08:09,000
Det är ett samtal om förhöjning.

167
00:08:09,000 --> 00:08:13,000
Ett samtal om potential.

168
00:08:13,000 --> 00:08:18,000
En protes representerar inte längre ett behov av att ersätta något man förlorat.

169
00:08:18,000 --> 00:08:21,000
Den kan vara en symbol för att bäraren

170
00:08:21,000 --> 00:08:24,000
har kraften att skapa vad man helst vill skapa

171
00:08:24,000 --> 00:08:26,000
i det utrymmet.

172
00:08:26,000 --> 00:08:29,000
Människor som samhället en gång såg som handikappade

173
00:08:29,000 --> 00:08:34,000
kan nu bli sina egna identiteters arkitekter

174
00:08:34,000 --> 00:08:36,000
och också fortsätta förändra dessa identiteter

175
00:08:36,000 --> 00:08:38,000
genom att designa sina egna kroppar

176
00:08:38,000 --> 00:08:41,000
utifrån en känsla av självbestämmande.

177
00:08:41,000 --> 00:08:46,000
Det som är så spännande just nu

178
00:08:46,000 --> 00:08:50,000
är att genom att kombinera den senaste teknologin --

179
00:08:50,000 --> 00:08:52,000
robotik, bionik --

180
00:08:52,000 --> 00:08:54,000
med uråldrig poesi,

181
00:08:54,000 --> 00:09:00,000
kommer vi närmare att förstå vår kollektiva mänsklighet.

182
00:09:00,000 --> 00:09:05,000
Jag tror att om vi vill upptäcka vår mänsklighets

183
00:09:05,000 --> 00:09:07,000
fulla potential,

184
00:09:07,000 --> 00:09:11,000
så måste vi hylla de hjärtslitande styrkor

185
00:09:11,000 --> 00:09:14,000
och de ärorika handikapp vi alla har.

186
00:09:14,000 --> 00:09:17,000
Jag tänker på Shakespeares Shylock;

187
00:09:17,000 --> 00:09:21,000
"Om ni sticker oss, blöder vi inte?

188
00:09:21,000 --> 00:09:24,000
Om ni kittlar oss, skrattar vi inte?"

189
00:09:24,000 --> 00:09:27,000
Det är vår mänsklighet

190
00:09:27,000 --> 00:09:29,000
och all potential i den,

191
00:09:29,000 --> 00:09:32,000
som gör oss vackra.

192
00:09:32,000 --> 00:09:33,000
Tack.

193
00:09:33,000 --> 00:09:40,000
(applåd)