1
00:00:01,920 --> 00:00:10,630
KAPITEL I.

2
00:00:10,630 --> 00:00:17,670
En morgon när Gregor Samsa vaknade upp från oroliga drömmar, upptäckte han att i

3
00:00:17,670 --> 00:00:24,010
sängen hade han bytt till ett monstruöst NEDLUSAD bugg.

4
00:00:24,010 --> 00:00:30,810
Han låg på sin rustning, hårda rygg och såg, när han lyfte upp huvudet lite, hans bruna,

5
00:00:30,810 --> 00:00:37,879
välvda buken delas upp i styv båge-liknande avsnitt.

6
00:00:37,879 --> 00:00:43,659
Från denna höjd filten, bara beredd att glida av helt, kan knappast

7
00:00:43,659 --> 00:00:45,920
stanna på plats.

8
00:00:45,920 --> 00:00:51,370
Sina många ben, sorgligt tunn i jämförelse med resten av hans

9
00:00:51,370 --> 00:00:56,629
omkrets, fladdrade hjälplöst inför hans ögon.

10
00:00:56,629 --> 00:01:00,699
"Vad har hänt mig", tänkte han.

11
00:01:00,699 --> 00:01:06,280
Det var ingen dröm. Hans rum, en riktig plats för en människa,

12
00:01:06,280 --> 00:01:12,850
bara något för liten, låg stilla mellan de fyra välkända väggar.

13
00:01:12,850 --> 00:01:18,030
Ovanför bordet, som en uppackad samling av varor prov tyg spreds

14
00:01:18,030 --> 00:01:23,369
ut - Samsa var en handelsresande - hängde den bild som han hade låtit hugga ut en

15
00:01:23,369 --> 00:01:30,020
illustrerade tidningen en liten stund sedan och ligger i en vacker guldram.

16
00:01:30,020 --> 00:01:34,600
Det var en bild av en kvinna med en pälsmössa och en päls boa.

17
00:01:34,600 --> 00:01:40,570
Hon satt upprätt det, lyfta upp i riktning mot betraktaren en solid päls muff

18
00:01:40,570 --> 00:01:44,429
där hennes hela underarmen hade försvunnit.

19
00:01:44,429 --> 00:01:49,159
Gregor blickar vände sig då till fönstret.

20
00:01:49,159 --> 00:01:54,249
Den dystra vädret - regnet droppar föll hörbart ner på metallen fönster

21
00:01:54,249 --> 00:01:56,840
kunskap - gjorde honom ganska melankolisk.

22
00:01:56,840 --> 00:02:03,119
"Varför jag inte håller sova en stund längre och glömma allt detta

23
00:02:03,119 --> 00:02:05,329
dårskap ", tänkte han.

24
00:02:05,329 --> 00:02:12,370
Men detta var helt opraktiskt, ty han var van att sova på hans högra sida och

25
00:02:12,370 --> 00:02:17,250
i sitt nuvarande skick han inte kunde få in sig i denna position.

26
00:02:17,250 --> 00:02:22,849
Oavsett hur hårt han kastade sig på hans högra sida, rullade han alltid igen på

27
00:02:22,849 --> 00:02:24,420
ryggen.

28
00:02:24,420 --> 00:02:29,340
Han måste ha provat det hundra gånger och slöt ögonen så att han inte skulle ha

29
00:02:29,340 --> 00:02:35,430
att se slingrar benen och gav upp först när han började känna en ljus, dov smärta i

30
00:02:35,430 --> 00:02:38,819
hans sida som han aldrig hade känt förut.

31
00:02:38,819 --> 00:02:45,640
"O Gud", tänkte han, "vad ett krävande jobb jag har valt!

32
00:02:45,640 --> 00:02:48,819
Dag ut och dag in, på vägen.

33
00:02:48,819 --> 00:02:54,140
Den betonar att sälja är mycket större än det arbete som pågår på huvudkontoret, och

34
00:02:54,140 --> 00:02:58,750
utöver det måste jag klara av problemen med resor, bekymmer

35
00:02:58,750 --> 00:03:02,060
om tågförbindelser, oregelbunden dåligt

36
00:03:02,060 --> 00:03:08,510
mat, tillfälliga och ständigt föränderliga mänskliga relationer, som aldrig kommer från

37
00:03:08,510 --> 00:03:13,379
hjärtat. Åt helvete med allt! "

38
00:03:13,379 --> 00:03:17,430
Han kände en lätt klåda på toppen av hans buk.

39
00:03:17,430 --> 00:03:22,819
Han sköt sakta sig själv på ryggen närmare till sängen efter så att han kunde lyfta sitt

40
00:03:22,819 --> 00:03:28,849
huvudet lättare, fann kliande delen, som var helt täckt med små vita

41
00:03:28,849 --> 00:03:35,180
platser - han inte vet vad de ska göra av dem och ville känna på plats med ett ben.

42
00:03:35,180 --> 00:03:42,180
Men han tillbaka den omedelbart, för kontakten kändes som en kall dusch över hela

43
00:03:42,180 --> 00:03:43,510
honom.

44
00:03:43,510 --> 00:03:46,579
Han gled tillbaka in i hans tidigare ståndpunkt.

45
00:03:46,579 --> 00:03:53,750
"Det blir upp tidigt," tänkte han, "gör en människa ganska idiotiskt.

46
00:03:53,750 --> 00:03:56,620
En man måste ha sömnen.

47
00:03:56,620 --> 00:04:00,989
Andra resande försäljare leva som harem kvinnor.

48
00:04:00,989 --> 00:04:05,280
Till exempel, för att när jag kommer tillbaka till värdshuset under morgonen skriver

49
00:04:05,280 --> 00:04:10,760
upp de nödvändiga order, är dessa herrar sitter bara ner till frukosten.

50
00:04:10,760 --> 00:04:16,239
Om jag skulle försöka det med min chef, jag skulle kastas ut på plats.

51
00:04:16,239 --> 00:04:20,480
Ändå vet vem om det kanske inte är riktigt bra för mig?

52
00:04:20,480 --> 00:04:25,290
Om jag inte hålla tillbaka för mina föräldrars skull, skulle jag ha slutat för länge sedan.

53
00:04:25,290 --> 00:04:29,850
Jag skulle ha gått till chefen och berättade precis vad jag tycker från botten av mitt

54
00:04:29,850 --> 00:04:31,200
hjärta.

55
00:04:31,200 --> 00:04:36,820
Han skulle ha fallit direkt från sitt skrivbord! Hur konstigt det är att sitta vid det bordet och

56
00:04:36,820 --> 00:04:41,250
prata ner till den anställde från vägen upp dit.

57
00:04:41,250 --> 00:04:47,660
Chefen har svårt att höra, så arbetstagaren har att öka ganska nära honom.

58
00:04:47,660 --> 00:04:51,220
Hur som helst, jag har inte helt gett upp hoppet ännu.

59
00:04:51,220 --> 00:04:56,810
När jag har fått ihop pengar för att betala av mina föräldrars skuld till honom - som ska ta

60
00:04:56,810 --> 00:05:01,860
ytterligare fem eller sex år - jag ska göra det säkert.

61
00:05:01,860 --> 00:05:03,820
Då ska jag göra stora genombrott.

62
00:05:03,820 --> 00:05:11,720
I vilket fall, just nu måste jag stiga upp. Mitt tåg går klockan fem. "

63
00:05:11,720 --> 00:05:16,570
Han tittade på väckarklockan tickar bort av byrå.

64
00:05:16,570 --> 00:05:18,760
"Bra Gud!" Tänkte han.

65
00:05:18,760 --> 00:05:22,580
Det var halv sex, och händerna gick tyst på.

66
00:05:22,580 --> 00:05:28,510
Det var förbi halv timme, redan nästan kvart.

67
00:05:28,510 --> 00:05:31,190
Kan larmet har misslyckats med att ringa?

68
00:05:31,190 --> 00:05:34,690
Man såg från sängen att den är korrekt fastställdes till klockan fyra.

69
00:05:34,690 --> 00:05:40,160
Visst det hade ringt. Ja, men var det möjligt att sova hela

70
00:05:40,160 --> 00:05:44,220
att buller som gjorde möblerna skaka?

71
00:05:44,220 --> 00:05:51,600
Nu är det sant att han inte hade sovit lugnt, men tydligen hade han sovit allt djupare.

72
00:05:51,600 --> 00:05:56,980
Fortfarande, vad ska han göra nu? Nästa tåg vänstra klockan sju.

73
00:05:56,980 --> 00:06:00,940
För att fånga den där, skulle han behöva gå i en galen kapplöpning.

74
00:06:00,940 --> 00:06:05,800
Provsamlingen har inte packat upp ännu, och han verkligen inte kände sig särskilt

75
00:06:05,800 --> 00:06:07,910
frisk och aktiv.

76
00:06:07,910 --> 00:06:13,120
Och även om han fångade tåget, var det ingen undvika ett slag upp med chefen,

77
00:06:13,120 --> 00:06:17,230
eftersom företagets springpojke skulle ha väntat på 5:00 tåget och

78
00:06:17,230 --> 00:06:21,020
rapporterade nyheten om hans frånvaro för länge sedan.

