WEBVTT

00:00:19.700 --> 00:00:22.400
Livet ställer frågor till oss.

00:00:23.526 --> 00:00:26.913
Troligen är en av de viktigaste frågorna
livet ställer till oss denna:

00:00:27.800 --> 00:00:32.855
"Vad tänker du göra
med svåra tankar och känslor?"

00:00:34.200 --> 00:00:39.681
När du skäms eller känner dig ängslig

00:00:40.200 --> 00:00:42.798
så har livet just ställt dig en fråga.

00:00:43.750 --> 00:00:46.520
Om du står här nu
och ska hålla ett [TEDx] tal

00:00:46.520 --> 00:00:48.900
och din hjärna börjar pladdra,

00:00:50.200 --> 00:00:52.959
vad ska du göra åt det?

00:00:55.100 --> 00:00:56.434
En bra fråga.

00:00:56.434 --> 00:00:58.000
(Skratt)

00:00:59.300 --> 00:01:01.500
Svaret på den frågan

00:01:01.500 --> 00:01:03.360
och andra liknande frågor

00:01:03.360 --> 00:01:05.733
säger en hel del om våra livsbanor.

00:01:05.740 --> 00:01:07.670
Om de kommer att utvecklas

00:01:07.670 --> 00:01:09.170
i positiv riktning

00:01:09.170 --> 00:01:13.240
och föra oss framåt, framåt mot välgång,
kärlek, frihet, medverkan.

00:01:13.240 --> 00:01:18.377
Eller nedåt, in i misslyckande
och desperation.

00:01:19.700 --> 00:01:24.663
Jag är här för att tala om att du inom dig

00:01:25.100 --> 00:01:27.200
har ett mycket bra svar på den frågan,

00:01:27.200 --> 00:01:29.362
eller åtminstone ett frö till svaret.

00:01:29.800 --> 00:01:31.860
Men, du har också den här arroganta,

00:01:31.860 --> 00:01:35.400
förskönande, problemlösande, analytiska,

00:01:35.400 --> 00:01:40.506
dömande hjärnan mellan dina öron,

00:01:40.800 --> 00:01:43.430
som hela tiden frestar dig

00:01:43.430 --> 00:01:46.889
att gå i fel riktning.

00:01:49.500 --> 00:01:51.150
Jag heter Steve Hayes.

00:01:51.150 --> 00:01:53.300
De senaste 30 åren

00:01:53.300 --> 00:01:55.900
så har jag och mina kollegor studerat

00:01:55.900 --> 00:01:58.700
vissa psykologiska processer -

00:01:59.500 --> 00:02:01.800
fint ord för hur människor gör -

00:02:02.500 --> 00:02:05.660
som kallas psykologisk flexibilitet.

00:02:06.600 --> 00:02:11.182
Psykologisk flexibilitet
har en del svar på frågan.

00:02:11.900 --> 00:02:15.300
I mer än 1 000 studier har vi visat

00:02:15.300 --> 00:02:17.360
att din psykologiska flexibilitet

00:02:17.360 --> 00:02:20.403
förutspår om du kommer
att utveckla psykiatriska problem

00:02:20.403 --> 00:02:22.300
såsom ångest, depression eller trauma.

00:02:22.300 --> 00:02:24.582
Om du har ett av de här problemen

00:02:24.600 --> 00:02:26.585
så förutspår den om du får ett till.

00:02:26.800 --> 00:02:28.718
Den förutspår hur allvarliga de blir,

00:02:28.718 --> 00:02:29.980
hur långvariga de blir.

00:02:29.980 --> 00:02:31.240
Men inte bara det,

00:02:31.240 --> 00:02:34.270
den förutspår en massa saker
som är viktiga för oss

00:02:34.270 --> 00:02:36.900
fast de inte är psykopatologi.

00:02:36.900 --> 00:02:40.999
Som t ex vilken typ av förälder
kommer du att bli?

00:02:41.336 --> 00:02:43.310
Hur kommer du att ta dig an ditt jobb?

