Tania Bruguera:
"Global Invandrrörelse".
Det var riktigt roligt att måla här.
Jag målade när de hade Zumba lektioner...
...eller barns orkesterklass...
...Det var alltid barn runt min palett...
...som satte sina fingrar i mina färger...
...frågade hur man gör en speciell färg
och iakttog min pensel på målarduken.
Jag kommer från Mexiko...
och är en del av
konstnärsvärleden där,
det här har blivit ett hem för mig.
Vero och Marisa är här.
(NISENBAUM Spanska)
Hur är det Vero?
Det var länge sen jag såg dig sist!
(VERO, SPANSKA)
Jag har saknat dig också.
(NISENBAUM, SPANSKA)
Samma här.
Hej Marisa! Hur är det älskling.
.[MARISA PÅ SPANSKA] Bra.
[NISENBAUM, SPANSKA] Är ni redo
för festen?
-[VERO, PÅ SPANSKA] Ja, ja, vi är redo.
[NISENBAUM] Jag har målat Vero två gånger.
Hon är min första modell
hon är den mest inspirerade personen som
jag mött i min klass.
[VERO, PÅ SPANSKA] Jag är mycket stolt
tänk dig. Jag är med i en målning,
jag, min man och min dotter!
Jag tänkte att på en timme
kunde en tavla bli klar; men, nej,
det krävs många timmars arbete.
Jag träffade henne för att jag gick hennes kurs
om att lära mig engelska genom konst.
[NISENBAUM] Vi pratade om olika kvinnoidéer,
om feminism.
Men, de använde inte ordet "feminist"
eller rättare sagt, det undveks på sätt och vis.
Så, vi pratade om olika idéer och vilken betydelse de
kunde ha för olika människor.
Och så, att sitta framför varandra,
är en mycket förtrolig upplevelse att ha en modell
och måla dem.
Så, det gör att folk alltid öppnar upp.
Du målar varenda del av deras kropp och hud,
och vecken på deras kläder,
och, blir det genast en slags förtrolig upplevelse.
[VERO, PÅ SPANSKA] I Mexiko studerade jag en Aztetisk dans.
Min familj och jag är vana att klä oss med en viss klädsel
som är karaktäristisk i vårt land.
Och på den tiden hade jag på mig en vacker blus med blommor,
mycket vacker, med starka färger,
och nu kan jag alltid se på den, jag har tavlan
hemma
i mitt vardagsrum.
Framför allt vill jag tacka Aliza.
[NISENBAUM] Flera av dessa kvinnor
gömmer sig på sätt och vis,
från offentliga ögon...
från att bli sedda...
för att många är invandrare utan papper.
Så, jag försökte ge en viss handlingsfrihet
till kvinnorna som har var här
vad det gäller att hitta deras röst, i form
av konst,
och också i form av grundläggande färdigheter i engelska.
Det finns en sådan rik historia av social målning
i Mexiko
du vet, det går tillbaka till väggmålarna och...
jag tror att mycket av konsten numera handlar
socialt utrymme och socialt agerande.
[Tania Bruguera; konstnär, IMI initiativtagare]
Det är väldigt viktigt för alla veta om
det poetiska i detta utrymme.
[BURGUERA] Människorna i Invandrarrörelsen,
använder konst för att bemyndiga sig själva.
Så, de har blivit en del av den samtida konsten
också,
och det förstår de nu mycket bättre,
hur samtida konst fungerar,
och allt som de kan får ut av det.
Människor kan också växa och förstå hur de
kan jobba utifrån sina rädslor...
med begränsningarna dem sätter på sig själva
när de kommer in i det här landet.
[ANA RAMIEREZ] För att vi är i en stad
som emellanåt är på sätt och vis svår.
I bland går vi alla igenom svåra stunder
i våra liv, eller?
För mig, att ta del i en ceremoni ger mig
styrka att gå framåt från dag till dag.
Så, för mig, att vara här, fyller det mig med styrka...
styrka, glädje,
massor med energi,
och det ger mig glädje att jobba tillsammans med min familj
Tletlpapalotzin gruppen.
[IMI Community Celebration Day]
[BRUGUERA] Invandrarrörelsen är inte en färdig produkt än.
All den här tiden som vi har lagt ner i Ivandrarrörelsen ,
fram tills nu, är att lägga grunderna för
att projektet ska fullbordas.
Om du frågar mig vem jag är, tror jag att jag är en idealist
för att jag skulle ge allt för att starta ett politiskt parti,
för att det är vad jag egentligen ville göra...
att skapa politisk makt för invandrare, av invandrare.
Men, jag vet, att om man gör det i USA,
finns det risk att
det kommer kanske att ses som
gest snarare än som en sak som faktiskt händer.
Men, vi får se.