79
00:06:21,020 --> 00:06:25,880
Han var chefens skyddsling, utan ryggrad eller intelligens.

80
00:06:25,880 --> 00:06:28,860
Nåväl, tänk om han rapporterats i sjuk?

81
00:06:28,860 --> 00:06:35,410
Men det skulle vara extremt pinsamt och misstänksam, eftersom det under hans fem

82
00:06:35,410 --> 00:06:40,450
års tjänstgöring Gregor hade inte varit sjuk en enda gång.

83
00:06:40,450 --> 00:06:44,910
Chefen skulle säkert komma med läkaren från hälso försäkringsbolaget

84
00:06:44,910 --> 00:06:50,850
och skulle klandra sina föräldrar för deras lata son och kortklippt alla invändningar med

85
00:06:50,850 --> 00:06:54,730
försäkringen läkarens kommentarer, för honom

86
00:06:54,730 --> 00:07:00,210
alla var helt frisk men verkligen lat på jobbet.

87
00:07:00,210 --> 00:07:05,110
Och dessutom skulle läkaren i detta fall helt fel?

88
00:07:05,110 --> 00:07:10,950
Bortsett från en riktigt överdriven dåsighet efter den långa sömnen, Gregor faktiskt kände

89
00:07:10,950 --> 00:07:16,660
ganska bra och även hade en riktigt stark aptit.

90
00:07:16,660 --> 00:07:22,360
När han tänkte allt detta över i största hast, utan att kunna göra

91
00:07:22,360 --> 00:07:28,060
beslutet att komma ur sängen - väckarklockan var som visar exakt kvart i

92
00:07:28,060 --> 00:07:33,990
sju - det var en försiktig knackning på dörren av chefen för sängen.

93
00:07:33,990 --> 00:07:39,400
"Gregor", en röst som heter - det var hans mor - "det är kvart i sju.

94
00:07:39,400 --> 00:07:43,030
Vill du inte att vara på väg? "

95
00:07:43,030 --> 00:07:48,040
Den mjuka röst! Gregor var överraskad när han hörde hans röst

96
00:07:48,040 --> 00:07:49,380
svarar.

97
00:07:49,380 --> 00:07:56,090
Det var klart och otvetydigt hans tidigare röst, men det var blandade, som om

98
00:07:56,090 --> 00:08:02,870
underifrån, en irrepressibly smärtsamma gnisslande, som lämnade orden positivt

99
00:08:02,870 --> 00:08:06,260
distinkt bara i första stund och

100
00:08:06,260 --> 00:08:12,750
förvrängd dem i efterklangen, så att man inte visste om man hade hört

101
00:08:12,750 --> 00:08:13,630
korrekt.

102
00:08:13,630 --> 00:08:18,320
Gregor ville svara i detalj och förklara allt, men i dessa

103
00:08:18,320 --> 00:08:24,530
omständigheter han nöjde sig med att säga "Ja, ja, tack mamma.

104
00:08:24,530 --> 00:08:28,390
Jag får upp direkt. "

105
00:08:28,390 --> 00:08:33,250
På grund av den trädörren förändringen i Gregor röst var inte riktigt märkbar

106
00:08:33,250 --> 00:08:40,500
utanför, så hans mamma lugnat ner med denna förklaring och blandas bort.

107
00:08:40,500 --> 00:08:44,720
Men som en följd av det korta samtalet, de övriga familjemedlemmarna

108
00:08:44,720 --> 00:08:50,459
blev medveten om att Gregor var oväntat fortfarande hemma, och redan hans far var

109
00:08:50,459 --> 00:08:55,279
knackar på en sidodörr, svagt men med knytnäven.

110
00:08:55,279 --> 00:08:59,439
"Gregor, Gregor," ropade han, "vad händer?"

111
00:08:59,439 --> 00:09:04,410
Och efter en kort stund, uppmanade han honom igen i en djupare röst: "Gregor!"

112
00:09:04,410 --> 00:09:08,279
Gregor! "På andra sidan dörren, men hans syster

113
00:09:08,279 --> 00:09:09,959
knackade lätt på.

114
00:09:09,959 --> 00:09:12,329
"Gregor? Är du okej?

115
00:09:12,329 --> 00:09:18,649
Behöver du någonting? "Gregor riktade svar i båda riktningarna,

116
00:09:18,649 --> 00:09:21,259
"Jag ska vara redo direkt."

117
00:09:21,259 --> 00:09:27,199
Han gjorde ett försök med den mest försiktiga artikulation och genom att sätta in långa pauser

118
00:09:27,199 --> 00:09:34,790
mellan de enskilda ord för att ta bort allt anmärkningsvärt från hans röst.

119
00:09:34,790 --> 00:09:37,560
Hans far vände tillbaka till sin frukost.

120
00:09:37,560 --> 00:09:44,600
Men viskade syster "Gregor, öppna dörren - Jag ber dig."

121
00:09:44,600 --> 00:09:49,160
Gregor hade ingen avsikt att öppna dörren, men gratulerade sig själv på sin

122
00:09:49,160 --> 00:09:56,829
försiktighetsåtgärd, förvärvade från att resa, att låsa alla dörrar under natten, även vid

123
00:09:56,829 --> 00:09:58,110
hemma.

124
00:09:58,110 --> 00:10:04,540
Först ville han stå upp tyst och ostört, har klä, framför allt

125
00:10:04,540 --> 00:10:12,639
frukost, och först därefter överväga ytterligare åtgärder, för - han märkte detta tydligt - genom

126
00:10:12,639 --> 00:10:18,470
tänka över saker i sängen att han inte skulle nå en rimlig slutsats.

127
00:10:18,470 --> 00:10:24,749
Han mindes att han redan ofta kände en lätt smärta eller andra i sängen, kanske

128
00:10:24,749 --> 00:10:29,589
resultatet av en obekväm liggande ställning, som senare visade sig vara rent

129
00:10:29,589 --> 00:10:32,310
imaginära när han stod upp, och han var

130
00:10:32,310 --> 00:10:36,199
ivriga att se hur hans nuvarande fantasier gradvis skulle försvinna.

131
00:10:36,199 --> 00:10:43,310
Att förändringen i hans röst var ingenting annat än uppkomsten av en riktig kyla, ett

132
00:10:43,310 --> 00:10:49,069
arbetssjukdom av kommersiella resenärer, för att han inte

133
00:10:49,069 --> 00:10:51,870
minsta tvekan.

134
00:10:51,870 --> 00:10:54,899
Det var mycket lätt att kasta undan filten.

135
00:10:54,899 --> 00:11:00,269
Han behövde bara trycka upp sig lite, och den föll av sig själv.

136
00:11:00,269 --> 00:11:06,439
Men för att fortsätta var svårt, särskilt eftersom han var så ovanligt bred.

137
00:11:06,439 --> 00:11:11,240
Han behövde armar och händer att skjuta sig själv upprätt.

138
00:11:11,240 --> 00:11:18,329
Istället för dessa, men hade han bara många små lemmar som oupphörligt rörde sig

139
00:11:18,329 --> 00:11:26,050
med mycket olika rörelser och som dessutom kunde han inte kontrollera.

140
00:11:26,050 --> 00:11:32,569
Om han ville att böja en av dem, då var det den första att förlänga sig, och om han

141
00:11:32,569 --> 00:11:39,209
äntligen lyckats göra vad han ville med denna delgrund, under tiden alla andra,

142
00:11:39,209 --> 00:11:45,050
som om de lämnas fria, flyttas runt i en alltför smärtsam agitation.

143
00:11:45,050 --> 00:11:51,470
"Men jag får inte stanna i sängen ingen nytta", säger Gregor för sig själv.

144
00:11:51,470 --> 00:12:00,829
Först ville han komma ur sängen med den nedre delen av kroppen, men detta lägre

145
00:12:00,829 --> 00:12:05,439
del - som förresten hade han ännu inte tittat på och som han dessutom inte kunde

146
00:12:05,439 --> 00:12:09,829
bilden tydligt - visat sig vara för svår att flytta.

147
00:12:09,829 --> 00:12:14,680
Försöket gick så långsamt.

148
00:12:14,680 --> 00:12:20,540
När, efter att ha blivit nästan desperata, kastade han slutligen sig framåt med all sin

149
00:12:20,540 --> 00:12:27,339
kraft och utan att tänka valde han hans ledning fel, och han slog den undre

150
00:12:27,339 --> 00:12:29,399
sängstolpen hårt.

151
00:12:29,399 --> 00:12:35,350
Den våldsamma smärtor han kände sig avslöjade för honom att nedre delen av hans kropp var på

152
00:12:35,350 --> 00:12:37,160
ögonblicket förmodligen den mest känsliga.

153
00:12:37,160 --> 00:12:45,240
Därför försökte han få sin överkropp ur sängen första och vände huvudet försiktigt

154
00:12:45,240 --> 00:12:47,660
mot kanten av sängen.

