Visste du att när musiker plockar upp sitt instrument fylls deras hjärnor av fyrverkerier? Utifrån kan de se lugna och fokuserade ut, de läser av musiken och gör de exakta och inövade rörelser som behövs. Men inuti deras hjärnor är det fest. Hur vet vi det här? Jo, under de senaste årtiondena har neuroforskare gjort enorma framsteg i att förstå hur hjärnan fungerar genom att studera den i realtid med intrument som fMRI och PET-skannrar. När människor ligger i såna maskiner, ger olika uppgifter, som att läsa eller lösa matteproblem, aktivitet i olika områden i hjärnan. Men när forskarna lät deltagarna lyssna på musik såg de fyrverkerier. Många områden i hjärnan tändes på samma gång när de behandlade ljudet, plockade isär det för att förstå element som melodi och rytm, och sen satte ihop allt igen till en helgjuten musikupplevelse. Och våra hjärnor gör det här på bråkdelen av en sekund mellan att vi först hör musiken och att vår fot börjar följa takten. Men när forskarna övergick från att studera musiklyssnares hjärnor till att studera musikers hjärnor blev det lilla fyrverkeriet till en riktig jubelfest. Det visade sig att musiklyssnande engagerar hjärnan på mycket intressanta sätt men att spela musik ger hjärnan ett riktigt rejält träningspass. Neuroforskarna såg många delar av hjärnan tändas, och den behandlade olika slags information i intrikata, ömsesidigt påverkade och förbluffande snabba sekvenser. Men vad är det med att spela musik som gör hjärnan så aktiv? Forskningen är fortfarande ny, men neuroforskare börjar få grepp om det. Att spela ett musikinstrument aktiverar nästan alla delar i hjärnan samtidigt, speciellt syn-, hörsel och motorkortex. Som med all annan träning ger disciplinerad övning i att spela musik en förstärkning av dessa hjärnfunktioner, och låter oss tillämpa den styrkan på andra aktiviteter. Den största skillnaden mellan att lyssna på musik och att spela den är att det senare kräver finmotorik, som kontrolleras från båda delar av hjärnan. Det kombinerar också språklig och matematisk precision där den vänstra hjärnhalvan är mer engagerad i det nya och kreativa innehåll som den högra hjärnhalvan briljerar i. På grund av detta har musicerande visat sig öka volymen och aktiviteten i hjärnbalken, bron mellan de två hjärnhalvorna, vilket låter meddelanden passera snabbare genom hjärnan och på fler olika vägar. Det gör att musiker kan lösa problem på mer effektiva och kreativa sätt, i både akademiska och sociala sammanhang. Eftersom man måste förstå och kunna skapa ett känslomässigt innehåll när man spelar musik har musiker ofta en bättre utvecklad exekutiv funktion, en kategori av sammanlänkade uppgifter där planering, strategiskt tänkande och öga för detaljer ingår, och kräver samtidig analys av både kognitiva och känslomässiga aspekter. Den förmågan påverkar också hur vår minnesfunktion fungerar. Musiker har också en förbättrad minnesfunktion, och de skapar, sparar och hämtar minnen snabbare och mer effektivt. Studier har funnit att musiker verkar använda sina sammankopplade hjärnor för att ge varje minne flera olika etiketter, som en konceptuell, en känslomässig, en för ljud och en för kontext, som en bra sökmotor på internet. Hur vet vi att alla de här fördelarna bara gäller för musik, till skillnad från till exempel sport eller måleri? Eller är folk som spelar musik smartare från början? Neuroforskare har utforskat de här frågorna, men så här långt har de sett att de artistiska och estetiska aspekterna av att lära sig spela ett musikinstrument är annorlunda än andra aktiviteter man har studerat, inklusive andra konstformer. Och flera randomiserade studier med deltagare som var på samma nivå vad gäller kognitiv funktion och neutral processkraft från början fann förbättringar i flera hjärnområden efter en period av musikinlärning jämfört med de andra. Den nya forskningen om fördelarna med att spela musik har gjort att vi nu förstår mer om de mentala funktionerna, och den har avslöjat de inre rytmer och komplexa samspel hos den fantastiska orkester som finns i vår hjärna.