00:02:43.310 --> 00:02:46.819
Hur kommer du psykologiskt
att klara utmaningen att bli fysiskt sjuk?

00:02:46.906 --> 00:02:49.650
Kan du hålla fast vid ett träningsprogram?

00:02:49.650 --> 00:02:52.778
I allt som människor företar sig

00:02:53.500 --> 00:02:57.981
så är psykologisk flexibilitet relevant.

00:02:59.900 --> 00:03:03.843
Och det jag vill göra
i den här föreläsningen

00:03:04.273 --> 00:03:05.900
är att göra en genomgång

00:03:05.900 --> 00:03:08.100
av forskning om psykologisk flexibilitet,

00:03:08.100 --> 00:03:09.200
därför att vi lärt oss

00:03:09.200 --> 00:03:12.100
hur man kan ändra processerna kring detta

00:03:12.381 --> 00:03:14.767
i flera hundra studier där vi använt

00:03:15.040 --> 00:03:16.900
Acceptance and Commitment Therapy

00:03:16.900 --> 00:03:18.750
eller kort ACT,
men inte bara just ACT,

00:03:18.750 --> 00:03:20.900
relaterade metoder
inriktade mot flexibilitet

00:03:20.900 --> 00:03:22.860
så har vi visat att vi kan ändra den.

00:03:22.860 --> 00:03:24.250
Och när vi ändrat den,

00:03:24.250 --> 00:03:26.270
så har de livsbanor som varit negativa

00:03:26.270 --> 00:03:28.406
vänt till att bli positiva på alla områden

00:03:28.406 --> 00:03:31.962
som jag just nämnt och många fler.

00:03:34.100 --> 00:03:36.200
Så jag vill berätta för er

00:03:36.200 --> 00:03:40.756
vad psykologisk flexibilitet består av.

00:03:42.500 --> 00:03:44.995
Och jag vill börja med

00:03:45.100 --> 00:03:47.800
ett ögonblick i mitt liv för 34 år sedan

00:03:48.800 --> 00:03:51.810
då jag först blev brutalt uppmärksammad på

00:03:51.810 --> 00:03:53.465
vad det egentligen är.

00:03:55.400 --> 00:03:57.200
För flera årtionden sedan.

00:03:57.700 --> 00:04:01.045
För 34 år sedan, klockan 2 på morgonen

00:04:01.200 --> 00:04:03.882
på en brun och guldfärgad matta

00:04:04.000 --> 00:04:07.418
med min kropp nästan bokstavligt
i den här positionen

00:04:07.418 --> 00:04:10.257
och min sinnesstämning precis som nu.

00:04:11.200 --> 00:04:14.512
Jag hade i två, tre år

00:04:15.400 --> 00:04:17.482
fallit allt djupare ned

00:04:17.700 --> 00:04:20.839
i panikens helvete.

00:04:22.600 --> 00:04:24.900
Det började med
ett fruktansvärt avdelningsmöte

00:04:24.900 --> 00:04:26.700
där jag tvingades se

00:04:26.700 --> 00:04:28.945
professorer slåss

00:04:28.945 --> 00:04:31.300
på det sätt bara vilda djur

00:04:31.300 --> 00:04:33.600
och professorer är kapabla till.

00:04:33.610 --> 00:04:36.300
(Skratt)

00:04:38.700 --> 00:04:42.849
Och allt jag ville göra var
att be dem sluta,

00:04:43.600 --> 00:04:47.200
men i stället så fick jag
min första panikattack,

00:04:48.020 --> 00:04:53.426
Och när de tilltalade mig

00:04:53.700 --> 00:04:55.680
så kunde jag inte ens

00:04:55.680 --> 00:04:59.289
ge ett ljud ifrån mig.

00:04:59.908 --> 00:05:02.300
Och i chocken, skräcken och skammen

00:05:02.300 --> 00:05:06.250
av den första panikattacken inför folk,

00:05:07.600 --> 00:05:09.900
så gjorde jag alla
de där logiska, rimliga,

00:05:09.900 --> 00:05:11.800
förnuftiga och patologiska saker

00:05:11.800 --> 00:05:13.907
som hjärnan säger att man ska göra.