155
00:12:47,660 --> 00:12:54,040
Han lyckades göra det enkelt, och trots sin bredd och tyngd hans kropp massa

156
00:12:54,040 --> 00:12:58,430
sista långsamt följde svarvning av hans huvud.

157
00:12:58,430 --> 00:13:04,240
Men när han slutligen höjde huvudet utanför sängen i det fria, blev han orolig

158
00:13:04,240 --> 00:13:09,100
om att flytta fram ytterligare på detta sätt, för om han lät sig

159
00:13:09,100 --> 00:13:11,870
så småningom minska med denna process är det

160
00:13:11,870 --> 00:13:15,889
skulle ta ett mirakel för att hindra huvudet från att bli skadade.

161
00:13:15,889 --> 00:13:20,930
Och till varje pris han får inte tappa medvetandet just nu.

162
00:13:20,930 --> 00:13:25,069
Han föredrog att stanna kvar i sängen.

163
00:13:25,069 --> 00:13:31,209
Men efter en liknande insats, medan han låg där igen, suckar som tidigare, och

164
00:13:31,209 --> 00:13:38,249
en gång såg hans lilla ben slåss med varandra om något värre än tidigare,

165
00:13:38,249 --> 00:13:41,329
och inte ser någon möjlighet att införa tysta

166
00:13:41,329 --> 00:13:46,749
och ordning på detta godtyckliga rörelse, sa han igen att han inte kunde

167
00:13:46,749 --> 00:13:52,529
eventuellt kvar i sängen och att det kan vara det mest rimliga sak att offra

168
00:13:52,529 --> 00:13:55,170
allt om det fanns minsta lilla

169
00:13:55,170 --> 00:13:58,379
hopp om att få sig själv upp ur sängen i processen.

170
00:13:58,379 --> 00:14:05,720
I samma stund, men han glömmer inte påminna sig själv från tid till

171
00:14:05,720 --> 00:14:12,430
av det faktum att lugna - faktiskt den lugnaste - reflektion kan vara bättre än de flesta

172
00:14:12,430 --> 00:14:15,720
förvirrad beslut.

173
00:14:15,720 --> 00:14:22,459
Vid sådana tillfällen, riktade han blicken så exakt som han kunde mot fönstret,

174
00:14:22,459 --> 00:14:27,980
men tyvärr fanns det inte mycket säker heja att vara hade från en blick på

175
00:14:27,980 --> 00:14:33,069
morgondimman, som dolde även på andra sidan den smala gatan.

176
00:14:33,069 --> 00:14:40,430
"Det är redan sju," sade han själv senast slående av larm

177
00:14:40,430 --> 00:14:46,329
klocka ", redan sju-tiden och fortfarande en sådan dimma."

178
00:14:46,329 --> 00:14:52,110
Och för en stund låg han tyst med svag andning, som om kanske

179
00:14:52,110 --> 00:14:58,439
väntar på normala och naturliga förutsättningar för att återuppstå ur den fullständiga stillheten.

180
00:14:58,439 --> 00:15:06,110
Men sedan sade han till sig själv, "Innan det slår kvart över sju, oavsett

181
00:15:06,110 --> 00:15:09,369
händer Jag måste vara helt ur sängen.

182
00:15:09,369 --> 00:15:14,809
Dessutom då någon från kontoret kommer att komma för att fråga om mig, eftersom

183
00:15:14,809 --> 00:15:18,779
kontoret kommer att öppna innan sju. "

184
00:15:18,779 --> 00:15:23,809
Och han gjorde en ansträngning för att sedan klippa hela hans kroppslängd ur sängen med en

185
00:15:23,809 --> 00:15:26,600
likformig rörelse.

186
00:15:26,600 --> 00:15:32,119
Om han lät sig falla ur sängen på detta sätt, huvudet, som under

187
00:15:32,119 --> 00:15:38,519
hösten han avsåg att lyfta upp kraftigt, skulle förmodligen att förbli oskadda.

188
00:15:38,519 --> 00:15:44,939
Ryggen såg ut att vara svårt, ingenting skulle egentligen hända att som ett resultat av

189
00:15:44,939 --> 00:15:45,899
falla.

190
00:15:45,899 --> 00:15:51,749
Hans största reservation var en oroa sig för högt ljud som faller måste skapa

191
00:15:51,749 --> 00:15:58,029
och som förmodligen skulle väcka, om inte skräck, så åtminstone oro på den andra

192
00:15:58,029 --> 00:16:00,569
sidan av alla dörrar.

193
00:16:00,569 --> 00:16:04,420
Dock hade det prövas.

194
00:16:04,420 --> 00:16:09,899
Som Gregor var i färd med att lyfta sig själv halv ur sängen - den nya metoden var

195
00:16:09,899 --> 00:16:16,550
mer av ett spel än en insats, han behövde bara rock med en konstant rytm - det

196
00:16:16,550 --> 00:16:22,059
slog honom hur lätt allt detta vore om någon skulle komma till hans hjälp.

197
00:16:22,059 --> 00:16:27,959
Två starka människor - han tänkte på sin far och pigan - skulle ha varit ganska

198
00:16:27,959 --> 00:16:29,309
tillräcklig.

199
00:16:29,309 --> 00:16:34,420
De skulle bara ha haft för att driva sina vapen under hans välvd rygg för att få honom ut ur

200
00:16:34,420 --> 00:16:40,990
sängen, att böja sig ner med sin last, och då bara för att utöva tålamod och omsorg som

201
00:16:40,990 --> 00:16:44,449
avslutade han luckan på golvet, där

202
00:16:44,449 --> 00:16:50,040
hans lilla ben skulle då, hoppades han, skaffa ett syfte.

203
00:16:50,040 --> 00:16:55,420
Nu, alldeles bortsett från det faktum att dörrarna var låsta, ska han ringa egentligen

204
00:16:55,420 --> 00:16:57,399
på hjälp?

205
00:16:57,399 --> 00:17:04,890
Trots alla hans nöd, kunde han inte undertrycka ett leende på denna idé.

206
00:17:04,890 --> 00:17:10,209
Han hade redan fått till en punkt där, genom att gunga starkare behöll han sitt

207
00:17:10,209 --> 00:17:16,839
jämvikt med svårighet, och mycket snart skulle han äntligen har att besluta i

208
00:17:16,839 --> 00:17:20,010
fem minuter det skulle bli en kvart över sju.

209
00:17:20,010 --> 00:17:23,870
Sedan var det en ring på dörren till lägenheten.

210
00:17:23,870 --> 00:17:28,720
"Det är någon från kontoret", sa han själv, och han nästan frös medan hans

211
00:17:28,720 --> 00:17:32,760
små ben dansade bara runt hela snabbare.

212
00:17:32,760 --> 00:17:35,780
För ett ögonblick allt fortfarande kvar.

213
00:17:35,780 --> 00:17:42,020
"De är inte öppna," Gregor sade till sig själv, fast i en del absurda hopp.

214
00:17:42,020 --> 00:17:49,890
Men naturligtvis så, som vanligt, gick pigan med sin fasta trampa till dörren

215
00:17:49,890 --> 00:17:52,190
och öppnade den.

216
00:17:52,190 --> 00:17:56,900
Gregor behövde höra bara det första ordet i besökarens hälsning till igen

217
00:17:56,900 --> 00:18:02,070
genast vem det var, chefen själv.

218
00:18:02,070 --> 00:18:08,020
Varför var Gregor den enda dömda att arbeta i ett företag där, vid minsta

219
00:18:08,020 --> 00:18:13,280
förfaller, någon lockade omedelbart de största misstänksamhet?

220
00:18:13,280 --> 00:18:18,590
Var alla anställda då kollektivt, en och alla, skurkar?

221
00:18:18,590 --> 00:18:24,980
Bland dem fanns då inte riktigt hängiven person som, om han misslyckades med att använda bara en

222
00:18:24,980 --> 00:18:29,990
par timmar på morgonen för kontorsarbete, skulle bli onormala från kval

223
00:18:29,990 --> 00:18:35,010
samvete och verkligen inte i stånd att komma ur sängen?

224
00:18:35,010 --> 00:18:39,400
Var det verkligen inte nog att låta en lärling att göra förfrågningar, om sådana

225
00:18:39,400 --> 00:18:42,010
ifrågasättande var ens nödvändigt?

226
00:18:42,010 --> 00:18:47,770
Måste chefen själv kommer, och i processen måste det visas till

227
00:18:47,770 --> 00:18:52,340
Hela oskyldig familj att undersökningen av denna misstänkta

228
00:18:52,340 --> 00:18:58,190
omständighet kunde anförtros endast till intelligens driftsledare?

229
00:18:58,190 --> 00:19:03,760
Och mer som en följd av den glada stat där denna idé lade Gregor än som

230
00:19:03,760 --> 00:19:11,370
ett resultat av en faktisk beslut, svängde han sig med all sin kraft ur sängen.

231
00:19:11,370 --> 00:19:15,540
Det var en högljudd duns, men inte en riktig krasch.

