Visste du att när musiker
plockar upp sitt instrument
fylls deras hjärnor av fyrverkerier?
Utifrån kan de se lugna och fokuserade ut,
de läser av musiken och gör de exakta
och inövade rörelser som behövs.
Men inuti deras hjärnor är det fest.
Hur vet vi det här?
Jo, under de senaste årtiondena
har neuroforskare gjort enorma framsteg
i att förstå hur hjärnan fungerar
genom att studera den i realtid
med intrument som fMRI och PET-skannrar.
När människor ligger i såna maskiner,
ger olika uppgifter, som att läsa
eller lösa matteproblem,
aktivitet i olika områden i hjärnan.
Men när forskarna
lät deltagarna lyssna på musik
såg de fyrverkerier.
Många områden i hjärnan
tändes på samma gång
när de behandlade ljudet,
plockade isär det för att förstå element
som melodi och rytm,
och sen satte ihop allt igen
till en helgjuten musikupplevelse.
Och våra hjärnor gör det här
på bråkdelen av en sekund
mellan att vi först hör musiken
och att vår fot börjar följa takten.
Men när forskarna övergick
från att studera musiklyssnares hjärnor
till att studera musikers hjärnor
blev det lilla fyrverkeriet
till en riktig jubelfest.
Det visade sig att musiklyssnande
engagerar hjärnan
på mycket intressanta sätt
men att spela musik ger hjärnan
ett riktigt rejält träningspass.
Neuroforskarna såg många delar
av hjärnan tändas,
och den behandlade olika slags information
i intrikata, ömsesidigt påverkade
och förbluffande snabba sekvenser.
Men vad är det med att spela musik
som gör hjärnan så aktiv?
Forskningen är fortfarande ny,
men neuroforskare börjar få grepp om det.
Att spela ett musikinstrument
aktiverar nästan alla delar
i hjärnan samtidigt,
speciellt syn-, hörsel och motorkortex.
Som med all annan träning
ger disciplinerad övning i att spela musik
en förstärkning av dessa hjärnfunktioner,
och låter oss tillämpa den styrkan
på andra aktiviteter.
Den största skillnaden
mellan att lyssna på musik
och att spela den
är att det senare kräver finmotorik,
som kontrolleras
från båda delar av hjärnan.
Det kombinerar också
språklig och matematisk precision
där den vänstra hjärnhalvan
är mer engagerad
i det nya och kreativa innehåll
som den högra hjärnhalvan briljerar i.
På grund av detta
har musicerande visat sig
öka volymen och aktiviteten i hjärnbalken,
bron mellan de två hjärnhalvorna,
vilket låter meddelanden passera snabbare
genom hjärnan och på fler olika vägar.
Det gör att musiker kan lösa problem
på mer effektiva och kreativa sätt,
i både akademiska och sociala sammanhang.
Eftersom man måste förstå
och kunna skapa
ett känslomässigt innehåll
när man spelar musik
har musiker ofta en bättre utvecklad
exekutiv funktion,
en kategori av sammanlänkade uppgifter
där planering, strategiskt tänkande
och öga för detaljer ingår,
och kräver samtidig analys
av både kognitiva
och känslomässiga aspekter.
Den förmågan påverkar också
hur vår minnesfunktion fungerar.
Musiker har också
en förbättrad minnesfunktion,
och de skapar, sparar och hämtar minnen
snabbare och mer effektivt.
Studier har funnit att musiker
verkar använda sina sammankopplade hjärnor
för att ge varje minne
flera olika etiketter,
som en konceptuell, en känslomässig,
en för ljud och en för kontext,
som en bra sökmotor på internet.
Hur vet vi att alla de här fördelarna
bara gäller för musik, till skillnad från
till exempel sport eller måleri?
Eller är folk som spelar musik
smartare från början?
Neuroforskare har utforskat
de här frågorna, men så här långt
har de sett att de artistiska
och estetiska aspekterna
av att lära sig spela ett musikinstrument
är annorlunda än andra aktiviteter
man har studerat,
inklusive andra konstformer.
Och flera randomiserade studier
med deltagare
som var på samma nivå
vad gäller kognitiv funktion
och neutral processkraft från början
fann förbättringar i flera hjärnområden
efter en period av musikinlärning
jämfört med de andra.
Den nya forskningen
om fördelarna med att spela musik
har gjort att vi nu förstår mer
om de mentala funktionerna,
och den har avslöjat de inre rytmer
och komplexa samspel
hos den fantastiska orkester
som finns i vår hjärna.