00:05:14.600 --> 00:05:17.885
Jag försökte spring iväg från ångesten,

00:05:17.900 --> 00:05:20.756
jag försökte slåss med ångesten

00:05:21.400 --> 00:05:24.405
och jag försökte gömma mig från ångesten.

00:05:24.600 --> 00:05:26.100
Jag satt vid dörren.

00:05:26.100 --> 00:05:27.380
Jag kände paniken komma.

00:05:27.380 --> 00:05:28.910
Jag pratade mig ur den.

00:05:28.910 --> 00:05:30.370
Jag tog lugnande tabletter.

00:05:30.370 --> 00:05:32.030
När jag gjorde alla dessa saker

00:05:32.030 --> 00:05:34.056
så ökade panikattackerna

00:05:34.060 --> 00:05:37.087
både i frekvens och intensitet.

00:05:38.300 --> 00:05:39.799
Först på jobbet

00:05:40.200 --> 00:05:42.176
och sedan när jag reste.

00:05:42.550 --> 00:05:43.900
Och sen på restauranger,

00:05:43.900 --> 00:05:45.260
Och sedan på biografer.

00:05:45.260 --> 00:05:46.500
Och sedan i hissar.

00:05:46.500 --> 00:05:48.380
Och sedan under telefonsamtal.

00:05:48.900 --> 00:05:51.500
Och sedan hemma, där jag var säker.

00:05:51.900 --> 00:05:55.200
Och slutligen vaknade jag även

00:05:55.900 --> 00:05:59.000
klockan två på morgonen från djup sömn

00:05:59.200 --> 00:06:01.780
och direkt in i en panikattack.

00:06:03.500 --> 00:06:07.911
Men, den här natten,
på den bruna och guldfärgade mattan,

00:06:09.193 --> 00:06:11.000
den natten,

00:06:11.000 --> 00:06:15.185
när jag såg ångesten komma och gå i vågor,

00:06:16.000 --> 00:06:18.030
mina kroppsförnimmelser

00:06:18.030 --> 00:06:19.200
var annorlunda.

00:06:19.200 --> 00:06:22.700
Den här natten var
ännu mer skräckinjagande,

00:06:22.700 --> 00:06:25.200
men var ändå en smula bättre

00:06:27.100 --> 00:06:30.380
därför att jag hade
inte någon panikattack.

00:06:31.300 --> 00:06:35.457
Jag höll på att dö av en hjärtattack.

00:06:36.700 --> 00:06:38.300
Jag såg alla tecken på det.

00:06:38.300 --> 00:06:39.900
Jag hade trycket i bröstet.

00:06:39.900 --> 00:06:42.310
Jag kände smärtan som gick ner i min arm.

00:06:42.310 --> 00:06:43.800
Jag svettades kopiöst.

00:06:43.800 --> 00:06:46.950
Mitt hjärta slog vilt
och hoppade över slag.

00:06:46.950 --> 00:06:49.700
Och den där väsande tunna rösten
som brukade komma fram

00:06:49.700 --> 00:06:52.940
och säga "Du måste springa.
Du måste slåss.

00:06:52.940 --> 00:06:55.617
Du måste gömma dig från ångesten!"

00:06:55.617 --> 00:06:58.000
kom nu fram och sa

00:06:58.000 --> 00:06:59.320
"Ring.

00:06:59.320 --> 00:07:01.620
Du kan inte köra bil
i det här tillståndet.

00:07:02.000 --> 00:07:03.600
Du är döende.

00:07:03.600 --> 00:07:05.100
Ring akuten.

00:07:05.100 --> 00:07:06.620
Ring efter en ambulans.

00:07:06.620 --> 00:07:09.200
Det här är inget skämt. Ring!"

00:07:11.200 --> 00:07:13.969
Och ändå, minut efter minut förflöt

00:07:14.500 --> 00:07:17.066
och jag ringde inte.