232
00:19:15,540 --> 00:19:21,870
Fallet togs upp något av mattan och dessutom var hans tillbaka mer

233
00:19:21,870 --> 00:19:25,400
elastiska än Gregor hade trott.

234
00:19:25,400 --> 00:19:30,750
Av den anledningen tråkig buller var inte fullt så framträdande.

235
00:19:30,750 --> 00:19:36,060
Men han hade inte höll upp huvudet med tillräcklig omsorg och hade slagit den.

236
00:19:36,060 --> 00:19:43,180
Han vred på huvudet, irriterad och i smärta, och gned den på mattan.

237
00:19:43,180 --> 00:19:47,950
"Någonting har fallit in där", sade chefen i nästa rum till vänster.

238
00:19:47,950 --> 00:19:53,200
Gregor försökte föreställa sig själv om något som liknar vad som hände med

239
00:19:53,200 --> 00:19:57,410
honom idag kunde också ha hänt någon gång till chefen.

240
00:19:57,410 --> 00:20:02,870
Minst en var tvungen att medge möjligheten av en sådan sak.

241
00:20:02,870 --> 00:20:09,010
Men som för att ge en grov svar på denna fråga, chef nu, med en

242
00:20:09,010 --> 00:20:15,310
squeak av hans polerade stövlar, tog några bestämda steg i rummet bredvid.

243
00:20:15,310 --> 00:20:19,960
Från det angränsande rummet till höger syster var viska att informera Gregor:

244
00:20:19,960 --> 00:20:26,680
"Gregor, är chef här." "Jag vet", sa Gregor för sig själv.

245
00:20:26,680 --> 00:20:32,820
Men han vågade inte göra sin röst högt nog så att hans syster kunde höra.

246
00:20:32,820 --> 00:20:38,110
"Gregor", sa hans far nu från den angränsande rummet till vänster, "Mr Chef

247
00:20:38,110 --> 00:20:42,590
har kommit och frågar varför du inte har kvar på det tidiga tåget.

248
00:20:42,590 --> 00:20:45,530
Vi vet inte vad vi ska säga till honom.

249
00:20:45,530 --> 00:20:49,880
Dessutom vill han också tala till dig personligen.

250
00:20:49,880 --> 00:20:54,010
Så snälla öppna dörren. Han kommer att vara tillräckligt bra för att förlåta röran

251
00:20:54,010 --> 00:20:56,320
i ditt rum. "

252
00:20:56,320 --> 00:21:00,900
I mitten av allt detta, som kallas chef på ett vänligt sätt, "Bra

253
00:21:00,900 --> 00:21:02,010
morgon, Mr Samsa. "

254
00:21:02,010 --> 00:21:08,280
"Han är inte bra", sa hans mor till chefen, medan hans far var fortfarande talar

255
00:21:08,280 --> 00:21:12,590
vid dörren: "Han är inte bra, tro mig, Mr Manager.

256
00:21:12,590 --> 00:21:16,150
Annars hur skulle Gregor missar ett tåg?

257
00:21:16,150 --> 00:21:19,680
Den unge mannen har ingenting i huvudet förutom affärer.

258
00:21:19,680 --> 00:21:23,160
Jag är nästan arg att han aldrig går ut på natten.

259
00:21:23,160 --> 00:21:29,050
Just nu har han varit i staden åtta dagar, men han har varit hemma varje kväll.

260
00:21:29,050 --> 00:21:35,380
Han sitter här med oss vid bordet och läser tidningen tyst eller studier hans resa

261
00:21:35,380 --> 00:21:36,770
scheman.

262
00:21:36,770 --> 00:21:40,860
Det är en ganska en skenmanöver för honom att syssla med NÄTMÖNSTER.

263
00:21:40,860 --> 00:21:46,870
Till exempel, skar han ut en liten ram under loppet av två eller tre kvällar.

264
00:21:46,870 --> 00:21:49,250
Du skulle bli förvånad över hur vackert det är.

265
00:21:49,250 --> 00:21:53,470
Det hänger rätt inne i rummet. Du ser det direkt, så snart som

266
00:21:53,470 --> 00:21:57,950
Gregor öppnar dörren. Hur som helst, jag är glad att du är här, mr

267
00:21:57,950 --> 00:21:58,550
Manager.

268
00:21:58,550 --> 00:22:02,780
Själva, skulle vi aldrig ha gjort Gregor öppna dörren.

269
00:22:02,780 --> 00:22:07,940
Han är så envis, och han är definitivt inte bra, även om han förnekade att detta

270
00:22:07,940 --> 00:22:09,970
morgonen. "

271
00:22:09,970 --> 00:22:17,990
"Jag kommer direkt", sa Gregor långsamt och medvetet och inte röra sig, så att inte

272
00:22:17,990 --> 00:22:21,130
att förlora ett ord av samtalet.

273
00:22:21,130 --> 00:22:26,960
"Min kära fru, jag kan inte förklara det för mig själv på något annat sätt", sade chefen;

274
00:22:26,960 --> 00:22:29,170
"Jag hoppas att det är inget allvarligt.

275
00:22:29,170 --> 00:22:34,860
Å andra sidan måste jag också säga att vi företagare, lyckligtvis eller olyckligtvis,

276
00:22:34,860 --> 00:22:41,350
Men man ser på det, väldigt ofta helt enkelt måste övervinna en lätt illamående för

277
00:22:41,350 --> 00:22:43,540
affärsmässiga skäl. "

278
00:22:43,540 --> 00:22:48,910
"Så kan Mr chef komma att se dig nu?" Frågade hans far otåligt och

279
00:22:48,910 --> 00:22:53,880
knackade åter på dörren. "Nej", sade Gregor.

280
00:22:53,880 --> 00:22:59,030
I det angränsande rummet till vänster en smärtsam stillhet härstammade.

281
00:22:59,030 --> 00:23:05,510
I det angränsande rummet till höger syster började snyfta.

282
00:23:05,510 --> 00:23:08,810
Varför inte hans syster gå till andra?

283
00:23:08,810 --> 00:23:13,470
Hon hade nog bara kommit upp ur sängen nu och hade inte ens börjat klä

284
00:23:13,470 --> 00:23:16,710
ännu. Varför grät hon?

285
00:23:16,710 --> 00:23:21,900
Eftersom han inte fick upp och var inte låta chefen i, eftersom han var i

286
00:23:21,900 --> 00:23:27,710
riskerar att förlora sin position, och för då hans chef skulle grävling hans föräldrar en gång

287
00:23:27,710 --> 00:23:29,720
igen med den gamla krav?

288
00:23:29,720 --> 00:23:34,650
Det var förmodligen onödiga bekymmer just nu.

289
00:23:34,650 --> 00:23:39,990
Gregor var fortfarande här och tänkte inte alls om att överge sin familj.

290
00:23:39,990 --> 00:23:46,390
Just nu han låg just där på mattan, och ingen som visste om hans

291
00:23:46,390 --> 00:23:51,230
skick skulle ha allvar krävde att han lät chefen i.

292
00:23:51,230 --> 00:23:56,750
Men Gregor skulle inte vara lättvindigt avfärdas rätt sätt på grund av denna lilla

293
00:23:56,750 --> 00:24:03,470
oartighet, som han skulle finna en enkel och lämplig ursäkt senare.

294
00:24:03,470 --> 00:24:08,390
Det verkade till Gregor att det kan vara mycket mer rimligt att lämna honom i fred vid

295
00:24:08,390 --> 00:24:13,340
För närvarande istället för att störa honom med gråt och samtal.

296
00:24:13,340 --> 00:24:19,710
Men det var mycket osäkerhet som bekymrade de andra och ursäktade sina

297
00:24:19,710 --> 00:24:25,120
beteende. "Mr Samsa, "chefen var nu skrika,

298
00:24:25,120 --> 00:24:28,300
hans röst upp, "vad är det?

299
00:24:28,300 --> 00:24:34,320
Du är barrikadera dig i ditt rum, svara med bara ett ja och ett nej, gör

300
00:24:34,320 --> 00:24:40,890
allvarliga och onödiga problem för dina föräldrar, och försumma (jag nämner detta

301
00:24:40,890 --> 00:24:46,680
endast i förbigående) dina kommersiella arbetsuppgifter på ett verkligt okända sätt.

302
00:24:46,680 --> 00:24:51,990
Jag talar här i namn av dina föräldrar och din arbetsgivare, och jag

303
00:24:51,990 --> 00:24:58,860
begär du på fullaste allvar för en omedelbar och tydlig förklaring.

304
00:24:58,860 --> 00:24:59,910
Jag är förvånad.

305
00:24:59,910 --> 00:25:05,340
Jag är förvånad. Jag trodde jag kände dig som en lugn, rimlig

306
00:25:05,340 --> 00:25:11,830
person, och nu tycks plötsligt vill börja paraderar runt i konstiga stämningar.