00:07:17.700 --> 00:07:19.800
Jag hade en känsla
av att lämna min kropp

00:07:19.800 --> 00:07:22.700
och tittade tillbaka på mig själv,
föreställde mig

00:07:24.180 --> 00:07:25.800
vad som skulle hända

00:07:25.800 --> 00:07:28.100
om jag ringde det där samtalet.

00:07:29.150 --> 00:07:30.300
Som en serie av scener,

00:07:30.300 --> 00:07:32.200
små avsnitt som i en filmtrailer,

00:07:32.200 --> 00:07:33.690
som på bio

00:07:33.700 --> 00:07:35.519
för en kommande film.

00:07:36.950 --> 00:07:39.840
Jag kunde höra ljudet
av ambulanspersonalen

00:07:39.840 --> 00:07:41.310
komma uppför trappan,

00:07:41.310 --> 00:07:44.198
hur de bankade
på den tunna ihåliga dörren,

00:07:44.800 --> 00:07:46.839
färden i ambulansen,

00:07:47.100 --> 00:07:48.400
syrgastuber och slangar,

00:07:48.400 --> 00:07:51.133
de bekymrade blickarna
i ansiktena på sjuksköterskorna

00:07:51.133 --> 00:07:53.450
när jag rullades in i akutrummet.

00:07:54.700 --> 00:07:57.100
Och sedan slutet,

00:07:57.100 --> 00:07:58.300
den sista filmsnutten

00:07:58.300 --> 00:08:00.160
i den här filmtrailern,

00:08:00.160 --> 00:08:01.600
där jag plötsligt förstod

00:08:01.600 --> 00:08:04.100
vad den här filmen skulle handla om.

00:08:05.770 --> 00:08:07.200
Jag tittade på den och sa,

00:08:07.200 --> 00:08:09.090
"Åh, snälla Gud, inte det.

00:08:09.100 --> 00:08:11.200
Snälla hjälp mig. Hjälp mig!"

00:08:13.300 --> 00:08:14.910
I den slutscenen

00:08:14.910 --> 00:08:17.340
när jag låg på sjukbåren i akutrummet

00:08:17.340 --> 00:08:19.200
så kom där en ung läkare

00:08:19.200 --> 00:08:20.800
för min inre syn

00:08:20.800 --> 00:08:23.490
som gick alldeles för obekymrat.

00:08:25.760 --> 00:08:27.280
Och när han kom närmare

00:08:27.280 --> 00:08:29.560
kunde jag se ett leende i hans ansikte

00:08:31.100 --> 00:08:32.882
och jag visste vad som skulle hända.

00:08:35.299 --> 00:08:36.900
Han kom fram och sa,

00:08:36.900 --> 00:08:38.758
"Dr Hayes,

00:08:40.799 --> 00:08:43.000
ni har inte fått en hjärtattack."

00:08:43.900 --> 00:08:46.260
Och sen blev leende bredare,

00:08:47.300 --> 00:08:49.561
"Ni har en panikattack."

00:08:51.700 --> 00:08:54.362
Och jag visste att det var sant.

00:08:56.200 --> 00:09:00.331
Det här var bara ännu
lite längre ned i helvetet.

00:09:01.100 --> 00:09:03.156
Och ett skrik kom ur min mun,

00:09:03.160 --> 00:09:07.508
ett underligt väsande, främmande ljud.

00:09:09.300 --> 00:09:11.105
Det lät precis så här:

00:09:12.900 --> 00:09:15.880
(Skriker)

00:09:20.100 --> 00:09:22.600
Och när jag nådde botten

00:09:23.200 --> 00:09:24.990
öppnades en dörr.

00:09:27.760 --> 00:09:29.200
Jag vet inte hur länge,

00:09:29.200 --> 00:09:31.439
men ett par minuter senare

00:09:31.450 --> 00:09:32.760
från en sällan känd,

00:09:32.760 --> 00:09:34.942
men väsentlig sida av mig,

00:09:34.942 --> 00:09:37.300
en sida av mig inuti mig,

00:09:37.300 --> 00:09:39.411
en mer spirituell sida,

00:09:39.420 --> 00:09:41.950
från min själ, om ni så vill,

00:09:41.950 --> 00:09:43.210
kom ord fram.