307
00:25:11,830 --> 00:25:18,500
Chefen visade mig tidigare i dag en möjlig förklaring till din

308
00:25:18,500 --> 00:25:22,820
vanvård - det gällde insamlingen av pengar som anförtrotts dig en kort tid sedan -

309
00:25:22,820 --> 00:25:26,580
men i verkligheten jag gav honom nästan mitt ord på

310
00:25:26,580 --> 00:25:30,530
heder och samvete att denna förklaring inte kunde vara korrekt.

311
00:25:30,530 --> 00:25:36,930
Men nu ser jag här en ofattbar gris yrsel, och jag är helt förlora

312
00:25:36,930 --> 00:25:39,680
önskan att tala för dig det minsta.

313
00:25:39,680 --> 00:25:44,470
Och din position är inte alls den säkraste.

314
00:25:44,470 --> 00:25:48,710
Ursprungligen jag ville nämna detta för dig privat, men eftersom du låter

315
00:25:48,710 --> 00:25:53,430
jag slösa min tid här ingen nytta, jag vet inte varför saken inte skulle komma till

316
00:25:53,430 --> 00:25:54,700
uppmärksamhet av dina föräldrar.

317
00:25:54,700 --> 00:26:01,170
Produktiviteten har också varit mycket otillfredsställande nyligen.

318
00:26:01,170 --> 00:26:06,080
Naturligtvis är det inte den tid på året att göra exceptionella verksamhet, inser vi

319
00:26:06,080 --> 00:26:12,170
det, men en tid på året för att bedriva någon verksamhet, det finns inget sådant alls,

320
00:26:12,170 --> 00:26:15,790
Mr Samsa, och något sådant får aldrig vara. "

321
00:26:15,790 --> 00:26:22,620
"Men Mr Manager" kallas Gregor, utom sig, och i hans agitation, glömma

322
00:26:22,620 --> 00:26:27,880
allt annat, "Jag öppnar dörren omedelbart, detta ögonblick.

323
00:26:27,880 --> 00:26:32,920
En lätt illamående, en yr stava, har hindrat mig från att stiga upp.

324
00:26:32,920 --> 00:26:37,990
Jag är fortfarande i sängen just nu. Men jag är ganska pigg igen.

325
00:26:37,990 --> 00:26:41,410
Jag är mitt uppe i att komma ur sängen.

326
00:26:41,410 --> 00:26:46,560
Bara ha tålamod för en kort stund! Saker kommer inte så bra som jag trodde.

327
00:26:46,560 --> 00:26:52,000
Men saker är bra. Hur plötsligt kan det komma någon!

328
00:26:52,000 --> 00:26:54,660
Endast igår kväll gick allt bra med mig.

329
00:26:54,660 --> 00:26:58,830
Mina föräldrar vet säkert det. Faktiskt bara igår kväll hade jag en

330
00:26:58,830 --> 00:27:00,540
liten föraning.

331
00:27:00,540 --> 00:27:06,710
Människor måste ha sett det i mig. Varför har jag inte rapporterat det till kontoret?

332
00:27:06,710 --> 00:27:11,290
Men folk tror alltid att de ska komma över sjukdom utan att behöva bo på

333
00:27:11,290 --> 00:27:12,480
hemma.

334
00:27:12,480 --> 00:27:16,150
Mr Manager! Ta det lugnt på mina föräldrar!

335
00:27:16,150 --> 00:27:20,930
Det finns egentligen ingen grund för den kritik som ni nu gör mot mig, och

336
00:27:20,930 --> 00:27:24,510
verkligen ingen har sagt ett ord till mig om det.

337
00:27:24,510 --> 00:27:28,440
Kanske har du inte läst den senaste order som jag levererats.

338
00:27:28,440 --> 00:27:34,850
Dessutom nu är jag iväg på min resa på 8:00 tåget, de få timmar

339
00:27:34,850 --> 00:27:37,160
Resten har gjort mig starkare.

340
00:27:37,160 --> 00:27:42,000
Mr Manager, stanna inte. Jag kommer att vara på kontoret i personen rätt

341
00:27:42,000 --> 00:27:46,290
bort. Ha godheten att säga att och att

342
00:27:46,290 --> 00:27:50,180
förmedla min avseenden chefen. "

343
00:27:50,180 --> 00:27:55,690
Medan Gregor var snabbt blurting allt detta, knappt medveten om vad han sade, han

344
00:27:55,690 --> 00:28:01,030
hade flyttat nära byrå utan ansträngning, förmodligen som en följd av

345
00:28:01,030 --> 00:28:03,860
praktiken han redan haft i sängen, och nu

346
00:28:03,860 --> 00:28:10,220
han försökte resa sig upp på det. Egentligen ville han öppna dörren.

347
00:28:10,220 --> 00:28:16,270
Han ville verkligen låta sig ses av och tala med chefen.

348
00:28:16,270 --> 00:28:21,460
Han var angelägen att bevittna vad de andra ber nu om honom skulle säga när de såg

349
00:28:21,460 --> 00:28:25,400
honom. Om de var förvånade, då Gregor hade ingen

350
00:28:25,400 --> 00:28:28,690
mer ansvar och kan vara lugn.

351
00:28:28,690 --> 00:28:35,270
Men om de accepterade allt tyst, då han skulle ha någon anledning att bli upphetsad

352
00:28:35,270 --> 00:28:40,380
och om han fick en gå vidare, skulle verkligen vara på stationen vid åttatiden.

353
00:28:40,380 --> 00:28:46,780
Vid första han gled ner några gånger på den släta byrå.

354
00:28:46,780 --> 00:28:52,480
Men till sist gav han sig själv en sista sväng och stod upprätt där.

355
00:28:52,480 --> 00:28:57,840
Han var inte längre alls medveten om smärtor i nedre delen av kroppen, oavsett hur de kan

356
00:28:57,840 --> 00:29:00,140
fortfarande sting.

357
00:29:00,140 --> 00:29:05,120
Nu lät han sig falla mot baksidan av en närliggande stol, på kanten som han

358
00:29:05,120 --> 00:29:08,300
stagade sig med sin tunna lemmar.

359
00:29:08,300 --> 00:29:14,080
Genom att göra detta fick han kontroll över sig själv och höll tyst, för han kunde nu

360
00:29:14,080 --> 00:29:16,650
hör chef.

361
00:29:16,650 --> 00:29:22,950
"Har du förstått ett enda ord?" Chefen frågade föräldrar ", spelar han

362
00:29:22,950 --> 00:29:23,920
dåren med oss? "

363
00:29:23,920 --> 00:29:30,020
"För Guds skull", ropade modern redan i tårar ", kanske han är mycket sjuk och vi

364
00:29:30,020 --> 00:29:31,960
upprörande honom. Grete!

365
00:29:31,960 --> 00:29:34,940
Grete! "Hon skrek på den punkten.

366
00:29:34,940 --> 00:29:38,320
"Mamma?" Kallas syster från den andra sidan.

367
00:29:38,320 --> 00:29:42,250
De var att göra sig förstådd genom Gregor rum.

368
00:29:42,250 --> 00:29:44,270
"Du måste gå till läkare direkt.

369
00:29:44,270 --> 00:29:46,830
Gregor är sjuk. Skynda till doktorn.

370
00:29:46,830 --> 00:29:50,530
Har du hört Gregor tala ännu? "

371
00:29:50,530 --> 00:29:56,500
"Det var ett djur röst", sade chefen, anmärkningsvärt tyst i jämförelse

372
00:29:56,500 --> 00:29:59,340
till moderns skrik. "Anna!

373
00:29:59,340 --> 00:30:04,120
Anna! "Skrek fadern genom hallen in i köket, klappade händerna,

374
00:30:04,120 --> 00:30:06,860
"Hämta en låssmed direkt!"

375
00:30:06,860 --> 00:30:11,970
De två unga kvinnorna var redan körs genom salen med svischande kjol - hur

376
00:30:11,970 --> 00:30:16,250
hade hans syster klädde sig så snabbt? - och slet öppna dörrarna till

377
00:30:16,250 --> 00:30:17,520
lägenhet.

378
00:30:17,520 --> 00:30:22,150
Man kunde inte höra dörrarna stänger alls. De förmodligen hade lämnat dem öppna, vilket är

379
00:30:22,150 --> 00:30:28,530
brukligt i en lägenhet där en stor olycka har ägt rum.

380
00:30:28,530 --> 00:30:32,360
Dock hade Gregor blivit mycket lugnare.

381
00:30:32,360 --> 00:30:37,540
Okej, hade folk förstår inte hans ord längre, även om de verkade klara

382
00:30:37,540 --> 00:30:43,450
nog för honom, tydligare än tidigare, kanske för att hans öron hade vant sig

383
00:30:43,450 --> 00:30:44,450
dem.

384
00:30:44,450 --> 00:30:49,190
Men åtminstone personer tyckte nu att det var inte okej med honom och var

385
00:30:49,190 --> 00:30:51,430
beredd att hjälpa honom.

386
00:30:51,430 --> 00:30:56,700
Det förtroende och säkerhet som den första arrangemang hade genomförts

387
00:30:56,700 --> 00:30:58,630
fick honom att må bra.