00:09:43.210 --> 00:09:44.310
Jag är ganska säker

00:09:44.310 --> 00:09:45.750
att jag sa dem högt

00:09:45.750 --> 00:09:47.700
till mig själv klockan två på natten.

00:09:48.810 --> 00:09:49.865
Jag sa,

00:09:50.600 --> 00:09:53.231
"Jag vet inte vem du är,

00:09:54.400 --> 00:09:57.700
men du kan såra mig.

00:09:57.900 --> 00:09:59.800
Du kan få mig att lida.

00:10:01.100 --> 00:10:04.123
Men en sak kan du inte.

00:10:05.300 --> 00:10:10.809
Du kan inte ta bort min egen upplevelse.

00:10:11.200 --> 00:10:13.209
Du kan inte göra det."

00:10:19.000 --> 00:10:22.891
Och min då mycket yngre kropp
värkte när den reste sig,

00:10:26.400 --> 00:10:27.630
och jag visste

00:10:27.630 --> 00:10:34.400
från de torkade tårarna i mitt ansikte
att jag hade varit där mycket länge.

00:10:37.400 --> 00:10:40.600
Men, jag reste mig och och lovade mig,

00:10:42.600 --> 00:10:44.481
"Aldrig mer,

00:10:45.617 --> 00:10:49.229
ska jag springa iväg från mig själv."

00:10:52.900 --> 00:10:55.754
Jag visste inte hur
jag skulle hålla det löftet.

00:10:56.000 --> 00:10:57.991
Och ärligt, jag lär mig fortfarande.

00:10:58.300 --> 00:11:02.201
Jag hade ingen aning om
hur jag skulle förmedla det löftet

00:11:02.500 --> 00:11:05.100
till andra i deras liv.

00:11:06.000 --> 00:11:09.054
Jag skulle lära mig det
bara genom det arbete vi skulle göra

00:11:09.054 --> 00:11:11.500
i Acceptance och Commitment Therapy,

00:11:11.500 --> 00:11:13.855
(ACT) och det låg framför mig.

00:11:14.400 --> 00:11:16.000
Men, under de här 34 åren,

00:11:16.000 --> 00:11:18.400
så har det inte gått en enda dag

00:11:19.700 --> 00:11:22.970
utan att jag kommit ihåg det löftet.

00:11:23.900 --> 00:11:27.100
Och när man står här så här,

00:11:27.100 --> 00:11:29.420
och man redan vet

00:11:29.420 --> 00:11:31.830
att ett visare sätt är att vara

00:11:31.830 --> 00:11:33.937
med sin smärta och sitt lidande

00:11:33.940 --> 00:11:35.550
så börjar saker hända.

00:11:35.550 --> 00:11:37.300
Jag kan sätta ord på det nu,

00:11:37.300 --> 00:11:40.486
vad vetenskapen visar,
vad den här hållningen är.

00:11:40.800 --> 00:11:42.911
Den är emotionell öppenhet.

00:11:43.280 --> 00:11:45.430
Du kommer att känna
det som finns att känna

00:11:45.430 --> 00:11:47.500
även om det är hårt.

00:11:47.520 --> 00:11:49.530
Det är att kunna se dina tankar,

00:11:49.530 --> 00:11:51.000
inte bara genom att tänka.

00:11:51.000 --> 00:11:52.190
Så, när du tänker

00:11:52.190 --> 00:11:53.530
så är tankarna inte bara där

00:11:53.530 --> 00:11:55.080
skymmande sikten.

00:11:55.080 --> 00:11:57.044
Du kan se dem.

00:11:57.300 --> 00:11:59.300
Via kontakt med den här mer spirituella

00:11:59.300 --> 00:12:01.100
delen av dig själv

00:12:01.100 --> 00:12:03.462
får du möjlighet
att rikta din uppmärksamhet

00:12:03.462 --> 00:12:05.500
flexibelt, lätt, viljemässigt

00:12:05.500 --> 00:12:08.400
mot det som finns.