388
00:30:58,630 --> 00:31:05,070
Han kände sig inkluderade en gång i kretsen av mänskligheten och väntade från

389
00:31:05,070 --> 00:31:10,740
både läkare och låssmed, utan att skilja mellan dem med någon verklig

390
00:31:10,740 --> 00:31:15,530
precision, vackra och överraskande resultat.

391
00:31:15,530 --> 00:31:20,630
För att få en så tydlig röst som möjligt för det kritiska samtalet

392
00:31:20,630 --> 00:31:25,890
som var nära förestående, hostade han lite, och definitivt gjorde sig besväret att göra detta

393
00:31:25,890 --> 00:31:28,950
i en riktigt dämpad sätt, eftersom det var

394
00:31:28,950 --> 00:31:35,220
möjligt att även detta ljud lät som något annat än en människa hosta.

395
00:31:35,220 --> 00:31:39,450
Han inte längre betrodda sig att besluta något mer.

396
00:31:39,450 --> 00:31:43,230
Under tiden i rummet bredvid det hade blivit riktigt tyst.

397
00:31:43,230 --> 00:31:48,460
Kanske hans föräldrar satt med chefen vid bordet viskande, kanske

398
00:31:48,460 --> 00:31:52,940
de alla lutar sig mot dörren och lyssnade.

399
00:31:52,940 --> 00:31:59,080
Gregor tryckte sig sakta mot dörren, med hjälp av fåtölj, låt

400
00:31:59,080 --> 00:32:05,900
gå på det där, kastade sig mot dörren, höll sig upprätt mot den -

401
00:32:05,900 --> 00:32:09,200
bollar av hans små ben hade lite klibbig

402
00:32:09,200 --> 00:32:14,870
grejer på dem - och vilade det ett ögonblick från hans ansträngning.

403
00:32:14,870 --> 00:32:20,100
Sedan gjorde han ett försök att vrida om nyckeln i låset med munnen.

404
00:32:20,100 --> 00:32:24,690
Tyvärr verkade det som han hade inga riktiga tänder.

405
00:32:24,690 --> 00:32:28,070
Hur då skulle han ta tag i nyckeln?

406
00:32:28,070 --> 00:32:34,070
Men för att kompensera för att hans käkar var naturligtvis mycket stark, med deras hjälp han

407
00:32:34,070 --> 00:32:37,160
lyckades få nyckeln verkligen rör sig.

408
00:32:37,160 --> 00:32:42,150
Han märkte inte att han uppenbarligen var att tillfoga någon skada på sig själv, för en

409
00:32:42,150 --> 00:32:50,560
brun vätska kom ut ur hans mun, flödade över nyckeln och droppade ner på golvet.

410
00:32:50,560 --> 00:32:54,230
"Bara lyssna en stund", sade chefen i rummet bredvid, "han är att vrida på

411
00:32:54,230 --> 00:32:59,530
nyckeln. "För Gregor som var en stor uppmuntran.

412
00:32:59,530 --> 00:33:03,970
Men alla borde ha ropade till honom, inklusive hans far och mor, "Kom igen,

413
00:33:03,970 --> 00:33:10,100
Gregor, "De borde ha ropat," fortsätt, fortsätt arbeta på låset ".

414
00:33:10,100 --> 00:33:15,150
Att föreställa sig att alla hans ansträngningar följs med spänning, lite han ner

415
00:33:15,150 --> 00:33:19,720
frenetiskt på knappen med all den kraft han kunde uppbåda.

416
00:33:19,720 --> 00:33:24,190
Som den viktigaste vände mer, dansade han runt låset.

417
00:33:24,190 --> 00:33:30,380
Nu höll han sig upprätt endast med hans mun, och han var tvungen att hänga på

418
00:33:30,380 --> 00:33:36,060
knappen eller tryck ner den igen med hela tyngden av sin kropp, om det behövs.

419
00:33:36,060 --> 00:33:43,370
De ganska distinkt klick på låset när det slutligen brast verkligen vaknade Gregor upp.

420
00:33:43,370 --> 00:33:50,190
Andas tungt sade han till sig själv, "Så jag inte behöver låssmed", och han satte sin

421
00:33:50,190 --> 00:33:55,870
huvudet mot handtaget för att öppna dörren helt.

422
00:33:55,870 --> 00:34:01,650
Eftersom han var tvungen att öppna dörren på detta sätt, var det öppet redan mycket brett utan

423
00:34:01,650 --> 00:34:04,310
honom är ännu inte riktigt syns.

424
00:34:04,310 --> 00:34:09,950
Han hade först vända sig sakta runt kanten av dörren, mycket noga, av

425
00:34:09,950 --> 00:34:14,849
Självklart, om han inte ville falla tafatt på rygg precis vid ingången till

426
00:34:14,849 --> 00:34:16,240
rum.

427
00:34:16,240 --> 00:34:21,369
Han var fortfarande upptagna med detta svåra rörelse och hade inte tid att betala

428
00:34:21,369 --> 00:34:26,609
uppmärksamhet åt något annat, när han hörde chefen utropa ett högt "Åh!" - det

429
00:34:26,609 --> 00:34:30,269
lät som vindens vinande - och nu är han

430
00:34:30,269 --> 00:34:35,990
såg honom, närmast dörren, trycker sin hand mot sin öppna mun och rörliga

431
00:34:35,990 --> 00:34:42,329
långsamt tillbaka, som om en osynlig konstant kraft drev bort honom.

432
00:34:42,329 --> 00:34:48,480
Hans mor - trots närvaro av chefen stod hon här med sitt hår

433
00:34:48,480 --> 00:34:53,409
sticker upp på slutet, fortfarande en röra från natten - såg på sin far med henne

434
00:34:53,409 --> 00:34:55,609
händerna knäppta.

435
00:34:55,609 --> 00:35:01,049
Hon gick då två steg mot Gregor och kollapsade mitt i hennes

436
00:35:01,049 --> 00:35:06,960
kjolar, som var utspridda runt omkring henne, ansiktet sjunkit på hennes bröst,

437
00:35:06,960 --> 00:35:09,329
helt dold.

438
00:35:09,329 --> 00:35:15,640
Hans pappa knöt handen med ett fientligt uttryck, som om han ville driva Gregor

439
00:35:15,640 --> 00:35:21,150
tillbaka till sitt rum, då såg osäkert runt i vardagsrummet, täckt sina ögon

440
00:35:21,150 --> 00:35:27,990
med sina händer och grät så att hans väldiga bröst skakade.

441
00:35:27,990 --> 00:35:33,999
På denna punkt Gregor inte tog ett steg in i rummet, men lutade sig hans kropp från

442
00:35:33,999 --> 00:35:40,680
insida mot ordentligt fastskruvade flygel dörren så att endast halva hans kropp var

443
00:35:40,680 --> 00:35:43,470
synlig, liksom hans huvud, lutas

444
00:35:43,470 --> 00:35:48,109
sidled, med vilken han tittade över på andra.

445
00:35:48,109 --> 00:35:50,880
Under tiden hade det blivit mycket ljusare.

446
00:35:50,880 --> 00:35:56,400
Stående tydligt från andra sidan av gatan var en del av det ändlösa grå-

447
00:35:56,400 --> 00:36:03,190
svart hus beläget mitt emot - det var ett sjukhus - med dess stränga vanliga fönster

448
00:36:03,190 --> 00:36:05,480
bryta upp fasaden.

449
00:36:05,480 --> 00:36:12,799
Regnet var fortfarande på väg ner, men bara i stora enstaka droppar synligt och fast

450
00:36:12,799 --> 00:36:17,749
kastades ner en efter en på marken.

451
00:36:17,749 --> 00:36:23,240
Den frukosträtter stod staplade runt på bordet, eftersom det för sin far

452
00:36:23,240 --> 00:36:28,910
frukosten var den viktigaste måltiden på dagen, som han längre i timmar med

453
00:36:28,910 --> 00:36:32,650
läser olika tidningar.

454
00:36:32,650 --> 00:36:37,680
Direkt över på den motsatta väggen hängde ett fotografi av Gregor från tiden för hans

455
00:36:37,680 --> 00:36:43,950
militärtjänst, det var en bild av honom som en löjtnant, som han, ler och oro

456
00:36:43,950 --> 00:36:51,920
fri, med handen på sitt svärd, krävde respekt för sitt lager och uniform.

457
00:36:51,920 --> 00:36:57,410
Dörren till hallen var på glänt, och sedan dörren till lägenheten var också öppen,

458
00:36:57,410 --> 00:37:02,809
man kunde se ut i landningen av lägenheten och början av trappan

459
00:37:02,809 --> 00:37:05,440
går ner.

460
00:37:05,440 --> 00:37:10,579
"Nu", sa Gregor, väl medveten om att han var den ende som hade hållit sitt lugn.

461
00:37:10,579 --> 00:37:17,730
"Jag klär direkt, packa ihop insamling av prover, och iväg.

462
00:37:17,730 --> 00:37:20,890
Du låter mig ut på min väg, kommer du inte?

463
00:37:20,890 --> 00:37:26,599
Du ser, Mr Manager, jag är inte tjurskalliga, och jag är glad att arbeta.