00:12:09.100 --> 00:12:11.610
Och när du ser något viktigt,

00:12:11.610 --> 00:12:13.000
så kan du röra dig mot det

00:12:13.000 --> 00:12:14.600
med händer och armar fria

00:12:14.600 --> 00:12:16.900
så du kan känna och göra

00:12:16.900 --> 00:12:19.000
och bidra och delta.

00:12:20.000 --> 00:12:23.210
Det är psykologisk flexibilitet.

00:12:25.220 --> 00:12:28.790
Och den växer ur ett frö du känner.

00:12:28.790 --> 00:12:31.200
Därför att om du sätter ord på det här

00:12:31.200 --> 00:12:34.670
så tror jag att du kan se
varför det bästa ordet för det,

00:12:34.670 --> 00:12:37.600
ett enda ord,
skulle jag säga är, "Kärlek".

00:12:38.500 --> 00:12:40.100
När du är med dig själv,

00:12:40.100 --> 00:12:43.467
har medkänsla med dig själv,
på ett vänligt, kärleksfullt sätt

00:12:44.518 --> 00:12:48.890
så öppnar sig livet och du kan gå mot

00:12:48.890 --> 00:12:50.540
mening och ändamål.

00:12:50.540 --> 00:12:52.900
Och dela med dig av kärlek, deltagande,

00:12:52.900 --> 00:12:54.579
skönhet och bidragande

00:12:55.100 --> 00:12:56.800
in i andras liv.

00:12:58.900 --> 00:13:01.460
Jag såg inte först att den här

00:13:01.460 --> 00:13:03.500
omsvängningen mot smärta och lidande

00:13:05.100 --> 00:13:07.411
faktiskt var sammanlänkad med

00:13:07.411 --> 00:13:09.850
omsvängningen mot mening och ändamål.

00:13:09.850 --> 00:13:11.240
Jag såg det inte först.

00:13:11.240 --> 00:13:13.800
Men jag började se det i mina klienter

00:13:13.800 --> 00:13:16.000
när jag började arbetet med ACT.

00:13:16.000 --> 00:13:18.100
Jag började se det i mitt eget liv.

00:13:19.500 --> 00:13:21.300
Och redan efter ett par år

00:13:21.300 --> 00:13:23.297
så träffade det mig kraftfullt.

00:13:24.340 --> 00:13:27.843
Då hade jag gjort ett par 
randomiserade studier på ACT

00:13:28.580 --> 00:13:30.300
och hade börjat lära ut det,

00:13:30.300 --> 00:13:33.695
reste runt, mötte små grupper av kliniker,

00:13:33.695 --> 00:13:35.743
undervisade om det arbete vi gjorde.

00:13:36.800 --> 00:13:38.551
Och jag hade en workshop

00:13:38.560 --> 00:13:40.600
och jag kände de här vågorna av ångest,

00:13:40.600 --> 00:13:42.523
vilket var fullkomligt normalt.

00:13:43.100 --> 00:13:45.220
Ännu idag känner jag ångest

00:13:45.220 --> 00:13:46.697
när jag föreläser.

00:13:48.100 --> 00:13:50.200
Det var ok, jag är öppen för det.

00:13:50.500 --> 00:13:52.830
Det är som det ska. Coolt.

00:13:54.400 --> 00:13:56.000
Men sen kom ytterligare en våg.

00:13:56.000 --> 00:13:58.318
Jag kände plötsligt
att jag höll på att gråta

00:13:58.318 --> 00:14:01.360
framför de här klinikerna,

00:14:02.203 --> 00:14:04.989
att jag skulle gråta utom kontroll.

00:14:06.000 --> 00:14:07.469
Jag sa till mig själv, "Va?".

00:14:07.800 --> 00:14:10.324
Ögonblicket passerade
och jag fortsatte workshopen.

00:14:11.260 --> 00:14:13.735
Jag tänkte inte på det igen
förrän nästa workshop,

00:14:13.740 --> 00:14:15.830
samma sak hände där.

00:14:15.990 --> 00:14:20.372
Den gången hade jag närvaro nog
att se att jag kände mig mycket ung.

00:14:21.200 --> 00:14:22.180
Jag frågade mig tyst

00:14:22.180 --> 00:14:23.800
när jag stod där och föreläste

00:14:23.800 --> 00:14:25.245
"Hur gammal är du?".

00:14:25.400 --> 00:14:28.530
Och svaret kom, "8 eller 9 år".

00:14:29.300 --> 00:14:31.750
Och då flimrade ett minne förbi

00:14:31.750 --> 00:14:35.220
som jag inte tänkt på
sedan det hände,

00:14:35.220 --> 00:14:38.262
när jag var 8 eller 9 år.

00:14:38.500 --> 00:14:41.020
Jag hade inte tid att titta på det
under workshopen,

00:14:41.020 --> 00:14:43.290
men den natten gjorde jag det.

00:14:45.000 --> 00:14:47.094
Jag låg under min säng

00:14:47.635 --> 00:14:51.060
och lyssnade till mina föräldrars strid
i det andra rummet.

00:14:52.500 --> 00:14:57.736
Min pappa hade kommit hem sent
och var full igen.

00:14:59.300 --> 00:15:05.420
Och min mamma skällde på honom
för att han slösade våra fattiga slantar

00:15:05.420 --> 00:15:06.823
på sitt supande;

00:15:06.823 --> 00:15:10.014
för hans olämplighet
som make och pappa.

00:15:10.900 --> 00:15:11.900
Och han sa,

00:15:11.900 --> 00:15:15.900
"Håll käft! Stäng din trut, annars!"

00:15:15.910 --> 00:15:18.307
och jag visste att hans näve var knuten.

00:15:19.100 --> 00:15:21.523
Och jag hörde en förfärlig krasch

00:15:22.000 --> 00:15:23.738
och min mamma skrek.

00:15:26.000 --> 00:15:27.600
Först senare förstod jag

00:15:27.600 --> 00:15:29.100
att det var kaffebordet

00:15:29.100 --> 00:15:30.700
som vräkts omkull.

00:15:32.160 --> 00:15:33.463
Och jag tänker

00:15:33.470 --> 00:15:35.458
"Är det blodigt?"

00:15:35.900 --> 00:15:37.526
Slår han henne?"

00:15:38.400 --> 00:15:40.200
Och då uppstår i min lilla pojkhjärna

00:15:40.200 --> 00:15:42.900
dessa ord mycket tydligt,

00:15:44.100 --> 00:15:46.488
"Jag måste göra något."

00:15:49.500 --> 00:15:53.140
Och jag blev medveten om
att jag inte kunde göra något,

00:15:53.140 --> 00:15:54.800
inget säkert.

00:15:56.100 --> 00:15:58.000
Så jag gömde mig längre in

00:15:58.000 --> 00:16:00.772
och höll mig och grät.

00:16:03.900 --> 00:16:05.233
Fick jag fram det till er?

00:16:06.420 --> 00:16:09.540
Jag sitter där, och tittar
på den gamla striden igen,

00:16:09.540 --> 00:16:11.744
på avdelningen för psykologi

00:16:12.500 --> 00:16:14.449
och ja, jag är vettskrämd

00:16:15.400 --> 00:16:17.380
och ja, jag känner ångest,

00:16:17.380 --> 00:16:21.316
men det jag verkligen vill göra
är bara att gråta -

00:16:22.500 --> 00:16:24.513
på avdelningen för psykologi?

00:16:24.520 --> 00:16:27.510
(Skratt)

00:16:28.700 --> 00:16:30.183
Verkligen?

00:16:32.500 --> 00:16:34.600
Men, jag hade inte honom där.

00:16:35.500 --> 00:16:37.300
Jag hade inte plats för honom.

00:16:39.400 --> 00:16:42.234
Det är för hans skull som jag är psykolog,

00:16:43.400 --> 00:16:46.372
men jag visste inte ens om det.

00:16:47.000 --> 00:16:51.000
Och jag var fångad i forskningsartiklarna,

00:16:51.000 --> 00:16:53.340
i meriter, i beröm och i framgången.