464
00:37:26,599 --> 00:37:30,859
Att resa är utmattande, men jag kunde inte leva utan den.

465
00:37:30,859 --> 00:37:33,480
Vart ska du, Mr Manager? Till kontoret?

466
00:37:33,480 --> 00:37:34,220
Verkligen?

467
00:37:34,220 --> 00:37:36,140
Kommer ni att rapportera allt sanningsenligt?

468
00:37:36,140 --> 00:37:42,779
En person kan vara arbetsoförmögen ett ögonblick, men det är just den bästa

469
00:37:42,779 --> 00:37:48,329
tid att minnas tidigare resultat och att anse att senare, efter

470
00:37:48,329 --> 00:37:51,109
hinder har knuffat undan den

471
00:37:51,109 --> 00:37:54,299
person kommer att arbeta ännu mer ivrigt och intensivt.

472
00:37:54,299 --> 00:38:00,359
Jag är verkligen så tacksamhetsskuld till Mr Chief - vet du mycket väl.

473
00:38:00,359 --> 00:38:05,079
Å andra sidan är jag bekymrad över mina föräldrar och min syster.

474
00:38:05,079 --> 00:38:09,309
Jag är i en fix, men jag ska arbeta mig ur den igen.

475
00:38:09,309 --> 00:38:13,640
Gör inte saker och ting svårare för mig än de redan är.

476
00:38:13,640 --> 00:38:18,999
Tala för min räkning på kontoret! Folk tycker inte om resande försäljare.

477
00:38:18,999 --> 00:38:20,519
Jag vet det.

478
00:38:20,519 --> 00:38:25,240
Folk tror de tjänar krukor av pengar och således leda ett fint liv.

479
00:38:25,240 --> 00:38:28,680
Folk har inte ens någon särskild anledning att tänka igenom denna dom mer

480
00:38:28,680 --> 00:38:29,130
tydligt.

481
00:38:29,130 --> 00:38:35,819
Men du, Mr Manager har du ett bättre perspektiv på vad det innebär än andra

482
00:38:35,819 --> 00:38:39,970
människor, även, säger jag totalt förtroende, ett bättre perspektiv än Mr

483
00:38:39,970 --> 00:38:42,900
Ordförande själv, som i sin egenskap av

484
00:38:42,900 --> 00:38:48,690
Arbetsgivaren kan låta sin dom att göra tillfälliga misstag på bekostnad av en

485
00:38:48,690 --> 00:38:50,049
anställd.

486
00:38:50,049 --> 00:38:55,049
Ni vet också mycket väl att den resande säljare som är utanför

487
00:38:55,049 --> 00:39:02,809
kontoret nästan hela året kan bli så lätt ett offer för skvaller, tillfälligheter,

488
00:39:02,809 --> 00:39:05,579
och ogrundade klagomål, mot vilka

489
00:39:05,579 --> 00:39:10,660
det är omöjligt för honom att försvara sig, eftersom för det mesta att han inte hör

490
00:39:10,660 --> 00:39:16,990
om dem alls och endast då när han är utmattad efter att ha avslutat en resa och på

491
00:39:16,990 --> 00:39:21,150
hem kommer till känna i sin egen kropp de otäcka

492
00:39:21,150 --> 00:39:25,890
konsekvenser, som inte kan grundligt utforskas tillbaka till sitt ursprung.

493
00:39:25,890 --> 00:39:30,900
Mr Manager, lämna inte utan att tala ett ord talar om för mig att du åtminstone

494
00:39:30,900 --> 00:39:33,049
medge att jag är lite i rätt! "

495
00:39:33,049 --> 00:39:41,400
Men Gregor första ord chefen hade redan vänt sig bort, och nu tittade han tillbaka

496
00:39:41,400 --> 00:39:46,680
på Gregor över hans rycker på axlarna med hopknipna läppar.

497
00:39:46,680 --> 00:39:52,819
Under Gregor tal han var inte stilla en stund men höll sig bort mot

498
00:39:52,819 --> 00:39:58,680
dörr, utan att ta blicken från Gregor, men egentligen gradvis, som om det fanns ett

499
00:39:58,680 --> 00:40:01,749
Hemligheten förbudet att lämna rummet.

500
00:40:01,749 --> 00:40:06,680
Han var redan i hallen, och med tanke på plötslig rörelse med vilken han till slut

501
00:40:06,680 --> 00:40:11,049
drog foten ut ur vardagsrummet, kunde man ha trott att han just hade bränt

502
00:40:11,049 --> 00:40:13,359
sulan på foten.

503
00:40:13,359 --> 00:40:18,660
I hallen, men sträckte han sin högra hand ut från hans kropp mot

504
00:40:18,660 --> 00:40:24,140
trappan, som om några verkligt övernaturliga lättnad väntade på honom

505
00:40:24,140 --> 00:40:27,079
där.

506
00:40:27,079 --> 00:40:33,759
Gregor insåg att han inte under några omständigheter tillåta förvaltaren att försvinna

507
00:40:33,759 --> 00:40:39,150
i denna sinnesstämning, som i synnerhet om hans position i företaget var inte placeras

508
00:40:39,150 --> 00:40:41,789
i den största fara.

509
00:40:41,789 --> 00:40:44,690
Hans föräldrar förstod inte allt detta mycket väl.

510
00:40:44,690 --> 00:40:50,359
Under många år hade de utvecklat den övertygelsen att Gregor bildades för livet

511
00:40:50,359 --> 00:40:56,200
i hans firma och dessutom hade de så mycket att göra nuförtiden med sin nuvarande

512
00:40:56,200 --> 00:41:00,249
problem att allt förutseende var främmande för dem.

513
00:41:00,249 --> 00:41:06,019
Men Gregor hade denna framsynthet. Chefen måste hållas tillbaka, lugnat ner sig,

514
00:41:06,019 --> 00:41:09,390
övertygad, och slutligen vann över.

515
00:41:09,390 --> 00:41:13,630
Framtiden för Gregor och hans familj berodde egentligen på det!

516
00:41:13,630 --> 00:41:17,430
Om bara syster hade varit där! Hon var smart.

517
00:41:17,430 --> 00:41:22,509
Hon hade redan grät medan Gregor fortfarande låg stilla på rygg.

518
00:41:22,509 --> 00:41:27,989
Och chefen, denna vän av damerna, skulle säkert låta sig vägledas av

519
00:41:27,989 --> 00:41:29,009
henne.

520
00:41:29,009 --> 00:41:33,880
Hon skulle ha stängt dörren till lägenheten och pratade honom ur hans skräck

521
00:41:33,880 --> 00:41:38,099
i hallen. Men systern var inte ens där.

522
00:41:38,099 --> 00:41:42,509
Gregor måste hantera det själv.

523
00:41:42,509 --> 00:41:48,170
Utan att tänka att han ännu inte visste något om hans nuvarande förmåga att röra

524
00:41:48,170 --> 00:41:54,039
och att hans tal kanske - ja förmodligen - återigen hade inte varit

525
00:41:54,039 --> 00:41:56,700
förstod lämnade han flygel dörren,

526
00:41:56,700 --> 00:42:01,680
knuffade sig genom öppningen, och ville gå över till chef, som var

527
00:42:01,680 --> 00:42:06,599
redan innehar tight på ledstången med båda händerna på landning i en

528
00:42:06,599 --> 00:42:08,329
löjligt sätt.

529
00:42:08,329 --> 00:42:14,150
Men när han letade efter något att hålla fast vid, med ett litet skrik Gregor

530
00:42:14,150 --> 00:42:17,650
omedelbart föll ner på sina många små ben.

531
00:42:17,650 --> 00:42:23,099
Knappt hade detta hänt, när han kände för första gången den morgonen en allmän

532
00:42:23,099 --> 00:42:25,450
fysiska välbefinnande.

533
00:42:25,450 --> 00:42:32,259
De små benen hade fast golvet under dem, de lydde perfekt, då han märkte att hans

534
00:42:32,259 --> 00:42:37,710
glädje och strävade efter att bära honom framåt i den riktning han ville.

535
00:42:37,710 --> 00:42:43,069
Genast han trodde att den slutliga förbättring av alla hans lidande var

536
00:42:43,069 --> 00:42:44,349
omedelbart till hands.

537
00:42:44,349 --> 00:42:51,329
Men just i det ögonblick när han låg på golvet gunga på ett återhållsamt sätt ganska

538
00:42:51,329 --> 00:42:56,599
nära och mittemot hans mor, som uppenbarligen hade helt sjunkit ner

539
00:42:56,599 --> 00:42:59,869
själv, sprang hon plötsligt rätt upp med

540
00:42:59,869 --> 00:43:06,819
armarna spridit sig långt ifrån varandra och hennes fingrar längre och ropade "Hjälp, för Guds

541
00:43:06,819 --> 00:43:08,839
skull, hjälp! "

542
00:43:08,839 --> 00:43:14,460
Hon höll huvudet nedböjt, som om hon ville se Gregor bättre, men sprang

543
00:43:14,460 --> 00:43:19,720
vettlöst tillbaka, motsäger att gest, glömma att bakom henne stod

544
00:43:19,720 --> 00:43:22,109
bordet med alla rätter på den.

545
00:43:22,109 --> 00:43:27,839
När hon nådde bordet, satte hon sig tungt på den, som om frånvarande, och

546
00:43:27,839 --> 00:43:33,369
verkade inte märka alls som bredvid henne kaffe var att hälla ut på

547
00:43:33,369 --> 00:43:37,980
matta i en full ström från välte stor behållare.

548
00:43:37,980 --> 00:43:45,579
"Mamma, mamma", sa Gregor tyst och såg över mot henne.

549
00:43:45,579 --> 00:43:49,970
Chefen ögonblick hade försvunnit helt från hans sinne.

550
00:43:49,970 --> 00:43:56,420
Vid åsynen av det strömmande kaffe Gregor kunde inte sluta sig knäppte med käkarna i

551
00:43:56,420 --> 00:43:57,660
luften några gånger.

552
00:43:57,660 --> 00:44:05,369
På att hans mamma skrek igen, skyndade från bordet, och kollapsade i

553
00:44:05,369 --> 00:44:09,539
armar av sin far, som rusade mot henne.

554
00:44:09,539 --> 00:44:14,619
Men Gregor hade inte tid just nu för sina föräldrar - föreståndaren hade redan på

555
00:44:14,619 --> 00:44:18,920
trappa. Hakan nivå med räcke, den

556
00:44:18,920 --> 00:44:22,259
chef såg tillbaka för sista gången.

557
00:44:22,259 --> 00:44:26,039
Gregor tog en inledande rörelse för att hinna upp till honom om möjligt.

558
00:44:26,039 --> 00:44:30,730
Men chefen måste ha misstänkt något, eftersom han gjorde ett språng ner över

559
00:44:30,730 --> 00:44:35,319
ett par trappor och försvann, fortfarande skrek "Va!"

560
00:44:35,319 --> 00:44:40,440
Ljudet ekade i hela trapphuset.

561
00:44:40,440 --> 00:44:46,130
Nu, tyvärr flykt chefen verkade också förvirra sin far

562
00:44:46,130 --> 00:44:46,789
helt.

563
00:44:46,789 --> 00:44:52,420
Tidigare hade han varit relativt lugn, för i stället för att springa efter chefen

564
00:44:52,420 --> 00:44:58,069
själv eller åtminstone inte hindra Gregor från hans strävan, med sin högra hand han

565
00:44:58,069 --> 00:45:00,960
grep tag i chefens sockerrör, som

566
00:45:00,960 --> 00:45:05,079
han hade lämnat bakom med sin hatt och överrock på en stol.

567
00:45:05,079 --> 00:45:09,599
Med sin vänstra hand, tog hans far upp en stor tidning från bordet och,

568
00:45:09,599 --> 00:45:15,619
stampade på golvet, började han köra Gregor tillbaka in i hans rum genom att

569
00:45:15,619 --> 00:45:18,829
viftar med käppen och tidningen.

570
00:45:18,829 --> 00:45:25,079
Ingen begäran av Gregor talet var till någon nytta, ingen begäran skulle ens förstås.

571
00:45:25,079 --> 00:45:30,739
Oavsett hur villig han skulle vända på huvudet respektfullt, stampade hans far bara

572
00:45:30,739 --> 00:45:33,880
alla hårdare med fötterna.

573
00:45:33,880 --> 00:45:38,730
Tvärs över rummet från honom hans mor hade dragit öppna ett fönster, trots det svala

574
00:45:38,730 --> 00:45:44,980
väder, och lutar sig med händerna på hennes kinder, sköt hon sitt ansikte långt utanför

575
00:45:44,980 --> 00:45:46,920
fönstret.

576
00:45:46,920 --> 00:45:51,749
Mellan gränden och trapphuset en stark utkast kom upp, gardinerna på

577
00:45:51,749 --> 00:45:57,829
fönstret flög runt, susade tidningarna på bordet, och de enskilda skivorna

578
00:45:57,829 --> 00:46:00,460
fladdrade ner över golvet.

579
00:46:00,460 --> 00:46:07,420
Fadern pressade obevekligt framåt, trycka ut sibilants, som en vild man.

580
00:46:07,420 --> 00:46:13,970
Nu hade Gregor ingen övning alls i går bakåt - det var verkligen mycket långsam väg.

581
00:46:13,970 --> 00:46:18,339
Om Gregor bara hade fått vända sig omkring, skulle han ha varit i sin

582
00:46:18,339 --> 00:46:23,710
rum direkt, men han var rädd för att göra sin far otåliga av tidskrävande

583
00:46:23,710 --> 00:46:26,920
Processen att vända runt, och varje ögonblick

584
00:46:26,920 --> 00:46:32,460
han stod inför hotet om ett dödligt slag på ryggen eller huvudet från sockerrör i hans

585
00:46:32,460 --> 00:46:34,039
faders hand.

586
00:46:34,039 --> 00:46:39,819
Slutligen Gregor hade inget annat val, för han märkte med fasa att han inte

587
00:46:39,819 --> 00:46:44,970
förstår ännu inte hur man kan behålla sin ledning att gå bakåt.

588
00:46:44,970 --> 00:46:51,799
Och så började han, mitt ständigt ängsliga blickar åt sidan i sin faders ledning,

589
00:46:51,799 --> 00:46:57,029
att vända sig runt så snabbt som möjligt, men i sanning detta bara var

590
00:46:57,029 --> 00:46:57,809
sker mycket långsamt.

591
00:46:57,809 --> 00:47:04,359
Kanske hans far lade märke till hans goda avsikter, för att han inte stör Gregor

592
00:47:04,359 --> 00:47:09,970
i denna rörelse, men med spetsen av sockerrör på avstånd han även riktade

593
00:47:09,970 --> 00:47:13,650
Gregor roterande rörelse här och där.

594
00:47:13,650 --> 00:47:18,809
Om bara hans far inte hade väste så outhärdligt!

595
00:47:18,809 --> 00:47:23,119
På grund av att Gregor förlorade helt huvudet.

596
00:47:23,119 --> 00:47:28,349
Han var redan nästan helt vände, då, alltid med den här fräsande i

597
00:47:28,349 --> 00:47:33,609
hans öra, gjorde han bara ett misstag och vände sig tillbaka lite.

598
00:47:33,609 --> 00:47:38,239
Men när han äntligen lyckades få huvudet i framför dörren

599
00:47:38,239 --> 00:47:43,729
öppning, stod det klart att hans kropp var för bred för att gå igenom längre.

600
00:47:43,729 --> 00:47:50,839
Naturligtvis hans far, i hans nuvarande psykiska tillstånd, hade ingen aning om att öppna den andra

601
00:47:50,839 --> 00:47:56,229
flygel dörren lite för att skapa en lämplig passage för Gregor att ta sig igenom.

602
00:47:56,229 --> 00:48:02,069
Hans enda fasta tanke var att Gregor måste få in i hans rum så fort som

603
00:48:02,069 --> 00:48:02,869
möjlig.

604
00:48:02,869 --> 00:48:08,160
Han skulle aldrig ha gjort det möjligt utarbeta förberedelser som Gregor krävs för att orientera

605
00:48:08,160 --> 00:48:11,779
sig själv och därmed kanske komma in genom dörren.

606
00:48:11,779 --> 00:48:16,950
Tvärtom, som om det inte fanns några hinder och med en säregen buller, nu är han

607
00:48:16,950 --> 00:48:19,749
körde Gregor framåt.

608
00:48:19,749 --> 00:48:24,729
Bakom Gregor ljudet på denna punkt inte längre som en röst för en enda

609
00:48:24,729 --> 00:48:25,819
far.

610
00:48:25,819 --> 00:48:31,599
Nu var det verkligen inte längre ett skämt, och Gregor tvingade sig, vad som kan,

611
00:48:31,599 --> 00:48:36,289
in i dörren. Ena sidan av hans kropp lyftes upp.

612
00:48:36,289 --> 00:48:39,089
Han låg i en vinkel i dörröppningen.

613
00:48:39,089 --> 00:48:46,829
Hans ena flanken var öm med skrapning. På den vita dörren fula fläckar kvar.

614
00:48:46,829 --> 00:48:52,529
Snart var han fastnade snabbt och hade inte kunnat röra sig mer på egen hand.

615
00:48:52,529 --> 00:48:58,710
De små benen på ena sidan hängde ryckningar i luften ovanför, och de som å andra

616
00:48:58,710 --> 00:49:01,630
sidan drevs smärtsamt i golvet.

617
00:49:01,630 --> 00:49:08,369
Sedan hans far gav honom en riktigt stark befriande knuff bakifrån, och han

618
00:49:08,369 --> 00:49:14,339
kilade, blödning allvarligt, långt in i det inre av hans rum.

619
00:49:14,339 --> 99:59:59,999
Dörren slog igen med käpp, och slutligen var det tyst.