00:16:53.340 --> 00:16:55.131
Bu hu!

00:16:57.000 --> 00:17:00.738
Men jag kom hit därför att han bad mig.

00:17:01.800 --> 00:17:03.544
Att "göra något".

00:17:05.099 --> 00:17:07.900
Och i stället, vad jag sa till honom

00:17:08.700 --> 00:17:12.000
var liktydigt med

00:17:12.500 --> 00:17:15.300
"Var tyst bara. Gå. Håll käft.",

00:17:17.200 --> 00:17:21.200
när jag springer, när jag slåss
och när jag gömmer mig.

00:17:22.000 --> 00:17:24.600
Det var så ovänligt, så utan kärlek.

00:17:24.900 --> 00:17:29.261
Mot vem? Mot mig och de delar av mig

00:17:29.862 --> 00:17:34.257
som förbinder mig med mitt livs ändamål.

00:17:35.800 --> 00:17:38.950
Därför att det som smärtar
är det vi bryr oss om.

00:17:39.600 --> 00:17:42.100
Och det vi bryr oss om
är det som smärtar.

00:17:42.700 --> 00:17:45.100
De här vändpunkterna, de här två

00:17:45.100 --> 00:17:48.300
"vänd mot", är samma sak.

00:17:49.000 --> 00:17:50.700
När du är där med dig själv,

00:17:50.700 --> 00:17:52.570
även när det är svårt,

00:17:52.700 --> 00:17:54.947
så gör du en kärlekshandling
för dig själv

00:17:55.100 --> 00:17:57.500
och utifrån den kan du våga

00:17:57.500 --> 00:18:00.595
risken att vända dig utåt

00:18:01.600 --> 00:18:03.300
och ge kärlek till världen,

00:18:03.300 --> 00:18:05.200
skönhet, samarbete,

00:18:05.200 --> 00:18:08.159
bidra till världen.

00:18:08.500 --> 00:18:12.249
Och när jag insåg det,
gav jag ett annat löfte.

00:18:13.100 --> 00:18:17.324
Aldrig mer ska jag skuffa undan dig,

00:18:19.100 --> 00:18:23.528
eller ditt budskap till mig om ändamålet.

00:18:24.510 --> 00:18:27.409
Jag ska inte heller be dig
hålla en workshop

00:18:27.800 --> 00:18:29.900
eller ge en [TEDx] föreläsning heller.

00:18:30.500 --> 00:18:32.330
(Skratt)

00:18:33.000 --> 00:18:35.900
men jag vill ha dig med mig här

00:18:37.000 --> 00:18:38.868
för du gör mig mer ödmjuk, känslig.

00:18:39.500 --> 00:18:46.160
Du ger livet mening.

00:18:46.900 --> 00:18:49.300
Och, mitt budskap till er är

00:18:51.050 --> 00:18:54.686
att se på vetenskapen
om psykologisk flexibilitet, ja,

00:18:54.700 --> 00:18:58.223
men se på hur den kan visa er
det ni redan vet,

00:18:59.763 --> 00:19:02.390
det vill säga att ha medkänsla

00:19:02.390 --> 00:19:04.658
med er själva även när det är svårt

00:19:04.800 --> 00:19:07.440
hjälper er att ge kärlek till världen

00:19:07.440 --> 00:19:11.917
på det sätt ni vill ge det till världen.

00:19:13.600 --> 00:19:15.540
Och det är viktigt.

00:19:16.600 --> 00:19:17.951
Det vet ni.

00:19:18.300 --> 00:19:21.513
Er gråtande lilla 8-åring
inuti er vet det.

00:19:22.900 --> 00:19:24.537
Vi vet det allihop.

00:19:26.600 --> 00:19:28.830
Därför att kärlek är inte bara allt.

00:19:29.900 --> 00:19:31.999
Det är det enda.

00:19:32.870 --> 00:19:33.790
Tack.

00:19:33.790 --> 00:19:35.420
Jag hoppas att jag gett er något.

00:19:35.420 --> 00:19:37.710
(Applåder)